Justins Perspektiv: 

Väckarklockan plingade den vanliga men irriterande tonen som fick mig att bubbla, jag slog handen på den och den föll ner i marken, men den slutade iallafall. 

Nikki fyller år idag.. 

Jag satte mig upp i sängen och drog handen genom håret innan jag plockade upp mig mobil som låg bredvid mig i sängen, jag knapprade in hennes nummer och snart hördes signalerna in i mitt öra. 

"Hallå" hördes en morgontrött röst på andra sidan luren. 

"HAPPY BIRTHDAY SHAWTY!" halvskrek jag och skrattade. 

"Haha, Justiiiiiiin" fnissade hon och jag hörde hur hon sprack upp i ett leende. 

"Förlåt att jag inte kan vara hos dig, shawty. Men du får presenten av Chris, hoppas att du blir nöjd" sa jag och hävde mig upp på armbågen, jag slickade min läppar och tänkte på Nikki. Hur hennes hår alltid låg perfekt längs hennes ansiktsform, de blåa ögonen som lyste av sprallighet och en viss mystisk blick fick mig alltid att bli nyfiken. Hennes rosa fylliga läppar och hennes gulliga skrattgropar. 

Gud vad jag saknar henne 

"Det är lugnt, men vi ses ju snart" svarade hon och jag hörde hur hon var lite besviken men hon tillade snabbt: 

"Jag saknar dig" nästan viskade hon. Jag kände hur jag blev helt varm i kroppen och jag sprack upp i ett leende. 

"Ha en bra dag, jag måste gå" sa jag innan jag flyttade mobilen från örat och la på samtalet. 

Jag satt några minuter med benen över sängkanten och med leendet upp till öronen. 

"Här är det nån som är glad" skrattade mamma som nu stod i dörröppningen, jag slickade mina läppar och ställde mig upp innan jag drog på mig ett par byxor och ett linne. 

"Ha-ha" svarade jag och vickade lite på ögonbrynen innan jag gav henne en kram.

 

Idag hade jag en intervju på SNL och har planrat på att berätta för alla om Selena och mig. Det gjorde mig väldigt nervös men jag har flera timmar på mig innan jag ska dit så jag bara chillade. Min mage kurrade högt och mamma gick iväg för att göra frukost. 

"Hur är det mellan dig och Nikki?" frågade mamma och satte sig mittemot  mig vid köksbordet. 

Lite generat slog jag blicken ner i matbordet och harklade mig, jag slickade mina torra läppar och mötte hennes blick. 

"Hon får mig att känna mig lycklig och jag kan inte sluta tänka på henne, hon är så gullig. Jag vet att du skulle gilla henne" svarade jag och tog en tugga av min ostmacka. 

"Det gör jag säkert" svarade hon och log brett, därefter lyfte hon den marinblåa koppen mot munnen och sörplade i sig lite rykande kaffe. 

"Intervjuvn börjar vid ett" sa hon och jag kunde känna klumpen i min mage.

Var jag glad eller ledsen? Jag menar Selena var min första riktiga kärlek och jag kommer nog alltid att älska henne lite, men Nicole, hon får min hud knottrig av gåshud bara jag tänkter på henne, mitt leende dras upp till öronen och jag känner mig varm och lycklig när hon rör mig. 

"Justin.."  Jag ryckte till och mötte mammas frågande blick. 

Hennes mun formade om sig till ett leende och hon fnissade lite. 

"Okej, vart är vi nu förresten?" frågade jag och slog en blick ut i bussfönstret, vägen utanför bullrade lite och jag kunde se vågorna ute på havet guppa, några tonåringar var ute och surfade och genast flög mina tankar till Nikki igen. 

Jag undrar om hon tänker på mig..


"Jag vet inte riktigt men vi är framme vid tolv ungefär" svarade hon och reste sig upp för att ställa undan kaffekoppen och nu den tomma tallriken med fil på diskbänken, jag nickade och reste mig upp för att följa hennes exempel innan jag gick vidare till mitt rum. 

Jag öppnade byrålådan och tog fram ett par pösiga svarta skinnbyxor och en tröja, över den tog jag en militärfärgad jacka och ett silverfärgat halsband slängde jag över halsen. För att få tiden att gå lite fortare ringde jag Chaz, det var alltid kul att prata med honom för han förstod mig så bra. Vi pratade i säkert en och en halv timme innan min sovrumsdörr öppnades och Scooter kom in.

"Det är dags" sa han och log.

Jag sa hejdå till Chaz och fixade till min frisyr innan jag gick fram till honom och log. Därefter gick vi ut för att springa in i studion.

"Jimmy!" ropade jag och han vände sig om ett stort leende på läpparna.

"Bro!" han kom fram och slog armarna runt min hals, jag kramade tillbaka men avsltade kramen.

"Redo?" dfrågade han och slog mig lite lätt på axeln.

"Jag föddes redo" skojade jag och skrattade lite.  

-

"Så, nu när vi ändå håller på att prata om kärlek.... Hur är det mellan dig och Nicole Stark?" frågade han och publiken skrattade lite, de tystnade och tystnaden som spred sig i lokalen var nästan pinsam. Jag slickade mina läppar och öppnade munnen för att svara. 

"Jo du vet, eller j..jag tror att alla vet. Men Nicole är numera min flickvän och jag ä..är tacksam över att hon är min shawty, jag menar hon är underbar.." började jag och ett 'aawwww' hördes i publiken, jag slog ner blicken på mina supras och skrattade lite.

"Härligt att höra, så du och Selena är officielt över nu?" frågade han och  han gjorde en blick som sa 'förlåt att jag drar upp allt det här men jag vill faktiskt behålla jobbet', jag log och svarade. 

"Ja, vi har gjort slut. Selena och jag är ändå vänner och vi beöver inte prata mer om henne" sa jag med en snäll ton och fixade till tröjan lite. 

 Jag stängde av platt-Tvn som hängde på min vägg och log brett. 

"Nicole är min flickvän"

"Hon är underbar"
Först blev jag lite förvånad då vi båda hade pratat om vad vi var, och vi båda var osäkra på om vi var i ett förhållande eller inte, men tydligen var vi det och mitt stora leende drogs upp till öronen. 

Jag kunde inte sluta le som en idiot, han hade varit så söt där han satt, i en blå fåtölj, en aning generad och sagt att jag, JAG Nicole Stark, en vanlig tjej från Florida, var hans,Justin Biebers, flickvän och att han var tacksam över att ha mig. 

Min sovrumsdörr öppnades och in kom Alice, Caspar, Lola och en till kompis som heter Jenna. 

"GRATTIS!" skrek dom och i Caspars händer befann sig en jättelik jordgubbstårta. 

Jag skrattade och ställde mig upp för att krama om dom, vi bestämde oss för att åka ut till parken och fika. 
Jag hoppade in i baksätet på Caspars vita Audi och vi körde iväg, musiken från högtalarna hördes lite i bakrunden men det var mest våra röster som dominerade i bilen. 

"Älskling, tar du filten?" sa Alice till Caspar och pussade honom mjukt på läpparna, hon log. 

"Visst, babe" svarade han och log. 

Jag var så glad för Alice's skull, hon hade alltid haft tur med kärleken och Caspar var en snäll kille, de passade så bra tillsammans. 

Vi bredde ut filten över det nyklippta gräset, vinden tog tag i trädkronan över våra huvud oc några blad virvlade ner som i en spiral och ner på marken. Några familjer satt läängre bort i parken och ett gammalt par satt på träbänken precis vid vattnet och stirrade ut över sjön, deras rynkiga händer höll hårt i varandras och tanten lutade sitt huvud mot mannens axel. Jag vände tillbaka blicken mot våran rödrutiga filt och nu stod det uppdukat med tallrikar,glas, tårtan och päroncider. Jag hällde upp lite cider och skummet pyste sådär härligt, jag tog första klunken och en smak av päron virvlade runt i munnen. 

"Har du fått något fint då?" frågade Jenna och log, hennes blonda långa hår räckte ner till naveln, ansiktsformen var relativt smal och ögonen var ljusbruna. Hennes kroppsform var smal och på sig hade hon ett par blåa rispade shorts och ett rosa linne. 

"Jo lite grejer, men det här var det bästa" svarade jag och skrattade lite. 

"Fjäsk" skrattade Caspar och tog en stor bit ifrån tårtan. 

"Hej Nikki, jag ville bara säga grattis" Jack kom gående över grusplanen och närmade oss, jag kände paniken gro inom mig och jag la snabbt en hårslinga bakom örat innan jag klistrade på ett fejkat leende.

Han skulle inte få förstöra min dag

"Jag ska inte störa" han slängde en blick på Caspar och på tårtan, därefter cirkulerade blicken över alla oss som satt på filten, han skakade snabbt på huvudet och tittade mig rakt in i ögonen. Hans ögon var blanka och om jag inte såg fel så kunde jag svära på att det fanns ett stänk av förlåtelse där. 

"Här, jag ville bara komma förbi för att säga grattis, jag ska inte störa" sa han och flyttade sin hand från ryggen och sträckte fram en vit ros. 

Vänta.. va? 

"Tack Jack, men du behövde inte...." började jag men han avbröt mig. 

"Jo, det behövde jag. Förlåt att jag var en idiot" sa han innan han såg att jag inte riktigt var bekväm med situationen, han vände sig om och gick tillbaka mot sin bil. 

Vad hade precis hänt? Och den ännu bättre frågan, varför?