Jag avslutade låten med att titta på Nikki och hennes blick höll så många känslor förvirring, glädje, sorg, lycka och förvånande höll dom kärlek. Kärlek för mig? Kan det vara så att hon tycker om mig tillbaka. Jag menar det där med kyssen, då trodde jag också att jag såg kärlek men jag kanske bara inbillar mig. 

 

"Åh Justin det där var magiskt!" skrek Lola och jag kunde se tårar i hennes ögon. Jag log och tackade henne. Jag tittade mig omkring och upptäckte ett antal med tonåringar stå omkring oss med stora ögon. 

 

Antar att festen har startat.

 

---

 

 Jacks perspektiv:

 

Sanden kändes len mot mina kalla fötter. Det hade inte kommit så mycket folk än men dom som var här var några killar som spelade fotboll, men tjejerna satt ite och hejade på fotbollskillarna. Jag blev lite nyfiken så jag gick bort till skaran utav tjejer. Nikkis blonda huvud hoppade upp och ner, hon skrattade högt. En kille fyld med tatueringar höll kring hennes midja och jag gick mot dom. Det var då jag såg honom. Justin. Han stod och pratade med Caspar fast alla tjejerna försökte få hans uppmärksamhet. Han tittade på Nikki och hon fnissade igen när den långa killen viskade något till henne. Jag puttade mig förbi några utav tjejerna och fram till Nikki.

 

"Nikki" sa jag och hon tittade på mig sen tittade hon på killen. Han stack fram sin hand och jag gjorde en brofist med honom.

"Jag är Alec" sa han, jag kände mig genast avslappnad. Det här var Nikkis bästabarndoms vän. Ingen anledning att bli avundsjuk.

 

"Sup Alec jag är Jack" jag vände mig mot Nikki igen.

 

"Nikki vill gå på stranden med mig?" frågade jag hon nickade. När vi gick kunde jag känna hur någon stirrade på oss och när jag vände på huvudet för att se vem det var så ser jag Justin stå och titta med dödsblick på mig. Jag flinar mot honom innan jag vänder mig framåt igen. 

 

Vi gick en bit i tystnad, jag visste inte vad jag skulle säga. Borde jag be om förlåtelse för att jag slog henne imorse? Fast det var ju hennes fel. Men älskar jag ju henne.

 

"Nikki, förlåt för att jag slog dig. Det var mitt fel" hon vände sig om och kramade mig.

 

"Tack för att du säger förlåt.." viskade hon, jag tog hennes haka i mina händer och kysste henne. Det var fantastiskt, hon var fantastisk, hon ÄR fantastisk! Jag gjorde kyssen djupare och hennes fingrar gick upp till mitt hår. Mina händer höll ett fast grepp om Nikkis midja. Våra tungor slogs om dominans och vi andades tungt. 

 

"Du är så fin" viskade jag mot hennes läppar. Jag kände hur hon log och viskade ett detsamma tillbaka. Jag hörde hur någon först kom gående mot oss men sen stannade. Jag öppnade ögonen lite och såg Justin stå vid vattnet. Han började backa men stannade när han hörde Nikkis röst.

 

"Justin?" Nikki lät lite förvirrad och jag förstår precis varför hon känner så. Det är var liksom en Jack Nikki moment och så kommer han här och förstör.

 

"Emh... jag skulle bara...se om du var okej..." han slickade sig om läpparna och kliade sig lite i nacken.

 

"Jag tycker att du borde gå" sa jag så hotfullt jag kunde. Nikkis ögon spärrades upp och hon la en hand på min bicep. 

 

"Jag går när Nikki ber mig att gå" sa han minst lika hotfullt tillbaka. Nikkis grepp om min arm blev tightare som om hon försökte att lugna mig. 

 

"Justin jag tror att du borde gå tillbaka till dom andra" sa hon tyst och jag flinade stort. Jag har Nikki på min sida. Han såg lite förvånad ut, som om han inte trodde att hon skulle säga så.

 

"Nikki, du är för bra för honom! Han behandlar dig dåligt och slår dig!" skrek han. Mitt blod började koka, hur fan kan han säga något sådant. Har han ingen respekt!

 

"Ursäkta? Är hon för bra för mig? Vad fan ger dig rätt att bestämma något sådant?" skrek jag till Justin. Jag tog två steg framåt och plötsligt stod jag näsa mot näsa med Justin. Mina händer var ihoprullade till knytnävar och dom träffade Justins mage, hårt. Han släppte ut ett "uff" och föll bakåt. Precis när jag skulle hoppa på honom igen kände jag en liten hand på min axel, jag vände mig om och där stod Nikki med tårarna rinnande ner för ansiktet. Men jag brydde mig inte om henne just nu mitt fokus låg på killen som förstör allt.

 

"Kom igen Justin va en man!" Justin ställde sig upp och hans högerhand lyftes upp för att ta sats till mitt ansikte. Det var då jag hörde orden jag har fasat över. Hennes röst kom ut som ett rop av hjälp.

 

"Jack, snälla slå honom inte.." jag vände mig om och såg Nikki, min Nikki böna till mig. "Jack...jag tror inte att jag kan göra det här mer...det är slut mellan oss" viskade hon, jag frös till och kunde inte säga något. 

 

NEJ! Nikki är min, hon kan inte lämna mig! Men det var precis vad hon gjorde. Jag såg Nikki hjälpa Justin att gå tillbaka till festen och sen till hennes bil. 

 

Fan! Tårarna började rinna ner för mitt ansikte, jag föll ner på knäna och där satt jag. Jag satt och grät hela kvällen för att jag precis förlorat mitt livs kärlek...men jag ska få tillbaka henne....

 

Nikkis perspektiv:

 

"Kom, du kan sova här" sa jag och hjälpte Justin ligga ner i min stora säng. Han la sig på den högra sidan och klappade på den tomma sidan utav sängen. Jag suckade lite på skoj innan jag la mig ner bredvid honom. Hans bruna ögon stirrade in i mina blåa och hans fingrar drog en hårslinga bakom mitt öra.

 

"Tack för att du stod upp för mig förut" viskade jag, Justin log lite och tog min hand.

 

"Alltid" viskade han tillbaka och strök mina knogar med hans tumme.

 

"Och tack för att du fick mig att göra slut slut med Jack" nu log han med hela ansiktet vilket såklart fick mig att le. Gud vad vacker han är....

 

"Nikki jag måste säga något till dig...anledningen till att jag inte tyckte om att du var med Jack var för att ...umh...jag tycker om dig...som mer än vän" viskade han till mig. Den sekunden blev allt perfekt, Justin sa att han tyckte om mig. MIG! Nicole Stark 17 snart 18 vanlig tjej i Florida, och Justin Bieber säger att han tycker om mig!

 

"Jag tycker om dig med Justin" viskade jag och vi log mot varandra som två dårar. Han drog in mig i en omfamning och så somnade jag den natten, med Justin bredvid mig istället för en kille som slår mig.

 

 

---

Förlåt att det här blev kort men jag kanske lägger ut ett till idag vi får se men fia är inte hemma i helgen eller idag så hon kan inte skriva så det är BARA jag som skriver nu och jag tar typ hundra år på mig att skriva ett kapitel det är därför det går så segt så förlåt för det....

 

xoxo fia & cornelia