Justins Perspektiv: 


Nu när Nikki hade blivit mer stabil så hade hon fått omflyttas till Florida, självklart hadejag insisterat att få betala.  

Just nu satt jag med en rykande kaffekopp i min hand och stirrade ut över det folktomma cafét som jag satt på, klockan var bara tio på morgonen men papparazzisarna hade ändå på något sätt fått reda på att jag och hon skulle träffas.
Och vädret var inte heller det bästa, de regntunga molnet låg som ett tjockt täcke över himlen, det gjorde inte humöret bättre precis. Jag vände blicken mot dörren som plingade till och öppnades, Selenas korpsvarta hår var lite lockigt och låg hängandes över axlarna, det runda ansiktet sken upp när hon såg mig, hennes vita tänder gnistrade när hon log sitt allra sötaste leende. 

Hon hade rätt Justin, du har inte kommit över henne än...


Dånade en röst i mitt huvud och jag visste att det egentligen var fel att spendera tid med henne nu när mitt hjärta inte tillhörde henne längre utan Nikki.

Nikki, min underbara söta Nikki... 
Började mitt huvud repetera och jag kände tårarna bränna innanför ögoonlocken, jag svalde gråten och klistrade på ett leende. 

Jag ställde mig upp för att hälsa lite artigt på henne, papparazzisarna vaknade till utanför fönstret och Selena slängde en spydig blick mot dom innan hon lutade sig fram till att krama mig. 
Hon slängde armarna runt min hals från sidan och pussade mig på kinden, jag ryggade tillbaka och tittade på henne. 

"Vad gör du?" väste jag men log för att paparazzisarna skulle sluta snoka så dant. 

Hon svarade inte utan bara ryckte på axlarna och satte sig ner mittemot mig, jag skakade på huvudet och suckade innan jag satte mig mittemot henne. 

"Så, vad var det du ville berätta'?" frågade jag och hävde upp min arm på glasbordetför att sedan luta huvudet mot den. 

"Justin.." började hon och tittade på mig, hennes ögon gnistrade till och hon pillade lite på sina perfekta nagelband. 

"Ja?" svarade jag och tog en klunk ur mitt kaffe. 

"Ta tillbaks mig, du vet att vi är som gjorde för varandra" bad hon, jag suckade. 

Inte det här tjatet nu igen, jag trodde ju att det var något viktigt..


"Hur många gånger ska jag behöva förklara för dig att det finns inget 'vi' längre? svarade jag lite mer ilsket än vad jag menade. 

Hon svalde och tittade på mig, den här gången var ögonen mörkare, som att dom funderade något. 

"Vad?" frågade jag, nyfiken som jag var. 

"Nej, jag bara tänkte... Jag hade bokat en romantisk resa för dig och mig om två veckor... Jag får väl helt enkelt ta med någon annan" svarade hon nonchalant och ryckte på axlarna. 

Hade hon planerat en överraskning? Hjärtat brast lite när hon uttalade orden, 'jag får väl helt enkelt ta med någon annan'


Även om jag hade kommit över henne var det ändå som ett slag i magen, jag menar, hon var ju den lite blyga tjejen som jag hade älskat så mycket, den som alltid fick mig att le och som älskade att titta på basketmatcher. 

Sluta nu Justin, du förvirrar dig själv. Selena är inte bra för dig!


"Avundsjuk?" frågade hon med ett snett leende på läpparna. 

Fan, hon hade alltid talangen att se vilket humör jag var på


"Vi kan ju åka, som vänner förstås" svarade jag då jag ändå hade semester nu och vi var ju bara vänner.
 
Hon mumlade ett mm och jag kunde se det hemlighetsfulla leendet spridas på hennes läppar. 

"Justin, älskar du mig?" frågade hon efter ett par minuter. 

"Du är min vän, kommer du ihåg?" frågade jag och log. 

"Jag har inte varit annatän snäll mot dig och precis efter vi hade gjort det igen så dumpar du mig!" hasplade hon ur sig i ett andetag. Den unga tjejen som stod bakom disken och räknade pengar tittade förvånat på oss, jag log ett ursäktande leende mot henne och tittade tillbaka på Selena. 

"Selena, allvarligt sluta tjata. Vi har gjort slut och så är det bara. Jag och Nikki är tillsammans nu och inget du säger eller gör kan ändra det..." for det ur mig men innan jag hann säga klart öppnade Selena munnen igen. 

"Nikki kanske aldrig vaknar upp, ska du verkligen vara trogen mot henne? Hon är praktiskt taget död" 
Den meningen ekade i mitt huvud, 'död, hon är praktiskt taget död. Död, Nikki är som död'. Även om jag kände tårarna bakom ögonlolcken svalde jag gråten och andades rytmiskt ut i lugn takt för att gråten skulle lägga sig. 

"Att du ens har mage att säga så! Nicole är min flickvän och hon kommer vakna upp!" skrek jag och papparazzisarna vaknade till igen. Jag satte mig ner igen lugnt och klistrade på ett leende. 

"Okej, förlåt. Det var dumt av mig att säga så" svarade hon men hon såg inte alls ångerfull ut, utan mer....som att hon hade lyckats att få mig att visa lite äkta känslor. 

Jag svarade inte utan muttrade till och vispade med den långa metallskeden i min kaffekopp som snart var uppdrucken.  
Efter några minuter under tystnad öppnade hon sin jobbiga käft igen. 

"Justin, jag är se-" började hon men jag hade fått nog. Hon hade inte sagt en enda positiv sak idag och blodet rusade i mina ådror. 

"Vet du vad Selena?" röt jag och ställde mig hastigt upp. 

Hon tittade på mig med en förundrande blick och jag svalde en gång innan jag fortsatte. 

"Du är en äkta bitch, jag orkar inte lyssna mer på din bullshit!" skrek jag och stormade ut ur cafét, blodröd i ansiktet gick jag mot min bil, med papparazzisarna hack i häl bakom mig. Jag drog på mig solglasögonen för att dölja ilskan i mina ögon innan jag körde iväg, långt långt bort och jag visste precis vart jag skulle.

Efter jag hade åkt en bit hörde jag en för välbekant signal bakom mig, faaan, jag måste hinna fram dit innan det blir mörkt!

---

Sorry lite kort kapitel kanske men aaaa..... inte så spännande heller men jaja så kan det va ibland ;) Ni får iallafall några söta GIFsar på våran cutiieeeebag :) 



xoxo fia&cornelia