Martins Perspektiv: 


Varje dag efter skolan hade jag åkt för att sitta vid Nikkis sida och berätta om min dag,hur jag lyckades klara matteprovet med två poäng och att jag verkligen borde tagit hennes hjälp när hon erbjöd sig,om hur jag räddade fotbollen som kom flygandes när den största spelaren i West Virginia sparkade den mot mig, om hur mina målvaktshandskar nästan gick sönder när jag kastade mig för att fånga den och hur mycket jag saknde att höra hennes röst, skratt och retsamma kommentarer. 

Jag grät ofta när jag var inne hos Nikki, och jag var inte den enda som brukade åka hit efter skolan, Alice hade skolkat i tre dagar och bara suttit här vid Nikkis sida och sjungit på deras lugna favoritartist Ed Sheeran, Kiss Me. Jag hade fått släpa henne ur rummet och tvingat henne till skolan, det var trotsallt bara en vecka kvar till sommarlovet och Nikki skulle antagligen missa sin avslutning. Hon skulle missa när hon gick ut sista året. 

En tår rullade ner för min kind och jag lyfte bort en hårslinga som låg och fladdrade när hon andades, hennes ögonlock fladdrade till och för ett ögonblick trodde jag att hon skulle öppna ögonen men jag hade fel. 

Inget hade varit detsamma hemma sen Nikki hamnade i koma, mamma som annars var den pratglada hade mest suttit hemma och gråtit i tysthet inne på toaletten, jag brukade höja volymen på min musik då för jag stod inte ut med att höra hennes snyftningar, pappa hade mest varit på jobbet för att inte ta hand om sina känslor och våran hund Bella hade gått in och ut hennes rum och gnytt. 

Långsamt reste jag mig upp och kysste henne på pannan innan jag begav mig ut i korridoren för att hitta utgången. 

Justins Perspektiv: 


"Lite väl fort det där va, har du bråttom?" frågade den unga blåklädda konstapeln och drog ner de mörka Ray Ban solglasögonen ner på näsryggen, håret var svart, stylat och kortklippt och huden varr solbränd.

Yep, han var en brat.

"Förlåt, jag måste hinna till Canade innan det blir för mörkt" ursäktade jag mig och ryckte på axlarna. 

"Bra försök grabben, men du körde i 130 på en 90 väg" 

Hur vågar han kalla mig 'grabben' när han praktiskt taget äri samma ålder som mig? Ugh, jag gillar verkligen inte den här snobben.

"Förlåt, men kan du skynda på lite?" frågade jag och klistrade på ett fejkat leende. 

"Ojojoj, talar man så med en polis?" skrattade han och pillade lite på den guldiga polisbrickan som var placerad på hans bröst. 

Jag svarade inte utan slog ner blicken på hans svarta blänkande skor för att han skulle skriva den där jäkla bötern och lämna mig ifred. 

"Eftersom att du är Justin Bieber och är stenrik så kan jag ge dig lite extra i böter, för du svarade olämpligt till polisman" skrockade han och skrev ner bötern på den gula papperslappen innan han gav mig den. 1000 dollar bara för lite fortkörning?  

"Jag har ögonen på dig Mr.Bieber" sa han innan han gick mot sin polisbil, jag tryckte upp rutan igen och körde iväg. 

Det här var inte en bra dag muttrade jag för mig själv och skruvade på radion på hög volym. 

"Hej Justin, hur är det?" frågade hon när hon öppnade dörren, hennes lite rynkiga ansikte skrynklade ihop sig när hon log, jag log tillbaks och slickade mig om läpparna. 

 

"Hej mormor" svarade jag och hon omfamnade mig.

 

"är allt okej?" Frågade hon och släppte kramen,ansiktet var bekymrat. Jag tog ett andetag och klev in i hallen, jag älskade doften som virvlade i huset. Det var en doft som hade funnits ända sen jag var en liten pojke och jag kände mig alltid så trygg här hemma. Hallen var som ett litet rum med mörkt trägolv och ljusa väggar.  Jag slog mig ner i den vinröda soffan som stod i vardagsrummet, hon satte sig i en utav fåtöljerna mittemot mig, på glasbordet ställde hon ner sitt rykande te. 

"Berätta nu" fortsatte hon och tittade vänligt på mig samtidigt som hon tog en klunk. 

"Jag vet inte... jag vet inte vad jag ska göra längre" svarade jag och kände hur jag skulle bryta ihop vilken sekund som helst när jag började berätta vad som hade hänt. 

"Justin, följ ditt hjärta" sa hon när jag var klar. Hon ställde ner den nu toppa tekoppen och la sina händer i knät. 

"Klockan är ganska mycket. Jag ska gå och göra iordning din säng" sa hon efter några minuters tystnad, hon log ett genuint leende och gick iväg. 

Jag satt och stirrade ut genom de avlånga fönstrena som gav en blick ut mot den halvstroa trädgården, gräset var nyklippt och på altanen stod några utemöbler, i trädgården låg en vattenslang ihoprullad och ett fotbollsmål stod i mitten av gräsmattan, den hade jag och morfar byggt när jag var liten. Mellan de två äppelträden hängde en randig hängmatta och en kratta stod lutad mot den vita husväggen.  

Himlen var grå och jag insåg att det snart skulle börja regna, jag vände på huvudet och gick in i mitt rum för att se om mormor behövde hjälp. 

"Hej gubben, jag är klar nu" sa hon och log när hon såg mig i dörröppningen, hon fluffade till de två kuddarna och gick emot mig för att krama om mig, jag kramade tillbaks och nickade innan jag satte mig på sängen och drog av mig de vita strumporna. 

"Jaha...Godnatt då" fortsatte hon och släckte lampan. 

"Godnatt" svarade jag och drog av mig tröjan innan jag la mg ner i den nybäddade sängen. Ensam i mitt mörka rum tänkte jag på allt som hade hänt de senaste månaderna i mitt liv, det här var sjukt. Jag har hamnat i triangeldrama, spöat upp en kille, fått spö, varit kär i två tjejer, varit otrogen, tagit droger, festat hårt ja det finns massor jag kan rabbla upp. Men det känns ändå som det var värt det, om jag inte skulle gjort det skulle jag aldrig ha fått Nikki. 

Nikki...

 
Regnet smattrade mot min lilla fönsterruta och jag la mig på rygg med armarna under mitt huvud, jag tänkte på alla mina minnen med Nikki, på hur hon fick mig att känna, som den lyckligaste på jorden, hon var den som kunde få mig glad även på en riktigt usel dag bara genom att le, hennes röst ville jag lyssna på i timmar, hennes ansikte lyser upp rummet. Tårarna rann ner för mitt redan matta ansikte. 

Gud vad jag saknar henne..

-


Långsamt öppnade jag mina ögon, de var fortfarande trötta efter tårarna igår kväll.  
Jag drog av täcket från min morgontrötta kropp och sträckte armarna upp i luften för att sträcka på mig, jag drog på ett par gråa mukisbyxor och klev ut i köket för att ta mig nånting att äta. Mina ögon drogs mot det lilla träfärgade köksbordet där det låg en vit lapp som mormor och morfar hade skrivit. 

"Hej gubben, vi är ute i stan och gör lite ärenden, kommer hem efter lunch. Mat finns i kylen, älskar dig. Kram" Läste jag gång på gång. Tystnaden i huset var skön och lugn, det var längesen jag kände sånhär tystnad och lugn. Jag bestämde mig för att titta lite på TVn, jag reagerade lite när Selena klev in i Ellen studion och satte sig i en utav de röda fåtöljerna, hon hade plattat sitt mörka hår, en annan sminkning än vad hon hade haft igår. Jag tänkte byta kanal men när hon satt där och log var det något inuti mig som ville sitta kvar och fortsätta titta. 

"Så.. Hur är det med dig nu när du och Justin Bieber har officielt gjort slut?" Frågade Ellen och tittade allvarligt på Selena som skruvade sig lite, som att hon var nervös över det hon skulle säga. Jag la undan min mobil och koncentrerade mig på den stora plattTvn. 

"Jo, jag tror inte att det är slut mellan mig och Justin för att...." Jag spetsade öronen och kände klumpen i magen när Selena uttalade orden. 

"Varför?" avbröt Ellen och tog en klunk ur muggen som stod bredvid henne på bordet. 

"För att........." 

---

Heeej förlåt!!! Jag har faktiskt varit haft en konfirmationsvecka och Cornelia är i skåne jag vet att det inte är någon ursäkt men vi ber verkligen om ursäkt för att vi inte har uppdaterat!!! Meeeeeen jag kanske hinner skriva ett till ikväll eller i morgon bittti meeeeeen jag hoppas att ni gillar det här, även om det inte är särskilt spännande :) 




xoxo fia&cornelia