"Schh" viskade hon och fortsatte stryka mig över det nu ruffsiga håret. 

"Jag..jag vet inte vem jag är längre" viskade jag och visste att om jag inte samlade mig nu skulle jag börja tjuta. 

"Du är Justin, en vanlig glad pojke som jag vet är starkare än vad han tror" svarade hon med omsorgsfull röst.

"Allt jag gör, det blir fel. Det slutar alltid med att jag sviker någon. Jag är bara en vanlig pojke, jag kan inte göra alla glada. De har sånt förtroende för mig och jag klarar inte mer" en tår rullade ner för mig kind men jag torkade snabbt bort den, jag lyfte mitt huvud och kramade om henne hårt, hon sa ingenting, hon bara fanns där. Och det var det jag behövde.

---

Justins Perspektiv: 

"Sov gott, älskling" viskade mamma och kysste mig på pannan innan hon ställde sig upp och stängde av TVn. 

"Jag älskar dig" fortsatte hon. 

"Älskar dig med, tack mamma" svarade jag och drog upp täcket över axlarna innan jag somnade djupt. 

Drömmen som jag hade fanns det ingen logik i, eller jag menar, den handlade om mig och... Nicole. Vi sprang på en strand och skrattade och var lyckliga, men det som var skumt var att det var absolut folktomt på hela stranden, inte ens en papparazzi syntes till.

 

Jag skakade av mig drömmen och öppnade ögonen, ljuset sipprade in genom turnébuss fönstret och jag sträckte på mig innan jag klev upp för att klä på mig. 

Mobilen vibrerade till och jag tittade vem det var som ville nå mig just i denna stund, det var inget sms utan en notis från TMZ, bilder från när slagsmålet mellan mig och Jack flög upp på startsidan, kritik mot min musik och min sena ankomst var också det mina ögon kunde skåda. Jag suckade och skulle precis stänga ner skvallersidan då jag såg en bild på Nikki, jag klickade på bilden och läste rubriken.

 

Jag skakade på huvudet och gick ut till badrummet för att tvätta rent ansiktet och ta en avslappnande och välbehövd dusch.

 

Det ljumma vattnet forsade mot min kropp och jag njöt, jag schamponerade in min hårbotten och sköljde ur det, sen stod jag och sjöng tills en röst i mitt huvud började låta.

 

Jag ruskade på huvudet och tvålade in min trötta kropp men tankarna försvann inte.

 

Jag klev ut ur duschen och slöt en handduk runt min midja innan jag plockade upp min mobil som vibrerade för fullt, jag tryckte luren mot örat oxhch svarade.

 

"Hey man! Det är fest ikväll, lust att komma över?" Frågade killen på andra sidan luren. 

 

Jag svarade att jag kunde då jag visste att det inte var någon BelieveTour ikväll.

 

-

 

"Hey Justin!" killen vid namn Lucas brofistade mig och gav mig en öl, jag besvarade brofisten och tog en klunk av den nyöppnade ölen. Därefter satte jag mig i en svart halväcklig soffa och tänkte efter. Mina tankar gick till Nikki och Selena. Jag visste inte vad jag kände längre.

För bara några månader sen trodde jag att Selena var mitt livs kärlek.

Men på sista tiden har mina känslor för Selena typ dämpats. Jag älskar henne fortfarande bara att hon är som två olika personer. Hon kunde vara tjejen som jag älskade, knasig humor och som gjorde små grisljud när hon skrattade okontrollerat, flickan som stal mitt hjärta och gav sitt egna till mig.

Sen var det andra sidan av henne,flickan som rent utav sagt var en bitch, alltid avundsjuk och arg, klagade på allt jag gjorde och aldrig var nöjd.

Nicole förstod mig och dömde mig inte ens när jag kom hem hög efter en natts festande.

Flickan med sin vackra personlighet och fantastiska leende som skulle få vilken kille som helst att falla för henne.

Men hon var redan tagen. Eller inte direkt längre för hon har väl gjort slut med Jack men hon kan inte redan vara redo för ett förhållande.

Nikki som slog mig på COD och retade mig för att jag blev slagen utav en tjej. Flickan som jag höll i mina armar efter att hon satt och grät i duschen. Mitt huvud började göra ont och skulden forsade över mig.

JAG KAN INTE FATTA ATT JAG BÖRJAR FÅ KÄNSLOR FÖR NIKKI! 

Jag har flickvän för guds skull! Allt la sig som en stor tyngd på mina axlar och jag försökte febrilt tänka på något annat.

Huvudet ville inte sluta tänka på detta triangrldrama utan Nikki och Selena ploppade upp i min tankebana jämt och ständigt.

Det var som en välbekant rulle som spelades om och om i mitt huvud, jag gav upp och tog emot den ihoprullade marijuana rullen och förde den mot munnen.

Jag visste att det var fel men... Det fick mig att smita ifrån verkligheten en stund.

Allt blev plötsligt bättre och ett stort leende spreds över mina läppar. Jag drog två bloss till innan jag passerade rullen vidare till killen bredvid mig.

Jag reste på mig och gick ifrån alla fnissande ganska höga personer. 

 

Jag vandrade lite vackligt ut i den mörka natten för att på något sätt kunna ta mig till min turnébuss utan att bli sedd, något som verkade ganska omöjligt. Inom ett par minuter såg jag en mörk kontur av ett fordon komma emot mig, den stannade och vevade ner den nedtonade rutan, strax därefter avfyrades blixtarna från kamerorna och mina ögon blev nästan skelögda.

"Hey, lägg av!"  röt jag irriterat mot den svarta bilen.

"Det här blir en bra rubrik, tänk hur mycket pengar vi kommer tjäna!" ropade en kille inne från bilen innan de hastigt körde iväg längs den folktomma gatan.

Jag sparkade i gruset och gick en bit till när jag kände hur sömning jag blev, knäna nästan vek sig, musklerna slappnade av. Ögonen gick knappt att hålla öppna.

"Jag ska bara....jag ska bara" började jag för mig själv och satte mig ner på en bänk i en park som jag nu hade kommit till, inom några sekunder låg jag utmattad och sov.

-

 

"Hey kompis, vakna" en man som såg ut att va hemlös puttade försiktigt på mig.

Hans stora militärgröna jacka hade stora hål och var fylld med smuts och de mörkbruna kängorna var trasiga.

 

"Det där är min bänk, kompis. Det är sent jag vill sova nu..." han tittade snällt på mig och jag reste på min fortfarande utmattade kropp. Allt i min kropp gjorde ont och min rygg knakade till när jag ställde mig upp.

 

"Förlåt Mr...." 

 

"Don, du kan kalla mig Don" han log och två tänder saknades i hans mun. Det stora skägget rörde på sig när han log snällt igen. 

 

"Tack Don för att du väckte mig " jag kände att jag ville hjälpa honom på något sätt, det är inte alla som har turen på sin sida här i livet.

 

"Kan jag hjälpa dig med något?" 

 

"Nej det går bra " han var verkligen snäll, här erbjuder jag honom något som kan vara vadsomhelst  och han verkar inte vilja besvära mig även om han måste frysa i dom trasiga kläderna.

 

"Jo kom igen, jag bjuder på kvällsmat och vi kan köpa lite bättre och fräschare kläder åt dig" fortsatte jag och vägrade lämna honom både hungrig och frysandes.

Hans blick utstrålade förvåning men nickade vänligt.

Vi började gå till en 24 timmars öppen galleria som låg i utkanten lite längre bort på gatan.

 

Jag hittade en stor varm jacka och en lite tunnare tjock tröja, ett par nya jeans och kängor som jag la i den stora kundvagnen, Don bara gick bredvid med en överväldigad blick.

När vi var klara med shoppandet gick vi till en liten restaurang där jag beställde en hamburgare och han spagetti och köttfärssås. 

 

"Tack Justin, för allt" sa Don artigt och tittade på kassarna med kläder. Jag log ett stort leende men det försvann när han började berätta om hans liv. Hur han vid endast 13års ålder redan hade blivit  slagen utav sin adoptovpappa, då lämnade han huset för gott för att han inte orkade vara kvar hemma.
Hur han hade tappat allt och nu hade han inget jobb så han sov på en bänk. Mitt hjärta brast när jag såg den gamla mannen torka bort en tår från hans kind. 

 

"Vänta här" sa jag och gick över till huvudkontoret. Jag knackade på och dörren öppnades. Den feta mannen satte nästan sitt egna spott i halsen när han såg mig. Jag log och höjde min hand. Han skakade den men var fortfarande helt stum och förvånad.

 

"Det är en ära att ha er här mr. Bieber " jag blev lite obekväm, jag är inte kunglig.

 

"Emh..jo...tack men jag vill bara säga en sak, den där mannen

" Den feta mannen i en utsliten kostym och med mörka ringar under ögonen tittade förskräckt på mig.

 

"Stör han er?" frågade han och höjde blicken, hans gråspräckliga ögon utrstrålade utmattning men ändå hård på något sätt, håret var kortklippt och mycket tunt.

 

 

"Nej han är min vän, typ. Men jag vill bara säga att när han kommer hit och beställer mat ge honom vad han än önskar och skicka en räkning till mig.
Han tittade förvånat på mig men jag bara skrattade lite och så att scooter skulle fixa allt med konto senare. 

"Javisst Mr.Bieber" svarade han och skakade återigen min hand och log ett fejkat leende.

 

"Justin har du verkligen råd med det här? Jag vill inte förstöra något i ditt liv" tvekade Don när jag kom tillbaka.

 

"Don jag är umh ganska känd och tjänar väldigt mycket så det är helt okej"  svarade jag utan att försöka låta divig, men det lät nog ganska mycket som det ändå även om jag inte menade det.

 

"Tack, tack för att du hjälper mig" han log ett leende jag knappt kunde beskriva. Det innehöll så många känslor i hans ansikte och jag log. Plötsligt såg jag hur sent det var och jag flög upp.

 

"Förlåt Don jag måste gå!" 

 

"Okej hej då Justin, ta hand om dig. Jag ska be för dig" svarade han och omfamnade mig. Jag besvarade kramen och försökte hitta ut ur den här gigantiska 24 timmars gallerian, lamporna som hängde på väggarna och längs de vita listerna lyste upp den annars ganska mörka vägen ut. 

Jag gick ut ur den stora glasdörren som gav ifrån sig ett pinglande ljud, inom några sekunde stod jag ute på gatan och hade absolut ingen aning om vart jag var. Med en förvirrade min började jag vandra längs gatan, förbi parken där jag nyss hade legat och sovit, kanske tio minuter hade jag förvånadsvärt kunnat ta mig till festen igen. 

Den mörka dörren gnisslade lite när jag drog upp den, luften var varm och svettig och det var som rök i lokalen, jag kisade med mina hasselbruna ögon för att se om Lucas var där. 
Han satt i den äckliga smutsiga soffan med en tjej vid hans sida, mycket vacker om jag får säga det själv. Hon var brunett och hade blåa ögon och...

Fan, inte tänker du på Nikki igen hoppas jag, dom är ju inte ens lika! skrek mitt sunda förnuft men hjärtat ville en annan väg jag ville så gärna tro att det var Nikki i den här stunden, men med mitt sinne som inte kunde tänka klart slog jag mig ner bredvid henne. 


Doftade hon...jordgubbsparfym?


Jag andades in hennes doft tills hon vände sig mot mig och stirrade rakt in i min själ, jag log mot henne och slickade mina läppar.
Inom en halv milli sekund attackerade hon mina läppar med sina och kastade sig över mig, hon satt nu gränsle över mig och rörde hela sin kropp väldigt rytmiskt. 

Wow, det här gick lättare än vad jag trodde

"K..kom" halvflåsadnde ställde hon sig upp, hon tog min hand och drog mig in till ett avskilt rum, rummet var vitmålat och en stor spegel hängde på kortsidan av väggen. Ett halvsmutsigt ganska stort fönster. En stor dubbelsäng i mitten av rummet. 

Rummet var relativt nersläckt och jag kunde bara se konturerna av hennes ansikte och kropp, hon började smeka mig och kyssa mig på nacken, mina händer vandrade överallt på henne. 
Hon tillfredsställde mig väldigt bra men efter ett tag slutade hon. 

"Din tur, Justin" Bara hon nämnde mitt namn fick mig att rygga tillbaka, vad höll jag på med?

Jag började röra mig mot hennes kön, min tunga lekte med hennes sköte. 

Justin lägg av, du är inte typen som bedrar din flickvän! 

Jag slog bort tanken. Kunde jag aldrig få vara lycklig? 

JUSTIN SLUTA! 

Huvudet exploderade snart. Hjärnan har rätt, jag är inte typen som är otrogen och det vet jag. Men då kommer nästa fråga... Hur ska jag ta mig ur det här?

---

Hej! :) Förlåt att det tog lite tid med det här kapitlet, vi ska bli bättre, vi lovar! :) Meeeeeen ojojoj vad gör Justin nu? Och vad kommer hända sen? FORTSÄTT LÄSA OCH GLÖM INTE ATT SPRIDA BLOGGEN! :D 
xoxo fia&cornelia