Hej hej nu gör vi ett länkbyte med http://famouslovestory.blogg.se/ och vi tycker att ni kan läsa den :D 

 

Handling...

 

 

 

Så tryck här eller där uppe för att komma till bloggen :) xoxo

 

 

---

Chris Perspektiv: 


Jag hade gjort klart min sista konsert för turnén och var nu ledig i några veckor. 

"Hey, bro. Vart är det du ska nu igen?" frågade min vän som satt bredvid mig på flygplanet och tuggade på några sega godisråttor, han smaskade så irriterande mycket att jag bara ville byta plats. 

"Florida" svarade jag enkelt och tryckte in hörluren igen, jag lutade bakåt och vände huvudet mot fönsterrutan när rösten fortsatte. 

"Jaha, vad ska du göra där? Festa?" frågade han och skrattade lite innan han kallade på en av flygvärdinnorna för att få köpa en öl. 

Jag var irriterad, jag hade varit vaken i 30 timmar och jag orkade inte prata mer. 

"Nej, min vän ligger på sjukhus, i koma. Jag ska hälsa på henne" fräste jag och drog ur hörlurarna och stirrade på honom. Skummet som hade fastnat på hans överläpp av ölen slickade han bort med hjälp av tungan och han stirrade oförstående på mig. 

"Inte för att du bryr dig.." muttrade jag tyst och tryckte in hörlurarna igen, jag vände mig mot fönsterrutan och stirrade ut på de vita lätta molnen. 

-

När jag hade kommit i lä från papparazzisarna inne på sjukhuset letade jag efter hennes rum, jag frågade en sjuksyster i mintgröna sjukhuskläder, hennes råttfärgade hår var uppsatt i en slarvig bulle och ansiktet var lite rynkigt, jag skulle gissa på att hon var i 60 års åldern, de ljusblåa ögonen gnistrade av vänlighet. 

"Ursäkta, Ms., Vet ni vart Nicole Starks rum är?"  frågade jag så artigt jag kunde och tog av mig mina tonade solglasögon. 

"Ja, det är rummet där borta i korridoren, närmast till höger" svarade hon och log ett varmt leende, jag tackade och gick med snabba steg mot dörren. 

"Hej lil lady, gissa vem" skrattade jag när jag kom in genom dörren men slutade så fort jag såg henne. Hon såg så fridfull ut, så oberörd av allt som hände runt omkring oss. Men jag visste att hon kunde höra mig. 
Jag satte mig på stolen bredvid henne och la teddybjörnen som jag hade haft med mig på bordet där det var fullt med blommor och Krya På Dig kort och kartonger med choklad i. 

"Jag saknar dig lil lady, allt känns så tomt utan dig. Ingen som håller ordning på en och ingen som man kan prata med på Skype hela kvällarna, snälla vakna upp" bad jag och tog hennes lilla hand i min, några ryckningar kom från hennes hand som en besvaring om att hon kunde höra mig. 
Jag kände hur tårarna brände innanför ögonlocken och en slapp ut ut mitt öga, jag, Chris Moore grät! 

Jag satt i några timmar innan jag kände hur magen kurrade till och jag insåg att klockan var sju på kvällen, jag reste mig upp och gick ut i cafeterian, jag tog några köttbitar och pommes frites och satte mig närmast väggen vid en brun skinnsoffa.  När jag hade ätit upp den sista pommes fritesen lirkade jag upp min telefon ur byxfickan och slog in Justins nummer. 

"Hej bro!"  svarade en glad röst som tillhörde Justin. 

"Hey, läget?" frågade jag och skvalpade runt med isbitarna som var kvar i Coca Cola glaset. 

"Det är... för att vara ärlig så är det inte bra.."  sa han med en uppgiven röst, genast blev jag mer intresserad av samtalet och frågade. 

"Vad har hänt? Och varför är du inte här hos Nikki nu när hon behöver dig som mest?" Frågade jag och det kom ut lite argare än vad jag egentligen menade. 

Det blev tyst i några sekunder innan han suckade och svarade. 

"Jo jag...jag har gjort något hemskt.." Började han, jag höll igen min mun för att låta honom fortsätta. "Jag..jag låg med Selena" fortsatte han och jag kunde höra hur han ångrade sig men när han uttalade orden föll min haka ner till marken. Det bubblade inom mig, hur kunde han göra så mot Nikki? 

"Jag kan inte vara hos Nikki för för jag... jag blir bara mer deprimerad" fortsatte han när jag inte svarade. 

"Fan, Bieber. Hur kan du göra så? Har du inget vett innanför pannbenet? Jag menar, du låg med din gravida flickvän som du ens inte hade en tanke på att ni skulle kanske använt skydd första gången ni hade sex?  Och hur kan du säga så om Nikki? Jag tror inte att någon som står henne nära mår riktigt bra nu när hon ligger i koma, så kom inte och skyll på att du blir deprimerad!" Fräste jag riktigt arg och några andra i cafeterian vände sig om och stirrade på mig men jag brydde mig inte. 

"Jag.. jag.. förlåt. Jag vet inte vad jag ska göra, allt blir fel.. jag..jag älskar Nicole men.. men jag ska bli pappa nu och jag vill i..in..inte lämna Selena ensam då" Snyftade han fram som om det var honom det var synd om, men sen tänkte jag efter. Han ska bli pappa, han är 19 år gammal och ska bli pappa. 

"Justin, kan du inte komma hit till Florida? Jag har inte sett dig på flera veckor och Selena klarar sig själv i någon vecka" frågade jag nu med snällare röst då jag hörde hur Justin kämpade på andra sidan luren för att inte börja gråta. 

"Jag ska fråga Sele.." började han men jag avbröt honom. 

"Justin, lägg av för fan, du gör som du vill du är vuxen! Låt ingen köra med dig!" väste jag och ställde mig upp, jag promenerade ut på gatan utanför sjukhuset. 

"Jag kommer imorgon" svarade han och lugnade sig innan vi sa hejdå. 

Mina nerver rusade och jag drog upp en ciggarett ur ciggpaketet och tryckte den mot mina läppar, jag drog upp tändaren som jag hade i fickan och snart rykte ciggaretten, jag tog några bloss för att lugna mig och slängde resten på marken som jag trampade sönder. 
 
Jag längtade tills Justin skulle komma hit.. 

Jacks Perspektiv: 

"Tja" sa jag när jag kom in i det stora huset som var på gatan där jag bodde, det dunkade ur de stora högtalarna som stod inne i vardagsrummet och det var fullt med svettiga fulla tonåringar som dansade tätt med varandra. Jag tog emot den röda plastmuggen som Caspar gav mig och svepte hela, mina läppar blev kalla av vodkan som hade en svag smak av päron, jag fyllde på ett glas till som sveptes ner och drog mig ut på dansgolvet. 

Jag hittade en brunett som jag tyckte såg läcker ut och som jag ärligt talat hade spanat in ett tag, jag kände hur alkoholen började ta över min kropp och jag blev varm inombords, och glad. 
Jag gick fram och ställde mig bakom henne och dansade, hon tryckte sin bakdel mot mitt skrev och jag började trycka mig närmre och närmre henne. Vi stod så ett tag och bara dansjuckade tills hon vände sig om och jag såg hennes ansikte, det var inte vackert men det var okej. 

"Jag kommer snart, ska bara ta mig något att dricka" halvskrek jag till henne och snärtade henne på rumpan, hon fnissade till och nickade innan hon fortsatte dansa. 

Jag vandrade bort till det lilla träbordet där det stod massor röda muggar och spritflaskor på bordet och under det, jag svepte ner en drink till för att inse att hon skulle bli snyggare och snyggare desto mer jag drack, jag svete ner en till för att vara på den säkra sidan innan jag gick ut på dansgolvet igen.

Jag hade rätt, myyyyycket hetare. Tänkte jag för mig själv och log belåtet, vi fortsatte att dansa intimt innan hon vändesig om och pressade hungrigt sina fylliga läppar mot mina. Jag besvarade den och placerade min ena hand på hennes midja och den andra på hennes nacke, tryckte henne närmre mig. 

"Ska vi.. gå?" flåsade hon och drog in handen innanför min tshirt, jag nickade och tog hennes hand. Vi stapplade upp för den långa trappan och hittade ett ledigt rum nere i hallen på vänster sida, rummet var mörkt och det enda mina ögon kunde se just nu var den stora sängen som stod i mitten utav rummet, hon kysste mig på halsen och jag stönade, alkoholen hade definitivt påverkat mig. 

Mina händer vandrade över hennes kropp och drog av hennes rosa mycket urringade tröja, framför mig stod hon i  enbart en rosa spetsBh och rosa spetstrosor, jag knäppte upp BH:n och kupade hennes bröst, så vackra. Jag minns att jag sög på hennes bröstvårtor innan hon knuffade ner mig i sängen och drog ner mina boxers. 

- 

Jag vaknade till utav havet utav hår som låg i mitt ansikte, jag öppnade ögonen helt och insåg att jag skedade med en tjej med brunt hår. 

Vad hände igår? 

Försiktigt förflyttade jag min muskulösa arm från hennes kropp och jag bad att hon inte skulle vakna upp, vilket hon som tur var inte gjorde. Jag klev försiktigt upp från den breda  dubbelsängen och tog på mig mina boxers som låg slängda på golvet, därefter drog jag på mig mina jeans och min röda tshirt, jag slängde en blick på henne, fortfarande sovandes som tur var. 

Hon var verkligen inte vacker.. Tack Gud för alkohol

Tänkte jag innan jag klev ut ifrån rummet och gick med raska steg mot trappan för att försvinna ut ifrån det massiva huset.  

Genast kände jag hur skuldkänslorna gnagde inom mig, jag ville inte ha någon annan än Nikki. 

Nikki! tänkte jag och raskade på, jag klev in i mitt tomma hus. Hela familjen var på landet och det betydde att jag var ensam hemma.. Vilket betyder fest. Jag klev in i duschen och gjorde mig fräsch innan jag bytte om och kastade mig ut i bilen, vädret hade skiftat till molnigt och jag svor tyst, jag som hade hoppats kunna följa med mina vänner till stranden senare idag men om vädret fortsatte såhär så skulle det nog bli inställt. 

Vägen till sjukhuset kändes som en evighet, jag hade tillochmed glömt blommor. Jag parkerade och klev in i sjukhuset dörren till Nikkis rum stod på glänt och jag kikade in, där inne satt Chris och höll Nikkis hand, en tår rullade ner längs hans kind.

Jag svalde ner klumpen i halsen och klev in, båda deras blickar blev som tefat och stirrade på mig, det var något som blixtrade till i deras ögon innan de skiftades till hat, hat mot mig. 

Jag bara flinade och gick fram till henne, så vacker var hon där hon låg, hennes bröstkorg guppade upp och ner och håret såg nyborstat ut, liggandes ner över hennes axlar. 

"Vad gör du här?" väste Chris argt men tyst så Nikki inte skulle höra, men det gjorde hon säkert ändå. 

"Hälsar på min tjej" svarade jag kyligt och flinade. 

"Ursäkta?" sa han och ställde sig upp, han hade ett skrämmande ansiktsuttryck men jag lät mig inte skrämmas. 

"Chilla mannen" skrattade jag och drog med fingret över hennes kind. 

Jag kände hur Chris blick brände i nacken på mig när jag smekte Nikkis kind, men jag brydde mig inte. 

Justins Perspektiv: 

Jag satt på privatflyget och lutade mig bakåt i skinnsätena,med mina Beats på mina öron njöt jag av musiken som dunkade rytmiskt, jag blundade och kände hur sömnen tog tag i mig. 

~Flashback~

"Vart ska du?" frågade Selena kärleksfullt och satte sig på det nedersta trappsteget samtidigt som hon följde efter mig med blicken då jag knöt mina skor. 

"Florida" svarade jag enkelt. Jag ångrade verkligen att jag låg med henne, mitt hjärta tillhör Nicole Stark och ingen annan. 

"Eh..Vad ska du göra där?" frågade hon. Hon gick mig verkligen på nerverna. 

"Jag ska hälsa på Nikki" svarade jag och rullade mina ögon. 

"Varför?" 

Okej nu är jag verkligen irriterad..

"Vafan tror du? Hon är min flickvän och jag älskar henne och ifall du inte har märkt det så ligger hon på sjukhus" fräste jag irriterat och stirrade på henne, hon flinade hemlighetsfufllt innan hon svarade. 

"Det verkade inte som att du älskade henne så mycket när du trängde in i mig igår kväll?" svarade hon med ett elakt leende på hennes läppar. 

Det kändes som att hon sparkade mig i magen, jag fick tillbaka fattningen om verkligheten. Jag hade varit otrogen mot världens underbaraste människa, bara tanken på det fick min mage att vända sig uppochner.

"Igårkväll var ett misstag"  svarade jag spydigt och öppnade ytterdörren. 

"Jaså, det lät inte som det igårkväll när du flåsade mitt namn" skrattade hon och tog tag i min axel. 

"Rör mig inte" fräste jag och vände mig om, hon stog centimeter från mitt ansikte. 

"Skärp dig Justin. Jag är din flickvän nu, vi ska ha ett barn tillsammans. Du och jag kommer alltid hålla ihop" svarade hon och kysste mig på kinden, jag stod där. Fastfrusen, rörde inte ens min. 

"Kom in nu" sa hon och tog tag i min armbåge, försökte dra mig in i huset igen men jag drog åt mig den. 

"Jag måste åka" mumlade jag och gick iväg till min bil, jag hoppade in och körde mot flygplatsen, tårarna vällde ut ur ögonen så att det var svårt att se vägen. 

Vad har du satt dig in i för trubbel Justin, hur ska du lösa det här?

---

hej ja hur ska Justin lösa det här? Haha men....jag har inget att skriva nu hoppas ni tyckte om kapitlet och lämna gärna en kommentar:)

Justins Perspektiv: 


Nu när Nikki hade blivit mer stabil så hade hon fått omflyttas till Florida, självklart hadejag insisterat att få betala.  

Just nu satt jag med en rykande kaffekopp i min hand och stirrade ut över det folktomma cafét som jag satt på, klockan var bara tio på morgonen men papparazzisarna hade ändå på något sätt fått reda på att jag och hon skulle träffas.
Och vädret var inte heller det bästa, de regntunga molnet låg som ett tjockt täcke över himlen, det gjorde inte humöret bättre precis. Jag vände blicken mot dörren som plingade till och öppnades, Selenas korpsvarta hår var lite lockigt och låg hängandes över axlarna, det runda ansiktet sken upp när hon såg mig, hennes vita tänder gnistrade när hon log sitt allra sötaste leende. 

Hon hade rätt Justin, du har inte kommit över henne än...


Dånade en röst i mitt huvud och jag visste att det egentligen var fel att spendera tid med henne nu när mitt hjärta inte tillhörde henne längre utan Nikki.

Nikki, min underbara söta Nikki... 
Började mitt huvud repetera och jag kände tårarna bränna innanför ögoonlocken, jag svalde gråten och klistrade på ett leende. 

Jag ställde mig upp för att hälsa lite artigt på henne, papparazzisarna vaknade till utanför fönstret och Selena slängde en spydig blick mot dom innan hon lutade sig fram till att krama mig. 
Hon slängde armarna runt min hals från sidan och pussade mig på kinden, jag ryggade tillbaka och tittade på henne. 

"Vad gör du?" väste jag men log för att paparazzisarna skulle sluta snoka så dant. 

Hon svarade inte utan bara ryckte på axlarna och satte sig ner mittemot mig, jag skakade på huvudet och suckade innan jag satte mig mittemot henne. 

"Så, vad var det du ville berätta'?" frågade jag och hävde upp min arm på glasbordetför att sedan luta huvudet mot den. 

"Justin.." började hon och tittade på mig, hennes ögon gnistrade till och hon pillade lite på sina perfekta nagelband. 

"Ja?" svarade jag och tog en klunk ur mitt kaffe. 

"Ta tillbaks mig, du vet att vi är som gjorde för varandra" bad hon, jag suckade. 

Inte det här tjatet nu igen, jag trodde ju att det var något viktigt..


"Hur många gånger ska jag behöva förklara för dig att det finns inget 'vi' längre? svarade jag lite mer ilsket än vad jag menade. 

Hon svalde och tittade på mig, den här gången var ögonen mörkare, som att dom funderade något. 

"Vad?" frågade jag, nyfiken som jag var. 

"Nej, jag bara tänkte... Jag hade bokat en romantisk resa för dig och mig om två veckor... Jag får väl helt enkelt ta med någon annan" svarade hon nonchalant och ryckte på axlarna. 

Hade hon planerat en överraskning? Hjärtat brast lite när hon uttalade orden, 'jag får väl helt enkelt ta med någon annan'


Även om jag hade kommit över henne var det ändå som ett slag i magen, jag menar, hon var ju den lite blyga tjejen som jag hade älskat så mycket, den som alltid fick mig att le och som älskade att titta på basketmatcher. 

Sluta nu Justin, du förvirrar dig själv. Selena är inte bra för dig!


"Avundsjuk?" frågade hon med ett snett leende på läpparna. 

Fan, hon hade alltid talangen att se vilket humör jag var på


"Vi kan ju åka, som vänner förstås" svarade jag då jag ändå hade semester nu och vi var ju bara vänner.
 
Hon mumlade ett mm och jag kunde se det hemlighetsfulla leendet spridas på hennes läppar. 

"Justin, älskar du mig?" frågade hon efter ett par minuter. 

"Du är min vän, kommer du ihåg?" frågade jag och log. 

"Jag har inte varit annatän snäll mot dig och precis efter vi hade gjort det igen så dumpar du mig!" hasplade hon ur sig i ett andetag. Den unga tjejen som stod bakom disken och räknade pengar tittade förvånat på oss, jag log ett ursäktande leende mot henne och tittade tillbaka på Selena. 

"Selena, allvarligt sluta tjata. Vi har gjort slut och så är det bara. Jag och Nikki är tillsammans nu och inget du säger eller gör kan ändra det..." for det ur mig men innan jag hann säga klart öppnade Selena munnen igen. 

"Nikki kanske aldrig vaknar upp, ska du verkligen vara trogen mot henne? Hon är praktiskt taget död" 
Den meningen ekade i mitt huvud, 'död, hon är praktiskt taget död. Död, Nikki är som död'. Även om jag kände tårarna bakom ögonlolcken svalde jag gråten och andades rytmiskt ut i lugn takt för att gråten skulle lägga sig. 

"Att du ens har mage att säga så! Nicole är min flickvän och hon kommer vakna upp!" skrek jag och papparazzisarna vaknade till igen. Jag satte mig ner igen lugnt och klistrade på ett leende. 

"Okej, förlåt. Det var dumt av mig att säga så" svarade hon men hon såg inte alls ångerfull ut, utan mer....som att hon hade lyckats att få mig att visa lite äkta känslor. 

Jag svarade inte utan muttrade till och vispade med den långa metallskeden i min kaffekopp som snart var uppdrucken.  
Efter några minuter under tystnad öppnade hon sin jobbiga käft igen. 

"Justin, jag är se-" började hon men jag hade fått nog. Hon hade inte sagt en enda positiv sak idag och blodet rusade i mina ådror. 

"Vet du vad Selena?" röt jag och ställde mig hastigt upp. 

Hon tittade på mig med en förundrande blick och jag svalde en gång innan jag fortsatte. 

"Du är en äkta bitch, jag orkar inte lyssna mer på din bullshit!" skrek jag och stormade ut ur cafét, blodröd i ansiktet gick jag mot min bil, med papparazzisarna hack i häl bakom mig. Jag drog på mig solglasögonen för att dölja ilskan i mina ögon innan jag körde iväg, långt långt bort och jag visste precis vart jag skulle.

Efter jag hade åkt en bit hörde jag en för välbekant signal bakom mig, faaan, jag måste hinna fram dit innan det blir mörkt!

---

Sorry lite kort kapitel kanske men aaaa..... inte så spännande heller men jaja så kan det va ibland ;) Ni får iallafall några söta GIFsar på våran cutiieeeebag :) 



xoxo fia&cornelia

---

Nikkis Perspektiv: 

Fastfrusen stod jag med min hand i Justins, vi båda stirrade på killen framför oss, hans nysnaggade hår gjorde att han såg kriminell ut, hans grönblåa ögon var matta men ändå lyste det något i dom, något som stämde in med saknad, ånger och ilska. 

"Nikki" sa han mjukt och tog ett steg framåt, samtidigt flyttade sig Justin ett steg framför mig för att skydda mig, han höll upp handen som en stoppskylt mot Jack och han lydde. 

"Jack" fräste Justin som en katt och kramade min hand hårdare. 

"Lugn, badboy. Jag vill bara prata med min tjej" svarade han spydigt och jag rös till när han använde orden 'min tjej'. Jag hade tydligt förklarat för honom att jag inte var hans egendom. 

"Hon är inte din, och hur fan kom du in i mitt hus?" fräste Justin och rynkade ihop ögonbrynen. 

Jack skrattade till och drog med sina fingrar på min arm, jag rös till och kunde inte öppna munnen. 

"Rör henne inte" sa Justin och försökte hejda honom. 

"Det är okej, Justin" lyckades jag pressa fram mellan mina stela läppar. Jack flnade mot Justin. 

"Just det,  du bestämmer inte över henne" sa han överlägset och tog tag i min arm för att dra ut mig ur huset och ut på uppfarten.

"Följ med mig hem" bad han och lyfte upp min haka, jag vågade inte möta hans blick utan stirrade tomt ut på den folktomma gatan. 

"Nej Jack, vi är över. Hur många gånger ska jag behöva säga det?" nästan viskade jag. 

"Vi är inte över, jag känner det på mig. Du gillar mig fortfarande" sa han med hög röst och jag kunde se Justin stå inne i huset vid fönstret för att hålla koll på Jack. 

"Jack, nej" bad jag är han flyttade sina händer mot min midja, hans andedräkt luktade gammal tandkräm och öl. 

Innan jag hann reagera tryckte han sina läppar mot mina, jag gjorde inget motstånd men samtidigt kysste jag inte tillbaka, han bara stod där, med händerna kladdandes över min kropp och smaskandes på mina läppar. Allt jag kände inom mig var hopplöshet och hjälplöshet.

En hård knuff från Justin gjorde att Jack föll ner på marken och eftersom att han höll i mig föll jag också ner. Jag kände hur knäna rispades upp och hur huvudet skakade till när det träffade stenplattorna. 

"Rör inte Nicole" skrek Justin och inom några sekunder var papparazzisarna runt omkring oss, blixtrar flög hit och dit och frågorna välde ur de nyfikna papparazzisarnas munnar. 

Jack låg och tog emot slagen från Justin, han visste att Justin skulle hamna i trubbel för det här, som att han slog en hjälplös kille. Plötsligt slutade Justin att slå honom och vände sig mot mig, hans annars vänliga hasselbruna ögon var nu mörka och utstrålade hårdhet, vilket inte passade till hans mjuka ansikte. Rödheten var maximal på hans kinder och knogarna var blodiga efter att ha träffat Jacks beniga kropp. 

"Shawty, hur gick det?" frågade han så snällt han kunde men det var fortfarande en ton av aggresivitet från tidigare. 

"Jag är okej" ljög jag. Egentligen brann det i mina skrapsår och huvudet dunkade som om att någon hade slagit mig ett flertal slag med hammare. Men jag ska inte klaga, Jack hade säkert dubbelt så ont som jag, han låg i fosterställning och jämrade sig, med armarna på hans mage och knipandes med ögonen tyckte jag faktiskt synd om honom, Justin var inte svag direkt. 

Justin tog min hand och hjälpte mig upp, han brydde sig inte om kamerorna och de irriterande männen i 40års åldern som sprang runt våra ansikten och pratade. 

Jag slog en blick ut genom den vidöppna ytterdörren och på något sätt hade Jack lyckats ställa sig upp och ta sig till sin bil, han slängde en blick som utstrålade sorgsenhet mot mig innan han gasade iväg. Justin stängde dörren och låste den. 

"Kom" sa han och försökte leda mig mot vardagsrummet. 

"J..jag sk..ska bara gå på...på..t..toa" sluddrade jag och släppte hans han. 

Väl inne i det glamourösa vitkaklade badrummet tittade jag mig i spegeln. 

Plötsligt svartnade det för ögonen och jag kände ännu ett hårt slag mot huvudet när jag föll ihop på det iskalla badrumsgolvet. 

Justins Perspektiv: 

Fan, det här skulle ju bli en bra dag och såklart ska den där jäveln komma och förstöra allt.  Jag bytte kanal på TVn och ett avsnitt av Family Guy poppade upp, jag fnissade lite och när det blev reklam insåg jag att Nikki hade varit i badrummet i 20 minuter, visst hon är ju tjej, men det är väl lite väl överdrivet om man ändå bara ska stanna hemma? 

"Nikki?" frågade jag med lugn röst och knackade försiktigt på den ljusa trädörren som ledde till badrummet. 

Inget svar. 

"Nicole?" frågade jag igen och knackade lite hårdare, det var knäpptyst därinnifrån och jag började bli orolig. 

Jag försökte vrida om det silverfärgade handtaget för att se vad hon höll på med men som jag trodde så var det låst. 

Jag lirkade upp min telefon från jeansfickan och ringde mamma, hon hade alltid ett bra svar. Jag förklarade vad som hade hänt och hon lyssnade och svarade med några mm och okej då och då för att jag skulle förtå att hon lyssnade. 

"Mamma, Nikki har varit i badrummet i 30 minuter nu och drren är låst. Vad ska jag göra?" frågade jag och stod beredd för att ta sats och hoppa in i dörren för att ta mig in till min älskling. 

"Gör vad som behöver göras, vi kommer hem om några timmar. Gör inget dumt bara" svarade hon innan vi la på. 

Jag knackade ännu en gång men inget svar, precs som jag trodde. Jag ryckte i handtaget för att se hur hårt låset var. Jag flexade mina muskler och slog upp dörren med hjälp av en metallstol som stod ute i hallen. 

"Nikki" halvskrek jag när jag såg henne liggandes raklång på badrummsgolvet, en liten blodpöl låg under hennes huvud. Förskräckt lirkade jag upp min mobil och slog in 911 på mobilen. 

"Larmcentralen, vad kan vi hjälpa dig med?" frågande en kvinna med lugn lite pipig röst. 

"Hej mitt namn är Justin och min flickvän Nicole Stark har slagit i huvudet och svimmat inne på toaletten, jag lyckades precis slå upp dörren och jag ser att hon knappt andas själv och det rinner blod från hennes bakhuvud, herregud skicka ambulanser nu!!" sa jag i ett andetag stressat, jag satt på huk och kramade Nicoles livlösa hand. 

"Lugn, Justin. Vad är adressen?" frågade hon fortfarande lika lugnt och koncentrerat. 

"25202 Prade Del Grandioso, Calabasas" svarade jag. 

"Jag skickar en ambulans, andas hon?" frågade kvinnan. 

Jag lutade min ansikte mot hennes halvöppna mun, några korta andetag slapp ut ur hennes mun och bröstkorgen guppade knappt. 

"Inte mycket" svarade jag och kände paniken stiga. 

"Lyft hennes haka och ge henne luft" svarade kvinnan och jag gjorde som hon sa. Nikkis varma andedräkt kändes knappt, jag andades in och blåste ut i hennes mun ett antal gånger innan ambulanspersonal stormade in i mitt hus. 

"Tack, snälla kommer hon bli bra?" frågade jag med paniken bultandes i magen. 

"Ja, det ordnar sig" svarade dom och fortsatte med sitt arbete. 

Ambulansbesättningen bestod av två män, en i 25 års åldern med blont kort hår och en man i 50 års åldern, lite tunnhårig och en kvinna som var runt 30 år med det svarta håret uppsat i en bulle. Jag följde efter dom ut till den blinkande gula ambulansbilen och hoppade in där bak där Nikki låg, nu inkopplad med slangar och med besättningen pratandes runt om oss. 

Jag kramade min svettiga hans mot hennes och knep mina ögon hårt. 

"Snälla Gud, gör så att hon kommer bli okej" bad jag och kysste utsidan av hennes hand. 

"Grabben, ta det lugnt. Tjejen kommer klara sig" sa den yngre mannen efter att han hade tryckt in en spruta i Nikkis armveck. Han log ett genuint leende och jag log lite tillbaks. 

"Framme!" ropade kvinnan som körde och alla hoppade ut ur bilen, de rullade in henne i sjukhuset där de blev bemötta av några sjuksystrar och en läkare. 

"Ledsen, grabben. Du får inte följa med in hit" sa killen igen och tryckte handflatan mot mitt bröst. 

"Du får sitta i väntrummet" tillade han innan han log och fortsatte ut till bilen. 

Jag suckade och vandrade ut till väntrummet, stolarna var gjorda av trä, dynorna var röda, några tavlor med någon inspirerande text och glada barn satt på de gulmålade väggarna. På det låga avlånga träbordet låg några halvtrasiga tidningar och i hörnet stod ett par barnstolar och ett litet runt plastbord där två ritblock och en plastbytta med kritor i  var placerade.
Jag blundade och tittade på klockan som hängde över den vidöppna dörren.
Kvart i två på eftermiddagen. 

 
En kvart senare kom en doktor in genom dörren, han sköt upp sina glasögon som låg på näsryggen och log ett litet leende, hans svarta korta hår låg tillplattat mot hans ovala huvud, ögonen var smala och ljusblåa. Jag reste mig upp och han sträckte fram min hand. 

"Är det du som är Justin?" frågade han med en mörk basröst. 

"Ja, hur mår Nicole?" frågade jag nervöst och jag kunde känna hur handsvetten bildades igen. 

"Jo, det var det jag tänkte tala med dig om..." svarade han och kliade sig lite i nacken. 

Åhnej...

 

---

DOMDOMDOOOOOM lite spännande va? Och vad tycker ni om novellen förresten? :) KOMMENTERA! 
Nästa kapitel kommer antingen ikväll eller imorgon. 

xoxo fia&cornelia

Förlåt men jag kan inte lägga ut ett kapitel idag :( har skrivit en del på det men hinner inte skriva mer idag och tänkte bara skriva ut det så att ni inte går in här massor med gånger ikväll och så lägger jag inte upp något. 

 

Det var allt jag hade att säga så....ha en fortsatt trevlig kväll eller vad man ska säga hehe ;)

 

Han skulle inte få förstöra min dag

"Jag ska inte störa" han slängde en blick på Caspar och på tårtan, därefter cirkulerade blicken över alla oss som satt på filten, han skakade snabbt på huvudet och tittade mig rakt in i ögonen. Hans ögon var blanka och om jag inte såg fel så kunde jag svära på att det fanns ett stänk av förlåtelse där. 

"Här, jag ville bara komma förbi för att säga grattis, jag ska inte störa" sa han och flyttade sin hand från ryggen och sträckte fram en vit ros. 

Vänta.. va? 

"Tack Jack, men du behövde inte...." började jag men han avbröt mig. 

"Jo, det behövde jag. Förlåt att jag var en idiot" sa han innan han såg att jag inte riktigt var bekväm med situationen, han vände sig om och gick tillbaka mot sin bil. 

Vad hade precis hänt? Och den ännu bättre frågan, varför? 

---

Jacks Perspektiv:


Planen hade funngerat, jag lämnade över rosen och slog på min hundvalpsblick, visst jag saknade henne men det var något inom mig som sa att det här var mer en tävling, och jag är en riktig vinnarskalle. 

Jag satte mig ner i förarsätet och satte i nyckeln, jag vred om den och bilen startade snabbt och ljudlöst, gruset knastrade när jag rullade ut och snart var jag ute på vägen för att komma till fotbollsträningen. 

Justins Perspektiv: 

"Bra intervjuv grabben" sa Scooter och dunkade mig lite lätt i ryggen, jag log mot honom och öppnade munnen för att svara. 

"Tack, vart åker bussen ikväll?" frågade jag och tog en klunk ur min vattenflaska. 

"Vi åker till nordiska europa ikväll, först tar vi Danmark därefter Sverige sen Norge och till sist åker vi till Finland" svarade han och började gå mot turnébussen som stod parerad utanför det massiva rödmålade TV huset. 

Jag nickade enkelt och följde hans exempel, blixtrarna från papparazzisarnas kameror avfyrades mot mig och jag tog på mig solglasögonen och försökte lugnt gå in mot bussen. 

Jag sa godnatt till de andra innan jag gick in i mitt rum för att titta lite på TV, klockan var knappt åtta på kvällen men jag hade nästan 4 konserter i rad de två kommande dagarna så jag behövde verkligen all sömn jag kunde få, dock gick det inte så bra då mina tankar virvlade innanför pannbenet. 

Hur kunde du missa Nikkis födelsedag? 

Jag försökte tänka på något annat då jag visste att jag verkligen inte kunde ta mig dit, även om jag så gärna ville se hennes perfekta ansikte. 

Strax därefter sjönk jag ner under mitt täcke, med MTV rullandes på tvrutan. Jag blinkade men ögonlocken kändes tunga som bly och jag höll dom nere som en blundning, jag kunde känna hur jag djupare drogs in i drömmens värld och innan jag visste ordet av det så sov jag djupt. 

-

"Vakna, Justin" Ryan stod över mig och ruskade min trötta kropp. Jag grymtade till lite men hoppade snabbt upp och drog på mig mina kläder då jag insåg att det var dags att hoppa på privatplanet som stod på startbanan.  

Ryan skrattade åt mig, jag virvlade runt som en ekorre som hade fått eld i baken, packade ner allt som jag egentligen borde gjort igår. Kläder låg huller om buller i min stora svarta resväska, jag bad Ryan sätta sig på den så jag kunde få igen den, därefter ställde jag den bland de andra väskorna och hoppade ut ur bussen. 

Värmen var ovanlig för att vara i Phoenix, jag lyfte lite på min snapback för att kunna torka bort värmen som annars skulle bildas till svett. Även om vi hade kommit hit tidigt, klockan var bara halv sex, så hade paparazzisarna redan fått reda på det och tagit sig hit. Inombords ville jag bara skrika åt dom att lämna mig ifred men jag visste att om jag gjorde det skulle jag få otroligt stora konsekvenser. 

Justin, hur går det med triangeldramat? 

Titta hit, Bieber! 

Är det sant att du var otrogen mot Selena med Nicole? 

Frågorna virvlade runt mig men jag hade blicken på flygplanstrappan, jag skulle ta mig dit, även om det skulle ta tid. Det var säkert 50 fotografer som pressade sig runt mig, med mina livvakter vid min sida kunde jag få en smal springa att ta mig igenom den stora landningsbanan. 

"Justin, skynda dig!" ropade mamma där hon stod vid flygplansdörren, jag hoppade lätt upp för trappstegen och in i flygplanet, jag sjönk ner i en av de beiga stolarna som mjukt formade sig efter min passform.  Med två fingrar lirkade jag upp min telefon som låg i byxfickorna, jag tryckte in hörlurarna i öronen och tryckte på en låt på min Spotifylista, därefter lutade jag huvudet mot den svala flygplansrutan och suckade. 

Nu kommer jag ännu längre bort från Nikki 

Flygresan tog tid, säkert 12 timmar. När vi äntligen kom fram sprang jag in på det stora lyxoga hotellet, gick in i hissen och tryckte på knappen. Ett enkelt pling hördes och vi trevade oss ut. 

"Det är längst ner i korridoren till höger" sa mamma och pekade ner längs korridoren, det var nån sorts heltcäkningsmatta i röd färg som täckte golvet, väggarna var vita och några eleganta tavlor och lampor satt uppskruvade på väggarna. Jag spatserade bort mot min dörr och gick in. Tystnaden var total, det luftiga och stora rummet avgav en känsla av trygghet. Mina vakter kom in och satte ner mina väskor och sedan gick de ut. 

Jag tittade ut över vardagsrummet, ett vitt piano stod vid de rektangulära fönstrena och jag kunde inte motstå att sätta mig och plinka lite. 

"Låter bra" Scooter stod i dörröppningen och log. 

Jag hade inte märkt honom så jag slutade tvärt och svarade. 

"Haha, tack.." jag ställde mig upp och gick mot kylskåpet för att plocka ut en flaska nerkylt vatten. 

"Du borde få lite sömn, du har två konserter i morgon" sa han innan han gick ut och stängde dörren bakom sig. 

Jag suckade och la mig ner i den stora dubbelsängen, jag blundade hårt och försökte att sova men det gick inte. Minnet av Nicole var suddigt, det känns som att det var så länge sen jag såg henne. 

Jag måste prata med henne. 

Till Nikki: Hej shawty, skype? <3 

jag la ner mobilen och väntade otåligt på ett svar, några minuter senare vibrerade mobilen till och jag läste smset. 

Från Nikki: Hej babe :) visst<3 

Mitt hjärta gjorde ett glädjeskutt och jag loggade ivrigt in på Skype på min Apple dator som jag precis hade plockat upp. 

Den välbekanta signalen från Skype började spelas och snart hörde jag Nikkis underbara röst på andra sidan. 

"Hej, shawty" sa jag och satte mig upp, jag rätade till luvan på min gråa hoodie.

Jag klickade på min video och hon följdemitt exempel. Hon var så vacker, hennes hår var uppsatt i någon slags fläta och ögonen lyste av sprallighet, hon var klädd i en oversized röd tshirt och ett täcke låg placerat över hennes ben och upp på hennes mage. 

"Hej där, vad gör du?" svarade hon och log stort. Hennes vita tänder gnistrade till och jag kunde inte låta bli att le. 

"Saknar dig, vad är klockan hos dig?" frågade jag och tittade på klockan på datorn, den visade att den var halv sju på kvällen. 

"halv ett, på dagen" svarade hon och jag kunde inte låta bli att skratta lite. 

"Vad är det som är så himla kul, Mr.Bieber?" frågade hon och höjde lite på ena ögonbrynet. 

"Klockan är halv ett på dagen och du ligger fortfarande i sängen? Du måste verkligen sakna mig" svarade jag och slickade mig om läpparna. 

"Ha-ha, till mitt försvar så blev det faktiskt sent igår" svarade hon och log, hennes skrattgropar formades efter leendet. 

"Just det, fick du min present?" frågade jag och kom på att hon hade fyllt 18 år igår. 

"Jaa, tack så jätte mycket Juju!" nästan halvskrek hon och jag sprack upp i ett stort leende. 

Inte för att skryta, men jag var faktiskt bra på att ge bort presenter

"Tänkte väl att du skulle gilla att få åka på en kryssning, bara du, jag och Chris" svarade jag och log ett snett leende. 

Vi fortsatte prata i några  timmar tills klockan slog tolv och jag var tvungen att lägga på då jag skulle gå upp hyffsat tidigt morgonen därpå. 

Jag vaknade av mig självt, klockan var inte ens elva. Jag gick ut i korridoren och knackade på dörren mittemot min, en morgon trött Pattie stod där med en ljusrosa morgonrock inlindad runt sig och en vit kaffekopp i handen. 

"Godmorgon" sa jag och gav henne en lätt kram. 

"Värst vad du var morgonpigg idag då" svarade hon och kramade tillbaks, därefter flyttade hon sig lite så jag kunde komma in. 

"Vad ska vi göra idag?" frågade jag och kände att jag ville utforska det nya landet lite. 

"Ledsen, gubben. Men du måste på genrepet ganska snart, du vet att du har två konserter idag" svarade hon och jag insåg att klockan ändå var ganska mycket om jag skulle genrepa också. 

Jag suckade lite men var ändå glad för att jag skulle få göra några tusentals fans lyckliga, jag fiskade upp mobilen och gick in på Twitter. 

"Första konserten i Danmark, let's go!  Much love" twittrade jag och inom några sekunder flög det in retweets och favoriseringar från människor. Jag brydde mig inte om kommentarerna, de flesta bestod mest av 'fuck me Justin' och 'Gay', vilket jag inte var på humör för att läsa.

Hej! :)

Först och främst vll vi bara tacka för alla läsare och kommentarer! Det är jätte roligt :)

Men vi har en fråga, när det är konversationer i kapitlen, är det bäst när det pratar engelska eller svenska?

Kommentera vad ni tycker! :)

 

xx fia & cornelia

Hej, Sofia här! :)

Förlåt för den dåliga uppdateringen men jag har haft lite fullt upp, nu är det iallafall lång ledigt så det kommer ungefär ett kapitel per dag minst!

Forsätt läsa och sprid bloggen!

 

xoxo Fia