Nikkis Perspektiv: 

"Alec du är tillbaka!" halvskrek jag och kastade mig runt min bästa barndomskompis hals igen, han hade förändras mycket sen jag såg honom sist, då hade han kastanjebrunt hår och var ganska spinkig. Nu var han kolsvart i hårfärgen och kroppen var fylld med tatueringar, kroppsformen var fortfarande smal men några muskler hade han allt fixat dit. 

"Haha, ta det lugnt Nic" skrattade han och släppte försiktigt min midja innan han kramade om Martin och hälsade på Alice.

Vi gick in i köket och satte oss runt köksbordet, jag plockade fram lite fika som beståd av några oreos kex och cola. 

"Så... Hur var det i Tyskland?" frågade Martin och lutade huvudet i händerna. 

Alec hade varit i Tyskland i två år och utbildat sig till nån sorts speciallist läkare, det programmet fanns bara i Tyskland tydligen.  

"Jo men det var bra" började han och tog en tugga av kexet innan han fortsatte pluddra på om sitt liv och vad han hade varit med om.

 

"Men du Nic, jag behöver inte ens fråga dig vad som har hänt i ditt liv då jag har kunnat läsa om det på...ja överallt dom senaste tre månaderna" sa han och blinkade. "Att min lilla tönt till besti har blivit känd" sa han med spelad förvåning och jag började skratta. 

"Äh, shut up" fnissade jag och förde det blåa kristallglaset mot min mun och svalde ner några klunkar av colan. 

"Haha, men vad ska vi hitta på idag då mina kära vänner?" frågade han och ögonen glittrade av busighet samtidigt som han log ett genuint leende. 

"Kan vi inte åka go cart?" Martin lyste upp och slog händerna mot varandra i en klapp. 

"Okej, om ni vågar"  flinade jag och flyttade min blick mot Alice.

"eh.. ärligt talat så gillar jag inte det plus att jag måste åka iväg nu" började Alice och reste sig upp, hon log ett oskyldigt leende och börjadegå ut.  Vi alla fnissade lite och sa hejdå innan jag bytte om för att vara rätt klädd när vi skulle åka gå cart. Jag plockade fram en stickad tröja och ett par leggings, jag drog av mig den stora tröjan när min mobil buzzade till. Hoddien fick hamna på golvet och jag gick till min mobil. Mitt ansikte sprack upp i ett leende när jag såg smset från Chris

 

Från Chris: Sup lil lady? ångrar att jag följde med Justin allt han gör är att prata om dig! Saknar dig och jag insåg precis DET ÄR SOMMARLOV FÖR DIG OM TYP NÅGRA VECKOR! Varför sa du inget? då kan vi ju ses jätte mycket!!!!!

 

Till Chris: Ska åka go cart med Martin och Alec. Haha hälsa att jag saknar honom med och dig btw!!! Ja det kan vi meeeen jag kan inte smsa mer nu men vi skypar väl ikväll?

 

Innan jag hann lägga ifrån mig mobilen så fick jag ett sms från Justin.

 

Från Justin: Bara så att du vet pratar jag inte bara om dig, jag har ett liv xD

 

Till Justin: Nix du spenderar hela din vakna tid med att tänka på mig och det är sanningen bieber! ;)

 

Från Justin: Mhm vad som än får dig att sova om nätterna nikki... ;p

 

"Nic, om du inte vill säga så behöver du inte men hur har du skadat dig?" Alecs röst hördes från dörröppningen och jag vände mig om. Just nu hade jag ju min pyjamas på mig och linnet som jag hade var ett svart linne med låg rygg så man såg tydligt alla blåa märken på min överkropp.

 

"Jag...emh...Alec måste vi prata om det..." jag kände hur ögonen tårades och jag ville verkligen inte gråta när min besti var här. Alec gick över till mig och drog in mig i en kram.

 

"Nej såklart inte men nått du måste göra är att byta om för vi ska åka nu" sa han och skrattade, gud vad jag har saknat hans skratt. 

 

"Mm gå ut då!" jag puttade på honom men han flyttade inte på sig.

 

"Jag tycker att jag kan stanna, Nic det som jag kommer se nu är inget jag inte har sett förut" sa han och flinade. Jag och Alec har inte legat med varandra eller så, men han fick min första kyss även om vi alltid bara har varit vänner. Jag rullade på ögonen innan jag tog av mig mitt linne och satte på mig den gråa stickade tröjan. Alec nynnade på otherside av red hot chili peppers, med leggingsarna på så fixade jag håret till en messy bun. Nu när blåmärket vid ögat nästan har försvunnit orkar jag inte att sminka mig så idag fick det bli helt naturligt och därefter gick jag och Alec ner till Martin.

 

-

 

"Är det här vad du står ut med?" viskade Alec till mig när några papparazzis fotade oss. Jag tittade på honom och nickade innan jag drog skinnjackan över huvudet och halvsprang in i Go Cart lokalen. 

"Jag tar den här bilen" ropade Martin och med ett enkelt skutt hoppade han i den blåa racerbilen, själv tog jag den gröna och Alec hade redan kastat sig i den röda bilen. 
Vi körde runt några varv och för att vara ärlig så gav jag dom båda storstryk, men det ville dom ju såklart inte erkänna. 

"Ja eftersom att du förlorade, tycker jag att du bjussar på fika" skrattade Martin och tog av sig hjälmen, efter det slog han Alec löst på armen som just nu gjorde en fejkadput läpp. 

"Åh okej då, men ni hade bara tur" skrattade han och drog handen genom håret innan han öppnade glasdörren som gav ifrån sig ett lätt pingel när vi klev ut för att ta oss mot bilen. 

Himlen hade övergått från strålande sol till gråmulet och regnet var nog ganska nära nu. Bilen styrdes mot Starbucks för lite fika så nu var efterlängtat då min mage kurrade lågt, jag vred på radion och en av Justins låtar började spelas, jag orkade inte byta så jag lät det vara på.
Alec trummade lite ivrigt på ratten och vände sig hastigt om för att flina mot Martin där han satt i baksätet innan han sneglade på mig med ett flin utbrett på hans läppar. 

"Så... Hur går det med superstjärnan Justin Bieber som jag hört så mycket om? Ja inte från dig då men från, TMZ" skrockade han och leendet lekte på hans läppar innnan han vände sig framåt för att hitta en parkeringsplats.

"Martin, gå in och köp lite fika" Alec vände sig om till Martin i baksätet och gav honom några sedlar, Martin gjorde som han sa och hoppade ut ur bilen.

Alec vände sig än en gång mot mig och väntade på ett svar, han höjde på ena ögonbrynet.

"Jo, det går väl bra eller asså vi är ju bara kompisar..." började jag och fapplade lite med blicken.

"Nic, ärligt. Är ni bara vänner?" frågade han och tittade rakt in i min själ.

Fan, jag hatade att han alltid fick mig att säga sanningen. 


"Ja, eller han är ju söt oså men nej vi båda är i förhållanden med andra personer" sa jag bestämt och la till ett litet leende för att jag inte skulle verka arg. 

"What ever you say, babe" svarade han med en sarkastisk ton och höjde händerna över huvudet. 

"Hur är det med dig då? Har du någon tjej?" frågade jag. 

"Ja, hon heter Amy" började han men tvekade lite. 

"Det visste inte jag! Hur länge har ni dejtat?" frågade jag och log stort. 

"Vi har varit förlovade i ett år, jag friade efter" Han andades "Efter vi fick vår son, Michael" fortsatte han och jag kände känna hur luften flög ur mig. 

Var han förlovad? OCH hade ett barn?! 

Han såg mitt ansiktsuttryck och måste trott att jag hade blivit stum elelr något då jag bara satt som en bäver med stora ögon och glodde på¨honom med hakan ner till knäna. 

"Jag friade till henne då vi fick Mike, jag menar, jag vill att han ska få en riktig familj" fortsatte han och kliade sig lite i nacken. 

"Jaha... oj... Men gud vad kul!" fick jag ur mig och gav honom en stor kram. 

"Hey" Martin öppnade bildörren och hans bruna annars perfekt lagda hår låg platt och slickat längs hjässan och några vattendroppar föll ner på det skinnbeklädda sätet. 

"Hej" sa Alec och jag i kör. 
Martin räckte oss vårat fika och jag tog en stor tugga av chokladmuffinsen innan jag spände fast säkerhetsbältet igen och vi åkte hemåt igen. 

Justins Perspektiv
 
Efter den hårda kritiken efter att jag var sen stod allt om det i tidningarna och jag visste hur hårt framställd jag skulle bli av pressen. Jag låg i sängen och tittade lite ointresserat på tv och väntade på att nattens mörker skulle komma. 

"Älskling" Mamma kom in genom dörren med en orolig blick, hon slog sig ner bredvid mig på sängkanten och tog min hand. 

"mm" muttrade jag och hade blicken fastklistrat på TVn. 

"Det ordnar sig, ska du se. Det är inte ditt fel" började hon och satte sig nu bredvid mig, jag la mitt huvud på hennes bröst och hon la handen runt min arm och jag kände mig liten och omtålig igen. 

Ibland behöver även stora idoler lite tröst från mamma. 

Tänkte jag och blundade hårt, hon strök mig över huvudet. 

"Nej, mamma det är inte okej och det är visst mitt fel, de unga fansen hann ju inte ens se mig och..." började jag och svalde gråten i halsen. 

"Schh" viskade hon och fortsatte stryka mig över det nu ruffsiga håret. 

"Jag..jag vet inte vem jag är längre" viskade jag och visste att om jag inte samlade mig nu skulle jag börja tjuta. 

"Du är Justin, en vanlig glad pojke som jag vet är starkare än vad han tror" svarade hon med omsorgsfull röst.

"Allt jag gör, det blir fel. Det slutar alltid med att jag sviker någon. Jag är bara en vanlig pojke, jag kan inte göra alla glada. De har sånt förtroende för mig och jag klarar inte mer" en tår rullade ner för mig kind men jag torkade snabbt bort den, jag lyfte mitt huvud och kramade om henne hårt, hon sa ingenting, hon bara fanns där. Och det var det jag behövde.

---

Hej det här kapitlet var lite kortare! Hoppas att ni gillar det ändå! :)

xoxo fia&cornelia