"Så.. Hur är det med dig nu när du och Justin Bieber har officielt gjort slut?" Frågade Ellen och tittade allvarligt på Selena som skruvade sig lite, som att hon var nervös över det hon skulle säga. Jag la undan min mobil och koncentrerade mig på den stora plattTvn. 

"Jo, jag tror inte att det är slut mellan mig och Justin för att...." Jag spetsade öronen och kände klumpen i magen när Selena uttalade orden. 

"Varför?" avbröt Ellen och tog en klunk ur muggen som stod bredvid henne på bordet. 

"För att........." 

---

"För att jag är....Jag är gravid" sa hon och publiken blev stimmiga, Ellen gjorde en förvånad min men log därefter så stort som bara hon kunde. 

Jag tappade hakan, jag kunde inte förstå att detta hände jag menar, jag kan inte bli pappa....

"Och du är säker på att Justin Bieber är pappan?" Frågade Ellen och la båda sina händer i knät. 

"100%, Justin om du tittar nu. Det är sant" sa hon och tittade rätt in i kameran. 

Jag är gravid....Jag är gravid


Ekade i mitt huvud och klumpen i magen blev genast tusen gånger större, jag ville kräkas. 

Jag plockade upp min mobil och började knappra in ett sms till Selena, i hopp om att hon skulle kunna ringa upp mig i pausen, några minuter senare ringde det och jag svarade på första ringningen. 

"Justin..." var det första hon sa med en förhoppningsfull röst. "Jag sa ju att vi skulle fortsätta vara tillsammans" fortsatte hon en aning tystare. 

"Selena, när kan jag träffa dig?" var det enda jag kunde få ur mig. 

"I kväll, mitt hus?" svarade hon som en fråga och jag svarade ett enkelt ,"Jag kommer då" innan vi la på. 

-

"Haaaallååå?" ropade en mansröst som alltid fick mig att bli glad. 

"Morfar!" ropade jag som ett barn och sprang fram till honom innan jag kastade mig i hans armar. 

"Hej lilleman, det var längesen" skrattade han och bar in två matkassar. 

"Ja verkligen,jag kan tyvärr inte stanna så länge, jag måste åka i morgon bitti" svarade jag efter jag hade förflyttat min blick till den runda klockan som hängde på långsidan, halv fyra. 

"Jaså, varför då?" frågade han och ställde ner matkassarna på matbordet, jag tassade efter och kliade mig i nacken. 

"Jag måste hälsa på Selena..." började jag och slickade mina läppar. 

"Har inte ni gjort slut? Vad hände med Nicole som jag har hört så mycket om?" frågade han och hängde av sig den bruna jackan på en av krokarna i hallen. 

"Jo ehm... Jag älskar Nicole och det kommer jag nog alltid göra men..." 

"Men vadå? Älskar du henne ska du va med henne!" han tog tag om mina axlar och ruskade mig lite lätt. 

"Morfar... Nicole ligger i koma" svarade jag och morfars glada ansikte förvandlades till ett stelt ansiktsuttryck. 

"Förlåt, jag...jag visste inte" svarade han och kramade om mig. 

"Det är okej. Men.. Selena är gravid" flög ur mig, det var bättre att få det sagt. 

Morfar stelnade till i kramen och sa ingenting, jag kände hur det började rycka i mina armar, så som det alltid gör när jag blir nervös. 

"Justin.. Du är så ung.." sa han efter ett tag och släppte kramen, hans ögon var vattenfyllda. 

"Jag fick reda på det idag, jag måste åka och träffa henne. Men jag hinner inte till hennes hus ikväll" svarade jag och log lite för att lätta upp stämningen. 

"Du vet som behöver göras men.." började han men blev avbruten när ytterdörren öppnades. 

"Nämen hejsan, här står ni mitt i hallen och pratar, jag köpte lite kött. Jag tänkte att vi kunde grilla ikväll?" Sa mormor när hon klev in, hennes leende var uppdraget till öronen. 

"Ja, ja det blir bra" svarade jag och försökte låta så glad som jag bara kunde men jag visste att morfar var besviken på mig, och inte nog med det. Jag var tvungen att berätta för mormor med förr eller senare.

-

"Justin, kan du komma ut hit och hjälpa mig?" ropade morfar ute från trädgården, jag gav mormor en ursäktande blick och la ifrån mig grönsakskniven, därefter gick jag ut i trädgården där morfar stod och grillade. 

"Vad är det?" frågade jag och tittade på honom, hans ganska runda ansikte var svårt att tyda, men tillslut log han. 

"Jag är inte arg på dig, jag tycker bara att om du nu har gjort Selena gravid måste du ta ansvar" sa han allvarligt men leendet var kvar på hans läppar. 

"Jag vet,  behöver du hjälp med det där?" frågade jag för att byta ämne lite och petade på köttbitarna som låg på grillen med hjälp av grillbesticken som låg på det lilla bordet. 

"Ja, du kan ta över om du vill" flinade morfar och satte sig i den lilla rottingstolen som stod på altanen bredvid. 

Grillröken luktade illa och jag tog av mig tjocktröjan så den inte skulle stinka rök. Kvar stod jag endast iklädd ett vitt linne och mina svarta favoritbyxor. 

Efter vi hade ätit berättade jag för mormor och jag hade fått massor samtal från mamma och Scooter som undrade vart jag var och om Selena talade sanning. Jag låg i sängen igen och satte alarm på halv fem, det tar trots allt tid att ta sig till USA från Canada. 

-

Klockan ringde det irriterande vanliga alarmljudet och jag flög upp ur sängen, klädde på mig och tassade försiktigt ut i köket för att inte väcka mormor och morfar. 

"Godmorgon" lät mormors röst och jag flög upp till taket av rädsla. 

"Herregud vad du skräms!" ropade jag men slog händerna över munnen för att inte väcka morfar. 

"Jag ville bara säga adjö innan du åkte, man vet ju aldrig när man får se dig igen" svarade hon och skrattade lite. 

Jag plockade fram ett äppla och kramade hejdå till mormor, jag bad henne hälsa till morfar. Jag traskade ut till bilen, den svala höstluften blåste mot mig innan jag hoppade in i min Fisker och började resan mot USA igen. 

-

"Hej!" sa Selena med ett leende när hon såg mig, hon gick fram och slog armarna runt min nacke som en kram, jag slog armarna runt hennes mage, för att vara ärlig kändes det som att den putade ut lite, men jag sa inget om det.

"Hej, vi måste prata. Privat" svarade jag och log.

---

Halloj! :) Jo nästa kapitel kommer så fort som möjligt!  Och ja jag vet att bilderna inte stämmer helt meeeeen jaja haha ni överlever ;)


xoxo fia&cornelia

Martins Perspektiv: 


Varje dag efter skolan hade jag åkt för att sitta vid Nikkis sida och berätta om min dag,hur jag lyckades klara matteprovet med två poäng och att jag verkligen borde tagit hennes hjälp när hon erbjöd sig,om hur jag räddade fotbollen som kom flygandes när den största spelaren i West Virginia sparkade den mot mig, om hur mina målvaktshandskar nästan gick sönder när jag kastade mig för att fånga den och hur mycket jag saknde att höra hennes röst, skratt och retsamma kommentarer. 

Jag grät ofta när jag var inne hos Nikki, och jag var inte den enda som brukade åka hit efter skolan, Alice hade skolkat i tre dagar och bara suttit här vid Nikkis sida och sjungit på deras lugna favoritartist Ed Sheeran, Kiss Me. Jag hade fått släpa henne ur rummet och tvingat henne till skolan, det var trotsallt bara en vecka kvar till sommarlovet och Nikki skulle antagligen missa sin avslutning. Hon skulle missa när hon gick ut sista året. 

En tår rullade ner för min kind och jag lyfte bort en hårslinga som låg och fladdrade när hon andades, hennes ögonlock fladdrade till och för ett ögonblick trodde jag att hon skulle öppna ögonen men jag hade fel. 

Inget hade varit detsamma hemma sen Nikki hamnade i koma, mamma som annars var den pratglada hade mest suttit hemma och gråtit i tysthet inne på toaletten, jag brukade höja volymen på min musik då för jag stod inte ut med att höra hennes snyftningar, pappa hade mest varit på jobbet för att inte ta hand om sina känslor och våran hund Bella hade gått in och ut hennes rum och gnytt. 

Långsamt reste jag mig upp och kysste henne på pannan innan jag begav mig ut i korridoren för att hitta utgången. 

Justins Perspektiv: 


"Lite väl fort det där va, har du bråttom?" frågade den unga blåklädda konstapeln och drog ner de mörka Ray Ban solglasögonen ner på näsryggen, håret var svart, stylat och kortklippt och huden varr solbränd.

Yep, han var en brat.

"Förlåt, jag måste hinna till Canade innan det blir för mörkt" ursäktade jag mig och ryckte på axlarna. 

"Bra försök grabben, men du körde i 130 på en 90 väg" 

Hur vågar han kalla mig 'grabben' när han praktiskt taget äri samma ålder som mig? Ugh, jag gillar verkligen inte den här snobben.

"Förlåt, men kan du skynda på lite?" frågade jag och klistrade på ett fejkat leende. 

"Ojojoj, talar man så med en polis?" skrattade han och pillade lite på den guldiga polisbrickan som var placerad på hans bröst. 

Jag svarade inte utan slog ner blicken på hans svarta blänkande skor för att han skulle skriva den där jäkla bötern och lämna mig ifred. 

"Eftersom att du är Justin Bieber och är stenrik så kan jag ge dig lite extra i böter, för du svarade olämpligt till polisman" skrockade han och skrev ner bötern på den gula papperslappen innan han gav mig den. 1000 dollar bara för lite fortkörning?  

"Jag har ögonen på dig Mr.Bieber" sa han innan han gick mot sin polisbil, jag tryckte upp rutan igen och körde iväg. 

Det här var inte en bra dag muttrade jag för mig själv och skruvade på radion på hög volym. 

"Hej Justin, hur är det?" frågade hon när hon öppnade dörren, hennes lite rynkiga ansikte skrynklade ihop sig när hon log, jag log tillbaks och slickade mig om läpparna. 

 

"Hej mormor" svarade jag och hon omfamnade mig.

 

"är allt okej?" Frågade hon och släppte kramen,ansiktet var bekymrat. Jag tog ett andetag och klev in i hallen, jag älskade doften som virvlade i huset. Det var en doft som hade funnits ända sen jag var en liten pojke och jag kände mig alltid så trygg här hemma. Hallen var som ett litet rum med mörkt trägolv och ljusa väggar.  Jag slog mig ner i den vinröda soffan som stod i vardagsrummet, hon satte sig i en utav fåtöljerna mittemot mig, på glasbordet ställde hon ner sitt rykande te. 

"Berätta nu" fortsatte hon och tittade vänligt på mig samtidigt som hon tog en klunk. 

"Jag vet inte... jag vet inte vad jag ska göra längre" svarade jag och kände hur jag skulle bryta ihop vilken sekund som helst när jag började berätta vad som hade hänt. 

"Justin, följ ditt hjärta" sa hon när jag var klar. Hon ställde ner den nu toppa tekoppen och la sina händer i knät. 

"Klockan är ganska mycket. Jag ska gå och göra iordning din säng" sa hon efter några minuters tystnad, hon log ett genuint leende och gick iväg. 

Jag satt och stirrade ut genom de avlånga fönstrena som gav en blick ut mot den halvstroa trädgården, gräset var nyklippt och på altanen stod några utemöbler, i trädgården låg en vattenslang ihoprullad och ett fotbollsmål stod i mitten av gräsmattan, den hade jag och morfar byggt när jag var liten. Mellan de två äppelträden hängde en randig hängmatta och en kratta stod lutad mot den vita husväggen.  

Himlen var grå och jag insåg att det snart skulle börja regna, jag vände på huvudet och gick in i mitt rum för att se om mormor behövde hjälp. 

"Hej gubben, jag är klar nu" sa hon och log när hon såg mig i dörröppningen, hon fluffade till de två kuddarna och gick emot mig för att krama om mig, jag kramade tillbaks och nickade innan jag satte mig på sängen och drog av mig de vita strumporna. 

"Jaha...Godnatt då" fortsatte hon och släckte lampan. 

"Godnatt" svarade jag och drog av mig tröjan innan jag la mg ner i den nybäddade sängen. Ensam i mitt mörka rum tänkte jag på allt som hade hänt de senaste månaderna i mitt liv, det här var sjukt. Jag har hamnat i triangeldrama, spöat upp en kille, fått spö, varit kär i två tjejer, varit otrogen, tagit droger, festat hårt ja det finns massor jag kan rabbla upp. Men det känns ändå som det var värt det, om jag inte skulle gjort det skulle jag aldrig ha fått Nikki. 

Nikki...

 
Regnet smattrade mot min lilla fönsterruta och jag la mig på rygg med armarna under mitt huvud, jag tänkte på alla mina minnen med Nikki, på hur hon fick mig att känna, som den lyckligaste på jorden, hon var den som kunde få mig glad även på en riktigt usel dag bara genom att le, hennes röst ville jag lyssna på i timmar, hennes ansikte lyser upp rummet. Tårarna rann ner för mitt redan matta ansikte. 

Gud vad jag saknar henne..

-


Långsamt öppnade jag mina ögon, de var fortfarande trötta efter tårarna igår kväll.  
Jag drog av täcket från min morgontrötta kropp och sträckte armarna upp i luften för att sträcka på mig, jag drog på ett par gråa mukisbyxor och klev ut i köket för att ta mig nånting att äta. Mina ögon drogs mot det lilla träfärgade köksbordet där det låg en vit lapp som mormor och morfar hade skrivit. 

"Hej gubben, vi är ute i stan och gör lite ärenden, kommer hem efter lunch. Mat finns i kylen, älskar dig. Kram" Läste jag gång på gång. Tystnaden i huset var skön och lugn, det var längesen jag kände sånhär tystnad och lugn. Jag bestämde mig för att titta lite på TVn, jag reagerade lite när Selena klev in i Ellen studion och satte sig i en utav de röda fåtöljerna, hon hade plattat sitt mörka hår, en annan sminkning än vad hon hade haft igår. Jag tänkte byta kanal men när hon satt där och log var det något inuti mig som ville sitta kvar och fortsätta titta. 

"Så.. Hur är det med dig nu när du och Justin Bieber har officielt gjort slut?" Frågade Ellen och tittade allvarligt på Selena som skruvade sig lite, som att hon var nervös över det hon skulle säga. Jag la undan min mobil och koncentrerade mig på den stora plattTvn. 

"Jo, jag tror inte att det är slut mellan mig och Justin för att...." Jag spetsade öronen och kände klumpen i magen när Selena uttalade orden. 

"Varför?" avbröt Ellen och tog en klunk ur muggen som stod bredvid henne på bordet. 

"För att........." 

---

Heeej förlåt!!! Jag har faktiskt varit haft en konfirmationsvecka och Cornelia är i skåne jag vet att det inte är någon ursäkt men vi ber verkligen om ursäkt för att vi inte har uppdaterat!!! Meeeeeen jag kanske hinner skriva ett till ikväll eller i morgon bittti meeeeeen jag hoppas att ni gillar det här, även om det inte är särskilt spännande :) 




xoxo fia&cornelia

Justins Perspektiv: 


Nu när Nikki hade blivit mer stabil så hade hon fått omflyttas till Florida, självklart hadejag insisterat att få betala.  

Just nu satt jag med en rykande kaffekopp i min hand och stirrade ut över det folktomma cafét som jag satt på, klockan var bara tio på morgonen men papparazzisarna hade ändå på något sätt fått reda på att jag och hon skulle träffas.
Och vädret var inte heller det bästa, de regntunga molnet låg som ett tjockt täcke över himlen, det gjorde inte humöret bättre precis. Jag vände blicken mot dörren som plingade till och öppnades, Selenas korpsvarta hår var lite lockigt och låg hängandes över axlarna, det runda ansiktet sken upp när hon såg mig, hennes vita tänder gnistrade när hon log sitt allra sötaste leende. 

Hon hade rätt Justin, du har inte kommit över henne än...


Dånade en röst i mitt huvud och jag visste att det egentligen var fel att spendera tid med henne nu när mitt hjärta inte tillhörde henne längre utan Nikki.

Nikki, min underbara söta Nikki... 
Började mitt huvud repetera och jag kände tårarna bränna innanför ögoonlocken, jag svalde gråten och klistrade på ett leende. 

Jag ställde mig upp för att hälsa lite artigt på henne, papparazzisarna vaknade till utanför fönstret och Selena slängde en spydig blick mot dom innan hon lutade sig fram till att krama mig. 
Hon slängde armarna runt min hals från sidan och pussade mig på kinden, jag ryggade tillbaka och tittade på henne. 

"Vad gör du?" väste jag men log för att paparazzisarna skulle sluta snoka så dant. 

Hon svarade inte utan bara ryckte på axlarna och satte sig ner mittemot mig, jag skakade på huvudet och suckade innan jag satte mig mittemot henne. 

"Så, vad var det du ville berätta'?" frågade jag och hävde upp min arm på glasbordetför att sedan luta huvudet mot den. 

"Justin.." började hon och tittade på mig, hennes ögon gnistrade till och hon pillade lite på sina perfekta nagelband. 

"Ja?" svarade jag och tog en klunk ur mitt kaffe. 

"Ta tillbaks mig, du vet att vi är som gjorde för varandra" bad hon, jag suckade. 

Inte det här tjatet nu igen, jag trodde ju att det var något viktigt..


"Hur många gånger ska jag behöva förklara för dig att det finns inget 'vi' längre? svarade jag lite mer ilsket än vad jag menade. 

Hon svalde och tittade på mig, den här gången var ögonen mörkare, som att dom funderade något. 

"Vad?" frågade jag, nyfiken som jag var. 

"Nej, jag bara tänkte... Jag hade bokat en romantisk resa för dig och mig om två veckor... Jag får väl helt enkelt ta med någon annan" svarade hon nonchalant och ryckte på axlarna. 

Hade hon planerat en överraskning? Hjärtat brast lite när hon uttalade orden, 'jag får väl helt enkelt ta med någon annan'


Även om jag hade kommit över henne var det ändå som ett slag i magen, jag menar, hon var ju den lite blyga tjejen som jag hade älskat så mycket, den som alltid fick mig att le och som älskade att titta på basketmatcher. 

Sluta nu Justin, du förvirrar dig själv. Selena är inte bra för dig!


"Avundsjuk?" frågade hon med ett snett leende på läpparna. 

Fan, hon hade alltid talangen att se vilket humör jag var på


"Vi kan ju åka, som vänner förstås" svarade jag då jag ändå hade semester nu och vi var ju bara vänner.
 
Hon mumlade ett mm och jag kunde se det hemlighetsfulla leendet spridas på hennes läppar. 

"Justin, älskar du mig?" frågade hon efter ett par minuter. 

"Du är min vän, kommer du ihåg?" frågade jag och log. 

"Jag har inte varit annatän snäll mot dig och precis efter vi hade gjort det igen så dumpar du mig!" hasplade hon ur sig i ett andetag. Den unga tjejen som stod bakom disken och räknade pengar tittade förvånat på oss, jag log ett ursäktande leende mot henne och tittade tillbaka på Selena. 

"Selena, allvarligt sluta tjata. Vi har gjort slut och så är det bara. Jag och Nikki är tillsammans nu och inget du säger eller gör kan ändra det..." for det ur mig men innan jag hann säga klart öppnade Selena munnen igen. 

"Nikki kanske aldrig vaknar upp, ska du verkligen vara trogen mot henne? Hon är praktiskt taget död" 
Den meningen ekade i mitt huvud, 'död, hon är praktiskt taget död. Död, Nikki är som död'. Även om jag kände tårarna bakom ögonlolcken svalde jag gråten och andades rytmiskt ut i lugn takt för att gråten skulle lägga sig. 

"Att du ens har mage att säga så! Nicole är min flickvän och hon kommer vakna upp!" skrek jag och papparazzisarna vaknade till igen. Jag satte mig ner igen lugnt och klistrade på ett leende. 

"Okej, förlåt. Det var dumt av mig att säga så" svarade hon men hon såg inte alls ångerfull ut, utan mer....som att hon hade lyckats att få mig att visa lite äkta känslor. 

Jag svarade inte utan muttrade till och vispade med den långa metallskeden i min kaffekopp som snart var uppdrucken.  
Efter några minuter under tystnad öppnade hon sin jobbiga käft igen. 

"Justin, jag är se-" började hon men jag hade fått nog. Hon hade inte sagt en enda positiv sak idag och blodet rusade i mina ådror. 

"Vet du vad Selena?" röt jag och ställde mig hastigt upp. 

Hon tittade på mig med en förundrande blick och jag svalde en gång innan jag fortsatte. 

"Du är en äkta bitch, jag orkar inte lyssna mer på din bullshit!" skrek jag och stormade ut ur cafét, blodröd i ansiktet gick jag mot min bil, med papparazzisarna hack i häl bakom mig. Jag drog på mig solglasögonen för att dölja ilskan i mina ögon innan jag körde iväg, långt långt bort och jag visste precis vart jag skulle.

Efter jag hade åkt en bit hörde jag en för välbekant signal bakom mig, faaan, jag måste hinna fram dit innan det blir mörkt!

---

Sorry lite kort kapitel kanske men aaaa..... inte så spännande heller men jaja så kan det va ibland ;) Ni får iallafall några söta GIFsar på våran cutiieeeebag :) 



xoxo fia&cornelia

Justins Perspektiv: 


"Hon låg väldigt länge blödandes från huvudet, vilket har fått sina konsekvenser. Hon...Nicole Stark ligger i en minikoma så att säga det menas att.." sa doktorn. 

Jag slutade lyssna efter minikoma, hans läppar fortsatte röra sig men jag hörde inget, det var som att allt i mitt liv blev hopplöst, min älskling kanske aldrig skulle vakna upp, mina ögon fylldes med tårar och dom rullade ner längs mina kinder. 

"Jag är ledsen Mr.Bieber, vi ska göra allt vad vi kan för att få henne att må så bra som det går. Och vem vet hon kanske vaknar upp imorgon, eller idag, eller kanske..." han tog ett andetag innan han fortsatte
"Aldrig. Det är en tidsfråga, men jag beklagar" sa han och la en mjuk hand på min axel, jag ryckte till och tittade på honom, jag kunde bara se konturerna för ögonen var fyllda med tårar. 

"K..kan jag f..få se he..henne?" snyftade jag och torkade bort tårarna som rullade ner för mina kinder. 

Vi gick längs den vitmålade korridoren, några sjuksystrar iklädda en grön klänning avfyrade vänliga leenden mot mig. Doktorn svängde höger och vi gick in i rum 769.
Det var svalt och det fanns ett fyrkantigt fönster på långsidan av det rektangulära rummet, bredvid den vita sjukhussängen finns det ett litet nattduksbord gjort av mörkt trä och en liten pinnstol med en röd sits, precis som i väntrummet. Hennes ansikte var så fridfullt, från näsan gick det två slangar som ledde till en apparat som stod vid sängen, det blippade från en hjärtmaskin som stod bredvid henne. Håret låg ringlat längs hennes ansikte och munnen var halvt öppen, runt huvudet hade hon ett hårt lindat bandage och kroppen låg avslappnat och  guppade upp och ner när hon andades. 

Jag slog mig ner på stolen och fattade hennes mjuka hand, jag lutade min panna mot den och släppte ut en snyftning.

 

"Älskling...förlåt" viskade jag, jag hade ingen aning om hon kunde höra mig eller inte men i alla filmer jag har sett så pratar dom alltid med personerna i koma.

 

"Förlåt för att det blev så här" viskade jag och kysste hennes knogar, mina läppar nuddade hennes skinn fyra gånger och jag väntade på någon reaktion. Men den kom inte och mina syn blev suddig igen. 

 

"Nikki jag älskar dig, snälla vakna upp" bad jag desperat och kramade om hennes lilla hand med min egna. Min mobil började ringa men jag svarade inte, jag kastade den på golvet men den fortsatte att ringa. Mitt huvud var tomt, allt jag kunde koncentrera mig på var Nikkis andetag.

 

När jag hade suttit på sjukhuset i några timmar flög dörren upp och Chris sprang in. Han hade panik skrivet över hela ansiktet och när han såg Nikki stannade han och en hand flög upp över hans mun.

 

"Nikki..." viskade han förskräckt och gick långsamt över till oss.

 

"Hur visste du att hon var här?" frågade jag förvirrat och vände blicken mot Nikkis medvetslösa kropp igen.

 

"Justin hela världen vet om det, facebook, twitter, TMZ. Dom är galna..." sa han och ställde sig vid mig. 

"Förresten jag har pratat med Nikkis familj dom kommer imorgon bitti" sa han och jag gav honom en tacksam blick. 

Jag ville verkligen inte vara den som gav dom beskedet att deras dotter kanske aldrig skulle  vakna upp igen, jag skulle bara bryta ihop. 

"Hur är det med henne?" frågade Chris tyst som en viskning och kvävde gråten. 

Min syn blev suddig igen och tårarnna brann innanför ögonlocken och jag tog ett andetag för att svara. 

"D..dom vet inte, hon kanske vaknar i morgon eller....a..aldrig" när jag sa orden högt klarade jag inte mer, tårarna rullade ner för mina kinder och näsan snörvlade, jag brydde mig inte ens om att torka bort tårarna. Chris la sin hand på min axel och hans ansiktsuttryck var sorgset, jag kunde se hur han kämpade för att inte gråta. 

"Jag vet inte om jag klarar det här... jag..jag älskar henne på ett sätt som jag aldrig har älskat någon förut" snörvlade jag och kramade hennes hand hårdare.

"Jag vet... Jag ska ge er lite ensamtid" svarade Chris och log lite innan han gick ut från rummet. 

Jag sänkte ner huvudet och tryckte hennes hand mot mina läppar, jag grät tills det sved i ögonen. Därefter stirrade jag in i väggen i ett antal timmar, min hjärna uppfattade inte vad klockan var eller hur länge jag satt där,jag bara tittade på henne tills jag blundade och jag somnade djupt. 

"Justin, kom" hörde jag en röst säga, jag öppnade ögonen och såg mamma stå vid min sida. 

"Du har varit här i två dygn, du måste åka hem och äta och fräscha upp dig lite" fortsatte hon och tog min hand. 

"Jag kommer tillbaka snart" viskade jag i Nikkis öra och kysste henne på kinden. 

Jag suckade och slängde en sista blick på Nikki innan jag reste mig och följde mamma ut till bilen, mina ögon var rödsprängda efter alla tårar så jag satte på mig mina svarta solglasögon. 

Paparazzisarna skrek i mitt ansikte men jag orkade verkligen inte med dom just nu. Jag startade auto pilot och hoppade in i bilen. Mamma försökte prata med mig men efter hon hade försökt några gånger utan något svar gav hon upp. När vi kom hem stod min pappa i dörröppningen med öppna armar men mina ben förde mig til mitt rum. Där la jag mig på sängen, jag grät inte, jag kände inget alls. Jag var tom, endast ett skal utav en kropp. Den kalla metallen vilade mot mitt bröst och jag tog upp halsbandet under min tshirt. Ett litet leende formades på mina läppar när jag såg halsbandet. Det var en silvrig plata med en tjock silverkedja som jag och Nikki hade köpt.

 

 

Vi hade inte tagit av oss halsbanden sen vi köpte dom och jag kommer aldrig ta av mig det. Jag pillade på plattan mellan tummen och pekfingret, ett leende formades på mina läppar då jag tänkte tillbaks på våra minnen. Jag drog täcket över min kropp och somnade strax därefter. 

- 

"Justin" frågade mamma osäkert och klev in i mitt sovrum. 

"Mmmh, jag är bara trött kan du gå?" muttrade jag och drog täcket över huvudet. När minnena kom tillbaks från vad som hade hänt med min största kärlek gjorde att jag blev tom igen. 

"Jag vet att du är förkrossad, men du måste gå upp ur sängen. Du har legat här inne i snart en vecka" sa mamma mjukt och  struntade fullkomligt i att ag hade sagt att hon skulle gå, hon satte sig på sängkanten och drog ner täcket så jag fick in frisk luft, hon strök med pekfingret längs min nu stubbiga käklinje. 

"Jag är trött" försökte jag igen. 

"Jag blir bättre imorgon, låt mig bara vara ifred" fortsatte jag och hon fortsatte att smeka min käklinje kärleksfullt. 

"Justin.." började hon. 

"Jag har inget att leva för längre" svarade jag kyligt och stirrade på väggen. 

Jag hade ställt in mina konserter, photoshoots och intervjuer då jag var så ledsen, jag hade inte rört min telefon på en vecka och det enda jag har ätit under veckan var några chicken nuggets och ett par morötter. 

"Det har du visst!" svarade min mor lite irriterat och ryggade tillbaka som hon inte visste vem jag var längre. 

"Du har dina beliebers,dina småsyskon, musiken, dina vänner, din karriär.. Du har hela livet på dig och jag vet att det här är en svår tid men du kan inte bara tänka på dig själv. Chris och Nicole var ju bästa vänner och vi gillar henne väldigt mycket också!" fortsatte hon och tände lampan. 

Ljuset var outhärdligt, jag kisade och gnuggade mig i ögonen, mamma hade rätt. Jag måste försöka börja leva mitt liv. Nikki skulle aldrig velat att jag låg instängd i mitt rum resten av mitt liv. 

 
Jag bestämde mig föratt ta en dusch och raka mig, därefter tog jag upp min mobil, jag hade fått många sms men det var ett som fick mina ögon mer intresserade...

 

 

 

 

---

Heeeej nytt kapitel som utlovat! :D stackars lilla Justin alldeles deprimerad osåååå meeeen glöm inte att kommentera! :)

xoxo fia&cornelia

 

 

 

 

---

Nikkis Perspektiv: 

Fastfrusen stod jag med min hand i Justins, vi båda stirrade på killen framför oss, hans nysnaggade hår gjorde att han såg kriminell ut, hans grönblåa ögon var matta men ändå lyste det något i dom, något som stämde in med saknad, ånger och ilska. 

"Nikki" sa han mjukt och tog ett steg framåt, samtidigt flyttade sig Justin ett steg framför mig för att skydda mig, han höll upp handen som en stoppskylt mot Jack och han lydde. 

"Jack" fräste Justin som en katt och kramade min hand hårdare. 

"Lugn, badboy. Jag vill bara prata med min tjej" svarade han spydigt och jag rös till när han använde orden 'min tjej'. Jag hade tydligt förklarat för honom att jag inte var hans egendom. 

"Hon är inte din, och hur fan kom du in i mitt hus?" fräste Justin och rynkade ihop ögonbrynen. 

Jack skrattade till och drog med sina fingrar på min arm, jag rös till och kunde inte öppna munnen. 

"Rör henne inte" sa Justin och försökte hejda honom. 

"Det är okej, Justin" lyckades jag pressa fram mellan mina stela läppar. Jack flnade mot Justin. 

"Just det,  du bestämmer inte över henne" sa han överlägset och tog tag i min arm för att dra ut mig ur huset och ut på uppfarten.

"Följ med mig hem" bad han och lyfte upp min haka, jag vågade inte möta hans blick utan stirrade tomt ut på den folktomma gatan. 

"Nej Jack, vi är över. Hur många gånger ska jag behöva säga det?" nästan viskade jag. 

"Vi är inte över, jag känner det på mig. Du gillar mig fortfarande" sa han med hög röst och jag kunde se Justin stå inne i huset vid fönstret för att hålla koll på Jack. 

"Jack, nej" bad jag är han flyttade sina händer mot min midja, hans andedräkt luktade gammal tandkräm och öl. 

Innan jag hann reagera tryckte han sina läppar mot mina, jag gjorde inget motstånd men samtidigt kysste jag inte tillbaka, han bara stod där, med händerna kladdandes över min kropp och smaskandes på mina läppar. Allt jag kände inom mig var hopplöshet och hjälplöshet.

En hård knuff från Justin gjorde att Jack föll ner på marken och eftersom att han höll i mig föll jag också ner. Jag kände hur knäna rispades upp och hur huvudet skakade till när det träffade stenplattorna. 

"Rör inte Nicole" skrek Justin och inom några sekunder var papparazzisarna runt omkring oss, blixtrar flög hit och dit och frågorna välde ur de nyfikna papparazzisarnas munnar. 

Jack låg och tog emot slagen från Justin, han visste att Justin skulle hamna i trubbel för det här, som att han slog en hjälplös kille. Plötsligt slutade Justin att slå honom och vände sig mot mig, hans annars vänliga hasselbruna ögon var nu mörka och utstrålade hårdhet, vilket inte passade till hans mjuka ansikte. Rödheten var maximal på hans kinder och knogarna var blodiga efter att ha träffat Jacks beniga kropp. 

"Shawty, hur gick det?" frågade han så snällt han kunde men det var fortfarande en ton av aggresivitet från tidigare. 

"Jag är okej" ljög jag. Egentligen brann det i mina skrapsår och huvudet dunkade som om att någon hade slagit mig ett flertal slag med hammare. Men jag ska inte klaga, Jack hade säkert dubbelt så ont som jag, han låg i fosterställning och jämrade sig, med armarna på hans mage och knipandes med ögonen tyckte jag faktiskt synd om honom, Justin var inte svag direkt. 

Justin tog min hand och hjälpte mig upp, han brydde sig inte om kamerorna och de irriterande männen i 40års åldern som sprang runt våra ansikten och pratade. 

Jag slog en blick ut genom den vidöppna ytterdörren och på något sätt hade Jack lyckats ställa sig upp och ta sig till sin bil, han slängde en blick som utstrålade sorgsenhet mot mig innan han gasade iväg. Justin stängde dörren och låste den. 

"Kom" sa han och försökte leda mig mot vardagsrummet. 

"J..jag sk..ska bara gå på...på..t..toa" sluddrade jag och släppte hans han. 

Väl inne i det glamourösa vitkaklade badrummet tittade jag mig i spegeln. 

Plötsligt svartnade det för ögonen och jag kände ännu ett hårt slag mot huvudet när jag föll ihop på det iskalla badrumsgolvet. 

Justins Perspektiv: 

Fan, det här skulle ju bli en bra dag och såklart ska den där jäveln komma och förstöra allt.  Jag bytte kanal på TVn och ett avsnitt av Family Guy poppade upp, jag fnissade lite och när det blev reklam insåg jag att Nikki hade varit i badrummet i 20 minuter, visst hon är ju tjej, men det är väl lite väl överdrivet om man ändå bara ska stanna hemma? 

"Nikki?" frågade jag med lugn röst och knackade försiktigt på den ljusa trädörren som ledde till badrummet. 

Inget svar. 

"Nicole?" frågade jag igen och knackade lite hårdare, det var knäpptyst därinnifrån och jag började bli orolig. 

Jag försökte vrida om det silverfärgade handtaget för att se vad hon höll på med men som jag trodde så var det låst. 

Jag lirkade upp min telefon från jeansfickan och ringde mamma, hon hade alltid ett bra svar. Jag förklarade vad som hade hänt och hon lyssnade och svarade med några mm och okej då och då för att jag skulle förtå att hon lyssnade. 

"Mamma, Nikki har varit i badrummet i 30 minuter nu och drren är låst. Vad ska jag göra?" frågade jag och stod beredd för att ta sats och hoppa in i dörren för att ta mig in till min älskling. 

"Gör vad som behöver göras, vi kommer hem om några timmar. Gör inget dumt bara" svarade hon innan vi la på. 

Jag knackade ännu en gång men inget svar, precs som jag trodde. Jag ryckte i handtaget för att se hur hårt låset var. Jag flexade mina muskler och slog upp dörren med hjälp av en metallstol som stod ute i hallen. 

"Nikki" halvskrek jag när jag såg henne liggandes raklång på badrummsgolvet, en liten blodpöl låg under hennes huvud. Förskräckt lirkade jag upp min mobil och slog in 911 på mobilen. 

"Larmcentralen, vad kan vi hjälpa dig med?" frågande en kvinna med lugn lite pipig röst. 

"Hej mitt namn är Justin och min flickvän Nicole Stark har slagit i huvudet och svimmat inne på toaletten, jag lyckades precis slå upp dörren och jag ser att hon knappt andas själv och det rinner blod från hennes bakhuvud, herregud skicka ambulanser nu!!" sa jag i ett andetag stressat, jag satt på huk och kramade Nicoles livlösa hand. 

"Lugn, Justin. Vad är adressen?" frågade hon fortfarande lika lugnt och koncentrerat. 

"25202 Prade Del Grandioso, Calabasas" svarade jag. 

"Jag skickar en ambulans, andas hon?" frågade kvinnan. 

Jag lutade min ansikte mot hennes halvöppna mun, några korta andetag slapp ut ur hennes mun och bröstkorgen guppade knappt. 

"Inte mycket" svarade jag och kände paniken stiga. 

"Lyft hennes haka och ge henne luft" svarade kvinnan och jag gjorde som hon sa. Nikkis varma andedräkt kändes knappt, jag andades in och blåste ut i hennes mun ett antal gånger innan ambulanspersonal stormade in i mitt hus. 

"Tack, snälla kommer hon bli bra?" frågade jag med paniken bultandes i magen. 

"Ja, det ordnar sig" svarade dom och fortsatte med sitt arbete. 

Ambulansbesättningen bestod av två män, en i 25 års åldern med blont kort hår och en man i 50 års åldern, lite tunnhårig och en kvinna som var runt 30 år med det svarta håret uppsat i en bulle. Jag följde efter dom ut till den blinkande gula ambulansbilen och hoppade in där bak där Nikki låg, nu inkopplad med slangar och med besättningen pratandes runt om oss. 

Jag kramade min svettiga hans mot hennes och knep mina ögon hårt. 

"Snälla Gud, gör så att hon kommer bli okej" bad jag och kysste utsidan av hennes hand. 

"Grabben, ta det lugnt. Tjejen kommer klara sig" sa den yngre mannen efter att han hade tryckt in en spruta i Nikkis armveck. Han log ett genuint leende och jag log lite tillbaks. 

"Framme!" ropade kvinnan som körde och alla hoppade ut ur bilen, de rullade in henne i sjukhuset där de blev bemötta av några sjuksystrar och en läkare. 

"Ledsen, grabben. Du får inte följa med in hit" sa killen igen och tryckte handflatan mot mitt bröst. 

"Du får sitta i väntrummet" tillade han innan han log och fortsatte ut till bilen. 

Jag suckade och vandrade ut till väntrummet, stolarna var gjorda av trä, dynorna var röda, några tavlor med någon inspirerande text och glada barn satt på de gulmålade väggarna. På det låga avlånga träbordet låg några halvtrasiga tidningar och i hörnet stod ett par barnstolar och ett litet runt plastbord där två ritblock och en plastbytta med kritor i  var placerade.
Jag blundade och tittade på klockan som hängde över den vidöppna dörren.
Kvart i två på eftermiddagen. 

 
En kvart senare kom en doktor in genom dörren, han sköt upp sina glasögon som låg på näsryggen och log ett litet leende, hans svarta korta hår låg tillplattat mot hans ovala huvud, ögonen var smala och ljusblåa. Jag reste mig upp och han sträckte fram min hand. 

"Är det du som är Justin?" frågade han med en mörk basröst. 

"Ja, hur mår Nicole?" frågade jag nervöst och jag kunde känna hur handsvetten bildades igen. 

"Jo, det var det jag tänkte tala med dig om..." svarade han och kliade sig lite i nacken. 

Åhnej...

 

---

DOMDOMDOOOOOM lite spännande va? Och vad tycker ni om novellen förresten? :) KOMMENTERA! 
Nästa kapitel kommer antingen ikväll eller imorgon. 

xoxo fia&cornelia

Justins perspektiv:

Gårkvällen hade varit underbar, vi hade älskat passionerat och jag kände mig verkligen närmre henne, som att det vi hade gjort var en riktigt vacker sak som jag tycker alla borde på upptäcka med den man älskar.

Jag låg på rygg med ena armen under mitt huvud,Nikkis vackra ansikte vilade på mitt nakna bröst . Kroppen som låg längs min sida guppade upp och ner när hon andades. Jag slog ner min bick och tittade på henne, täcket var uppdraget till precis över brösten, håret låg utspritt längs hennes kropp, de stora ögonen skyddades av ögonlocken och andningen var tung som att hon verkligen var trygg med mig. Hennes söta kyssvänliga läppar öppnade sig och hon slickade sig på dom i sömnen innan hon lugnt somnade om igen. 

 

 

Jag strök mitt pekfinger över hennes sommarblekta hår och hon rynkade lite på ögonbrynen i sömnen, jag log och böjde mig ner. Mina mjuka läppar kysste hennes panna och hon borrade in huvudet i min nacke. Min mobil började vibrera och jag sträckte mig till nattduksbordet, noga med att inte väcka Nikki och öppnade min mobil. 

 

Från Selena: Justin, babe snälla svara när jag ringer. Vi måste prata x

 

Mitt leende försvann när jag läste smset och innan Nikki vaknade raderade jag det och la undan mobilen. Mitt samvete skrek att det var fel utav mig att inte säga till Nikki att Selena ville ha mig tillbaka men Nikki hade redan så mycket att orora sig för så hon behöver inte veta det här också. Selena var mitt problem och jag kan hantera det fint. 

 

Jag kastade ut alla tankar om Selena och mitt huvud kom gårdagen uppspelandes för mig. När Nikki hade sagt att hon älskade mig stannade jorden för några sekunder. Men sen hade hon också sagt något som störde mig lite, ärligt talat så trodde jag att jag skulle vara hennes första. Sen när jag antog att hon hade varit med Jack var inte han heller hennes första, hur många hade hon varit med.... Jag har bara varit med två och jag kan ju inte neka till att Nikki är vacker ,det finns nog inte en enda kille som kan säga motsatsen.

Jag svalde klumpen i halsen och bestämde mig för att somna om en stund, klockan var trotsallt bara halv åtta på morgonen. Vinden från fläkten som snurrade i taket gjorde att det vita stora rummet kändes svalt och inom några sekunder hade också jag farit iväg till drömlandet.

-

"Vakna, Justin" hörde jag Nikki viska och med sina långa fingrar drog hon över mina nyckelben. Jag öppnade ögonen trött och tittade på henne.

"Äntligen" sa hon och flyttade upp sig lite närmare mitt ansikte, hon gav mig en lätt puss på näsan och jag skrattade till innan jag attackerade henne, jag pressade mina hungriga läppar mot hennes och hon besvarade den lika vilt. Hon satte sig gränsle över mig och med mina händer smekandes över hennes perfekt skapta kropp kände jag hur det började pulsera under täcket. 

"Justin, klockan är nio och din mamma är vaken" sa hon lite andfått med händerna virvlandes i mitt hår. Jag suckade till och kysste henne på kinden innan hon klev av mig. 


"Ojoj, det gick fort" fnissade hon och la en hand på mitt skrev. 

Som att det blev bättre.. 


Min såkallade Jerry kändes som den skulle sprängas. 

"Nikki, sluta" bad jag desperat när hon retade mig genom att smeka runt omkring den.
Hon hoppade upp ur sängen och med hennes nakna kropp runttassandes i mitt rum gjorde att mitt underliv pulserade galet. Hon fnissade och lutade sig över mig, en kyss smackade till när vi släppte våra läppar från varandra. 

"Kom nu, klockan är halv tio" sa hon och log busigt innan hon tog på sig ett par mjukisshorts och ett linne. Hon tassade in i badrummet som låg rumirum med mitt rum och under tiden bestämde jag mig för att kolla min mobil. 

Missat Samtal (3) Selena Gomez

Visade displayen och jag förstod att jag inte kan unvika henne mer, det var inte mer än rätt av mig att få låta henne prata klart, men jag ville vara ensam när samtalet skulle ske, jag visste ju inte vad som var så viktigt och nyfikenheten pirrade i min kropp. 

"Är du klar?" frågade Nikki och jag vaknade upp ur in trans, jag log lite innan jag hoppade upp ur sängen och drog på mig ett par kalsonger och en tshirt och ett par jeans. 

Vi tassade ut ur köket och mamma stod med ryggen mot oss, jag harklade mig och slickade mina ganska torra läppar. 

"Godmorgon, har ni sovit gott?" frågade hon och log ett kärleksfullt leende, hon tryckte på kaffebryggaren och satte sig vid köksbordet, med en gest som visade att vi skulle slå oss ner drog jag ut stolen till Nikki och hon satte sig ner. 

"Godmorgon" svarade jag och ryckte åt mig apelsinjuicen som stod på det vita köksbordet. 

"Har ni soit nånting?" frågade hon  retsamt och vickade på ögonbrynen, hon verkade inte arg, vilket var bra. Jag flinade och ställde ner glaset på bordet igen. 

Med en blick på Nikki såg jag hur hennes kinder hettades till och hon slog blicken ner i bordet.  jag flinade till och fattade hennes mjuka hand under bordet. Hon tittade på mig och de ljusröda kinderna blev mer och mer hudfärgade. 

"Ja, vi har sovit" svarade jag och tittade på mamma som just nu läste tidningen, hon tittade upp och fnissade lite. 

"Tro inte att jag inte hörde er..." svarade hon och tog en klunk ur sitt nybryggda kaffe, hennes blick följdetexten i pappret och  för att vara ärlig så säger mamma fel saker vid fel tillfälken ganska ofta, Nikkis kinder blev ännu rödare och jag blev faktiskt lite generad själv, jag harklade mig och mamma tittade upp. 

"Oj, förlåt.." sa hon och tittade på mig med en blick som sa: förlåt, visste inte hur långt jag kunde ta den här konversationen. 

För att bryta tystnade blev jag lättad när pappa som var på besök klev in, "Godmorgon!" sa han och slog sig ner med en duns mittemot Nikki, han log och blinkade mot mig. 

"Godmorgon" svarade vi alla tre i kör. 

Pappa och mamma tittade på varandra och jag blev lite förvirrad, plötsligt öppnade mamma munnen. 

"Så... du vet hur jag blev gravid i tonåren..." 

Åhnej, dra inte upp det här nu...

 "mamma, snälla inte nu" väste jag mellan tänderna och spände blicken i henne. 

"Du vet att vi måste prata om det här" svarade hon och tittade på mig. 

"Ni använder preventivmedel va?" frågade hon och tog en tugga av sin ostsmörgås. 

"Mamma... Vi är inte..Vi har inte.. vi har inte..." började jag och fladdrade med blicken runt i rummet. 

"Vi har inte haft sex" flög ut ur Nikkis mun som nu tittade på mina pinsamma föräldrar. 

Ärligt talat blev jag förvånad av att hon ens vågade öppna munnen under en sån här pinsam konversation men jag tittade mjukt på henne och instämde, även om jag visste att hon ljög kändes det bättre att mina föräldrar inte fick veta. 

"Åh.. jaha men då vet ni iallafall" svarade pappa och log ett ödmjukt leende innan han bytte samtalsämne. 

"Vad ska ni göra idag då?" frågade han och kliade sig lite i sitt orakade stubb.

"Jag tänkte att vi skulle åka ut en sväng till parken kanske?" svarade jag som en fråga till Nikki som nickade och log. 

Vi reste oss upp och vandrade ivägtill mitt rum igen, jag satte mig på sängen och drog handen genom håret. 

"Fan, förlåt för det där det..." började jag men blev avbruten

"Det är lugnt, det är gulligt att dom bryr sig så mcket. Plus att vi använder ju skydd" svarade Nikki och log hemlighetsfullt innan hon gick in i badrummet för att fräscha upp sig. 

Jag såg min chans att ringa Selena medans Nicole duschade, långsamt plockade jag upp min telefon som låg slängd i de obäddade sängen, tryckte på 'Call' och inom några sekunder lät de välbekanta pipen.

"Hej Justin" sa hon med en lite stressad röst

 "Hej, du ville prata?" frågade jag och drog på mig en mörk snapback på mitt huvud.

"Ja, men jag kan inte ta det över telefon, kan vi ses?" 

"Nej, jag har inte tid. Vad ville du?"  sa jag undrande och satte mig ner på sängen igen.

"Justin, du vet att du fortfarande har känslor för mig så som jag har känslor för dig, jag älskar dig så mycket att det gör ont och jag vet att du inte har kommit över mig helt, även om du har den där sliskiga florida tjejen så älskar du mig. Eller hur?"  for ur hennes mun i nästan ett andetag, jag väntade några sekunder innan jag slickade mina läppar och svarade henne. 

Det hon sa stämde på sättochvis, jag menar, jag hade älskat Selena i ett antal år och det försvinner inte bara på några veckor så självklart hade jag fortfarande känslor för henne, men att hon hade nerverna att kalla Nicole för en sliskig florida tjej fick blodet i mina ådror att bubbla. 

"Kalla henne inte det, jag älskar henne nu och inte dig, du måste inse det." Väste jag mellan tänderna för att Nikki inte skulle höra mig in till badrummet. 

Det blev tyst på andra sidan luren men tillslut svarade hon. 

"Jag måste gå, men vi hörs"  Sa hon med en liten snyftning och la på, jag suckade och stängde av telefonen. 

"Är du klar?" frågade Nikki som stod i dörröppningen till badrummet, hennes nytvättade hår hade hon fönat och det luktade jordgubbe över hela mitt rum, jag glömde helt bort samtalet som jag hade haft för bara några sekunder sen och gick fram till Nicole, jag slog mina armar runt hennes midja och drog in hennes doft i mina näsborrar. 

Hon fnissade till och kysste mig på halsen, jag flyttade mina ivriga händer till hennes midja och drog henne närmare mot mig, mina läppar mötte hennes och jag ville inte sluta kysse henne, hennes underbara läppar var som min drog. 

"Så, vart ska vi?" frågade hon efter kyssen var avslutad. 

"Överraskning" svarade jag hemlighetsfullt och vickade på ögonbrynen.  

Jag fattade hennes hand och vi gick ner i hallen. Men till min förvåning var det inte bara massor skor och jackor som fanns där utan en människa, jag frös till och jag kunde känna hur Nikki blev obekväm av situationen. 

Jag visste inte ens hur han hade kunnat komma in men där stod han.

 

Där stod...

---

Lite tråkigt kapitel kanske meeeeen det blev en lite cliffhanger i slutet... ;) Förlåt att vi inte har skrivit så mycket men vi har varit på Cornelias båt nu i helgen så aa.... men det kommer ett till kapitel ikväll! 

Förlåt men jag kan inte lägga ut ett kapitel idag :( har skrivit en del på det men hinner inte skriva mer idag och tänkte bara skriva ut det så att ni inte går in här massor med gånger ikväll och så lägger jag inte upp något. 

 

Det var allt jag hade att säga så....ha en fortsatt trevlig kväll eller vad man ska säga hehe ;)

 

"Justin jag är så rädd" grät jag in i mobilen.

---

 

Jag kunde inte fatta att Jack kunde göra något sådant mot min Nikki och bara tanken på att jag inte kunde rädda henne fick mig att vilja kräkas. Magen vände sig ut och in och jag tog ett glas ur skåpet för att fylla det med mjölk och trycka mina torra läppar mot glasets kant, den svala mjölken sköljde ner längs min torra hals och jag suckade belåtet när glaset var tomt. 

"Justin, du ska ut på scenen om 30 minuter" sa Scooter och stängde dörren när han gick ut från mitt rum. 

Allt jag ville göra var att hålla henne i min famn och säga att allt kommer ordna sig, att han aldrig skulle få röra henne. Men jag visste att jag inte kunde skydda henne så mycket som jag ville då jag hade ett arbete att utföra. Missförstå mig inte, jag älskar mitt liv men Nikki var den som hade mitt hjärta och mitt hjärta brast så fort jag visste att hon var ledsen.
Jag skakade av mig tankarna för att ladda upp inför showen. 

"5 minuter" sa en man som ingick i mitt crew, jag nickade och fixade till mikrofonen som satt slingrad på min kind. 

-

Efter Be Alright låten kände jag hur någonting bubblade inom mig, som en tsunami som bara ville upp, jag svalde ett antal gånger men till sist gick det inte mer utan det flög ut kräks ur min mun, konsistensen var klumpig och färgen var vit, mitt på scenen stod jag, Justin Bieber, och kräktes. Inför tusentals förhoppningsfulla fans som hoppade i takt till musiken.  

"Justin, är du okej?" frågade en av mina dansare och klappade mig lätt på ryggen. 

"J..ja jag ska bara.." svarade jag innan ännu en mjölkfarare flög ut ur min vidöppna mun. 

 

Jag torkade av munnen och genomförde konserten men med tankarna farandes genom huvudet, är Nikki skadad?

 

 

Ensam vaknade jag upp i min säng, genomsvettig på ryggen och en svettpärla rullandes längs tinningen. Jag kunde fortfarande inte slappna av efter kvällens tidigare incident, även om min familj var hemma kändes det fortfarande som att någon skulle hoppa på mig. 

 

"Du är min Nikki" ekade i mitt huvud och jag var tvungen att tända lampan. Jag slängde benen över sängkanten och tittade på mobilklockan, halv fem på morgonen. 

 

Jag tittade på mobilen och såg smsen från Justin och en TMZ notis. Jag började med att öppna smset från Justin.

 

Från Justin: älskling, allt jag vill är att vara vid din sida just nu men jag vet att det inte kommer hända förens om fem dagar men du ska veta att jag saknar dig något galet. 

 

När jag hade läst det flög fjärrlirarna i min mage och jag öppnade TMZ, mitt leende försvann på direkten när jag såg collaget som bestod utav en bild på mig och Justin, en bild på stranden med Chris när mitt huvud ligger på hans axel, en bild på mig och Alec som var från igår och den sista bilden var på Jack när han gick in i mitt mörka hus. Den fick mig att rysa men jag läste artikeln även om jag visste att jag skulle ångra mig efter.

 

Jag satt stel som en pinne, dom anklagade mig för att vara otrogen mot Justin!

Den här artikeln kommer ge mig så mycket hat, jag får nog så det räcker en livstid redan. Min hjärna skrek nej men mina fingrar tryckte på länken till TMZs twitter sida och den var fylld med tweets om mig och Justin.

 

Jag kunde inte läsa mer utan släckte skärmen och la mobilen på sängen. Majoriteten utav alla tweets var elaka och jag kände tårarna brinna under ögonlocken. Justin sa alltid att jag skulle ignorera hatet för dom var bara avundsjuka men det är inte så lätt när allt man ser är att man är ful eller att man till och med borde gå och dö! 

 

Det trendade #GetwellJustin på twitter och jag blev genast orolig om vad som hade hänt. Justin hade inte sagt att han var sjuk, det fanns massor videos när justin stod på scenen och jag tryckte på play. Det började med att han sjöng men helt plötsligt började han kräkas mitt på scenen! 

 

Jag stängde av videon och ringde Justin, han svarade efter tre signaler.

 

"Hallå?" svarade hans trötta röst.

 

"Babe, hej det är Nikki. Hur mår du Justin?" frågade jag oroat.

 

"Antar att du har sett en utav dom tusen filmerna när jag kräks på scenen?" försökte han skoja men jag var för orolig för att skratta just nu.

 

"Ja, är du sjuk Justin?" 

 

"Nej jag var så orolig över dig och det fick mig nervös och det ena ledde till det andra men jag mår bra nu" jag släppte ut ett andetag jag inte visste att jag hade hållit men mitt samvete var lite skyldigt över att det var mitt fel.

 

"Förlåt" sa jag och Justin suckade lite.

 

"Nikki det är inte ditt fel. Om vi ska skylla på någon så är det Jacks fel" hans röst blev hård och arg.

 

"Justin-" försökte jag men blev avbruten.

 

"Nej Nikki! Jag förstår inte varför du inte vill polisanmäla honom!" sa Justin frustrerat, jag såg för mig själv hur han slickade sina läppar, drog en hand genom sitt hår och drog ihop ögonbrynen.

 

"För att...jag vill väl inte förstöra hans liv" hur rädd jag än är för Jack så blir inget bättre utav att jag anmäler honom.

 

 

(Tryck här för att komma till låten)

 

"DANMARK, ÄR NI REDO?" ropade jag och ett hav av skrikande fans sköljde över mig, jag log brett och kände kärleken i arenan, gosedjur och andra grejer flög upp på scenen, bl.a några BHsar, vilket jag gärna samlade på. 

"Sluta kasta saker på scenen, annars ska jag.. annars ska jag... nä då händer det ingenting" ropade jag ut i mikrofonen och fansen skrattade lite men fortsatte gallskrika när musiken till All Around The World började spelas. 

-

"Vem vill va min baby?" ropade jag ut i arenan och skriket som ändå var högt, förstärktes och det ekade av skrik i mina öron, jag är förvånad över att jag inte har fått tinnitus ännu, även om jag har öronproppar borde det ju gå igenom.

Jag fortsatte konserten och några svettdroppar rullade ner längs kindbenet, med en vit liten handduk torkade jag bort det och satte mig på trappan för att skruva av korken av vattenflaskan, det kalla vattnet forsade neri min strupe och jag kände mig full av energi igen. 

"Tack Danmark!" ropade jag och gjorde peacetecknet med mina fingrar innan jag försvann ut backstage för att chilla. 

"Bra show! Publiken var galen" skrattade Ryan och dunkade mig i ryggen. 

"Ja, de skrek nästan mer den här konserten än förra!" svarade jag och la mig raklång på soffan.  

"Haha, imorgon är det en till och sen drar vi vidare mot Sverige" sa han och satte sig mittemot mig. 

Jag absolut älskade mitt liv. 

Nikkis Perspektiv: 

 

 

Idag var första skoldagen sen jag och Justin hade gått ut med vårat förhållande och jag vet inte vad jag ska förvänta mig. Martin väntade på att jag skulle stänga av bilen och hoppade ut när bilen var död. Så fort han gick ur blixtrade det till och han tittade förvånat på mig. Jag rullade lite på ögonen åt paparazzisarna innan jag också hoppade ut och vi gick in i skolan. 

 

Alla och nu menar jag ALLA stirrade på mig under hela dagen men jag hade inget att dölja så jag sträckte på halsen och såg stolt ut över mitt och Justins förhållande. Skolans bitchar sköt dödsblickar på mig, okej nästan varje tjej tittade på mig som om dom ville...ja jag vet inte men det var lite läskigt. 

 

Alice hade gått vid min sida och bitchat tillbaks till dom som hade bitchat mot mig. Hon var verkligen min bästa vän. Många tjejer försökte också va med mig för att få sina femton minuter i rampljuset men jag sket fullständigt i dom. Dagens höjdpunkt var att jag fick B+ på ett matteprov eller det var tills jag gick ut ur skolan och Alec stod vid min bil. Jag sprang till honom och han kramade mig. Vi satte oss i bilen och körde iväg. 

 

"Så hur är det med kändisen till pojkvän?" frågade Alec och ett leende formades direkt på mina läppar utav tanken på Justin.

 

"Jo han har precis haft konsert i Danmark och sen stannar han i norden men direkt efter det kommer han hit en helg och sen kommer jag inte träffa honom förens skolavslutningen" sa jag och blev lite ledsen.

 

Alec och jag hade en slapp dag där vi kollade på tre star wars filmer innan han skulle hem och jag somnade i soffan fem minuter efter Alec hade stängt dörren. 

 

När jag vaknade upp var huset mörkt och ljudet av att ytterdörren stängdes tyst fick mig att sätta mig upp.

 

"Hallå?" det var säkert mamma, pappa eller Martin som hade kommit hem och jag gick upp för att tända taklampan. Men det gick inte och när jag istället gick till den lilla lampan som stod på en byrå gick inte den heller. Det var ingen som hade svarat och paniken växte i min mage. Typiskt att strömmen skulle gå när det var någon i mitt hus. Eller var det verkligen det? Min hjärna kanske bara spelar mig ett trick. Ja så måste det vara...det är ingen i huset...

 

"Hallå..." sa jag igen för att vara säker på att det faktiskt inte var någon här. Köket var precis lika mörkt som resten utav huset, det var ingen utanför huset och jag blev genast lugn. Mina fötter rörde sig bort mot trappen för att gå upp i mitt rum. Min säng var välkomnande efter att ha legat stel i soffan och jag slappnade av. Det var tills ett par armar tog tag om min midja och jag skrek till av förvåning men sen blev jag stel i hela kroppen. Armarna kände jag tillräckligt väl för att veta hur dom låg runt min kropp så då visste jag precis vem dom tillhörde. En gång älskade jag känslan av att ha dom där men nu fick dom mig att vilja skrika utav rädsla och jag hörde hans röst i viska i mitt öra.

 

"Hej, jag har saknat dig" han kysste mig på halsen och nu kände jag alkohol lukten på hans andedräkt. Jag kved till och försökte vrida mig ur hans grepp men han höll bara fast mig hårdare.

 

"Nikki sluta, snälla jag älskar dig" hans händer smekte mig och jag kände tårarna samlas i ögonen.

 

"Jack släpp mig" viskade jag.

 

Familjen, vart är dom när man behöver dom? 

 

"Älska mig Nikki" sa han med en bedjande röst. Jag skakade på huvudet och hans grepp började göra lite ont. 

 

"Jack snälla lämna mitt hus" sa jag lite högre och han började andas tyst utav ilska.

 

"Vad har den där bögen som inte jag har?!" sa han argt och tog bort en hårslinga som hade fallit i mitt öga och la den bakom mitt öra. Jag rös till och var så rädd att jag inte kunde röra på mig mer. Om jag inte sa något kanske Jack bara skulle ligga här och inte göra något mer som slå mig eller kanske till och med... våldta mig....

 

"Svara mig!" skrek han och tårarna rann ner för mina kinder. "Är det för att han är känd och har pengar?" skrek han ingen.

 

"Nej... han behandlar mig bra och jag kan inte rå för vem jag faller för" viskade jag då min röst skulle brista om jag pratade högre.

 

"Jag behandlar dig bra!" sa han argt men lugnade sig igen och började smeka min mage igen. 

 

"Jack du-" mer hann jag inte innan min samsung vibrerade som en galen ko. I.D:t visade att det var Justin och Jack såg ut som om han kunde döda någon. Antagligen Justin....

 

Jack slet åt sig min mobil och svarade den. I hans högra hand höll han mobilen och den vänstra höll för min mun.

 

"Justin" sa han och flinade. Det var tyst i några sekunder innan Justins röst hördes i mobilen. Han lät riktigt förbannad.

 

 

"Hon kan inte svara just nu men hon ligger här bredvid mig" han skrattade lite och tittade på mig.

 

"Va i helvete har du gjort med henne" skrek han.

 

"Inget än....men Justin medan du är på tour har jag Nikki helt för mig själv" han skrattade lite ondskefullt. Justin skrek något men Jack la på innan jag hörde vad det var. 

 

"Nå vart var vi?" sa han och log. Min mobil fortsatte att vibrera men jag kunde inte svara och Jack ignorerade den.

 

Jacks händer vandrade över min kropp och jag låg fryst på sängen. Skräcken gjorde att jag inte kunde röra mig, hans ögon lyste med hunger men han kysste mig inte på läpparna vilket jag var glad över. Om han kysser mig kommer jag känna mig mer smutsig än vad jag redan gör. 

 

"Älska mig..." viskade han mot min hals. " Jag kan få dig att känna dig så bra" hans djupa röst var som knivar mot mig, jag vill inte det här jag har Justin och Jack förstör mitt liv.

 

"Älska mig" upprepade han och mina ögon gjorde kontakt med honom. Hans blick var tom men höll ändå så många känslor. Det var som om han inte var närvarande även om han var full så har jag aldrig sett honom såhär. Han var som en knarkare som inte fått sin dagliga dos, som om jag var hans knark...

 

"Nikki, vi kommer vara tillsammans för evigt och om du vill kan jag dela dig med Justin. Det är bättre att dela dig med honom än att inte ha dig alls. Även om du kommer välja mig i slutändan kan jag dela dig med Justin tills du inser att jag är den enda för dig" och med det sagt började han kyssa mig igen på halsen. Jag knuffade bort honom lite och när jag insåg att han faktiskt inte höll fast mig längre flög jag upp från sängen och sprang genom det mörka huset. Jacks steg hördes bakom mig och jag sprang så tyst jag kunde in i Martins rum. Hans garderob hade ett litet rum i sig som han alltid gömde sig i när vi lekte som barn och det var dit jag sprang nu. Utrymmet var mycket mindre nu när jag har vuxit men jag kunde precis klämma in mig. 

 

Fotsteg hördes nu gå in i badrummet och jag höll för min mun så han inte skulle höra mig. Jack kom in på Martins rum och gick runt lite. Plötsligt stod han framför den stora garderoben och mitt hjärta dunkade så hårt och snabbt så att jag tror att Jack kan höra det. 

 

Långsamt öppnade han garderobens dörrar och jag satt med handen för munnen och tårarna rinnande ner för mina kinder. Jag flyttade lite på handen som jag inte höll för munnen då den hade börjat klia lite. Men när jag kände något litet med små hårstrång och tunna ben på min hand stannade mitt hjärta. En inte så stor men inte liten spindel kröp på min arm och jag satt i ett litet utrymme. Jag kunde inte se den men adrenalinet pumpade i mig och skrek åt mig att springa där ifrån men Jack stod fortfarande i Martins rum. Spindeln klättrade upp för min arm och jag klarade det inte längre. Min arm som inte hade en stor spindel på sig lyftes och handen slog bort den. Jag slog till armbågen i väggen och Jacks fotsteg hördes gå snabbt upp till min garderob. luckan öppnades och Jacks starka armar drog ut mig. 

 

"Du är min Nikki och inget kan ändra på det!" skrek Jack och sprang sedan ut ur mitt hus. På skakiga ben gick jag tillbaka till mitt rum. Mobilen signalerade att Justin fortfarande ringde och jag svarade.

 

"Din jävel Jack om du så mycket som lägger ett finger på henne!" skrek Justin in i mobilen men slutade tvärt när han hörde mina snyftningar. "Babe är det du vart är den jäveln, är du skadad?" han lät så orolig, så så orolig. 

 

"Justin jag är så rädd" grät jag in i mobilen. 

 

 

 DOMDOMDOOOOOOOM spännande va? :) förlåt att vi inte har uppdaterat på ett tag 

 

 

 

 

 

 

Han skulle inte få förstöra min dag

"Jag ska inte störa" han slängde en blick på Caspar och på tårtan, därefter cirkulerade blicken över alla oss som satt på filten, han skakade snabbt på huvudet och tittade mig rakt in i ögonen. Hans ögon var blanka och om jag inte såg fel så kunde jag svära på att det fanns ett stänk av förlåtelse där. 

"Här, jag ville bara komma förbi för att säga grattis, jag ska inte störa" sa han och flyttade sin hand från ryggen och sträckte fram en vit ros. 

Vänta.. va? 

"Tack Jack, men du behövde inte...." började jag men han avbröt mig. 

"Jo, det behövde jag. Förlåt att jag var en idiot" sa han innan han såg att jag inte riktigt var bekväm med situationen, han vände sig om och gick tillbaka mot sin bil. 

Vad hade precis hänt? Och den ännu bättre frågan, varför? 

---

Jacks Perspektiv:


Planen hade funngerat, jag lämnade över rosen och slog på min hundvalpsblick, visst jag saknade henne men det var något inom mig som sa att det här var mer en tävling, och jag är en riktig vinnarskalle. 

Jag satte mig ner i förarsätet och satte i nyckeln, jag vred om den och bilen startade snabbt och ljudlöst, gruset knastrade när jag rullade ut och snart var jag ute på vägen för att komma till fotbollsträningen. 

Justins Perspektiv: 

"Bra intervjuv grabben" sa Scooter och dunkade mig lite lätt i ryggen, jag log mot honom och öppnade munnen för att svara. 

"Tack, vart åker bussen ikväll?" frågade jag och tog en klunk ur min vattenflaska. 

"Vi åker till nordiska europa ikväll, först tar vi Danmark därefter Sverige sen Norge och till sist åker vi till Finland" svarade han och började gå mot turnébussen som stod parerad utanför det massiva rödmålade TV huset. 

Jag nickade enkelt och följde hans exempel, blixtrarna från papparazzisarnas kameror avfyrades mot mig och jag tog på mig solglasögonen och försökte lugnt gå in mot bussen. 

Jag sa godnatt till de andra innan jag gick in i mitt rum för att titta lite på TV, klockan var knappt åtta på kvällen men jag hade nästan 4 konserter i rad de två kommande dagarna så jag behövde verkligen all sömn jag kunde få, dock gick det inte så bra då mina tankar virvlade innanför pannbenet. 

Hur kunde du missa Nikkis födelsedag? 

Jag försökte tänka på något annat då jag visste att jag verkligen inte kunde ta mig dit, även om jag så gärna ville se hennes perfekta ansikte. 

Strax därefter sjönk jag ner under mitt täcke, med MTV rullandes på tvrutan. Jag blinkade men ögonlocken kändes tunga som bly och jag höll dom nere som en blundning, jag kunde känna hur jag djupare drogs in i drömmens värld och innan jag visste ordet av det så sov jag djupt. 

-

"Vakna, Justin" Ryan stod över mig och ruskade min trötta kropp. Jag grymtade till lite men hoppade snabbt upp och drog på mig mina kläder då jag insåg att det var dags att hoppa på privatplanet som stod på startbanan.  

Ryan skrattade åt mig, jag virvlade runt som en ekorre som hade fått eld i baken, packade ner allt som jag egentligen borde gjort igår. Kläder låg huller om buller i min stora svarta resväska, jag bad Ryan sätta sig på den så jag kunde få igen den, därefter ställde jag den bland de andra väskorna och hoppade ut ur bussen. 

Värmen var ovanlig för att vara i Phoenix, jag lyfte lite på min snapback för att kunna torka bort värmen som annars skulle bildas till svett. Även om vi hade kommit hit tidigt, klockan var bara halv sex, så hade paparazzisarna redan fått reda på det och tagit sig hit. Inombords ville jag bara skrika åt dom att lämna mig ifred men jag visste att om jag gjorde det skulle jag få otroligt stora konsekvenser. 

Justin, hur går det med triangeldramat? 

Titta hit, Bieber! 

Är det sant att du var otrogen mot Selena med Nicole? 

Frågorna virvlade runt mig men jag hade blicken på flygplanstrappan, jag skulle ta mig dit, även om det skulle ta tid. Det var säkert 50 fotografer som pressade sig runt mig, med mina livvakter vid min sida kunde jag få en smal springa att ta mig igenom den stora landningsbanan. 

"Justin, skynda dig!" ropade mamma där hon stod vid flygplansdörren, jag hoppade lätt upp för trappstegen och in i flygplanet, jag sjönk ner i en av de beiga stolarna som mjukt formade sig efter min passform.  Med två fingrar lirkade jag upp min telefon som låg i byxfickorna, jag tryckte in hörlurarna i öronen och tryckte på en låt på min Spotifylista, därefter lutade jag huvudet mot den svala flygplansrutan och suckade. 

Nu kommer jag ännu längre bort från Nikki 

Flygresan tog tid, säkert 12 timmar. När vi äntligen kom fram sprang jag in på det stora lyxoga hotellet, gick in i hissen och tryckte på knappen. Ett enkelt pling hördes och vi trevade oss ut. 

"Det är längst ner i korridoren till höger" sa mamma och pekade ner längs korridoren, det var nån sorts heltcäkningsmatta i röd färg som täckte golvet, väggarna var vita och några eleganta tavlor och lampor satt uppskruvade på väggarna. Jag spatserade bort mot min dörr och gick in. Tystnaden var total, det luftiga och stora rummet avgav en känsla av trygghet. Mina vakter kom in och satte ner mina väskor och sedan gick de ut. 

Jag tittade ut över vardagsrummet, ett vitt piano stod vid de rektangulära fönstrena och jag kunde inte motstå att sätta mig och plinka lite. 

"Låter bra" Scooter stod i dörröppningen och log. 

Jag hade inte märkt honom så jag slutade tvärt och svarade. 

"Haha, tack.." jag ställde mig upp och gick mot kylskåpet för att plocka ut en flaska nerkylt vatten. 

"Du borde få lite sömn, du har två konserter i morgon" sa han innan han gick ut och stängde dörren bakom sig. 

Jag suckade och la mig ner i den stora dubbelsängen, jag blundade hårt och försökte att sova men det gick inte. Minnet av Nicole var suddigt, det känns som att det var så länge sen jag såg henne. 

Jag måste prata med henne. 

Till Nikki: Hej shawty, skype? <3 

jag la ner mobilen och väntade otåligt på ett svar, några minuter senare vibrerade mobilen till och jag läste smset. 

Från Nikki: Hej babe :) visst<3 

Mitt hjärta gjorde ett glädjeskutt och jag loggade ivrigt in på Skype på min Apple dator som jag precis hade plockat upp. 

Den välbekanta signalen från Skype började spelas och snart hörde jag Nikkis underbara röst på andra sidan. 

"Hej, shawty" sa jag och satte mig upp, jag rätade till luvan på min gråa hoodie.

Jag klickade på min video och hon följdemitt exempel. Hon var så vacker, hennes hår var uppsatt i någon slags fläta och ögonen lyste av sprallighet, hon var klädd i en oversized röd tshirt och ett täcke låg placerat över hennes ben och upp på hennes mage. 

"Hej där, vad gör du?" svarade hon och log stort. Hennes vita tänder gnistrade till och jag kunde inte låta bli att le. 

"Saknar dig, vad är klockan hos dig?" frågade jag och tittade på klockan på datorn, den visade att den var halv sju på kvällen. 

"halv ett, på dagen" svarade hon och jag kunde inte låta bli att skratta lite. 

"Vad är det som är så himla kul, Mr.Bieber?" frågade hon och höjde lite på ena ögonbrynet. 

"Klockan är halv ett på dagen och du ligger fortfarande i sängen? Du måste verkligen sakna mig" svarade jag och slickade mig om läpparna. 

"Ha-ha, till mitt försvar så blev det faktiskt sent igår" svarade hon och log, hennes skrattgropar formades efter leendet. 

"Just det, fick du min present?" frågade jag och kom på att hon hade fyllt 18 år igår. 

"Jaa, tack så jätte mycket Juju!" nästan halvskrek hon och jag sprack upp i ett stort leende. 

Inte för att skryta, men jag var faktiskt bra på att ge bort presenter

"Tänkte väl att du skulle gilla att få åka på en kryssning, bara du, jag och Chris" svarade jag och log ett snett leende. 

Vi fortsatte prata i några  timmar tills klockan slog tolv och jag var tvungen att lägga på då jag skulle gå upp hyffsat tidigt morgonen därpå. 

Jag vaknade av mig självt, klockan var inte ens elva. Jag gick ut i korridoren och knackade på dörren mittemot min, en morgon trött Pattie stod där med en ljusrosa morgonrock inlindad runt sig och en vit kaffekopp i handen. 

"Godmorgon" sa jag och gav henne en lätt kram. 

"Värst vad du var morgonpigg idag då" svarade hon och kramade tillbaks, därefter flyttade hon sig lite så jag kunde komma in. 

"Vad ska vi göra idag?" frågade jag och kände att jag ville utforska det nya landet lite. 

"Ledsen, gubben. Men du måste på genrepet ganska snart, du vet att du har två konserter idag" svarade hon och jag insåg att klockan ändå var ganska mycket om jag skulle genrepa också. 

Jag suckade lite men var ändå glad för att jag skulle få göra några tusentals fans lyckliga, jag fiskade upp mobilen och gick in på Twitter. 

"Första konserten i Danmark, let's go!  Much love" twittrade jag och inom några sekunder flög det in retweets och favoriseringar från människor. Jag brydde mig inte om kommentarerna, de flesta bestod mest av 'fuck me Justin' och 'Gay', vilket jag inte var på humör för att läsa.

Justins Perspektiv: 

Väckarklockan plingade den vanliga men irriterande tonen som fick mig att bubbla, jag slog handen på den och den föll ner i marken, men den slutade iallafall. 

Nikki fyller år idag.. 

Jag satte mig upp i sängen och drog handen genom håret innan jag plockade upp mig mobil som låg bredvid mig i sängen, jag knapprade in hennes nummer och snart hördes signalerna in i mitt öra. 

"Hallå" hördes en morgontrött röst på andra sidan luren. 

"HAPPY BIRTHDAY SHAWTY!" halvskrek jag och skrattade. 

"Haha, Justiiiiiiin" fnissade hon och jag hörde hur hon sprack upp i ett leende. 

"Förlåt att jag inte kan vara hos dig, shawty. Men du får presenten av Chris, hoppas att du blir nöjd" sa jag och hävde mig upp på armbågen, jag slickade min läppar och tänkte på Nikki. Hur hennes hår alltid låg perfekt längs hennes ansiktsform, de blåa ögonen som lyste av sprallighet och en viss mystisk blick fick mig alltid att bli nyfiken. Hennes rosa fylliga läppar och hennes gulliga skrattgropar. 

Gud vad jag saknar henne 

"Det är lugnt, men vi ses ju snart" svarade hon och jag hörde hur hon var lite besviken men hon tillade snabbt: 

"Jag saknar dig" nästan viskade hon. Jag kände hur jag blev helt varm i kroppen och jag sprack upp i ett leende. 

"Ha en bra dag, jag måste gå" sa jag innan jag flyttade mobilen från örat och la på samtalet. 

Jag satt några minuter med benen över sängkanten och med leendet upp till öronen. 

"Här är det nån som är glad" skrattade mamma som nu stod i dörröppningen, jag slickade mina läppar och ställde mig upp innan jag drog på mig ett par byxor och ett linne. 

"Ha-ha" svarade jag och vickade lite på ögonbrynen innan jag gav henne en kram.

 

Idag hade jag en intervju på SNL och har planrat på att berätta för alla om Selena och mig. Det gjorde mig väldigt nervös men jag har flera timmar på mig innan jag ska dit så jag bara chillade. Min mage kurrade högt och mamma gick iväg för att göra frukost. 

"Hur är det mellan dig och Nikki?" frågade mamma och satte sig mittemot  mig vid köksbordet. 

Lite generat slog jag blicken ner i matbordet och harklade mig, jag slickade mina torra läppar och mötte hennes blick. 

"Hon får mig att känna mig lycklig och jag kan inte sluta tänka på henne, hon är så gullig. Jag vet att du skulle gilla henne" svarade jag och tog en tugga av min ostmacka. 

"Det gör jag säkert" svarade hon och log brett, därefter lyfte hon den marinblåa koppen mot munnen och sörplade i sig lite rykande kaffe. 

"Intervjuvn börjar vid ett" sa hon och jag kunde känna klumpen i min mage.

Var jag glad eller ledsen? Jag menar Selena var min första riktiga kärlek och jag kommer nog alltid att älska henne lite, men Nicole, hon får min hud knottrig av gåshud bara jag tänkter på henne, mitt leende dras upp till öronen och jag känner mig varm och lycklig när hon rör mig. 

"Justin.."  Jag ryckte till och mötte mammas frågande blick. 

Hennes mun formade om sig till ett leende och hon fnissade lite. 

"Okej, vart är vi nu förresten?" frågade jag och slog en blick ut i bussfönstret, vägen utanför bullrade lite och jag kunde se vågorna ute på havet guppa, några tonåringar var ute och surfade och genast flög mina tankar till Nikki igen. 

Jag undrar om hon tänker på mig..


"Jag vet inte riktigt men vi är framme vid tolv ungefär" svarade hon och reste sig upp för att ställa undan kaffekoppen och nu den tomma tallriken med fil på diskbänken, jag nickade och reste mig upp för att följa hennes exempel innan jag gick vidare till mitt rum. 

Jag öppnade byrålådan och tog fram ett par pösiga svarta skinnbyxor och en tröja, över den tog jag en militärfärgad jacka och ett silverfärgat halsband slängde jag över halsen. För att få tiden att gå lite fortare ringde jag Chaz, det var alltid kul att prata med honom för han förstod mig så bra. Vi pratade i säkert en och en halv timme innan min sovrumsdörr öppnades och Scooter kom in.

"Det är dags" sa han och log.

Jag sa hejdå till Chaz och fixade till min frisyr innan jag gick fram till honom och log. Därefter gick vi ut för att springa in i studion.

"Jimmy!" ropade jag och han vände sig om ett stort leende på läpparna.

"Bro!" han kom fram och slog armarna runt min hals, jag kramade tillbaka men avsltade kramen.

"Redo?" dfrågade han och slog mig lite lätt på axeln.

"Jag föddes redo" skojade jag och skrattade lite.  

-

"Så, nu när vi ändå håller på att prata om kärlek.... Hur är det mellan dig och Nicole Stark?" frågade han och publiken skrattade lite, de tystnade och tystnaden som spred sig i lokalen var nästan pinsam. Jag slickade mina läppar och öppnade munnen för att svara. 

"Jo du vet, eller j..jag tror att alla vet. Men Nicole är numera min flickvän och jag ä..är tacksam över att hon är min shawty, jag menar hon är underbar.." började jag och ett 'aawwww' hördes i publiken, jag slog ner blicken på mina supras och skrattade lite.

"Härligt att höra, så du och Selena är officielt över nu?" frågade han och  han gjorde en blick som sa 'förlåt att jag drar upp allt det här men jag vill faktiskt behålla jobbet', jag log och svarade. 

"Ja, vi har gjort slut. Selena och jag är ändå vänner och vi beöver inte prata mer om henne" sa jag med en snäll ton och fixade till tröjan lite. 

 Jag stängde av platt-Tvn som hängde på min vägg och log brett. 

"Nicole är min flickvän"

"Hon är underbar"
Först blev jag lite förvånad då vi båda hade pratat om vad vi var, och vi båda var osäkra på om vi var i ett förhållande eller inte, men tydligen var vi det och mitt stora leende drogs upp till öronen. 

Jag kunde inte sluta le som en idiot, han hade varit så söt där han satt, i en blå fåtölj, en aning generad och sagt att jag, JAG Nicole Stark, en vanlig tjej från Florida, var hans,Justin Biebers, flickvän och att han var tacksam över att ha mig. 

Min sovrumsdörr öppnades och in kom Alice, Caspar, Lola och en till kompis som heter Jenna. 

"GRATTIS!" skrek dom och i Caspars händer befann sig en jättelik jordgubbstårta. 

Jag skrattade och ställde mig upp för att krama om dom, vi bestämde oss för att åka ut till parken och fika. 
Jag hoppade in i baksätet på Caspars vita Audi och vi körde iväg, musiken från högtalarna hördes lite i bakrunden men det var mest våra röster som dominerade i bilen. 

"Älskling, tar du filten?" sa Alice till Caspar och pussade honom mjukt på läpparna, hon log. 

"Visst, babe" svarade han och log. 

Jag var så glad för Alice's skull, hon hade alltid haft tur med kärleken och Caspar var en snäll kille, de passade så bra tillsammans. 

Vi bredde ut filten över det nyklippta gräset, vinden tog tag i trädkronan över våra huvud oc några blad virvlade ner som i en spiral och ner på marken. Några familjer satt läängre bort i parken och ett gammalt par satt på träbänken precis vid vattnet och stirrade ut över sjön, deras rynkiga händer höll hårt i varandras och tanten lutade sitt huvud mot mannens axel. Jag vände tillbaka blicken mot våran rödrutiga filt och nu stod det uppdukat med tallrikar,glas, tårtan och päroncider. Jag hällde upp lite cider och skummet pyste sådär härligt, jag tog första klunken och en smak av päron virvlade runt i munnen. 

"Har du fått något fint då?" frågade Jenna och log, hennes blonda långa hår räckte ner till naveln, ansiktsformen var relativt smal och ögonen var ljusbruna. Hennes kroppsform var smal och på sig hade hon ett par blåa rispade shorts och ett rosa linne. 

"Jo lite grejer, men det här var det bästa" svarade jag och skrattade lite. 

"Fjäsk" skrattade Caspar och tog en stor bit ifrån tårtan. 

"Hej Nikki, jag ville bara säga grattis" Jack kom gående över grusplanen och närmade oss, jag kände paniken gro inom mig och jag la snabbt en hårslinga bakom örat innan jag klistrade på ett fejkat leende.

Han skulle inte få förstöra min dag

"Jag ska inte störa" han slängde en blick på Caspar och på tårtan, därefter cirkulerade blicken över alla oss som satt på filten, han skakade snabbt på huvudet och tittade mig rakt in i ögonen. Hans ögon var blanka och om jag inte såg fel så kunde jag svära på att det fanns ett stänk av förlåtelse där. 

"Här, jag ville bara komma förbi för att säga grattis, jag ska inte störa" sa han och flyttade sin hand från ryggen och sträckte fram en vit ros. 

Vänta.. va? 

"Tack Jack, men du behövde inte...." började jag men han avbröt mig. 

"Jo, det behövde jag. Förlåt att jag var en idiot" sa han innan han såg att jag inte riktigt var bekväm med situationen, han vände sig om och gick tillbaka mot sin bil. 

Vad hade precis hänt? Och den ännu bättre frågan, varför? 

 

 

"Nikki jag måste säga något till dig...anledningen till att jag inte tyckte om att du var med Jack var för att ...umh...jag tycker om dig...som mer än vän" viskade han till mig. Den sekunden blev allt perfekt, Justin sa att han tyckte om mig. MIG! Nicole Stark 17 snart 18 vanlig tjej i Florida, och Justin Bieber säger att han tycker om mig!

"Jag tycker om dig med Justin" viskade jag och vi log mot varandra som två dårar. Han drog in mig i en omfamning och så somnade jag den natten, med Justin bredvid mig istället för en kille som slår mig.

 

---

 

Justins perspektiv:

 

Jag känner mig illamående... Här ligger jag med Nikki i min famn, en tjej jag har börjat bry mig väldigt mycket om. En tjej som jag som får mig knäsvag. Jag älskar känslan av att ha henne i mina armar men jag har en flickvän. Och det jag gör nu och sättet jag känner nu gör nästan så att jag ser mig själv vara otrogen mot Selena. Förut älskade jag Selena med hela mitt hjärta men nu...nu känner jag inte så längre. Och jag skämdes för det, skämdes för att jag vet att Selena är en supertjej som inte förtjänar det här. Men jag vet att jag måste göra slut med henne även om det kommer krossa Selenas hjärta. 

 

Helvete jag ville aldrig att det skulle sluta såhär. För jag kommer berätta om mig och Nikki till henne, åh Selena kommer hata oss...

 

"Hej" viskade Nikki i mitt öra och jag kunde inte stoppa leendet som spred sig på mina läppar, inte för att jag inte ville stoppa det. Jag vill att varje gång Nikki fick mig att le så skulle hon veta att hon var anledningen. 

 

"Är du redan vaken" fnissade hon, hennes smilgropar blev synliga och jag petade med långfingret i den högra. hon puttade bort min hand men släppte den ur hennes egna.

 

"Nikki klockan är halv ett mitt på dagen" hon spärrade upp ögonen flög upp ur sängen. Hon sprang ut ur rummet, jag reste mig ur sängen och följde efter. Hon hade sprungit in på Martin rum och höll nu tag i hans axlar för att väcka honom.

 

"Martin du har fotbollsmatch om tio minuter!" skrek hon in i hans öra och han flög upp ur sängen. Dom rusade runt i hela huset för att hitta kläder och göra lite frukost.  Martin klädde på sig medan Nikki gjorde frukost till honom. Jag stod där och visste inte riktigt vad jag skulle göra så jag tog mig ett glas mjölk oxh satte mig vid bordet medan jag väntade på att Nikki skulle byta om och Martin äta sin frukost. Sen sprang dom ut till Martins hummer och började köra iväg. 

 

Jaha jag blev visst lämnad.

 

Tänkte jag där jag satt i köket. Men skrattade till då jag såg Hummern komma tillbaka och in kom en panikartad Nikki.

 

"Men Justin kom med då!" sa hon och tog min hand. Vi sprang ut till bilen och började köra iväg igen. Bilresan var fylld av skratt och jag kunde inte sluta titta på Nikki. Martin retade henne skojfullt och jag åt vilken syskonkärlek dom har för varandra.

 

Jag saknar mina syskon...

 

När vi var framme sprang Martin direkt iväg till omklädningsrummet, jag och Nikki gick bort till läktarna där satte vi oss i mitten. Jag hade på mig en snapback och ett par ray bans för att folk inte skulle känna igen mig. Matchen startade och jag måste säga att Martin var väldigt duktig. Jag satt tyst och var helt inne i vad som pågick på planen tills Nikki bröt tystnaden.

 

"Justin vad är vi?" jag var inte beredd på hennes så jag visste inte riktigt vad jag skulle svara. Ja vad var jag och Nikki? Vi var inte pojkvän flickvän men vi var inte heller bara kompisar. 

 

"Vi är...Nikki jag vet inte, jag har ju Selena och..." hennes blick blev ledsen och hon tittade bort. Jag ångrade det jag hade sagt då hon tolkade det som om jag inte ville vara med henne.

 

"Jaha det är okej emh...vill du ha något för jag tänkte gå och köpa umh...en läsk" stammande hon nervöst fram, hon tittade inte på mig och det fick mitt hjärta att brista.

 

"Nikki vad jag menade var att jag vill vara mer än vän med dig men just nu har jag Selena. Så innan vi är över kan inte du och jag börja något" hon såg genast mer lättad ut och jag log lite.

 

"Och jag har tänkt att försöka prata med henne idag eller imorgon och visst det kan låta fegt att göra slut över telefonen men jag står inte ut med att inte kunna kalla mig själv Nicole Starks pojkvän" sa jag lågt så att dom runt omkring oss inte skulle höra oss. Hon log och hennes kinder var lite rosa.

 

"Justin du vet att jag inte tycker om att bli kallad Nicole" sa hon och gjorde en grimas i slutet. Jag skrattade och tog hennes hand i min men var nogran så att ingen skulle se. Men det var inte någon som ens hade märkt att jag var här så jag vara ganska lugn.

 

"Jag vet, men du det är ju sommarlov om en vecka och du fyller år om tre, så vill du följa med mig på min tour under bit utav lovet?" viskade jag till henne och hon började studsa upp och ner. 

 

"Ja det är klart att jag vill!" 

 

-

 

"Hej då shawty" viskade jag in i hennes hår och jag kände hur hennes grepp om min nacke tightnade lite. Jag ville verkligen inte lämna henne nu, inte när vi äntligen har erkänt att vi tycker om varandra mer än vänner. Men jag visste att jag behövde åka. Imorgon kväll har jag konsert och Scooter tvingade mig att åka idag så jag hinner vila upp mig.

 

"Hej då Justin" viskade hon tillbaka. Jag ville så gärna kyssa henne, men jag har lovat mig själv att inte göra det när jag fortfarande är tillsammans med Selena plus att det är fullt med paparazzis här. Vi hade försökt så gott vi kunde att ignorera frågorna som mestadels bestod utav att anklaga mig för att vara otrogen. Vilket jag typ var..eller var jag verkligen det?

 

Jag och Nikki skildes åt och jag gick iväg till mitt privatplan. Jag satte mig ner, andades ut och stängde ögonen. Om Nikki så mycket som repar min bil...Okej jag vet inte vad jag skulle göra då. Hon var ju faktiskt snäll som lät mig lämna den där när jag skulle flyga tillbaka. Det var min sista tanke innan jag somnade på det stora flygsätet.

 

"Yo Justin vakna!" Scooters röst dånade över mig och jag öppnade ögonen. Han drog upp mig och gav mig en manlig kram. Vi gick ut från flygplatsen och det var fullt med folk som skulle åka överallt. 

 

"Så hur var det att träffa Nicole?" bara ljudet av hennes namn gjorde så att ett leende formades på mina läppar och jag berättade om allt vi hade gjort. Fast jag hoppade över kyssen och Jack. Scooter nickade med när jag berättade och la in små 'mm' och 'aah' det var först när jag nästan var färdig som jag insåg att han inte lyssnade längre. Hur vet jag det, jo när en tjej ska berätta något så är det bara att säga 'mm' lite då och då så tror hon att man lyssnar när man egentligen tänker på annat. Jag vet det för det är vad jag har gjort när Selena har pratat och jag har tänkt på Nikki istället.

 

Så fort jag kom in i mitt hotellrum tog jag upp min mobil. Nu eller aldrig tänkte jag innan jag slog in Selenas nummer.

 

"Hallå?" hörde jag Selenas röst säga i mobilen. Klumpen i halsen kvävde mig nästan och jag ville verkligen inte göra det här. Eller det ville jag ju för jag vill inte vara tillsammans med henne längre men själva samtalet, det var något jag ville slippa.

 

"Hej Selena" sa jag neutralt.

 

"Justin, varför ringer du?" hennes glada ton fick mig bara att bli mer ledsen.

 

"För att emh, jag måste prata..vi måste prata" började jag.

 

"Justin tänker du göra slut med mig?" hon förstod precis vad jag menade med dom orden och det lät som om hon skulle börja gråta.

 

"Selena förlåt egentligen vill jag inte säga det över telefon men jag känner att jag inte kan vara med dig mer och det kan inte vänta tills du kommer hem" det var en liten paus och jag kunde höra hur hon började snörvla.

 

"Varför?" sa hon med så mycket sorg att bara det fick mig att känna mig som världens elakaste kille.

 

"Jag har förlorat mina känslor för dig" var det enda jag kunde komma på att säga.

 

"Är det någon annan?" sa hon nu med en lite kallare ton.

 

"Selena jag-" försökte jag men hon avbröt mig

 

"Det är någon annan! Vad heter hon?" viskade hon.

 

"Selena-"

 

"Det är Nicole eller hur?" hon lät lite förbannad och jag förstår henne helt och hållet. Om jag hade varit Selena just nu hade jag nog hatat mig.

 

"Förlåt Selena" viskade jag.

 

"Snälla Justin vad hände med att du älskade mig" hon grät så mycket att jag knappt kunde höra vad hon sa och en tår föll ner över min kind.

 

"Jag älskar dig Selena, bara inte på samma sätt" 

 

"Men..men jag älskar dig Justin..." snyftade hon. 

 

"Förlåt..." 

 

Och så la hon på. Jag mådde både bra och dåligt just nu. Bra för att nu är varken jag eller Nikki i ett förhållande så nu kan vi vara tillsammans. Även om vi inte kommer hoppa in i ett förhållande på direkten. Sen mådde jag dåligt för att ha sårat Selena på det sättet som jag precis gjorde, och på telefon också. Kan man bli mer skitstövel än så? Jag suckade högt och la mig ner i sängen. även om jag hade sovit hela flygresan var jag trött och somnade med kläderna på.

 

---

 

Hej TVÅ kapitel blev det idag! OCH jag skrev dom helt själv. Okej om ni hatar båda två blir det ganska pinsamt men jag har typ ingen insperation idag... eller det kanske jag har bara inte så mycket så när jag ska gestalta blir det inte bra.... men dom här kapitlerna får duga tills jag och fia kan skriva igen tillsammans sååååååå

 

xoxo fia & cornelia

 

Jag avslutade låten med att titta på Nikki och hennes blick höll så många känslor förvirring, glädje, sorg, lycka och förvånande höll dom kärlek. Kärlek för mig? Kan det vara så att hon tycker om mig tillbaka. Jag menar det där med kyssen, då trodde jag också att jag såg kärlek men jag kanske bara inbillar mig. 

 

"Åh Justin det där var magiskt!" skrek Lola och jag kunde se tårar i hennes ögon. Jag log och tackade henne. Jag tittade mig omkring och upptäckte ett antal med tonåringar stå omkring oss med stora ögon. 

 

Antar att festen har startat.

 

---

 

 Jacks perspektiv:

 

Sanden kändes len mot mina kalla fötter. Det hade inte kommit så mycket folk än men dom som var här var några killar som spelade fotboll, men tjejerna satt ite och hejade på fotbollskillarna. Jag blev lite nyfiken så jag gick bort till skaran utav tjejer. Nikkis blonda huvud hoppade upp och ner, hon skrattade högt. En kille fyld med tatueringar höll kring hennes midja och jag gick mot dom. Det var då jag såg honom. Justin. Han stod och pratade med Caspar fast alla tjejerna försökte få hans uppmärksamhet. Han tittade på Nikki och hon fnissade igen när den långa killen viskade något till henne. Jag puttade mig förbi några utav tjejerna och fram till Nikki.

 

"Nikki" sa jag och hon tittade på mig sen tittade hon på killen. Han stack fram sin hand och jag gjorde en brofist med honom.

"Jag är Alec" sa han, jag kände mig genast avslappnad. Det här var Nikkis bästabarndoms vän. Ingen anledning att bli avundsjuk.

 

"Sup Alec jag är Jack" jag vände mig mot Nikki igen.

 

"Nikki vill gå på stranden med mig?" frågade jag hon nickade. När vi gick kunde jag känna hur någon stirrade på oss och när jag vände på huvudet för att se vem det var så ser jag Justin stå och titta med dödsblick på mig. Jag flinar mot honom innan jag vänder mig framåt igen. 

 

Vi gick en bit i tystnad, jag visste inte vad jag skulle säga. Borde jag be om förlåtelse för att jag slog henne imorse? Fast det var ju hennes fel. Men älskar jag ju henne.

 

"Nikki, förlåt för att jag slog dig. Det var mitt fel" hon vände sig om och kramade mig.

 

"Tack för att du säger förlåt.." viskade hon, jag tog hennes haka i mina händer och kysste henne. Det var fantastiskt, hon var fantastisk, hon ÄR fantastisk! Jag gjorde kyssen djupare och hennes fingrar gick upp till mitt hår. Mina händer höll ett fast grepp om Nikkis midja. Våra tungor slogs om dominans och vi andades tungt. 

 

"Du är så fin" viskade jag mot hennes läppar. Jag kände hur hon log och viskade ett detsamma tillbaka. Jag hörde hur någon först kom gående mot oss men sen stannade. Jag öppnade ögonen lite och såg Justin stå vid vattnet. Han började backa men stannade när han hörde Nikkis röst.

 

"Justin?" Nikki lät lite förvirrad och jag förstår precis varför hon känner så. Det är var liksom en Jack Nikki moment och så kommer han här och förstör.

 

"Emh... jag skulle bara...se om du var okej..." han slickade sig om läpparna och kliade sig lite i nacken.

 

"Jag tycker att du borde gå" sa jag så hotfullt jag kunde. Nikkis ögon spärrades upp och hon la en hand på min bicep. 

 

"Jag går när Nikki ber mig att gå" sa han minst lika hotfullt tillbaka. Nikkis grepp om min arm blev tightare som om hon försökte att lugna mig. 

 

"Justin jag tror att du borde gå tillbaka till dom andra" sa hon tyst och jag flinade stort. Jag har Nikki på min sida. Han såg lite förvånad ut, som om han inte trodde att hon skulle säga så.

 

"Nikki, du är för bra för honom! Han behandlar dig dåligt och slår dig!" skrek han. Mitt blod började koka, hur fan kan han säga något sådant. Har han ingen respekt!

 

"Ursäkta? Är hon för bra för mig? Vad fan ger dig rätt att bestämma något sådant?" skrek jag till Justin. Jag tog två steg framåt och plötsligt stod jag näsa mot näsa med Justin. Mina händer var ihoprullade till knytnävar och dom träffade Justins mage, hårt. Han släppte ut ett "uff" och föll bakåt. Precis när jag skulle hoppa på honom igen kände jag en liten hand på min axel, jag vände mig om och där stod Nikki med tårarna rinnande ner för ansiktet. Men jag brydde mig inte om henne just nu mitt fokus låg på killen som förstör allt.

 

"Kom igen Justin va en man!" Justin ställde sig upp och hans högerhand lyftes upp för att ta sats till mitt ansikte. Det var då jag hörde orden jag har fasat över. Hennes röst kom ut som ett rop av hjälp.

 

"Jack, snälla slå honom inte.." jag vände mig om och såg Nikki, min Nikki böna till mig. "Jack...jag tror inte att jag kan göra det här mer...det är slut mellan oss" viskade hon, jag frös till och kunde inte säga något. 

 

NEJ! Nikki är min, hon kan inte lämna mig! Men det var precis vad hon gjorde. Jag såg Nikki hjälpa Justin att gå tillbaka till festen och sen till hennes bil. 

 

Fan! Tårarna började rinna ner för mitt ansikte, jag föll ner på knäna och där satt jag. Jag satt och grät hela kvällen för att jag precis förlorat mitt livs kärlek...men jag ska få tillbaka henne....

 

Nikkis perspektiv:

 

"Kom, du kan sova här" sa jag och hjälpte Justin ligga ner i min stora säng. Han la sig på den högra sidan och klappade på den tomma sidan utav sängen. Jag suckade lite på skoj innan jag la mig ner bredvid honom. Hans bruna ögon stirrade in i mina blåa och hans fingrar drog en hårslinga bakom mitt öra.

 

"Tack för att du stod upp för mig förut" viskade jag, Justin log lite och tog min hand.

 

"Alltid" viskade han tillbaka och strök mina knogar med hans tumme.

 

"Och tack för att du fick mig att göra slut slut med Jack" nu log han med hela ansiktet vilket såklart fick mig att le. Gud vad vacker han är....

 

"Nikki jag måste säga något till dig...anledningen till att jag inte tyckte om att du var med Jack var för att ...umh...jag tycker om dig...som mer än vän" viskade han till mig. Den sekunden blev allt perfekt, Justin sa att han tyckte om mig. MIG! Nicole Stark 17 snart 18 vanlig tjej i Florida, och Justin Bieber säger att han tycker om mig!

 

"Jag tycker om dig med Justin" viskade jag och vi log mot varandra som två dårar. Han drog in mig i en omfamning och så somnade jag den natten, med Justin bredvid mig istället för en kille som slår mig.

 

 

---

Förlåt att det här blev kort men jag kanske lägger ut ett till idag vi får se men fia är inte hemma i helgen eller idag så hon kan inte skriva så det är BARA jag som skriver nu och jag tar typ hundra år på mig att skriva ett kapitel det är därför det går så segt så förlåt för det....

 

xoxo fia & cornelia

 

 

"Skulle vi se på filmen eller?" frågade han och tog tag i den röda popcornskålen innan han sprang ner till soffan. 

Jag sprang efter och satte mig bredvid honom. 

-

Mina tårar rann ner för kinderna och jag försökte vara så tyst som möjligt, gud vilken sorglig film. Inte för att Justin skulle märkt något, jag menar, jag vände mig om och såg hur han hade somnat med huvudet bakåtlutat mot soffkanten. 

Med två fingrar petade jag honom försiktigt i bröstet och han skakade till på huvudet och tittade på mig, han log ett oskyldigt leende innan han en än gång lutade sig mot mig och jag visste vad som skulle hända, men jag stoppade det inte, jag ville att det skulle hända. 

En än gång mötte våra läppar och fjärilarna i magen höll på att sprängas, han drog mig in i hans famn och kysste mig. 

"Du är vacker, shawty" sa han och pussade mig på nästippen.

---

 

 

Jacks Perspektiv: 

Jag vaknade upp i ett vimmel av toalettpapper som hängde i taket, huvudet bankade som om jag hade fått en stol i huvudet. 

 

Fick jag en stol i huvudet igår? 

 

"Ey, vakna" En kille med slitna jeans och ett vitt linne stod över soffan där jag låg och puttade oförsiktigt på mig. 

 

"Lägg av" fräste jag och satte mig upp, jag drog på mig min tröja som låg lite längre bort på vardagsrumsgolvet och försökte hitta ytterdörren. 

 

Vart fan var jag? 

 

 

Jag stapplade ut på gatan och försökte lokalisera mig, men förgäves. 

 

"Hej Caspar, kan du hämta mig?" frågade jag och började gå till höger vid en korsning, han svarade lite sluddrigt men sa att han skulle sätta sig i bilen och hämta upp mig. 

 

Tillslut kunde jag se hans svarta saab köra ute på gatan och jag sprang så fort jag kunde för att han skulle se mig, han saktade in och jag hoppade in. 

 

"Tack,bro" sa jag och kände hur huvudvärken kom tillbaka. Jag lutade mitt tunga huvud mot bilrutan och somnade. 

 

"Vakna" Caspar puttade på min axel och jag vaknade upp med ett ryck, vi var inte hemma, vi var... hos Nikki. Jag tittade på honom med en frågande blick och han öppnade munnen för att svara. 

 

"Gå in och prata med henne, det hände ganska galna grejer igår.." sa han och kliade sig i nacken. 

 

"Som vadå?" frågade jag nyfiket. 

 

"Du höll på med två tjejer, tungan nere i halsen och händerna överallt... Du borde inte göra så mot Nikki.." Han tittade mig rätt in i ögonen och jag blev arg. Sen blev jag bara ledsen, han har rätt. 

 

"Tack för skjutsen" svarade jg och öppnade bildörren, han körde iväg och jag struntade i att knacka. 

 

Försiktigt smög jag in och gick mot Nikkis rum, ingen där, jag gick ner i vardagsrummet för att se om hon hade somnat i soffan. 

Jag ryggade tillbaka, hon var inte ensam. Justin låg bredvid henne och sov djupt. 

 

Jag tog tag i Nikkis handled och drog upp henne från soffan, hon ryckte till och tittade nervöst på mig. 

 

"Vad fan... Jack?!" sa hon när hon vaknade till helt. Hon kramade om mig men jag bara stod där, med avundsjukan kokandes upp till öronen. 

 

"Har du legat med honom?" frågade jag och försökte lugna mig.

 

"Nej! Varför frågar du ens det?" hon tittade undrande på mig men jag stod kallt och tittade på henne. 

 

"Förlåt Nikki. Jag har  varit en idiot,  men du älskar mig fortfarande va?" frågade jag och var nästan säker på svaret, jag menar, titta bara på mig. 

 

Hon tvekade, hennes blick vacklade runt i rummet och jag frågade igen.

 

"Nicole, du älskar mig. Eller?" jag tog tag om hennes axlar och hon tittade mig i ögonen, de havsblåa ögonen var fyllda med vatten. 

 

Jag frös till. 

 

"Jag.. jag vet inte längre Jack.." snyftade hon och en tår rullade ner från hennes öga. 

 

Jag kände ilskan inombords, hur kunde hon vara så fräck, jävla bitch. Min högra hand flög iväg och det hördes ett smack när den träffade hennes kind, det röda märket från min hand syntes och jag ångrade mig inte en sekund. 

 

"Jack..." snyftade hon, med handen hållandes på märket, tårarna gled ner längs kinden. 

 

"Jag har varit otrogen mer än en gång, bitch" sa jag kyligt innan jag gick ut, med en smäll stängde jag ytterdörren. 

 

Tårarna brann innanför ögonlocket och snart rann tårarna ner på mig också, fan Jack, du har förstört ditt första riktiga förhållande med en toppen tjej. Idiot! NEJ, jag kommer inte ge upp! Jag kommer vara med Nikki dygnet runt och ge henne all min uppmärksamhet. Hon kommer lära sig att älska mig och vi kommer vara tillsammans för evigt!

 

Bara det faktum att Justin är med henne nu och inte jag fick mitt blod att koka. Han kommer försöka stjäla henne ifrån mig! Men han kommer inte lyckas, jag och Nikki kommer vara tillsammans för evigt. Tills vi båda dör och efter döden. Jag och Nicole, vi är menade för varandra och hon kommer inse det, jag måste bara visa henne...visa henne att jag är mycket bättre för henne än någon annan...

 

Justins perspektiv:

 

 

"Justin...vakna" viskade en len röst i mitt öra. Jag vaknade till men öppnade inte ögonen. 

 

"Justin" ett fnissande hördes men jag öppnade fortfarande inte ögonen. "Justin vakna annars får du en överraskning..." där var det där skrattet igen, det var som musik för mina öron.

 

"Jag tycker om överraskningar så....jag tänker inte gå upp" sa jag tillbaka och log men jag öppnade inte ögonen.

 

"Okej du bad om det" jag for upp ur soffan när jag kände ett flertal isbitar glida runt på min mage innanför min tröja. Nikki stod och skrattade så att hon fick hålla sig om magen. Jag hoppade på henne och drog ner henne i soffan, isbitarna som nyss låg i min tröja var nu istället på Nikki och hon skrek till av kylan.

 

"Förihelvete Justin gå av det är ju skitkallt!" skrattade hon fram. Jag släppte taget lite men ångrade mig när hon hoppade upp och tryckte ner mig så jag låg ner och hon med benet på vardera sida av min midja. Jag vet inte varför jag inte flyttade på henne, jag menar jag är ju lätt starkare än henne så varför puttade jag inte bort henne? Kanske för att jag gillade känslan av att ha henne över mig... 

 

Jag slog mentalt till mig själv för att ens ha tänkt något sådant om Nikki. Men min hjärna var inte den enda kroppsdelen som tyckte om sättet Nikki satt just nu och fort innan hon skulle känna av något tog jag tag i Nikkis midja och lyfte bort henne. Nikki såg först lite förvirrad ut men sen blev hennes kinder smått röda när hon insåg hur hon hade suttit över mig. Jag skrattade lite nervöst och fixade till med mina jeans så att mitt 'problem' inte skulle synas. 

 

"Emh...ska vi hitta på något?" frågade jag och Nikki skakade på huvudet som om hon försökte tänka klart.

 

Undrar om hon tänker på mig? Undrar om hon tänker på mig lika mycket som jag tänker på henne....

 

 

"Jo, vi kan..." hon sken upp som en sol och en busig blick landade på mig. "Kan du surfa?" va? Surfa? Jag har inte surfat på typ två år. Men för Nikki gör jag vad som helst.

 

"Det var ett tag sen men visst vi kan surfa" sa jag glatt och hon började hoppa på stället.

 

"Okej för asså jag har en vän som är surfare och han är typ surflärare för yngre så han kan ju lära oss för jag har aldrig i hela mitt liv surfat och jag ska bo i Florida eller hur?" 

 

"Bara för att du bor i Florida Nikki så behöver du inte vara surfare" sa jag och log över hur glad hon såg ut just nu. Hennes smilgropar syntes tydligt och ögonen gnistrade.

 

"Och sen om han har tid vill jag presentera dig till en väldigt viktig person" hennes leende blev ännu större även om jag trodde att det var omöjligt. Men vem var den här kille? Inte för att jag blev svartsjuk, jag ska inte ens bli svartsjuk hon är ju inte min flickvän eller något... 

 

-

 

"Hej Caspar" sa Nikki och kramade om en lång blond kille. Han tittade lite oroligt på henne och viskade något som jag inte kunde höra men leendet på Nikkis läppar försvann lite och hon såg genast lite ledsen ut. Jag drog ihop ögonbrynen och skulle precis fråga vad Caspar sa när jag såg Alice och en annan tjej springa mot oss.

 

"Nikki du sa inte att Justin skulle komma till stranden idag!" skrek den andra tjejen. Nikki tittade ursäktande på mig och jag gav henne en blick som sa att det var okej.

 

"Hej Alice" sa jag och drog in henne i en kram. Hon gav ifrån sig ett litet glädje tjut och kramade mig tillbaka.

 

"Du minns vad jag heter" hon log med hela ansiktet och jag skrattade lite.

 

"Japp en vän av Nikki är en utav mina vänner" sa jag och blinkade.

 

"Minns du mig?" frågade den andra tjejen och hon såg på mig i förhoppning men det ringde ingen klocka. Herregud om jag har träffat henne och inte minns vem det är så finns det bara ett ord för det...pinsamt....

 

"Emh...det gör jag säkert men...umh....inte just nu..." jag kliade mig lite i nacken och jag kunde känna tjejens blick bränna hål i mitt skin.

 

"Jag är Lola, jag blev one less lonely girl" mitt minne var helt blankt och jag visste att jag fick ljuga mig ur det här.

 

"Jaha juste Lola dig minns jag" ljög jag och drog in henne i en kram. Hon höll hårt om mig och jag blev lite förvånad över hur stark hon var. 

 

"Släpp innan du dödar honom Lola, vi ska faktiskt surfa nu" fnissade Nikki fram. Lola tittade lite tjurigt på Nikki men släppte mig och Alice gapskrattade. Caspar kysste Alice hejdå och vi gick till surfingbrädorna. Det här kommer bli en bra dag....

 

-

 

"Värsta. Dagen. Någonsin!" sa Nikki och skrattade. Hon hade ramlat av hela tiden och jag kunde inte sluta skratta åt henne. Okej det hade inte gått så bra för mig heller men bättre än vad det gick för Nikki.

 

"Kom igen det var kul" sa Caspar och puttade henne skojfullt med sin egna axel mot hennes. Hon tittade surt på honom men kunde inte hålla sig länge innan hon började asgarva igen. Hon sprang upp till Lola och Alice, dom hälsade på henne och hon plockade upp sin mobil. Hon tog mobilen mot örat och väntade på att vem det nu än var på andra sidan mobilen skulle svara.

 

"Hej Alec, kan du komma till stranden?" jag var tillräckligt nära för att höra killen på andra sidan svara att han skulle vara här om fem minuter. Jag började dra av mig våtdräkten och satte mig sedan ner bredvid Caspar. Vi snackade lite och Caspar sa att vi kunde ringa lite folk så kunde vi fixa en strandfest om sådär två timmar. Vi gick alla med på det och alla förutom jag plockade upp sina mobiler och började ringa folk. 

 

"Okej det borde räcka plus att alla kommer sprida vidare till andra så det kommer bli fullt med folk här" sa Alice och la sin mobil i den stora strandväskan. 

 

"Hej Nic!" hörde jag en mansröst ropa och Nikki flög upp från handduken hon satt på. 

 

"Alec!" skrek hon och hoppade upp i killens famn, han höll om henne och skrattade lite.

 

"Okej jag vet att du har saknat mig, jag är ju fantastisk men så här mycket?" han skrattade tills han ögon landade på mig.

 

"Seriöst Nic, först ser jag dig med Lil twist och nu med Justin Bieber vad hände med tjejen som bara hänger på fester?" hon suckade lite innan hon fnissade igen.

 

"Varför ser alla mig som tjejen som bara går på fester?" 

 

"För att vi alla älskar dig och vill ha dig på våra fester och du är för snäll för att säga nej så då ser vi dig som Nic tjejen som vi alla älskar och tjejen som är på alla fester för hon är cooooool" sa han och skrattade igen. Hon slog till honom på armen innan hon tog hans hand och drog ner honom så han satt mellan mig och henne.

 

"Så Alec Justin, Justin Alec" hon presenterade oss för varandra och vi gjorde en brofist. Nikki la sitt huvud på Alecs knä och jag kände mig lite sårad över att Nikki hade valt Alec över mig men skakade fort av mig det då det antagligen fanns paparazzis här någonstans som skulle göra en stor grej av det. Han började leka med hennes hår och hon stängde ögonen. Han drog en tatuerad hand över hennes vågiga hår. Jag satt och stirrade på dom i säkert fem minuter innan Lolas röst hördes till höger om mig.

 

"Justin, kan inte du sjunga för oss?" Caspar och Alice slutade prata och Nikkis havsblåa ögon tittade på mig.

 

"Emh..Visst men finns det en gitarr eller här eller ska jag bara sjunga acapella?" frågade jag och log.

 

"Vänta här, det finns en inne i lagret" Caspar reste på sig och gick till lagret där dom hade all utrustning till att surfa. En stund senare kom han tillbaka med en brun gitarr. Han gav den till mig och jag började klinka lite på strängarna för att kolla om den var stämd vilket den var.

 

"Så vad vill ni höra?" 

 

"Boyfriend!" skrek Lola och jag satte fingrarna på rätt strängar och så började jag sjunga. Jag sjöng till Nikki och jag bad till gud att det inte var för tydligt att jag har börjat falla för henne.

 

 

If I was your boyfriend, I’d never let you go

I can take you places you ain't never been before

Baby, take a chance or you’ll never ever know

I got money in my hands that I’d really like to blow

Swag, swag, swag, on you

Chillin' by the fire while we eatin’ fondue

I don't know about me but I know about you

So say hello to falsetto in three, two, swag

 

I’d like to be everything you want

Hey girl, let me talk to you

If I was your boyfriend, never let you go

Keep you on my arm girl, you’d never be alone

I can be a gentleman, anything you want

If I was your boyfriend, I’d never let you go.

 

Tell me what you like yeah tell me what you don’t

I could be your Buzz Lightyear, fly across the globe

I don’t ever wanna fight yeah, you already know

Imma make you shine bright like you’re laying in the snow yeah.

Girlfriend, girlfriend, you could be my girlfriend

You could be my girlfriend until the w-w-world ends

Make you dance do a spin and a twirl and

Voice goin crazy on this hook like a whirlwind

Swaggie

 

I’d like to be everything you want

Hey girl, let me talk to you

 

If I was your boyfriend, never let you go

Keep you on my arm girl, you’d never be alone

I can be a gentleman, anything you want

If I was your boyfriend, I’d never let you go.

 

So give me a chance, ‘cause you’re all I need girl

Spend a week with your boy I’ll be calling you my girlfriend

If I was your If I was your man, I’d never leave you girl

I just wanna

 

If I was your boyfriend, never let you go

Keep you on my arm girl, you’d never be alone.

I can be a gentleman, anything you want

If I was your boyfriend, I’d never let you go.

 

Na na na, na na na, na na na

Yeah

Na na na, na na na, na na na ey

If I was your boyfriend

Na na na, na na na, na na na ey

Na na na, na na na, na na na ey

If I was your boyfriend

I’d never let you go.

Ahh baby...

 

 

Jag avslutade låten med att titta på Nikki och hennes blick höll så många känslor förvirring, glädje, sorg, lycka och förvånande höll dom kärlek. Kärlek för mig? Kan det vara så att hon tycker om mig tillbaka. Jag menar det där med kyssen, då trodde jag också att jag såg kärlek men jag kanske bara inbillar mig. 

 

"Åh Justin det där var magiskt!" skrek Lola och jag kunde se tårar i hennes ögon. Jag log och tackade henne. Jag tittade mig omkring och upptäckte ett antal med tonåringar stå omkring oss med stora ögon. 

 

Antar att festen har startat.

 

 

---

Hej långt kapitel eller hur? 

Nä men vet ni hur mycket tid jag har spenderat på att skriva det här?! men jag blev nöjd iallafall. hoppas ni blev det. 

så kommentera!!! 

 

xoxo cornelia & fia

 

 

 

Justins Perspektiv: 

Lördag morgon och jag var redan uppe, även om klockan bara var halv sex, jag bestämde mig för att lägga ut en morgontrött bild på mig själv på instagram och inom några sekunder flög likesen och kommentarerna in. 

"Justin, vill du ha skjuts eller tar du Ferrarin?" Frågade Scooter som stod bakom mig, jag vände mig om det glimtade till i hans öga. 

"Jag tar Ferrarin" svarade jag och log. 

"Du.. gör inget dumt nu. Var försiktig" sa han och kramade om mig lite snabbt, jag kramade tillbaka och klädde på mig innan jag hoppade ut och satte mig i bilen för att köra den långa resan mot Nikkis hus i Florida. 

Mina fingrar trummade mot ratten samtidigt som en gammal Lady Gaga låt började spelas, jag vred på volymratten och snart dånade musiken från de uppgraderade högtalarna. Lite väl snabbt for jag fram på motorvägen och en känsla som kan beskrivas som...frihet sköljde över mig. Jag log och skrattade lite för mig själv när jag insåg,

Idag ska jag träffa Nikki.



-

Jag tryckte foten mot bromsen och bilen stannade. Musiken stannade. Nervöst slog jag en sista blick i spegel, jag slickade mina läppar och fixade håret lite innan jag drog ut nyckeln och stoppade den i byxfixan, därefter öppnade jag bildörren och hoppade ut. 

"Tja" sa Martin när han öppnade dörren, bakom honom stod deras föräldrar, glada som vanligt. De tre familjemedlemmarna var klädda i golfkläder och jag lade märke till golfväskan bakom Martin. 

"Hey" svarade jag och log. 

"Jag antar att du letar efter Nikki, hon är där uppe" sa hennes mamma och log, nu kunde jag se vart Nikki hade fått sina skrattgropar ifrån. 

"Tack Mrs.Stark" tackade jag och tassade upp för trappan. 

"Godmorgon!" ropade jag och hoppade upp i sängen, jag kittlade henne i sidan och hon gick från trött och förbannad till skrattig och glad. 

"Justin!" sa hon men en entustiastisk röst och slog armarna runt min hals, jag kramade tillbaka och dunsade ner bredvid henne i sängen. 

"Så... jag har redan förberett en överraskning så... upp och hoppa!" sa jag och skrattade lite när jag såg hennes halvförvånade min. 

"O...okej" sa hon lite osäkert men skuttade sedan upp och klädde på sig. 

-

"Justin... klockan är bara halv åtta ju..." muttrade hon och drog på sig sina supras. 

"Visste inte att du var så morgontrött, shawty" svarade jag och blinkade med ena ögat. 

"Jag är piggare på nätterna" svarade hon charmigt och bet sig sexigt i läppen, men slutade snabbt och skrattade högt. 

"Haha, get in" svarade jag och öppnade bildörren åt henne, hon hoppade in och jag sprang runt för att sätta mig i förarsätet igen.

Någon timme senare var vi Los Angeles. Jag parkerade bilen och hoppade ut, jag tog hennes hand och ledde henne bakom en husknut där det stod två cyklar.

"Hoppa upp" sa jag och log busigt, hon tittade frågande på mig men hoppade sedan upp på den röda cykeln med en vit cykelkorg på, jag satte mig på den blåa och vi cyklade iväg. 

"Vart ska vi?" frågade hon och tog min hand när vi åkte på den raka asfaltsvägen. 

"Du får se" svarade jag och blinkade med ena ögat innan jag rättade till hatten som jag hade på huvudet. 

-

"Justin, har du verkligen gjort allt det här?" frågade hon med stora ögon. Hennes blick var på en liten gräsplätt uppe på ett berg, utsikten var vacker, solen stod nästan mitt på himlen, några enstaka moln och vattnet som kluckade mot berget under oss. 

"Ja..." svarade jag och satte mig bredvid henne på picknickfilten. 

"Det är.. ingen har någonsin gjort något sånt här för mig" hon vände sig mot mig och tittade med sina klarblåa ögon rätt in i min själ "nånsin" sa hon och jag kunde se lyckan i hennes ögon. 

"Allt för dig, shawty" svarade jag och champagneflaskskorken flög iväg med ett schoff. 

Vi fortsatte prata och ha allmänt mysigt i någon timme tills vi hade ätit upp alla jordgubbar och druckigt upp champagnen. 

Hon var så vacker, hennes skratt var så underbart glädjespridande och gulligt, när hon fnissade, brukade hennes ögon kisa. Hennes irisar burkade gnistra samtidigt som solljuset lyste ner på hennes mjuka hud. 

"Du har något där..." jag lyfte mitt pekfinger och drog bort en droppe från hennes mungipa, hon tittade på mig med en intensiv blick. 

Utan att tänka mig för lutade jag mig framåt och pressade mina läppar mot hennes, jag önskade att hon skulle kyssa tillbaka och inom ett par milli sekunder putade hon med läpparna och lyckan var total. Med varje rörelse våra läppar gjorde tillsammans flyttade jag mina händer till hennes höfter och tryckte dom närmare mot mina. Hennes armar var slingrade runt min nacke och kyssen blev djupare. 

Jag avslutade kyssen, skamsen över vad jag precis hade gjort. Även om det slog gnistor och fyverkerier runt oss så visste jag att det var fel, även om det kändes så rätt. Jag tittade in i hennes ögon, de lyste hungrigt efter mer, men det var någonting annat i hennes blick. En blick av kärlek. 

"V..vi kan inte göra det här" slapp ur hennes mun som en viskning, hon flyttade sig lite längre bakåt och tittade på mig. Mina ögonbryn rynkades, jag ville så gärna kyssa hennes vackra läppar. 
Jag rätade till hatten och slickade mina läppar, jag tittade upp och tittade på henne. Hon rodnade,  hon tittade ner på hennes fötter. 

"Förlåt, jag vet inte vad som flög i mig, jag..jag.." stammade jag fram och kände rodnaden själv brinna i kinderna, hettan var outhärdlig. 

"Det är inte det, jag menar, det var underbart men... men jag har Jack och du har Selena.." fortsatte hon och tittade upp på mig. Jag skymtade en skrattgrop som bildades när hon gjorde ett nervöst leende. 

"Menar du det?" frågade jag och log. 

Efter den pinsamma händelsen försökte vi återgå till det normala och pratade som vanligt igen innan vi bestämde oss för att åka hem. 

"Hallå!" ropade hon så fort vi kom innanför dörren. 

Inget  svar. 

"De är inte hemma, de skulle nog ut på resturang eller nåt" sa hon och tittade oskyldigt på mig. 

Som att inte du visste det tänkte jag och log lite för mig själv.

Nikkis Perspektiv: 

"Film?" frågade han och log ett busigt leende.

"Visst, om jag får välja" svarade jag och skrattade lite. 

"Okej..." svarade han och putade med underläppen men började sedan marschera mot köksskåpet för att dra ut smörpopcornen. 

"Oj, här tar man för sig" skrattade jag och gick ner för att leta upp en bra film. 

Jag valde en romantisk kärleksfilm och tryckte in den i DVD spelaren. Jag gick upp till köket igen och där stod Justin och försökte fånga popcorn som han hade slängt upp i luften att hamna i sitt stora gap. 

"Här, kasta" han räckte skålen till mig ochjag fnissade åt hans underbara barnsliga beteende. 

Jag kastade några men han var hopplös, minst tjugo popcorn flög åt sidan och huller om buller, vi båda skrattade och jag tittade på honom. 

Kyssen hade varit otrolig, det var som att fyverkerier sprakade runt oss. Hans gyllenbruna ögon fick mina knän att vika sig, jag ville att han skulle hålla mig i hans famn. Jag ville att han skulle säga att allt skulle ordna sig och att vi skulle få vara tillsammans. 

Jag skakade på huvudet och återgick till verkligheten. 
Hans blick tittade på mig nyfiket, som att han försökte läsa mina tankar. 

"Skulle vi se på filmen eller?" frågade han och tog tag i den röda popcornskålen innan han sprang ner till soffan. 

Jag sprang efter och satte mig bredvid honom. 

-

Mina tårar rann ner för kinderna och jag försökte vara så tyst som möjligt, gud vilken sorglig film. Inte för att Justin skulle märkt något, jag menar, jag vände mig om och såg hur han hade somnat med huvudet bakåtlutat mot soffkanten. 

Med två fingrar petade jag honom försiktigt i bröstet och han skakade till på huvudet och tittade på mig, han log ett oskyldigt leende innan han en än gång lutade sig mot mig och jag visste vad som skulle hända, men jag stoppade det inte, jag ville att det skulle hända. 

En än gång mötte våra läppar och fjärilarna i magen höll på att sprängas, han drog mig in i hans famn och kysste mig. 

"Du är vacker, shawty" sa han och pussade mig på nästippen.

Justins Perspektiv: 

"Godmorgon" viskade jag in i hennes hår och med en lätt beröring på hennes kind reagerade hon och log mot  mig. 

"Godmorgon" svarade hon och pussade mig på nästippen. 

"Så.. vad ska vi göra idag?" Frågade jag med förhoppning i rösten och leendet lekandes på läpparna. 

"Jag har photoshoot idag.. och sen ska jag träffa Josh för att ta en fika.." svarade hon lågt och drog med sina fingertoppar längs min käklinje. 

"Jaha.. men det är lugnt" sa jag och försökte låta oberörd, även om jag inte var helt bekväm med att hon skulle spendera så mycket tid med Josh. 

Du spenderar minst lika mycket tid med Nikki 

"Men vi kan ju höras av ikväll?" sa hon med en röst som betydde att hon ville vara ifred. 

"Ja, jag ringer dig ikväll" jag hoppade upp ur sängen och drog på mig kläderna som jag hade igår, jag kramade om henne och gick ut. 

"Justin, förlät hon dig?"

"Älskar hon dig fortfarande?" 

"Titta hit, badboy!" 

Jag försökte oberört gå igenom folkmassan bestående av papparazzis som stod utanför Selenas hus, men det var inte så lätt när de nästan pucklade på mig då jag försökte smita imellan. 

Bilen avgav sig ett litet ljud när den olåste sig och jag hoppade in i det skinnbeklädda sätet, med båda händerna på ratten  och nyckeln omvriden startade motorn nästan helt ljudlöst, därefter gjorde jag en U-sväng och åkte sedan därifrån. 

Nikkis Perspektiv: 

Med Alice på min högra sida och Lola på min vänstra gick vi in på spat för att få oss en skön behandling. 

"Hur är det med Justin då?" fnissade Lola och höjde på ögonbrynet. 

Jag vred på huvudet och tittade på henne samtidigt som jag räckte ut tungan åt henne. 

"Det är väl bra, tror jag" svarade jag efter ett tag. 

"Men asså, när kommer han hit?" frågade hon igen med en förhoppning i rösten. 

"I helgen" Lola sken upp som en sol och jag sukade tyst för mig själv. Lola ville nästan bara prata om Justin och när hon skulle få träffa honom. Alice däremot kunde jag prata om annat också, visst om ville prata om Justin men hon pressade inte mig för att få träffa honom. 

 

Vi bytte om till bikini och en vit fluffig badrock som vi hade fått i receptionen sen bar det ut mot dom vara poolerna. Personalen severade oss iste eller personalen och personalen en person, en riktigt snygg kille på kanske nitton tjugo år. Han kom hela tiden tillbaka och frågade om allt var bra, Lola fnittrade och flörtade med honom. Jag och Alice gav varandra en blick och allt jag kunde tänka var 'seriöst Lola, på våran tjejdag'  

 

När vi hade kommit ifrån Lolas engångsflört var vi inne i var sitt rum. En kvinna kom in och bad mig lägga mig ner på den vita sängen. Hon började småprata sammtidigt som hon tog en lavendeldoftande olja på händerna. Massagen var fantastisk och hela min kropp slappnade av. Jag lät mina tankar flöda fritt och dom gick direkt till mitt lilla dilemma om Justin och Jack.

 

 

 

 

 

-

 

 

"Fan Nikki jag ger upp!" skrek Martin frustrerat när jag vann ännu nen gång på PS3. Jag log stort åt hur Martin kastade kontrollen på soffan och gick fram och stängde av allt. 

 

"Åh Martin kom igen, TVn seriöst varför behövde du stänga av den också?!" frågade jag på skoj, Martin tog tag i min hand och drog upp mig. Jag skrek till och började skratta när Martin slängde mig över axeln.

 

"Vi ska ut" 

 

"Släpp ner mig!" skrek jag men det gick inte så bra då jag inte kunde sluta skratta.

 

 "Aldrig" skrattade han och bar ner mig till gräsmattan men stannade precis framför poolen. 

"Du skulle bara våga" röt jag med en spelad arg röst men kunde inte hålla mig för skratt. 

"Ska vi slå vad?" svarade han och inom ett par sekunder lät ett plums och jag var genomblöt. 

"Vänta du har något här.." jag simmade mot kanten och när han förskräckt tittade på sin arm om det var något kryp eller liknande såg jag min chans, hastigt flög min arm upp och innan han hann reagera drog jag tag om hans smala handled och snart var han också i vattnet. 

Magen krampade av allt skratt. 

-

"Mat!" ropade pappa och började duka upp på det stora matbordet, jag kom ner och satte mig på en av de svarta mjuka stolarna och tog upp min telefon.  2 meddelanden och en notis från TMZ, jag öppnade meddelandena. 

Från Chris: Hey lil lady! Vad gör du? saknar dig! :)

Från Alice: Hej Nikki! Ska du med ut ikväll? <3

Jag svarade på smsen och bestämde mig för att stanna hemma en fredagskvägskväll som denna med lite mys med familjen. 

"Snälla Nicole, lägg ifrån dig mobilen" sa mamma och satte sig mittemot mig, hon log.

"Jaja" svarade jag och la mobilen i knät. 

"Hoppas att ni är hungriga" sa pappa och gick ner för den lilla stentrappan och ställde maten på bordet. 

Hummerdoften spred sig i rummet och vi alla högg in. 

"Tack för maten" sa jag när jag var klar, jag sköt ut stolen och ställde disken i diskmaskinen innan jag gick in i vardagsrummet och slängde mig i skinnsoffan. 

Ska jag gå in på TMZ nu? Eller har dom bara ljugit ihop något igen? 

Jag bestämde mig för att öppna appen och nya bilder på Justin och Selena for upp på displayen. 

Igår sågs Justin Bieber och Selena Gomez i New York där de åt middag för att sedan hamna i en jättefajt, Selena lämnade resturangen men Justin var hack i häl. Han följde efter henne hem till henne och satt och skrek utanför hennes hus i 3 timmar tills hon tillslut öppnade. Senaste nytt berättar att Justin Bieber spenderade natten med Selena Gomez då han smet ut tidigt i gryningen. Är verkligen Justin förlåten efter de dåliga insidenterna? 

Spenderade natten..

Jag stängde ner appen och försökte tänka på annat, jag drog upp den vita filten över benen och tryckte på TVn. 

Spenderade natten... 

Ekade i mitt huvud om och om igen. 

Fan Nikki, du kan inte gilla Justin. Du ser ju, om han gillade dig skulle han aldrig spenderat natten med Selena. 

Ögonen tårades och jag förstod, förstod att jag var tvungen att prata med Justin när han hälsade på i morgon. 

Justins Perspektiv: 

Det irriterande ljudet som just nu var min ringsignal väckte mig, klockan var tre på natten här och jag funderade på att inte svara men när jag såg bilden på Nikkis vackra ansikte lysa upp på displayen tvekade jag inte en sekund, jag gäspade innan jag tryckte på Svara.

"Hey, shawty" sa jag och försökte att låta pigg, ett försök som dessväre misslyckades.

"Sov du?" frågade hon och jag kunde höra hur hon skämdes lite för att ha väckt mig. 

"Njae, inte längre" skrattade jag. 

"Alltså Justin, vad fan håller du på med? Förlåt men är det sant det som står på TMZ? frågade hon och så fort hon hade uttalat meningen frös blodet i mina ådror och jag blev stel. 

Vad fan hade papparazzijävlarna skirivt nu? 

"Vänta..." sa jag lite frånvarande för att gå in på appen och läsa. 

"Fan.. jag.. jag kommer inte ihåg nånting" sa jag när jag hade läst den nyskrivna artikeln. 

Justin du vet sanningen, du tänkte på Nikki, säg det! 

"Jag eh.." började jag men ångrade mig så fort de första orden hade ploppat ut. 

"Vad?" suckade hon. 

"Förlåt" sa jag ärligt och drog handen genom håret. 

"Det är inte det, jag vill bara inte att du ska råka illa ut" sa hon och jag kände att hon verkligen menade det. 

[Flashback] 

"Åh Justin" stönade hon och rörde rytmiskt på höfterna. Jag höll säkert på med min tunga och fingrar i minst en timme. 

"Justin, på riktigt nu" sa hon irriterande, jag stod inte ut med hennes gnälliga röst. 

"Shut up!" väste jag och jag visste hur jag blev av alkohol. 

Hon lyssnade som tur var på tillsägningen men gav sig inte helt, hon försökte dra av mig min tröja och byxor och visst, hon låg helt naken här i mörkret men en tanke slog mig. 

Vad håller du på med? Det här är inte du. Gå hem och lägg dig, ingenting bra händer efter klockan två på natten. 

Jag vaknade upp ur transen och skakade på huvudet, jag lyfte bort mitt ansikte från hennes kön och gick därifrån. 

"Men vafan, vart ska du? Du måste fortsätta det du avslutade" gnällde hon argt. 

"Jag har flickvän, fö..förlåt" sa jag uppgivet och vandrade ut. 

"Kom tillbaka och fortsätt med det du har påbörjat!" hörde jag hur hon ropade från det lilla sovrummet. 

Ut i mörkret stapplade jag ut och la mig på parkbänken där jag somnade.

[Flasback slutar] 

"Vad gör du i helgen?" frågade jag med en förhoppning i rösten. 

"Inget, jag skulle åkt till Jacks sommarland men han hade tydligen en viktig match då så det blev inställt, själv?" sa hon med en lite nedstämd röst. 

Vänta va..? Hade inte dom? Jag trodde att Nikki och Jack hade gjort slut efter alla hemskheter han hade gjort mot henne. 

Jag skakade av mig den lustiga avundsjuka känslan och blev mig själv igen. 

"Jag kan komma och pigga upp dig om du vill, shawty?" sa jag och slickade mig om läpparna innan jag log nöjt för mig själv. 

"Visst" svarade hon. 

Vi fortsatte prata om allt möjligt i säkert två timmar innan jag sa att jag var tvungen att sova lite innan det blev morgon, vi sa hejdå och jag la ner mobilen bredvid mig igen. 

Den tjejen kunde verkligen få mig på bättre humör.  

-

Jag vaknade upp av ett sms från Selena. 

Från Selena: Hej babe, kan vi mötas någonstans? Jag är i närheten, eller du är i New York va? <3

Till Selena: Hej boo :) Ja det är jag, ska vi ses på Oxford Street ikväll då?<3 

En klump spred sig i magen, genast hoppade jag upp och klädde på mig ett par svarta byxor och ett svart linne, jag drog på mig en silverkedja över halsen och en svart keps med ett blått 'K' på. Jag satt och spelade tv spel i några timmar, pratade med Ryan och Chaz i telefonen och sen spelade jag lite fotboll med Kenny och Scooter.
När klockan hade slagit halv sju stoppade jag ner min mobil i fickan och hoppade ut ur bussen för att ta min vita bil till Oxford Street.

-

"Hej älskling!" sa Selena när hon såg mig, jag sken upp och tittade på henne. 
Herregud vad vacker hon var, det korpsvarta håret var lite lockigt och hennes bruna busiga ögonen tittade på mig kärleksfullt. Jag sken upp och log. 

"Hey babe" sa jag och placerade mina händer på hennes midja samtidigt som jag drog henne tätt intill mig, hon la armarna runt min hals och pressade sina fylliga läppar mot mina. 

"Hungrid?" frågade hon när hon hade avslutat kyssen, han backade och tog min hande för att leda mig in på en kinesisk lyxresturang.  

"Vad vill du ha babe?" frågade jag och lekte lite med våra sammanflätade fingrar. 

"Sushi" svarade hon lite nonchalant och la ifrån sig menyn. 

"Justin.. Vi måste prata" sa hon när vi nästan hade ätit upp. 

Åhnej..

"Du vet att jag alltid kommer älska dig och du är min första kärlek..."

Nu kommer det..

"Men.."

Oherregud, hon kommer säga det


"Men jag gillar inte att du knarkar" sa hon och lyfte blicken så hon nu tittade mig rakt in i ögonen. 

"Selena, älskling.. Det var ett misstag och jag.. jag har haft det jobbigt på sista tiden" försökte jag och rynkade ihop ögonbrynen. 

Hon tittade ner i sin telefon och en blick av ilska tittade upp på mig några sekunder senare. Hon ryckte ifrån sig handen som hon hade hållt i min över den vita duken som låg på bordet. Jag tittade ner på min halvätna mat som låg på tallriken.

Jag lovar, om jag skulle fortsatt att titta henne i ögonen skulle hon nog få huggtänder och äta upp mig istället för den stackars fisken 

"Har du... har du varit otrogen?" Ilskan från hennes röst gjorde mig ärligt talat rädd, men jag kunde se hur förkrossad hon var. 

"Förlåt, det hände inget jag lovar jag var påverkad av..."

"Skyll inte det här på alkoholen och knarket, ingen tvingade dig att dricka eller röka. Jag.. jag kan inte fortsätta" sa hon nu med gråten i halsen. 

"Förlåt... Du vet att jag älskar dig och.. du.." började jag, mina ögon tårades. Jag klarade inte av att se en tjej såras, jag hade lovat mig själv att aldrig göra en tjej ledsen då jag hade sett hur min mamma led när jag var liten. 

"Justin... nej" sa hon och torkade bort en tår med hjälp av servetten som låg placerad bredvid den snittsiga tallriken. Därefter reste hon sig upp och jag var inte långt efter, jag följde henne ut och hon halvsårang iväg till sin bil och jag satte mig i min bil. 

Du är en idiot, Justin! 

Tänkte jag och bankade pannan i ratten, hennes bil körde iväg och jag körde efter, jag kunde ju inte lämna henne nu. 

"Selena,vänta!" Jag stängde av motorn och hoppade fort ut ur bilen, förtvivlat sprang jag efter henne men hon han stänga porten innan jag kom in. 

Hon lämnade mig ute på gatan, omgiven av nyfikna papparazzis, men jag brydde mig inte. Selena skulle jag inte bara lämna såhär, nu när hon är så ledsen. 

"Selena, jag vet att du är där, förlåt. Jag älskar dig!" ropade jag och bankade förtvivlat på grinden. 

"Jag kommer inte åka hem förrns du antingen släpper in mig eller kommer ut hit och pratar om det" fortsatte jag och skriken blev ljusare då jag var tvungen att hålla tillbaks gråten. 

"Justin! vad har hänt? Har hon fått reda på att du var otrogen? 

"Justin, kolla hit!" 

"Skulle ni inte ha en romantisk middag? Vad hände?" 

Frågorna flög runtomkring mig och blixtarna från de massiva kamerorna bländade mig. 

Några timmar senare öppnade hon porten och jag vaknade till och smet snabbt in. 

"Selena, babe..." jag placerade mina händer på hennes kinder.  Hennes bruna ögon var rödsprängda och ögonfransarna ihopklibbade. 

Fan Justin, se vad du har gjort! 


"Justin..." snyftade hon och mötte min blick. 

"Jag lovar gumman, det hände inget" jag visste att jag ljög lite men jag var tvungen, jag stod inte ut med att se henne såhär ledsen. 

Innan jag hann reagera så pressade hon sina läppar mot mina, de smakade salt. Vi fortsatte hångla och hon hoppade upp på min höft, jag bar henne in i huset och vi la oss i hennes dubbelsäng där kyssandet utvecklades och ledde till något helt annat. 

"Visa att du älskar mig" stönade hon och drog av sig sin BH. 

Vi älskade mestadels av natten men mina tankar gick ändå till Nicole, jag kunde inte hjälpa det. 

Du är en skitstövel Justin.. Tänkte jag och somnade utmattat med Selena vilandes mot mitt bröst.

---

Hejhej! Visst har vi varit duktiga på att uppdatera? ;) Det här är vårt andra kapitel idag! applåd på det! haha nej men vi tycker att ni har blivit bättre på att kommentera OCH statistiken har blivit bättre! Tack så jätte mycket och ja... fortsätt läsa! :D 

xoxo cornelia&fia

Rummet var relativt nersläckt och jag kunde bara se konturerna av hennes ansikte och kropp, hon började smeka mig och kyssa mig på nacken, mina händer vandrade överallt på henne. 
Hon tillfredsställde mig väldigt bra men efter ett tag slutade hon. 

"Din tur, Justin" Bara hon nämnde mitt namn fick mig att rygga tillbaka, vad höll jag på med?

Jag började röra mig mot hennes kön, min tunga lekte med hennes sköte. 

Justin lägg av, du är inte typen som bedrar din flickvän! 

Jag slog bort tanken. Kunde jag aldrig få vara lycklig? 

JUSTIN SLUTA! 

Huvudet exploderade snart. Hjärnan har rätt, jag är inte typen som är otrogen och det vet jag. Men då kommer nästa fråga... Hur ska jag ta mig ur det här?

---

Nikkis Perspektiv:


"Lova att hälsa på snart igen!" sa jag och kastade mig runt Alec's hals. 

"haha men Nic, jag bor ju bara fem minuter ifrån dig" svarade han lugnt och fnyste lite då han hade fått mitt hår rätt i ansiktet. 

 

"Vänta..va?" Frågade jag med hakan säkert ner till knäna. 

 

"Överraskning!" Ropade han och skrattade lite.k

 

Jag kunde inte tro mina öron, Alec bodde här i Florida igen. Ett glädje rop flög från mina läppar och jag kastade mig om alecs hals igen. Han skrattade och ett harklande hördes bakom. Jag släppte honom och kikade bakom Alec och där stod ingen mindre än Chris. Alecs ögon spärrades upp och jag log. 

 

"är det där lil twist?" Viskade han häpet med munnen uppflugen. 

 

"Yep" skrattade Chris lite och vilade på ögonbrynen.

 

"Jag tror att han kan höra dig" viskade jag på skoj tillbaka. Alecs ansikte blev lite rött men försökte dölja det med hjälp av att snabbt kika åt ett annat håll. 

"Men... vi ses då" sa han innan han gav mig en hastig kram, ett oskyldigt leende lekte på hans läppar innan han vände sig om, nickade lite till Chris och klev ut genom ytterdörren. 

"Så... det var pinsamt" skrattade Chris lite lågt och kliade sig i nacken. 

"Haha... men heeeej!" svarade jag entustiastiskt och slängde mig runt hans hals, han skrattade och kramade tillbaka. 

"Lust att gå på en liten promenad?" han vickade på ögonbrynen och drog upp sina mörktonade solglasögon över näsryggen igen.

"Visst" svarade jag med ett leende och drog på mig mina skor och en skinnjacka. 

Vi bestämde oss för att gå ner mot stranden, den avskiljda stranden det vill säga, det fanns ingen sand utan bara halvstora omysiga stenar. Men vi ville ju inte dra till oss uppmärksamhet så det fick duga. Det var en stark doft av havsgräs och 

"Hur är det?" frågade han och drog av sig sina solglasögon samtidigt som han satte sig på en stor stenbumling som var placerad precis vid kanten av ett stort berg. Vågorna kluckade precis vid stenkanten och han drog upp knäna lite feminint då han absolut inte ville bli blöt om fötterna. Jag skrattade åt honom, han såg så löjlig ut där han satt och flinade, med knäna uppdragna till hakan. 

"Vad menar du?" svarade jag oskyldigt och ställde mig framför honom för att sedan hoppa upp bredvid honom, jag följde hans exempel och drog genast upp knäna då det stänkte vattendroppar och vitt skum från det stora öppna havet. 

"Du vet.." började han med en försiktig ton för att inte verka för på. 

"Jo men.. det är väl okej. Jag vet inte var Ju..Jack och jag står just nu men.. det var ju inte hans fel och ja.." 

"Väntaväntavänta... tänkte du säga Justin?" frågade han och tittade mig rätt in i själen, hans ögon lyste av busighet och leendet lekte på läpparna. 

Fan, varför skulle du säga fel? Justin gillar inte mig du måste sluta tänka så, du har Jack! 


"N..näeee.. jag sa Jack" skamset slog jag ner blicken i marken för att inte bli röd i ansiktet. När blodruset i min pumpade kropp hade lugnat sig tittade jag upp igen, han hade en listig blick. 

"Och det där med Jack, du vet vad jag tycker om honom. Det var inte ditt fel och han är en skitstövel!" sa han och den busiga blicken förvandlades snabbt till en blick av hat och avsky. 

"Men han älskar mig och när vi är tillsammans tar han hand om mig som ingen annan gör, han får mig att känna mig speciell. Dessutom slår han mig bara om jag..." 

"Om du vadå?" avbröt han, fortfarande med en irriterad röst. 

"Om jag har spenderat tid med dig eller Justin, mest Justin då det står mer i tidningarna om att jag och han har något sorts kärleksförhållande.." svarade jag. 

"Men förfan Nikki, han förtjänar inte dig!"  Nästan skrek han ut, hans ansikte var bara några centimeter från mitt och jag kunde känna spottet från hans mun när han väste på mig. 

"Sluta! Han älskar mig och jag... jag älskar honom! 

Eller? Visst gjorde jag det? 

Skrek jag tillbaka av ren reflex, blodet rusade i min kropp och nu brydde jag mig inte om att jag blev blodröd i ansiktet. 
Jag hoppade ner från stenen och började halvspringa upp från stenstranden för att ta mig upp till asfaltsgatan för att sedan kunna vandra hem igen. 

"Nikki, vart ska du?!" ropade han och hoppade ner från stenen, oron i hans blick visade en antydan på orolighet och ängslighet. 

"Hem" svarade jag kyligt och vände mig mot vägen igen. 

"Vänta jag kommer med dig..." han började småspringa efter mig tills jag vände mig om och spände blicken i honom. 

"Utan dig" tillade jag och gick med bestämda steg därifrån. 

Chris Perspektiv: 

Fan, jag menade inget illa. Det var ilskan som tog över hand och jag menade inte att låta otrevlig mot Nikki, hon var trotsallt den jag brydde mig mest om i mitt liv just nu. 



Med tunga steg började jag gå bort mot en pub, på glasdörren satt en liten skruvad text som visade att puben hette Drink It, jag öppnade dörren och klev in. Värmen gjorde att jag var tvungen att ta av mig min gråa hoodie och glasögonen, jag slog mig ner precis vid baren och beställde en öl. 

Det var tomt här inne, en lite halv överviktig man med ölmage satt till höger om mig och tittade på någon fotbolls match som dessutom var i repris, lite längre bort satt två uppklädda tjejer och killar som jag antog var på parmiddag. Några människor satt vid de stora fyrkantiga fönstrena och knaprade på pommes frites. 

Ingen la märke till att det var jag, Chris eller mer känd som Lil Twist, vilket jag tyckte var skönt. 

Jag satte ölflaskan mot munnen och drack några klunkar, därefter drog jag med utsidan av handen bort vätskan som hade fastnat över läppen. 

Hur ska jag fixa det här med Nikki?  var det enda som for genom mitt huvud. 

Nikkis Perspektiv: 

Jag slängde mig på sängen med ansiktet nerborrat i kudden. Jag vet att Chris inte menade något illa men jag kan inte fatta att han sa sådär om Jack, jag menar, han är min pojkvän och vi är kära. 
Jag plockade upp min telefon och tryckte mig in på meddelanden. 

Till Jack: Hej.. kan du inte komma över? :)<3 Saknar dig! 

Jag tryckte på skicka och snart flög smset iväg, 20 minuter senare vibrerade min telefon. Jag flyttade bort blicken från TVn och lyfte upp mobilen, besviket läste jag smset. 

Från Jack:  Nej jag är med fotbollskompisarna, vi ska ut. Sorry! 

Okej, jag antar att han måste på göra lite grejer med sina kompisar. 

"Nikki" en knackning hördes på min rumsdörr och in klev Martin när jag svarade 'kom in'.

"Det är någon här som vill prata med dig" svarade han och log innan han flyttade på sig och in kom Chris, i hans hand höll han i en ljusbrun liten nalle som höll i ett hjärta, jag skrattade åt den fåniga presenten men kände mig verkligen älskad, han hade köpt den för min skull.

"Nikki förlåt, jag hade inte tänkt att dagen skulle bli såhär och jag... jag menade inget illa mot dig det är bara det att.. jag vill inte se dig sårad" sa han i ett enda andetag.

Jag reste mig upp från sängen och kramade honom hårt och länge.Jag släppte taget och tittade på honom innan vi båda började skratta.

-

"Nikki, vakna" en mjuk mansröst hördes och jag öppnade sömnigt ögonen.

"Va..vad är det?" frågade jag lite otydligt.

"Jag ska åka nu"

Genast förstod jag att det var Chris och själklart hade jag lyckats somna efter vi hade kommit in från att ha varit och badat nere vid havet, den här gången vid en riktig sandstrand.

"Nej, måste du verkligen?" jag tittade på honom och putade med underläppen.

"Sorry, lil lady. Jag har show i morgon och jag måste tillbaks till hotellet ikväll, vi flyger till Atlanta i morgon bitti" svarade han och kramade om mig, jag kramade tillbaks hårt och tackade för dagen och för att han verkligen fanns där för mig. Vi sa hej då innan han försvann ut genom dörren.

När han hade gått hade jag inte alls någon lust att sova, för att få tiden att gå tog jag upp min mobil från nattduksbordet. Utan att direkt tänka på mig öppnade jag skvallerappen, TMZ. 

Mina ögon blev stora som tefat och hakan gapade stort av försvåning när jag såg vad det stod. 

Superstjärnan Justin Bieber har enligt en hemlig källa varit otrogen mot skönheten Selena Gomez, ja ni hörde rätt, underbarnet Justin Bieber bedrog sin flickvän! Och nte nog med det, källan berättar också att det förekom rökning av maruijana under nattens gång då han våldgästade en tonårsfest som hans vänner hade. Flickan som hade Justins uppmärksamhet sa att de inte hade sex utan att de bara utförde oralsex. Frågan är, ska vi tro på detta? Har den hårflippande baby-sjungande tonåringen övergått till en badboy ungdom? 


Fortfarande i chock stängde jag ner appen och ställde mig upp , jag tände lampan och ringde Justin. 

Det här måste han förklara.

"Schh" viskade hon och fortsatte stryka mig över det nu ruffsiga håret. 

"Jag..jag vet inte vem jag är längre" viskade jag och visste att om jag inte samlade mig nu skulle jag börja tjuta. 

"Du är Justin, en vanlig glad pojke som jag vet är starkare än vad han tror" svarade hon med omsorgsfull röst.

"Allt jag gör, det blir fel. Det slutar alltid med att jag sviker någon. Jag är bara en vanlig pojke, jag kan inte göra alla glada. De har sånt förtroende för mig och jag klarar inte mer" en tår rullade ner för mig kind men jag torkade snabbt bort den, jag lyfte mitt huvud och kramade om henne hårt, hon sa ingenting, hon bara fanns där. Och det var det jag behövde.

---

Justins Perspektiv: 

"Sov gott, älskling" viskade mamma och kysste mig på pannan innan hon ställde sig upp och stängde av TVn. 

"Jag älskar dig" fortsatte hon. 

"Älskar dig med, tack mamma" svarade jag och drog upp täcket över axlarna innan jag somnade djupt. 

Drömmen som jag hade fanns det ingen logik i, eller jag menar, den handlade om mig och... Nicole. Vi sprang på en strand och skrattade och var lyckliga, men det som var skumt var att det var absolut folktomt på hela stranden, inte ens en papparazzi syntes till.

 

Jag skakade av mig drömmen och öppnade ögonen, ljuset sipprade in genom turnébuss fönstret och jag sträckte på mig innan jag klev upp för att klä på mig. 

Mobilen vibrerade till och jag tittade vem det var som ville nå mig just i denna stund, det var inget sms utan en notis från TMZ, bilder från när slagsmålet mellan mig och Jack flög upp på startsidan, kritik mot min musik och min sena ankomst var också det mina ögon kunde skåda. Jag suckade och skulle precis stänga ner skvallersidan då jag såg en bild på Nikki, jag klickade på bilden och läste rubriken.

 

Jag skakade på huvudet och gick ut till badrummet för att tvätta rent ansiktet och ta en avslappnande och välbehövd dusch.

 

Det ljumma vattnet forsade mot min kropp och jag njöt, jag schamponerade in min hårbotten och sköljde ur det, sen stod jag och sjöng tills en röst i mitt huvud började låta.

 

Jag ruskade på huvudet och tvålade in min trötta kropp men tankarna försvann inte.

 

Jag klev ut ur duschen och slöt en handduk runt min midja innan jag plockade upp min mobil som vibrerade för fullt, jag tryckte luren mot örat oxhch svarade.

 

"Hey man! Det är fest ikväll, lust att komma över?" Frågade killen på andra sidan luren. 

 

Jag svarade att jag kunde då jag visste att det inte var någon BelieveTour ikväll.

 

-

 

"Hey Justin!" killen vid namn Lucas brofistade mig och gav mig en öl, jag besvarade brofisten och tog en klunk av den nyöppnade ölen. Därefter satte jag mig i en svart halväcklig soffa och tänkte efter. Mina tankar gick till Nikki och Selena. Jag visste inte vad jag kände längre.

För bara några månader sen trodde jag att Selena var mitt livs kärlek.

Men på sista tiden har mina känslor för Selena typ dämpats. Jag älskar henne fortfarande bara att hon är som två olika personer. Hon kunde vara tjejen som jag älskade, knasig humor och som gjorde små grisljud när hon skrattade okontrollerat, flickan som stal mitt hjärta och gav sitt egna till mig.

Sen var det andra sidan av henne,flickan som rent utav sagt var en bitch, alltid avundsjuk och arg, klagade på allt jag gjorde och aldrig var nöjd.

Nicole förstod mig och dömde mig inte ens när jag kom hem hög efter en natts festande.

Flickan med sin vackra personlighet och fantastiska leende som skulle få vilken kille som helst att falla för henne.

Men hon var redan tagen. Eller inte direkt längre för hon har väl gjort slut med Jack men hon kan inte redan vara redo för ett förhållande.

Nikki som slog mig på COD och retade mig för att jag blev slagen utav en tjej. Flickan som jag höll i mina armar efter att hon satt och grät i duschen. Mitt huvud började göra ont och skulden forsade över mig.

JAG KAN INTE FATTA ATT JAG BÖRJAR FÅ KÄNSLOR FÖR NIKKI! 

Jag har flickvän för guds skull! Allt la sig som en stor tyngd på mina axlar och jag försökte febrilt tänka på något annat.

Huvudet ville inte sluta tänka på detta triangrldrama utan Nikki och Selena ploppade upp i min tankebana jämt och ständigt.

Det var som en välbekant rulle som spelades om och om i mitt huvud, jag gav upp och tog emot den ihoprullade marijuana rullen och förde den mot munnen.

Jag visste att det var fel men... Det fick mig att smita ifrån verkligheten en stund.

Allt blev plötsligt bättre och ett stort leende spreds över mina läppar. Jag drog två bloss till innan jag passerade rullen vidare till killen bredvid mig.

Jag reste på mig och gick ifrån alla fnissande ganska höga personer. 

 

Jag vandrade lite vackligt ut i den mörka natten för att på något sätt kunna ta mig till min turnébuss utan att bli sedd, något som verkade ganska omöjligt. Inom ett par minuter såg jag en mörk kontur av ett fordon komma emot mig, den stannade och vevade ner den nedtonade rutan, strax därefter avfyrades blixtarna från kamerorna och mina ögon blev nästan skelögda.

"Hey, lägg av!"  röt jag irriterat mot den svarta bilen.

"Det här blir en bra rubrik, tänk hur mycket pengar vi kommer tjäna!" ropade en kille inne från bilen innan de hastigt körde iväg längs den folktomma gatan.

Jag sparkade i gruset och gick en bit till när jag kände hur sömning jag blev, knäna nästan vek sig, musklerna slappnade av. Ögonen gick knappt att hålla öppna.

"Jag ska bara....jag ska bara" började jag för mig själv och satte mig ner på en bänk i en park som jag nu hade kommit till, inom några sekunder låg jag utmattad och sov.

-

 

"Hey kompis, vakna" en man som såg ut att va hemlös puttade försiktigt på mig.

Hans stora militärgröna jacka hade stora hål och var fylld med smuts och de mörkbruna kängorna var trasiga.

 

"Det där är min bänk, kompis. Det är sent jag vill sova nu..." han tittade snällt på mig och jag reste på min fortfarande utmattade kropp. Allt i min kropp gjorde ont och min rygg knakade till när jag ställde mig upp.

 

"Förlåt Mr...." 

 

"Don, du kan kalla mig Don" han log och två tänder saknades i hans mun. Det stora skägget rörde på sig när han log snällt igen. 

 

"Tack Don för att du väckte mig " jag kände att jag ville hjälpa honom på något sätt, det är inte alla som har turen på sin sida här i livet.

 

"Kan jag hjälpa dig med något?" 

 

"Nej det går bra " han var verkligen snäll, här erbjuder jag honom något som kan vara vadsomhelst  och han verkar inte vilja besvära mig även om han måste frysa i dom trasiga kläderna.

 

"Jo kom igen, jag bjuder på kvällsmat och vi kan köpa lite bättre och fräschare kläder åt dig" fortsatte jag och vägrade lämna honom både hungrig och frysandes.

Hans blick utstrålade förvåning men nickade vänligt.

Vi började gå till en 24 timmars öppen galleria som låg i utkanten lite längre bort på gatan.

 

Jag hittade en stor varm jacka och en lite tunnare tjock tröja, ett par nya jeans och kängor som jag la i den stora kundvagnen, Don bara gick bredvid med en överväldigad blick.

När vi var klara med shoppandet gick vi till en liten restaurang där jag beställde en hamburgare och han spagetti och köttfärssås. 

 

"Tack Justin, för allt" sa Don artigt och tittade på kassarna med kläder. Jag log ett stort leende men det försvann när han började berätta om hans liv. Hur han vid endast 13års ålder redan hade blivit  slagen utav sin adoptovpappa, då lämnade han huset för gott för att han inte orkade vara kvar hemma.
Hur han hade tappat allt och nu hade han inget jobb så han sov på en bänk. Mitt hjärta brast när jag såg den gamla mannen torka bort en tår från hans kind. 

 

"Vänta här" sa jag och gick över till huvudkontoret. Jag knackade på och dörren öppnades. Den feta mannen satte nästan sitt egna spott i halsen när han såg mig. Jag log och höjde min hand. Han skakade den men var fortfarande helt stum och förvånad.

 

"Det är en ära att ha er här mr. Bieber " jag blev lite obekväm, jag är inte kunglig.

 

"Emh..jo...tack men jag vill bara säga en sak, den där mannen

" Den feta mannen i en utsliten kostym och med mörka ringar under ögonen tittade förskräckt på mig.

 

"Stör han er?" frågade han och höjde blicken, hans gråspräckliga ögon utrstrålade utmattning men ändå hård på något sätt, håret var kortklippt och mycket tunt.

 

 

"Nej han är min vän, typ. Men jag vill bara säga att när han kommer hit och beställer mat ge honom vad han än önskar och skicka en räkning till mig.
Han tittade förvånat på mig men jag bara skrattade lite och så att scooter skulle fixa allt med konto senare. 

"Javisst Mr.Bieber" svarade han och skakade återigen min hand och log ett fejkat leende.

 

"Justin har du verkligen råd med det här? Jag vill inte förstöra något i ditt liv" tvekade Don när jag kom tillbaka.

 

"Don jag är umh ganska känd och tjänar väldigt mycket så det är helt okej"  svarade jag utan att försöka låta divig, men det lät nog ganska mycket som det ändå även om jag inte menade det.

 

"Tack, tack för att du hjälper mig" han log ett leende jag knappt kunde beskriva. Det innehöll så många känslor i hans ansikte och jag log. Plötsligt såg jag hur sent det var och jag flög upp.

 

"Förlåt Don jag måste gå!" 

 

"Okej hej då Justin, ta hand om dig. Jag ska be för dig" svarade han och omfamnade mig. Jag besvarade kramen och försökte hitta ut ur den här gigantiska 24 timmars gallerian, lamporna som hängde på väggarna och längs de vita listerna lyste upp den annars ganska mörka vägen ut. 

Jag gick ut ur den stora glasdörren som gav ifrån sig ett pinglande ljud, inom några sekunde stod jag ute på gatan och hade absolut ingen aning om vart jag var. Med en förvirrade min började jag vandra längs gatan, förbi parken där jag nyss hade legat och sovit, kanske tio minuter hade jag förvånadsvärt kunnat ta mig till festen igen. 

Den mörka dörren gnisslade lite när jag drog upp den, luften var varm och svettig och det var som rök i lokalen, jag kisade med mina hasselbruna ögon för att se om Lucas var där. 
Han satt i den äckliga smutsiga soffan med en tjej vid hans sida, mycket vacker om jag får säga det själv. Hon var brunett och hade blåa ögon och...

Fan, inte tänker du på Nikki igen hoppas jag, dom är ju inte ens lika! skrek mitt sunda förnuft men hjärtat ville en annan väg jag ville så gärna tro att det var Nikki i den här stunden, men med mitt sinne som inte kunde tänka klart slog jag mig ner bredvid henne. 


Doftade hon...jordgubbsparfym?


Jag andades in hennes doft tills hon vände sig mot mig och stirrade rakt in i min själ, jag log mot henne och slickade mina läppar.
Inom en halv milli sekund attackerade hon mina läppar med sina och kastade sig över mig, hon satt nu gränsle över mig och rörde hela sin kropp väldigt rytmiskt. 

Wow, det här gick lättare än vad jag trodde

"K..kom" halvflåsadnde ställde hon sig upp, hon tog min hand och drog mig in till ett avskilt rum, rummet var vitmålat och en stor spegel hängde på kortsidan av väggen. Ett halvsmutsigt ganska stort fönster. En stor dubbelsäng i mitten av rummet. 

Rummet var relativt nersläckt och jag kunde bara se konturerna av hennes ansikte och kropp, hon började smeka mig och kyssa mig på nacken, mina händer vandrade överallt på henne. 
Hon tillfredsställde mig väldigt bra men efter ett tag slutade hon. 

"Din tur, Justin" Bara hon nämnde mitt namn fick mig att rygga tillbaka, vad höll jag på med?

Jag började röra mig mot hennes kön, min tunga lekte med hennes sköte. 

Justin lägg av, du är inte typen som bedrar din flickvän! 

Jag slog bort tanken. Kunde jag aldrig få vara lycklig? 

JUSTIN SLUTA! 

Huvudet exploderade snart. Hjärnan har rätt, jag är inte typen som är otrogen och det vet jag. Men då kommer nästa fråga... Hur ska jag ta mig ur det här?

---

Hej! :) Förlåt att det tog lite tid med det här kapitlet, vi ska bli bättre, vi lovar! :) Meeeeeen ojojoj vad gör Justin nu? Och vad kommer hända sen? FORTSÄTT LÄSA OCH GLÖM INTE ATT SPRIDA BLOGGEN! :D 
xoxo fia&cornelia

Nikkis Perspektiv: 

"Alec du är tillbaka!" halvskrek jag och kastade mig runt min bästa barndomskompis hals igen, han hade förändras mycket sen jag såg honom sist, då hade han kastanjebrunt hår och var ganska spinkig. Nu var han kolsvart i hårfärgen och kroppen var fylld med tatueringar, kroppsformen var fortfarande smal men några muskler hade han allt fixat dit. 

"Haha, ta det lugnt Nic" skrattade han och släppte försiktigt min midja innan han kramade om Martin och hälsade på Alice.

Vi gick in i köket och satte oss runt köksbordet, jag plockade fram lite fika som beståd av några oreos kex och cola. 

"Så... Hur var det i Tyskland?" frågade Martin och lutade huvudet i händerna. 

Alec hade varit i Tyskland i två år och utbildat sig till nån sorts speciallist läkare, det programmet fanns bara i Tyskland tydligen.  

"Jo men det var bra" började han och tog en tugga av kexet innan han fortsatte pluddra på om sitt liv och vad han hade varit med om.

 

"Men du Nic, jag behöver inte ens fråga dig vad som har hänt i ditt liv då jag har kunnat läsa om det på...ja överallt dom senaste tre månaderna" sa han och blinkade. "Att min lilla tönt till besti har blivit känd" sa han med spelad förvåning och jag började skratta. 

"Äh, shut up" fnissade jag och förde det blåa kristallglaset mot min mun och svalde ner några klunkar av colan. 

"Haha, men vad ska vi hitta på idag då mina kära vänner?" frågade han och ögonen glittrade av busighet samtidigt som han log ett genuint leende. 

"Kan vi inte åka go cart?" Martin lyste upp och slog händerna mot varandra i en klapp. 

"Okej, om ni vågar"  flinade jag och flyttade min blick mot Alice.

"eh.. ärligt talat så gillar jag inte det plus att jag måste åka iväg nu" började Alice och reste sig upp, hon log ett oskyldigt leende och börjadegå ut.  Vi alla fnissade lite och sa hejdå innan jag bytte om för att vara rätt klädd när vi skulle åka gå cart. Jag plockade fram en stickad tröja och ett par leggings, jag drog av mig den stora tröjan när min mobil buzzade till. Hoddien fick hamna på golvet och jag gick till min mobil. Mitt ansikte sprack upp i ett leende när jag såg smset från Chris

 

Från Chris: Sup lil lady? ångrar att jag följde med Justin allt han gör är att prata om dig! Saknar dig och jag insåg precis DET ÄR SOMMARLOV FÖR DIG OM TYP NÅGRA VECKOR! Varför sa du inget? då kan vi ju ses jätte mycket!!!!!

 

Till Chris: Ska åka go cart med Martin och Alec. Haha hälsa att jag saknar honom med och dig btw!!! Ja det kan vi meeeen jag kan inte smsa mer nu men vi skypar väl ikväll?

 

Innan jag hann lägga ifrån mig mobilen så fick jag ett sms från Justin.

 

Från Justin: Bara så att du vet pratar jag inte bara om dig, jag har ett liv xD

 

Till Justin: Nix du spenderar hela din vakna tid med att tänka på mig och det är sanningen bieber! ;)

 

Från Justin: Mhm vad som än får dig att sova om nätterna nikki... ;p

 

"Nic, om du inte vill säga så behöver du inte men hur har du skadat dig?" Alecs röst hördes från dörröppningen och jag vände mig om. Just nu hade jag ju min pyjamas på mig och linnet som jag hade var ett svart linne med låg rygg så man såg tydligt alla blåa märken på min överkropp.

 

"Jag...emh...Alec måste vi prata om det..." jag kände hur ögonen tårades och jag ville verkligen inte gråta när min besti var här. Alec gick över till mig och drog in mig i en kram.

 

"Nej såklart inte men nått du måste göra är att byta om för vi ska åka nu" sa han och skrattade, gud vad jag har saknat hans skratt. 

 

"Mm gå ut då!" jag puttade på honom men han flyttade inte på sig.

 

"Jag tycker att jag kan stanna, Nic det som jag kommer se nu är inget jag inte har sett förut" sa han och flinade. Jag och Alec har inte legat med varandra eller så, men han fick min första kyss även om vi alltid bara har varit vänner. Jag rullade på ögonen innan jag tog av mig mitt linne och satte på mig den gråa stickade tröjan. Alec nynnade på otherside av red hot chili peppers, med leggingsarna på så fixade jag håret till en messy bun. Nu när blåmärket vid ögat nästan har försvunnit orkar jag inte att sminka mig så idag fick det bli helt naturligt och därefter gick jag och Alec ner till Martin.

 

-

 

"Är det här vad du står ut med?" viskade Alec till mig när några papparazzis fotade oss. Jag tittade på honom och nickade innan jag drog skinnjackan över huvudet och halvsprang in i Go Cart lokalen. 

"Jag tar den här bilen" ropade Martin och med ett enkelt skutt hoppade han i den blåa racerbilen, själv tog jag den gröna och Alec hade redan kastat sig i den röda bilen. 
Vi körde runt några varv och för att vara ärlig så gav jag dom båda storstryk, men det ville dom ju såklart inte erkänna. 

"Ja eftersom att du förlorade, tycker jag att du bjussar på fika" skrattade Martin och tog av sig hjälmen, efter det slog han Alec löst på armen som just nu gjorde en fejkadput läpp. 

"Åh okej då, men ni hade bara tur" skrattade han och drog handen genom håret innan han öppnade glasdörren som gav ifrån sig ett lätt pingel när vi klev ut för att ta oss mot bilen. 

Himlen hade övergått från strålande sol till gråmulet och regnet var nog ganska nära nu. Bilen styrdes mot Starbucks för lite fika så nu var efterlängtat då min mage kurrade lågt, jag vred på radion och en av Justins låtar började spelas, jag orkade inte byta så jag lät det vara på.
Alec trummade lite ivrigt på ratten och vände sig hastigt om för att flina mot Martin där han satt i baksätet innan han sneglade på mig med ett flin utbrett på hans läppar. 

"Så... Hur går det med superstjärnan Justin Bieber som jag hört så mycket om? Ja inte från dig då men från, TMZ" skrockade han och leendet lekte på hans läppar innnan han vände sig framåt för att hitta en parkeringsplats.

"Martin, gå in och köp lite fika" Alec vände sig om till Martin i baksätet och gav honom några sedlar, Martin gjorde som han sa och hoppade ut ur bilen.

Alec vände sig än en gång mot mig och väntade på ett svar, han höjde på ena ögonbrynet.

"Jo, det går väl bra eller asså vi är ju bara kompisar..." började jag och fapplade lite med blicken.

"Nic, ärligt. Är ni bara vänner?" frågade han och tittade rakt in i min själ.

Fan, jag hatade att han alltid fick mig att säga sanningen. 


"Ja, eller han är ju söt oså men nej vi båda är i förhållanden med andra personer" sa jag bestämt och la till ett litet leende för att jag inte skulle verka arg. 

"What ever you say, babe" svarade han med en sarkastisk ton och höjde händerna över huvudet. 

"Hur är det med dig då? Har du någon tjej?" frågade jag. 

"Ja, hon heter Amy" började han men tvekade lite. 

"Det visste inte jag! Hur länge har ni dejtat?" frågade jag och log stort. 

"Vi har varit förlovade i ett år, jag friade efter" Han andades "Efter vi fick vår son, Michael" fortsatte han och jag kände känna hur luften flög ur mig. 

Var han förlovad? OCH hade ett barn?! 

Han såg mitt ansiktsuttryck och måste trott att jag hade blivit stum elelr något då jag bara satt som en bäver med stora ögon och glodde på¨honom med hakan ner till knäna. 

"Jag friade till henne då vi fick Mike, jag menar, jag vill att han ska få en riktig familj" fortsatte han och kliade sig lite i nacken. 

"Jaha... oj... Men gud vad kul!" fick jag ur mig och gav honom en stor kram. 

"Hey" Martin öppnade bildörren och hans bruna annars perfekt lagda hår låg platt och slickat längs hjässan och några vattendroppar föll ner på det skinnbeklädda sätet. 

"Hej" sa Alec och jag i kör. 
Martin räckte oss vårat fika och jag tog en stor tugga av chokladmuffinsen innan jag spände fast säkerhetsbältet igen och vi åkte hemåt igen. 

Justins Perspektiv
 
Efter den hårda kritiken efter att jag var sen stod allt om det i tidningarna och jag visste hur hårt framställd jag skulle bli av pressen. Jag låg i sängen och tittade lite ointresserat på tv och väntade på att nattens mörker skulle komma. 

"Älskling" Mamma kom in genom dörren med en orolig blick, hon slog sig ner bredvid mig på sängkanten och tog min hand. 

"mm" muttrade jag och hade blicken fastklistrat på TVn. 

"Det ordnar sig, ska du se. Det är inte ditt fel" började hon och satte sig nu bredvid mig, jag la mitt huvud på hennes bröst och hon la handen runt min arm och jag kände mig liten och omtålig igen. 

Ibland behöver även stora idoler lite tröst från mamma. 

Tänkte jag och blundade hårt, hon strök mig över huvudet. 

"Nej, mamma det är inte okej och det är visst mitt fel, de unga fansen hann ju inte ens se mig och..." började jag och svalde gråten i halsen. 

"Schh" viskade hon och fortsatte stryka mig över det nu ruffsiga håret. 

"Jag..jag vet inte vem jag är längre" viskade jag och visste att om jag inte samlade mig nu skulle jag börja tjuta. 

"Du är Justin, en vanlig glad pojke som jag vet är starkare än vad han tror" svarade hon med omsorgsfull röst.

"Allt jag gör, det blir fel. Det slutar alltid med att jag sviker någon. Jag är bara en vanlig pojke, jag kan inte göra alla glada. De har sånt förtroende för mig och jag klarar inte mer" en tår rullade ner för mig kind men jag torkade snabbt bort den, jag lyfte mitt huvud och kramade om henne hårt, hon sa ingenting, hon bara fanns där. Och det var det jag behövde.

---

Hej det här kapitlet var lite kortare! Hoppas att ni gillar det ändå! :)

xoxo fia&cornelia 

Nikkis Perspektiv: 

Jag vågade knappt känna efter i käken där han nyss hade haft sin starka hand, jag gäspade och försökte få honom att förstå att det var dags att gå.

 

"Är du trött babe?" frågade Jack och tog min hand jag nickade och väntade på att han skulle resa på sig och gå här ifrån.  Men det hände ju inte. Jag harklade mig och försökte göra så att han skulle resa sig och gå hem igen. 

"Jag med" svarade han och sträckte upp armarna i luften och drog av sig tröjan så endast sexpacket på hans vältränade mage syndes, därefter drog han av sig sina jeans och andades avslappnat och och lade sig ner på en av mina huvudkuddar och bytte kanal på TVn. 

"Ja, men jag ska nog sova nu så.. du kanske borde gå" försökte jag men han reagerade inte ens. 

"Sov du, jag ska kolla på TV en stund innan jag somnar. Jag sover här inatt, det är okej va älskling?" han flyttade blicken och tittade djupt i mina ögon innan han lutade sig fram och kysste mig på underläppen. 

Tungt andades jag ut och lade mig ner på huvudkudden bredvid honom, han tittade på mig och log. Jag lade mig nära honom innan jag slöt mina ögon och försökte sova. 

Dessvärre gick det inte så bra då tankarna virvlade i min tankebana, även om jag var jättetrött kom bilderna upp från när Jack rent ut sagt misshandlade mig. 

Det var ditt fel Nikki, du skulle inte sagt emot honom. 

Skrek min hjärna och några tårar rullade ljudlöst ner från min kind på den nu ganska blöta kudden, snyftet från min gråt hördes knappt då jag var rädd att Jack skulle vakna och höra mig snyfta. 
Jacks arm drog in mig mot honom förr i tiden hade det fått mig att slappna av men nu vet jag inte om det någonsin kommer bli som dom två första månaderna i vårat förhållande igen. 

 

 

Jo det har jag, jag tycker fortfarande om Jack och det är problemet. Jag tycker om Jack för mycket för att lämna honom.  Jag grät mig till söms idag, igen.

Jag drog ett sista drag med mascara borsten över den högra ögonfrans raden.
Idag ska jag ringa Nikki och fråga om hon vill ses ett tag då jag har blivit frisk. Jag tog på mig ett par shorts och ett linne och satte mig i min halvfula bil. Solen sken högt på himlen och det var inte ett enda moln på den klarblåa himlen.
Bilturen till Nikki tog några minuter och den bekanta huset kom in i blickfångst, jag stannade bilen och hoppade ut.
Min hand skulle precis knacka på när Jack öppnade dörren. Det verkade som om han precis hade tänkt att gå. Han tittade förvånat på mig och jag log ett fake leende. Jag kan fortfarande inte förstå hur Nikki kunde förlåta honom efter att han hade varit otrogen. 

 

"Hej Jack" sa jag bitchigt.

 

"Alice" han nickade lite innan han började gå men stannade plötsligt.

 

"Ska du in för att träffa Nikki?" frågade han nu lite osäkert, jag tittade förvånat på honom varför blev han så osäker helt plötsligt?

 

"Ja...vad då då?" 

 

"Hon har emh...ramlat så hon är skadad och ligger och sover nu" min hand flög upp till munnen och jag stirrade storögt på honom. 

 

"Är det allvarligt?" men jag väntade inte på ett svar utan vände mig om och gick in i huset. Jag tog inte av mig mina klackar utan sprang bara upp till Nikkis rum. Mina ögon tårades när jag såg min bästa vän sovandes i hennes säng med sår på kroppen. Jag hade inte märkt att Martin satt på en liten två manns soffa i rummet så jag hoppade till när han började prata.

 

"Hon ser hemsk ut, eller hur?" hans röst tydde på att han hade gråtit jag satte mig brevid honom och la en arm om hans axlar.

 

"Jack sa att hon har ramlat" sa jag tyst för att inte väcka henne.

 

"Alice, jag tror han slog henne.." viskade han till mig. Jag frös till is plötsligt förstod jag varför Jack hade sett så rädd ut borta vid dörren. Men jag förstod inte varför Jack var skadad, vem hade gjort det mot honom.

 

"Vem är det som har brutit Jack näsa då?"  Martin tittade mot mig och 

 

"Justin och Chris var här igår..." hans blick sa mer än ord och jag förstod precis vad han menade. Jag gick in på TMZ och sökte på Justin. Direkt kom det upp bilder från gårdagens konsert och det stom hur han hade försvunnit under dagen och kom försent till genrepet så konserten blev tre timmar försenad. 

 

"Martin vi måste berätta för Maria och Carl!" skrek viskade jag bestämt.

 

"Nej vi kan inte säga något till mamma och pappa för ens vi har pratat med Nikki!" 

 

 

 Justins perspektiv:

 

 "Så Justin hur känner du för att Selena ska till Karribien Med Josh, dom verkar vara väldigt nära just nu..." sa Jimmy Fallon lite försiktigt som om han inte riktigt visste om han skulle ta upp det eller inte. Men jag har insett att det faktiskt är helt okej att dom åker tillsammans om en vecka. 

 

"Jo det är helt okej, jag och Selena har det jätte bra och vi inser båda två att vi måste kunna träffa vänner utan att den andra ska bli svartsjuk" 

 

"Ja apropå andra vänner hur är det med din nya vän Nicole?" jag stelnade till när jag tänkte på Nikki och hennes blåslagna kropp.

 

"Emh...det är bra med henne, men hon är inte direkt en ny vän vi har känt varandra i typ tre månader" resten av intervjun bestod utav skämt, skvaller och väldigt mycket skratt. 

"Nu vill vi höra när du uppträder, Biebs" sa Jimmy och log stort, jag reste mig upp och fick iväg till scenen, tjejerna, som då var majoriteten i publiken, vrålskrek och ett stort leende spred sig på mina läppar. Jag slickade mig om läpparna och öppnade munnen för att sjunga "Be Alright" som jag mentalt hade tänkt ut var för Nikki, för i slutändan så blir ju allt okej.

 

Jag hade vaknat upp i min säng själv och slappnade genast av. Skratt hördes från botten våningen och jag reste på mig. Jag drog på mig en hoddie över mitt linne och gick ner. Martin och Alice satt i köket och skrattade men när dom såg mig så slutade dom. Jag kom på att jag ju inte hade något smink på mig och vände mig mot kylskåpet. Martin harklade sig bakom mig och jag vände mig om, han drog in mig i en kram och jag kramade tillbaka. Han höll mig hårt och jag drog efter andan när han kom imot såret på min rygg. Han släppte mig och tittade på mig med stora ögon.

 

"Förlåt, har du ont där?" jag blev genast obekväm av samtalsämnet och stapplade lite bakåt med blicken fäst vid tårna då det plingade på på dörren.
Jag ursäktade mig och gick mot hallen, konturerna av en man syntes genom det räfflade fönstret.
Jag öppnade och genast fick jag en kram, jag hann inte se vem det var men kramade lätt tillbaka. Killen backade och mitt ansikte lyste upp när jag såg vem det var. Dock hade han förändrats väldigt mycket, med tatueringar på hela kroppen och lite stubb.

 

"Alec!" ropade jag och Martin sprang ut med ett stort leende på läpparna. 

 

"Hej Nic" sa han glatt till mig.

 

Yeeey jag har min barndomsbesti här!!

 

 

 

 

---

Hej! Ett litet mellankapitel eller vad man ska säga, vad tycker ni än så länge? :) 
Vad tycker ni om att vi tar med Alice perspektiv? 
KOMMENTERA!!! :) 

xoxo fia & cornelia