Nikkis Perspektiv: 

Jag vågade knappt känna efter i käken där han nyss hade haft sin starka hand, jag gäspade och försökte få honom att förstå att det var dags att gå.

 

"Är du trött babe?" frågade Jack och tog min hand jag nickade och väntade på att han skulle resa på sig och gå här ifrån.  Men det hände ju inte. Jag harklade mig och försökte göra så att han skulle resa sig och gå hem igen. 

"Jag med" svarade han och sträckte upp armarna i luften och drog av sig tröjan så endast sexpacket på hans vältränade mage syndes, därefter drog han av sig sina jeans och andades avslappnat och och lade sig ner på en av mina huvudkuddar och bytte kanal på TVn. 

"Ja, men jag ska nog sova nu så.. du kanske borde gå" försökte jag men han reagerade inte ens. 

"Sov du, jag ska kolla på TV en stund innan jag somnar. Jag sover här inatt, det är okej va älskling?" han flyttade blicken och tittade djupt i mina ögon innan han lutade sig fram och kysste mig på underläppen. 

Tungt andades jag ut och lade mig ner på huvudkudden bredvid honom, han tittade på mig och log. Jag lade mig nära honom innan jag slöt mina ögon och försökte sova. 

Dessvärre gick det inte så bra då tankarna virvlade i min tankebana, även om jag var jättetrött kom bilderna upp från när Jack rent ut sagt misshandlade mig. 

Det var ditt fel Nikki, du skulle inte sagt emot honom. 

Skrek min hjärna och några tårar rullade ljudlöst ner från min kind på den nu ganska blöta kudden, snyftet från min gråt hördes knappt då jag var rädd att Jack skulle vakna och höra mig snyfta. 
Jacks arm drog in mig mot honom förr i tiden hade det fått mig att slappna av men nu vet jag inte om det någonsin kommer bli som dom två första månaderna i vårat förhållande igen. 

 

 

Jo det har jag, jag tycker fortfarande om Jack och det är problemet. Jag tycker om Jack för mycket för att lämna honom.  Jag grät mig till söms idag, igen.

Jag drog ett sista drag med mascara borsten över den högra ögonfrans raden.
Idag ska jag ringa Nikki och fråga om hon vill ses ett tag då jag har blivit frisk. Jag tog på mig ett par shorts och ett linne och satte mig i min halvfula bil. Solen sken högt på himlen och det var inte ett enda moln på den klarblåa himlen.
Bilturen till Nikki tog några minuter och den bekanta huset kom in i blickfångst, jag stannade bilen och hoppade ut.
Min hand skulle precis knacka på när Jack öppnade dörren. Det verkade som om han precis hade tänkt att gå. Han tittade förvånat på mig och jag log ett fake leende. Jag kan fortfarande inte förstå hur Nikki kunde förlåta honom efter att han hade varit otrogen. 

 

"Hej Jack" sa jag bitchigt.

 

"Alice" han nickade lite innan han började gå men stannade plötsligt.

 

"Ska du in för att träffa Nikki?" frågade han nu lite osäkert, jag tittade förvånat på honom varför blev han så osäker helt plötsligt?

 

"Ja...vad då då?" 

 

"Hon har emh...ramlat så hon är skadad och ligger och sover nu" min hand flög upp till munnen och jag stirrade storögt på honom. 

 

"Är det allvarligt?" men jag väntade inte på ett svar utan vände mig om och gick in i huset. Jag tog inte av mig mina klackar utan sprang bara upp till Nikkis rum. Mina ögon tårades när jag såg min bästa vän sovandes i hennes säng med sår på kroppen. Jag hade inte märkt att Martin satt på en liten två manns soffa i rummet så jag hoppade till när han började prata.

 

"Hon ser hemsk ut, eller hur?" hans röst tydde på att han hade gråtit jag satte mig brevid honom och la en arm om hans axlar.

 

"Jack sa att hon har ramlat" sa jag tyst för att inte väcka henne.

 

"Alice, jag tror han slog henne.." viskade han till mig. Jag frös till is plötsligt förstod jag varför Jack hade sett så rädd ut borta vid dörren. Men jag förstod inte varför Jack var skadad, vem hade gjort det mot honom.

 

"Vem är det som har brutit Jack näsa då?"  Martin tittade mot mig och 

 

"Justin och Chris var här igår..." hans blick sa mer än ord och jag förstod precis vad han menade. Jag gick in på TMZ och sökte på Justin. Direkt kom det upp bilder från gårdagens konsert och det stom hur han hade försvunnit under dagen och kom försent till genrepet så konserten blev tre timmar försenad. 

 

"Martin vi måste berätta för Maria och Carl!" skrek viskade jag bestämt.

 

"Nej vi kan inte säga något till mamma och pappa för ens vi har pratat med Nikki!" 

 

 

 Justins perspektiv:

 

 "Så Justin hur känner du för att Selena ska till Karribien Med Josh, dom verkar vara väldigt nära just nu..." sa Jimmy Fallon lite försiktigt som om han inte riktigt visste om han skulle ta upp det eller inte. Men jag har insett att det faktiskt är helt okej att dom åker tillsammans om en vecka. 

 

"Jo det är helt okej, jag och Selena har det jätte bra och vi inser båda två att vi måste kunna träffa vänner utan att den andra ska bli svartsjuk" 

 

"Ja apropå andra vänner hur är det med din nya vän Nicole?" jag stelnade till när jag tänkte på Nikki och hennes blåslagna kropp.

 

"Emh...det är bra med henne, men hon är inte direkt en ny vän vi har känt varandra i typ tre månader" resten av intervjun bestod utav skämt, skvaller och väldigt mycket skratt. 

"Nu vill vi höra när du uppträder, Biebs" sa Jimmy och log stort, jag reste mig upp och fick iväg till scenen, tjejerna, som då var majoriteten i publiken, vrålskrek och ett stort leende spred sig på mina läppar. Jag slickade mig om läpparna och öppnade munnen för att sjunga "Be Alright" som jag mentalt hade tänkt ut var för Nikki, för i slutändan så blir ju allt okej.

 

Jag hade vaknat upp i min säng själv och slappnade genast av. Skratt hördes från botten våningen och jag reste på mig. Jag drog på mig en hoddie över mitt linne och gick ner. Martin och Alice satt i köket och skrattade men när dom såg mig så slutade dom. Jag kom på att jag ju inte hade något smink på mig och vände mig mot kylskåpet. Martin harklade sig bakom mig och jag vände mig om, han drog in mig i en kram och jag kramade tillbaka. Han höll mig hårt och jag drog efter andan när han kom imot såret på min rygg. Han släppte mig och tittade på mig med stora ögon.

 

"Förlåt, har du ont där?" jag blev genast obekväm av samtalsämnet och stapplade lite bakåt med blicken fäst vid tårna då det plingade på på dörren.
Jag ursäktade mig och gick mot hallen, konturerna av en man syntes genom det räfflade fönstret.
Jag öppnade och genast fick jag en kram, jag hann inte se vem det var men kramade lätt tillbaka. Killen backade och mitt ansikte lyste upp när jag såg vem det var. Dock hade han förändrats väldigt mycket, med tatueringar på hela kroppen och lite stubb.

 

"Alec!" ropade jag och Martin sprang ut med ett stort leende på läpparna. 

 

"Hej Nic" sa han glatt till mig.

 

Yeeey jag har min barndomsbesti här!!

 

 

 

 

---

Hej! Ett litet mellankapitel eller vad man ska säga, vad tycker ni än så länge? :) 
Vad tycker ni om att vi tar med Alice perspektiv? 
KOMMENTERA!!! :) 

xoxo fia & cornelia