One Time Chapter 86!
"Tack!" grät jag in i hennes axel och hon kramade om mig, alla mina känslor bara flög ut.
"Såklart, nu kommer allt bli bra. Jack kan inte skada dig längre" viskade hon i mitt öra och klappade mig lite lätt på ryggen.
Vi bevittnade hur ett antal polismän fick gå fram och tvinga in Jack i bilen, han kämpade emot som en oxe, frustade och salivet flög. Ingen vacker syn måste jag säga.
"Vad händer här?" hörde vi en röst och vi vände oss om. Nej det kan inte vara...Eller?
"Såklart, nu kommer allt bli bra. Jack kan inte skada dig längre" viskade hon i mitt öra och klappade mig lite lätt på ryggen.
Vi bevittnade hur ett antal polismän fick gå fram och tvinga in Jack i bilen, han kämpade emot som en oxe, frustade och salivet flög. Ingen vacker syn måste jag säga.
"Vad händer här?" hörde vi en röst och vi vände oss om. Nej det kan inte vara...Eller?
Justins Perspektiv:
Den här resan kanske inte var så genomtänkt ändå, just nu satt jag fast i trafiken då en lastbil låg utsträckt över vägen. Föraren åkte iväg precis med ambulans men köerna var enorma och det hade redan börjat skymma ute. Vadfan ska jag göra nu? Jag försökte vända men jag kunde knappt backa så det var lönlöst. Vilken rolig lördag.
Nikkis Perspektiv:
"Nikki, vad har hänt?" sa han färskräckt och tittade ner på mina handleder, märkena var röda och skräcken i mina ögon gjorde honom inte mer lugn.
"Gjorde Jack det här?" frågade han och tittade efter Jacks ansikte. Hans mörka ögon blev nästan svarta av ilska, men det var lönlöst. Papparazzisarnas kameror blixtrade så mycket att det var svårt att se.
"Kom, vi går in" sa han och la sin ena arm runt Mary's midja och den andra runt mina axlar.
"Vart är han?" morrade han såfort vi hade stängt dörren. Han blick granskade rummet, han var ursinnig.
"Chris lugna dig, polisen har honom. Han åker i fängelse, lugna dig älskling" sa Mary i lugn tonart och kramade om honom, hans hårda ansiktsuttryck slappnade av och han blev sig själv igen.
"Förlåt, förlåt att jag inte var här och skyddade er jag var tvungen.."
"Chris, snälla. Du har ju ett jobb att sköta,det är inte ditt fel" avbröt jag och log lite. Han tog ett steg framåt och kramade om mig. Ändå kände jag mig inte trygg, tänk om Jack inte alls hamnar i ängelse utan ljuger sig fri? Han skulle komma efter mig, igen. Skakandes föll jag ihop i Chris armar. Patetiskt. Det var som att jag kunde se vad som hände även fast jag nu var medvetslös, som om jag kunde bevittna situationen utanför min kropp.
Mary skrek till och Chris såg skräckslagen ut,.
"Vad hände?" skrek Mary av panik och tittade på Chris.
"Jag..jag vet inte.. Hon bara föll ihop" svarade han som en viskning och plockade upp mig i hans armar.
"Hon väger nästan ingenting, vad har han gjort mot henne? Den jäveln, om jag ser honom igen så ska jag.." började han men Mary smekte hans kind.
"Du är så beskyddande, jag gillar det. Men nu måste vi se till att Nikki blir bra så kan vi..." sa hon och höjde på ögonbrynet. Okej nu skäms jag, även om dom inte kan se mig så.. Usch. Usch. Vänta... är jag död? Hur kan jag... Men jag andas ju...
-
Jag vaknade upp med ett djupt andetag, långsamt vande jag mig vid ljuset, det var starkt och jag insåg att jag låg nere i Chris gästrum. Tvn spelade något avsnitt av Geordie Shore och hela rummet var upplyst. Vad gulliga dom är. Jag sjönk ner mellan dunkuddarna igen och blundade. Vilken lång dag.
-
Ljudet av Lady Gaga's röst fick mig att vakna upp skräckslagen tills jag insåg att TVn var på, alla lampor var tända och att det var ljust ute. Mina ögon fick syn på den vita klockan som hängde på väggen. Halv åtta. Ugh. Långsamt satte jag mig upp och drog handen genom håret. Flottigt och stripigt, jag bestämde mig för att fräscha upp mig lite och började med duschen. Badrummet var svalt och allt var förvånansvärt rent, även om Mary hade varit här i säkert flera dagar, sen slog det mig. Hallå dom är ju tillsammans och dom... Euuuuw. Sex. Chris ovanpå Mary, Mary sittandes på Chris. Bilderna i mitt huvud fick mig att må illa, jag skakade bort tankarna och vred på duschen som snabbt växlade från kallt till varmt. Det forsande varmvattnet fick min kropp att lugna sig, musklerna slappnade av och jag stod där i säkert 40 minuter och bara njöt av ensamheten.
Justins Perspektiv:
Jag blev väckt av de tutande bilarna bakom mig, livrädd satte jag mig upp och startade motorn, min blick träffade bilklockan. Halv nio, ugh. Stel och trött som jag var, körde jag iväg och hoppades verkligen på att Chris var hemma, allt jag ville var att sova. Efter långa 20 minuter svängde jag in på Chris uppfart och skyndade mig in för att gömma mig från de redan vakna papparazzisarna. Seriöst, vem är vaken såhär tidigt? Inte ett ljud hördes. Men nån måste vara hemma, annars skulle det inte var öppet? Jaja, jag kunde inte bry mig mindre. Jag sparkade av mig skorna och försvann bort till Chris gästrum, TVn var på. Lady Gaga's Top 10 låtar. Jag stängde av med ett klick och släckte de tända lamporna, inte mörkt men inte lika ljust. Nah, det funkar. Jag drog av mig den svarta tshirten och byxorna och kröp ner i den sköna dubbelsängen. Heaven. Inom några minuter sov jag djupt och förvånansvärt skönt.
-
Ett ljussken väckte min sömn och även ett ilande tjut som fick mig att hoppa upp ur sängen med armarna över huvudet som 'jag är oskyldig'. Mina ögon vande sig vid ljuset och jag kunde se en tjej med en handduk runt kroppen.
"Nikki?" frågade jag hest och kliade mig i nacken. Hon sa inget, hon bara stod där med hakan till golvet och ögonen stora som tefat.
"Vad gör du här?" frågade jag och insåg att jag nästan stod naken, jag lindade in mig i täcktet och tittade på henne.
"Vad gör DU här?" stammade hon fram och släckte lyset i taket. Mycket behagligare för nyvakna ögon.
"Jag tänkte hälsa på Chris... Din tur, vad gör du här?" frågade jag och såg hur hon tvekade. Strax därefter kunde jag se hur hon sänkte huvudet och en tår föll ner. Sa jag något dumt?
"Nikki? Sa jag något taskigt?" jag släppte täcket och tog några steg mot henne, med mina två fingrar lyfte jag upp hennes haka försiktigt, osäker på om hon skulle slå bort min hand men det gjorde hon inte. Hennes blåa ögon tittade förskräckt på mig och nu var jag helt förvirrad.
"Nej jag... förlåt jag.." började hon och vågade inte ens möta min blick. Vad har hänt med henne?
"Nikki, sluta säga förlåt. Vad har hänt?" frågade jag. Sen såg jag det. Märkena på hennes handleder, ringarna runt hennes ögon, hur smal hon var. Helevete.
"Jack" väste jag fram och nu tittade hon på mig. Livrädd.
"Va? sa hon och försökte backa men jag drog in henne i en kram.
"Jack, han är inte här. Men han har gjort det här, visst har han? Han har skadat dig. Vart är han?" fräste jag och kände hur hon blev stel, jag borde inte höjt rösten.
"Förlåt, lugn. Vart är han?" frågade jag lugnare den här gången.
"Polisen, polisen tog honom" viskade hon fram och lättnaden jag kände var obeskrivlig. Jag ville bara kasta upp henne i luften och skratta men sen insåg jag. Han har skadat henne för livet. Märken som aldrig försvinner. Kanske på utsidan men inte på insidan.
"Shawty, litar du på mig?" frgade jag efter en stund, fortfarande kramandes.
"Ja, förlåt Justin, förlåt. Men..."
"Sluta be om ursäkt, Nikki! Jag ber om ursäkt för att jag sårade dig så hårt. Förlåt, men om du låter mig visa dig att jag är samma person som förut så... Snälla ge mig en chans?" frågade jag osäkert och hon flyttade sig ut ur mitt grepp. Hennes ögon var inte rädda längre utan fulla av... Hopp? Mitt hjärta slog frivolter, är det sant?
Hon svarade inte utan pressade sina läppar mot mina. Fyverkerier och gnistor slog runt omkring oss. Mina knän höll på att vika sig och inombords skrek jag av lycka. Jag älskar den här tjejen.
Den här resan kanske inte var så genomtänkt ändå, just nu satt jag fast i trafiken då en lastbil låg utsträckt över vägen. Föraren åkte iväg precis med ambulans men köerna var enorma och det hade redan börjat skymma ute. Vadfan ska jag göra nu? Jag försökte vända men jag kunde knappt backa så det var lönlöst. Vilken rolig lördag.
Nikkis Perspektiv:
"Nikki, vad har hänt?" sa han färskräckt och tittade ner på mina handleder, märkena var röda och skräcken i mina ögon gjorde honom inte mer lugn.
"Gjorde Jack det här?" frågade han och tittade efter Jacks ansikte. Hans mörka ögon blev nästan svarta av ilska, men det var lönlöst. Papparazzisarnas kameror blixtrade så mycket att det var svårt att se.
"Kom, vi går in" sa han och la sin ena arm runt Mary's midja och den andra runt mina axlar.
"Vart är han?" morrade han såfort vi hade stängt dörren. Han blick granskade rummet, han var ursinnig.
"Chris lugna dig, polisen har honom. Han åker i fängelse, lugna dig älskling" sa Mary i lugn tonart och kramade om honom, hans hårda ansiktsuttryck slappnade av och han blev sig själv igen.
"Förlåt, förlåt att jag inte var här och skyddade er jag var tvungen.."
"Chris, snälla. Du har ju ett jobb att sköta,det är inte ditt fel" avbröt jag och log lite. Han tog ett steg framåt och kramade om mig. Ändå kände jag mig inte trygg, tänk om Jack inte alls hamnar i ängelse utan ljuger sig fri? Han skulle komma efter mig, igen. Skakandes föll jag ihop i Chris armar. Patetiskt. Det var som att jag kunde se vad som hände även fast jag nu var medvetslös, som om jag kunde bevittna situationen utanför min kropp.
Mary skrek till och Chris såg skräckslagen ut,.
"Vad hände?" skrek Mary av panik och tittade på Chris.
"Jag..jag vet inte.. Hon bara föll ihop" svarade han som en viskning och plockade upp mig i hans armar.
"Hon väger nästan ingenting, vad har han gjort mot henne? Den jäveln, om jag ser honom igen så ska jag.." började han men Mary smekte hans kind.
"Du är så beskyddande, jag gillar det. Men nu måste vi se till att Nikki blir bra så kan vi..." sa hon och höjde på ögonbrynet. Okej nu skäms jag, även om dom inte kan se mig så.. Usch. Usch. Vänta... är jag död? Hur kan jag... Men jag andas ju...
-
Jag vaknade upp med ett djupt andetag, långsamt vande jag mig vid ljuset, det var starkt och jag insåg att jag låg nere i Chris gästrum. Tvn spelade något avsnitt av Geordie Shore och hela rummet var upplyst. Vad gulliga dom är. Jag sjönk ner mellan dunkuddarna igen och blundade. Vilken lång dag.
-
Ljudet av Lady Gaga's röst fick mig att vakna upp skräckslagen tills jag insåg att TVn var på, alla lampor var tända och att det var ljust ute. Mina ögon fick syn på den vita klockan som hängde på väggen. Halv åtta. Ugh. Långsamt satte jag mig upp och drog handen genom håret. Flottigt och stripigt, jag bestämde mig för att fräscha upp mig lite och började med duschen. Badrummet var svalt och allt var förvånansvärt rent, även om Mary hade varit här i säkert flera dagar, sen slog det mig. Hallå dom är ju tillsammans och dom... Euuuuw. Sex. Chris ovanpå Mary, Mary sittandes på Chris. Bilderna i mitt huvud fick mig att må illa, jag skakade bort tankarna och vred på duschen som snabbt växlade från kallt till varmt. Det forsande varmvattnet fick min kropp att lugna sig, musklerna slappnade av och jag stod där i säkert 40 minuter och bara njöt av ensamheten.
Justins Perspektiv:
Jag blev väckt av de tutande bilarna bakom mig, livrädd satte jag mig upp och startade motorn, min blick träffade bilklockan. Halv nio, ugh. Stel och trött som jag var, körde jag iväg och hoppades verkligen på att Chris var hemma, allt jag ville var att sova. Efter långa 20 minuter svängde jag in på Chris uppfart och skyndade mig in för att gömma mig från de redan vakna papparazzisarna. Seriöst, vem är vaken såhär tidigt? Inte ett ljud hördes. Men nån måste vara hemma, annars skulle det inte var öppet? Jaja, jag kunde inte bry mig mindre. Jag sparkade av mig skorna och försvann bort till Chris gästrum, TVn var på. Lady Gaga's Top 10 låtar. Jag stängde av med ett klick och släckte de tända lamporna, inte mörkt men inte lika ljust. Nah, det funkar. Jag drog av mig den svarta tshirten och byxorna och kröp ner i den sköna dubbelsängen. Heaven. Inom några minuter sov jag djupt och förvånansvärt skönt.
-
Ett ljussken väckte min sömn och även ett ilande tjut som fick mig att hoppa upp ur sängen med armarna över huvudet som 'jag är oskyldig'. Mina ögon vande sig vid ljuset och jag kunde se en tjej med en handduk runt kroppen.
"Nikki?" frågade jag hest och kliade mig i nacken. Hon sa inget, hon bara stod där med hakan till golvet och ögonen stora som tefat.
"Vad gör du här?" frågade jag och insåg att jag nästan stod naken, jag lindade in mig i täcktet och tittade på henne.
"Vad gör DU här?" stammade hon fram och släckte lyset i taket. Mycket behagligare för nyvakna ögon.
"Jag tänkte hälsa på Chris... Din tur, vad gör du här?" frågade jag och såg hur hon tvekade. Strax därefter kunde jag se hur hon sänkte huvudet och en tår föll ner. Sa jag något dumt?
"Nikki? Sa jag något taskigt?" jag släppte täcket och tog några steg mot henne, med mina två fingrar lyfte jag upp hennes haka försiktigt, osäker på om hon skulle slå bort min hand men det gjorde hon inte. Hennes blåa ögon tittade förskräckt på mig och nu var jag helt förvirrad.
"Nej jag... förlåt jag.." började hon och vågade inte ens möta min blick. Vad har hänt med henne?
"Nikki, sluta säga förlåt. Vad har hänt?" frågade jag. Sen såg jag det. Märkena på hennes handleder, ringarna runt hennes ögon, hur smal hon var. Helevete.
"Jack" väste jag fram och nu tittade hon på mig. Livrädd.
"Va? sa hon och försökte backa men jag drog in henne i en kram.
"Jack, han är inte här. Men han har gjort det här, visst har han? Han har skadat dig. Vart är han?" fräste jag och kände hur hon blev stel, jag borde inte höjt rösten.
"Förlåt, lugn. Vart är han?" frågade jag lugnare den här gången.
"Polisen, polisen tog honom" viskade hon fram och lättnaden jag kände var obeskrivlig. Jag ville bara kasta upp henne i luften och skratta men sen insåg jag. Han har skadat henne för livet. Märken som aldrig försvinner. Kanske på utsidan men inte på insidan.
"Shawty, litar du på mig?" frgade jag efter en stund, fortfarande kramandes.
"Ja, förlåt Justin, förlåt. Men..."
"Sluta be om ursäkt, Nikki! Jag ber om ursäkt för att jag sårade dig så hårt. Förlåt, men om du låter mig visa dig att jag är samma person som förut så... Snälla ge mig en chans?" frågade jag osäkert och hon flyttade sig ut ur mitt grepp. Hennes ögon var inte rädda längre utan fulla av... Hopp? Mitt hjärta slog frivolter, är det sant?
Hon svarade inte utan pressade sina läppar mot mina. Fyverkerier och gnistor slog runt omkring oss. Mina knän höll på att vika sig och inombords skrek jag av lycka. Jag älskar den här tjejen.
One Time Chapter 85!
"Hej Janice... Jo... ja det var ett tag sen.. Haha" skrattade min mamma och försvann in ut på verandan. Jag suckade och funderade på att starta min mobil men nångrade mig i sista stund. Istället loggade jag endast in på Twitter från min Ipad, fansen var värda en förklaring.
Hey, I'm back. Sorry for all this drama, u know i love u all. You guys are amazing. #BelieberFamily
skrev jag och inom några sekunder fick jag hundratals kommentarer och retweets. Jag kände inte för att läsa allt hat så jag följde några fans innan jag loggade ut.
"Hon kommer om tio" sa min mamma och jag hoppade till.
"Skräms inte så där" smskrattade jag och hon log mot mig.
"Jag älskar dig" sa hennes kärleksfulla stämma innan hon slog armarna runt mig.
"Jag älskar dig med, mamma" svarade jag och pussade henne på pannan.
Justins Perspektiv:
"Justin, du kanske borde... Turnera igen, fortsätta med din BelieveTour. Du vet för att slippa...drama" sa Scooter med en allvarlig ton samtidigt som han satte satte sig mittemot mig med sammanknutna händer. Han hade kommit hit för att se hur det var med mig och ville ''ha ett allvarligt snack'' eller vad det nu var.
Jag funderade några minuter på vad han hade sagt, var jag redo för ett fullspäckat schema, knappt någon vila och skrikande fans? Självklart. Jag älskar att hålla igång och jag måste sätta fart på min karriär.
"Du har rätt, Braun" skojade jag och det ryckte lite i hans mungipor.
"Dåså! Gör dina stämband redo så kör vi nästa vecka!" sa Scooter med en högre röst än vad jag hade väntat mig och slog näven i bordet, hans leende sträckte sig nästan till öronen.
Sen slog det mig, en vecka?
"En vecka? 7 dagar från idag? NÄSTA vecka?" sa jag och Scooter tittade frågande på mig.
"Ja? Herregud, har du inte lärt dig nånting i skolan?" skojade han och jag skrattade lite.
"Jag måste dra, vi hörs!" sa jag innan Scooter hann protestera, jag försvann ut genom ytterdörren och hoppade in i min bil.
Nikkis Perspektiv:
"Nikki, jag ska gå upp och ta ett bad, klarar du att vara här själv eller ska jag vänta tills Chris kommer hem?" Frågade Mary ödmjukt och smekte min kind, jag kände mig så liten. Så.. jag kände mig som ett barn.
"Nej, det är klart att det går bra. Jag klarar mig" svarade jag och ansträngde mig för att le, hon nickade och försvann uppför trapporna.
Ensam kvar i vardagsrummet. TVn gav ifrån sig ett svagt ljus och The Simpsons figurerna dansade på skärmen. Jag sjönk ner i soffan och försökte hålla ögonlocken öppna men innan jag visste ordet av det blev det svart jag jag drogs med till drömmarnas land, eller ja. Mardrömmarnas land.
Jag vaknade av att ljudet på TVn blev irriterande, utan att ens öppna ögonen letade jag efter kontrollen för att stänga av. Min handflata sökte över dynan bredvid mig men det fanns ingen TVkontroll där.
"Letar du efter den här?" Hörde jag en iskall röst säga. Blodet frös i mina ådror och jag blev som förstenad, jag öppnade ögonen och såg konturerna av honom, han kastade kontrollen bredvid mig och log snett. De gröna annars kärleksfulla ögonen hade förvanlats till.. Hatkärlek, som is.
"Jack.." fick jag fram som en viskning och visste inte vad jag skulle göra. Mary var två trappor upp och Chris skulle inte komma hem förrens sent inatt.
"Tsk,tsk,tsk. Sa jag att du fick lämna huset sådär?" sa han med ett flin. Det här var som en lek för honom.
Jag öppnade munnen för att säga något men ingenting kom ut, inte ens en viskning.
"Såja, spara orden. Dom där läpparna kanske behövs senare" sa han och blinkade med ena ögat,han hoppade närmare mig och la armen om mina axlar. Jag kände mig illamående, jag ville springa därifrån, slå honom men det gick inte. Jag var som is.
"Se vad mysigt vi har det tillsammans Nikki, du och jag. Föralltid, huh?" sa han och lyfte upp min haka med sina två fingrar.
Jag vet inte vad som flög i mig men jag spottade honom i ansiktet, den prickade det högra ögoonlocket, snabbt försökte jag fly men förgäves. Han grep tag i min handled och jag kved av smärta, föll ner på knä och vågade inte möta hans kalla blick.
"Är det såhär man behandlar den som tar hand om dig? Som står ut med dina misstag och som älskar dig?" Röt han högt och jag bad att Mary skulle höra, men än en gång... Hon var två våningar över mig och satt antagligen och sjöng i sin ensamhet eller smsade.
"Svara när jag pratar med dig!" fräste han och ett smack hördes, min kind brann av smärta men jag brydde mig inte, jag grät inte. Jag var van vid sånt här.
"Nå? Svara, annars blir det värre" fortsatte han och tryckte in sina naglar , om möjligt, längre in i mitt redan skadade skinn.
"Nej" svarade jag enkelt.
"Nej vadå?" frågade han och log belåtet över att ha kontrollen över mig, jag hade nu vågat möta hans blick.
"Nej, det är inte rätt. Men Jack, inget av det här är rätt. Det är fel, jag har insett det. Om du älskade mig skulle du aldrig skada mig.." började jag och kände hur jag bev tårögd. Jag är så trött på att gråt jämnt och ständigt.
"Det är inte fel, dumma slyna. Det är rätt, jag gör det för att du ska lära dig. Tro inte att du är så smart" avbröt han.
"Jack, du är sjuk. Sjuk i hela huvudet. Släpp mig, du är inget annat än problem, du har gett mig sår för livet som ingen kan reparera. Jag.... Jag hatar dig!" Skrek jag så högt jag bara kunde och önskade mer än något annat att Mary skulle höra mig.
"Det där skulle du inte ha sagt" sa Jack ovanligt lugnt, för lugnt. Han släppte mig och jag drog över mina plågade handleder, de röda märkena skulle inte försvinna än på ett tag. Jag reste på mig men Jack var redan tillbaka. Åh, min härliga tur, som vanligt.
"Tro inte att jag är färdig med dig än, slampa" sa Jack och och jag hade precis tänkt protestera när jag sg den. Kökskniven. Den decimeterlånga kniven som Chris använde igårkväll när han skar kött, han måste ha glömt den i diskhon eller något.
"Nu är du inte så tuff lägre va?" skrattade han och tog tag i min arm.
"Nej, Jack. Snälla gör inte det här" Bad jag och följde hans hand sm höll i kniven.
"Nikki, du skrek och jag..." Sa Mary glatt när hon gick ner för den sista trappan men när hon mötte Jacks blick försvann glädjen helt och hållet.
"Vad gör du här?" fräste hon och hennes ögon blixtrade av hat.
"Jag visste inte att du var här, aja. Du kan titta på" svaradehan ointresserat och tittad på mig igen.
"Jag hörde inte riktigt, du får nog be lite mer" skrattade han och drog med sina fingrar över min kind.
"Jag måste gå" sa Mary och försvann.
"Vilken kompis, se. Du kan bara lita på mig. Jag är den enda som ställer upp för dig. Jag behver inte göra det här, säg bara orden så åker vi sen" viskade han i mitt öra och allt jag ville var att försvinna ner under jorden.
"Jag älskar dig" svarade jag uppgivet.
"Säg det som att du menar det" uppmanade han och kastade kniven i skinnsoffan. Chris kommer inte bli glad över det där.
"Jag älskar dig Jack" sa jag ännu igen och försökte dölja hatet i min ton.
"Nja, lt gå då. Nu åker vi till stugan, jag har en glad överraskning till dig" sa han och hans ögon blev varma och kärleksfulla igen. Han är verkligen bipolar.
Han tog tag i min hand och vi gick ut genom ytterdörren.
"Stanna"
"Rör er inte!"
"Polis!"
Skrek männen i de blåa uniformerna bakom sina öppnade bildörrar. Jag skymtade Mary bakom husknuten och hon log mot mig. Jag visste att hon inte bara skulle gå iväg.
"Ta upp händerna över huvudet!" Skrek en skallig polis man och nörmade sig oss, han riktade sin pistol mot Jacks kropp.
Jack blev som ett rådjur, storögd och osäker. Han visste inte vart han skulle och han var tvungen att tänka ut en plan hur han skulle kunna fly.
Jag drog ur min hand ur hans grepp och sprang iväg mot Mary.
"Tack!" grät jag in i hennes axel och hon kramade om mig, alla mina känslor bara flög ut.
"Såklart, nu kommer allt bli bra. Jack kan inte skada dig längre" viskade hon i mitt öra och klappade mig lite lätt på ryggen.
Vi bevittnade hur ett antal polismän fick gå fram och tvinga in Jack i bilen, han kämpade emot som en oxe, frustade och salivet flög. Ingen vacker syn måste jag säga.
"Vad händer här?" hörde vi en röst och vi vände oss om. Nej det kan inte vara...Eller?
Hey, I'm back. Sorry for all this drama, u know i love u all. You guys are amazing. #BelieberFamily
skrev jag och inom några sekunder fick jag hundratals kommentarer och retweets. Jag kände inte för att läsa allt hat så jag följde några fans innan jag loggade ut.
"Hon kommer om tio" sa min mamma och jag hoppade till.
"Skräms inte så där" smskrattade jag och hon log mot mig.
"Jag älskar dig" sa hennes kärleksfulla stämma innan hon slog armarna runt mig.
"Jag älskar dig med, mamma" svarade jag och pussade henne på pannan.
Justins Perspektiv:
"Justin, du kanske borde... Turnera igen, fortsätta med din BelieveTour. Du vet för att slippa...drama" sa Scooter med en allvarlig ton samtidigt som han satte satte sig mittemot mig med sammanknutna händer. Han hade kommit hit för att se hur det var med mig och ville ''ha ett allvarligt snack'' eller vad det nu var.
Jag funderade några minuter på vad han hade sagt, var jag redo för ett fullspäckat schema, knappt någon vila och skrikande fans? Självklart. Jag älskar att hålla igång och jag måste sätta fart på min karriär.
"Du har rätt, Braun" skojade jag och det ryckte lite i hans mungipor.
"Dåså! Gör dina stämband redo så kör vi nästa vecka!" sa Scooter med en högre röst än vad jag hade väntat mig och slog näven i bordet, hans leende sträckte sig nästan till öronen.
Sen slog det mig, en vecka?
"En vecka? 7 dagar från idag? NÄSTA vecka?" sa jag och Scooter tittade frågande på mig.
"Ja? Herregud, har du inte lärt dig nånting i skolan?" skojade han och jag skrattade lite.
"Jag måste dra, vi hörs!" sa jag innan Scooter hann protestera, jag försvann ut genom ytterdörren och hoppade in i min bil.
Nikkis Perspektiv:
"Nikki, jag ska gå upp och ta ett bad, klarar du att vara här själv eller ska jag vänta tills Chris kommer hem?" Frågade Mary ödmjukt och smekte min kind, jag kände mig så liten. Så.. jag kände mig som ett barn.
"Nej, det är klart att det går bra. Jag klarar mig" svarade jag och ansträngde mig för att le, hon nickade och försvann uppför trapporna.
Ensam kvar i vardagsrummet. TVn gav ifrån sig ett svagt ljus och The Simpsons figurerna dansade på skärmen. Jag sjönk ner i soffan och försökte hålla ögonlocken öppna men innan jag visste ordet av det blev det svart jag jag drogs med till drömmarnas land, eller ja. Mardrömmarnas land.
Jag vaknade av att ljudet på TVn blev irriterande, utan att ens öppna ögonen letade jag efter kontrollen för att stänga av. Min handflata sökte över dynan bredvid mig men det fanns ingen TVkontroll där.
"Letar du efter den här?" Hörde jag en iskall röst säga. Blodet frös i mina ådror och jag blev som förstenad, jag öppnade ögonen och såg konturerna av honom, han kastade kontrollen bredvid mig och log snett. De gröna annars kärleksfulla ögonen hade förvanlats till.. Hatkärlek, som is.
"Jack.." fick jag fram som en viskning och visste inte vad jag skulle göra. Mary var två trappor upp och Chris skulle inte komma hem förrens sent inatt.
"Tsk,tsk,tsk. Sa jag att du fick lämna huset sådär?" sa han med ett flin. Det här var som en lek för honom.
Jag öppnade munnen för att säga något men ingenting kom ut, inte ens en viskning.
"Såja, spara orden. Dom där läpparna kanske behövs senare" sa han och blinkade med ena ögat,han hoppade närmare mig och la armen om mina axlar. Jag kände mig illamående, jag ville springa därifrån, slå honom men det gick inte. Jag var som is.
"Se vad mysigt vi har det tillsammans Nikki, du och jag. Föralltid, huh?" sa han och lyfte upp min haka med sina två fingrar.
Jag vet inte vad som flög i mig men jag spottade honom i ansiktet, den prickade det högra ögoonlocket, snabbt försökte jag fly men förgäves. Han grep tag i min handled och jag kved av smärta, föll ner på knä och vågade inte möta hans kalla blick.
"Är det såhär man behandlar den som tar hand om dig? Som står ut med dina misstag och som älskar dig?" Röt han högt och jag bad att Mary skulle höra, men än en gång... Hon var två våningar över mig och satt antagligen och sjöng i sin ensamhet eller smsade.
"Svara när jag pratar med dig!" fräste han och ett smack hördes, min kind brann av smärta men jag brydde mig inte, jag grät inte. Jag var van vid sånt här.
"Nå? Svara, annars blir det värre" fortsatte han och tryckte in sina naglar , om möjligt, längre in i mitt redan skadade skinn.
"Nej" svarade jag enkelt.
"Nej vadå?" frågade han och log belåtet över att ha kontrollen över mig, jag hade nu vågat möta hans blick.
"Nej, det är inte rätt. Men Jack, inget av det här är rätt. Det är fel, jag har insett det. Om du älskade mig skulle du aldrig skada mig.." började jag och kände hur jag bev tårögd. Jag är så trött på att gråt jämnt och ständigt.
"Det är inte fel, dumma slyna. Det är rätt, jag gör det för att du ska lära dig. Tro inte att du är så smart" avbröt han.
"Jack, du är sjuk. Sjuk i hela huvudet. Släpp mig, du är inget annat än problem, du har gett mig sår för livet som ingen kan reparera. Jag.... Jag hatar dig!" Skrek jag så högt jag bara kunde och önskade mer än något annat att Mary skulle höra mig.
"Det där skulle du inte ha sagt" sa Jack ovanligt lugnt, för lugnt. Han släppte mig och jag drog över mina plågade handleder, de röda märkena skulle inte försvinna än på ett tag. Jag reste på mig men Jack var redan tillbaka. Åh, min härliga tur, som vanligt.
"Tro inte att jag är färdig med dig än, slampa" sa Jack och och jag hade precis tänkt protestera när jag sg den. Kökskniven. Den decimeterlånga kniven som Chris använde igårkväll när han skar kött, han måste ha glömt den i diskhon eller något.
"Nu är du inte så tuff lägre va?" skrattade han och tog tag i min arm.
"Nej, Jack. Snälla gör inte det här" Bad jag och följde hans hand sm höll i kniven.
"Nikki, du skrek och jag..." Sa Mary glatt när hon gick ner för den sista trappan men när hon mötte Jacks blick försvann glädjen helt och hållet.
"Vad gör du här?" fräste hon och hennes ögon blixtrade av hat.
"Jag visste inte att du var här, aja. Du kan titta på" svaradehan ointresserat och tittad på mig igen.
"Jag hörde inte riktigt, du får nog be lite mer" skrattade han och drog med sina fingrar över min kind.
"Jag måste gå" sa Mary och försvann.
"Vilken kompis, se. Du kan bara lita på mig. Jag är den enda som ställer upp för dig. Jag behver inte göra det här, säg bara orden så åker vi sen" viskade han i mitt öra och allt jag ville var att försvinna ner under jorden.
"Jag älskar dig" svarade jag uppgivet.
"Säg det som att du menar det" uppmanade han och kastade kniven i skinnsoffan. Chris kommer inte bli glad över det där.
"Jag älskar dig Jack" sa jag ännu igen och försökte dölja hatet i min ton.
"Nja, lt gå då. Nu åker vi till stugan, jag har en glad överraskning till dig" sa han och hans ögon blev varma och kärleksfulla igen. Han är verkligen bipolar.
Han tog tag i min hand och vi gick ut genom ytterdörren.
"Stanna"
"Rör er inte!"
"Polis!"
Skrek männen i de blåa uniformerna bakom sina öppnade bildörrar. Jag skymtade Mary bakom husknuten och hon log mot mig. Jag visste att hon inte bara skulle gå iväg.
"Ta upp händerna över huvudet!" Skrek en skallig polis man och nörmade sig oss, han riktade sin pistol mot Jacks kropp.
Jack blev som ett rådjur, storögd och osäker. Han visste inte vart han skulle och han var tvungen att tänka ut en plan hur han skulle kunna fly.
Jag drog ur min hand ur hans grepp och sprang iväg mot Mary.
"Tack!" grät jag in i hennes axel och hon kramade om mig, alla mina känslor bara flög ut.
"Såklart, nu kommer allt bli bra. Jack kan inte skada dig längre" viskade hon i mitt öra och klappade mig lite lätt på ryggen.
Vi bevittnade hur ett antal polismän fick gå fram och tvinga in Jack i bilen, han kämpade emot som en oxe, frustade och salivet flög. Ingen vacker syn måste jag säga.
"Vad händer här?" hörde vi en röst och vi vände oss om. Nej det kan inte vara...Eller?
One Time Chapter 84!
"Du får sova där nere, och vakta. Vi sover här" sa Mary och jag kände mig så glad över att Chris och Mary var här.
"Okej, godnatt lil lady, jag älskar dig" sa Chris och smekte min kind och fick inte fram ett knyst utan blundade bara hårt och hörde Marys lugnande stämma ännu en gång.
"Okej, godnatt lil lady, jag älskar dig" sa Chris och smekte min kind och fick inte fram ett knyst utan blundade bara hårt och hörde Marys lugnande stämma ännu en gång.
Nikkis Perspektiv:
Jag var tillbaka i huset, musiken dånade och min kropp rörde sig till musiken som ett löv i vinden. Allt var perfekt, doften från de nygräddade blåbärsmuffinsarna fyllde hela min kropp med glädje, vanligtvis var jag inte ett dugg bra på att baka men just idag, idag kände jag mi annorlunda. Jag slängde en blick på mig själv i spegeln, den gula knälånga klänningen fick min hy att se ännu mer solbränd ut än vad den egentligen var, mitt hårlåg lockat ner längs min ansiktsform och mina blåa ögon gnistrade. Jag kände mig vacker. Plötsligt hörde jag en röst, Jacks. Hans gulliga leende förvandlades till ett elakt flin och hans ögon var svarta som natten, han slängde ner mig på en säng och drog av mig mina kläder, kysste mig överallt. Musiken försvnn och likaså den goda doften från muffinsarna. Jag sprang ut i hallen och hann på nnågot sätt se mig i spegeln, den gula klänningen var borta och nu stod jag i någon slags smutsig tröja, håret var ruffsigt och mina ögon var djupblå, skamen växte inom mig. Likaså växte smärtan i min mage, jag tittiade ner på den och såg hur såret hade öppnat sig, det brann inuti mig. Blodet strömmadeut och det sista jag kunde se var Jacks flin framför mig. "Jag är inte klar än, stumpan. Vi har precis börjat"
Jag satte mig upp i all hast, mörkret gjorde att jag inte ens kunde se mina egna händer. En svettpärla rullade ner längs min tinning och ryggen var alldeles genomblöt at svett. Mina andetagvar häftiga och det var inte förrens jag kände en hand smeka upp och ner för min rygg som paniken reste sig inom mig, jag gallskrek vilket ledde till att en lampa tändes. Ljuset förblindade mig och jag skrek om möjligt högre.
"Nikki! Det är bara jag, Mary! Schhhh" sa rösten och jag slutade tvärt att skrika.
"Ma...För..förlåt.. Jag hade en.. mardröm" stammade jag fram och torkade mig i ansiktet med den tunna täcket.
"Schhh... Försök att somna om, jag är här" viskade hon och jag lutade mig tillbaka i den insjukna madrassen.
Jag blundade hårt men det var förgäves. Varje gång jag blundade kunde jag se Jacks flin och hans hårda grepp om mina handleder. Jag stirrade upp i taket, i mörkret. Det hade blivit något ljusare och jag kunde se konturerna av min fläkt i taket.
Det här är fånigt Nikki, inget hände. Somna om nu.
Jag stängde ögonen igen och kände genast hur paniken reste sig inom mig, jag kunde inte släppa det. Hans stora händer som kladdade på mig sköra kropp. Min svaga kropp. Kroppen som kom i en två storlekars för liten bikini. Kroppen som har följt Jacks ord. Kroppen som inte har haft en egen vilja. Vart tog den gamla självsäkra Nikki vägen? Vart försvann den Nikki som bestämde för sig själv och lät sig själv vara lycklig? Den natten grät jag. Jag grät mycket, slutade inte förrens det var stopp, då somnade jag.
Jag är värdelös. Justin. Justin som aldrig ville se mig må dåligt, Justin... killen som fick mina knän att vika sig och fjärilarna att kriga i magen.
-
Justins Perspektiv:
Jag orkar inte mer. Jag har inget kvar. Det där var en lögn. Jag har mina underbara beliebers som står vid min sida, allitid, jag har mina pengar, jag har mina bilar och hus. Jag har min mamma och mina syskon, min pappa. Jag har min familj. Men jag har inte kvar den som jag så gärna ville skulle bli min, förevigt. Den som snurrade runt och runt i mina tankar dygnet runt, den som krossade mitt hjärta gång på gång. Jag låter som en fjollig flick nu men sanningen är att jag bryr mig inte. Jag bryr mig inte om någons åsikter förutom Nikkis.
"Justin...snälla" bad min mamma som satt på sängkanten och försökte prata med mig, men jag stirrade upp i taket, la märke till en fluga som fumlade runt. Mamma suckade och ställde sig upp.
"Jag älskar dig, försök att äta lite" sa hon och tittade menande på skålen med Spaghetti och köttfärssås som stod placerad bredvid mig, vanligtvis brukar jag äta det i ett naffs men nu var det annorlunda, jag är iinte hungrig.
Mamma försvann ut i hallen igen, hon lämnade en springa öppen , ljuset sipprade in och träffade mig i ansiktet. Irriterad reste jag på mig för att stänga dörren då jag insåg. Justin Bieber är inte såhär mesig, Justin Drew Bieber är stark. Det är inte första gången jag har fått ett nej men det är första gången som jag riktigt har tagit åt mig av det. Jag har två valmöjligheter. Antingen kämpa för Nikki, käpa för vår kärlek. Eller så kan jag bara ge upp. Ge upp allt och börja om. Jag visste att jag egentligen inte hade något val, ge upp fanns inte i min värld.
Jag klev in i badrummet och ryggade tillbaka, är det där verkligen jag? Mitt hår var ruffsigt och ganska långt, en mustachrand hade börjat synas på min överläpp, de mörka ringarna under mina ögon hade jag inte sett förut. Det kan bero på sömnbristen. Jag tog en dusch och rakade muschtaschen innan jag gick in i mitt rum igen, det luktade instängt och... fis. Jag drog en helvit T-shirt över huvudet och tog på mig ett par mörka jeans.
"Justin!" utbrast min mamma och slog handen för munnen.
"Vad?" småskrattade jag. Hon kramade om mig och skrattade in i min nacke.
"Jag har inte sett dig lämna sängen på.. ja säkert två veckor" överdrev hon och släppte kramen.
"Snarare en vecka" skrattade jag och öppnade kylskåpet och hällde i mig den sista apelsin juicen nnan jag tittade på min mor igen. Jag torkade bort dropparna med baksidan av handen och min mamma gav mig en blick.
"Justin.. Drick inte direkt ur förpackningen" började hon och jag kände genast igen min mamma igen.
"Jaja" skojade jag och vi småskrattade lite.
"Så... Vad ska vi göra idag?" frågade hon och slog ihop händerna av förtjusning. Jag slog en blick på klockan, halv tolv på förmiddagen.
"Kan du ringa min frisör? Ja du ser ju själv hur det ser ut." skrattade jag och drog tag i mitt hår med båda händerna.
Hon nickade och plockade fram sin mobiltelefon.
"Hej Janice... Jo... ja det var ett tag sen.. Haha" skrattade min mamma och försvann in ut på verandan. Jag suckade och funderade på att starta min mobil men nångrade mig i sista stund. Istället loggade jag endast in på Twitter från min Ipad, fansen var värda en förklaring.
Hey, I'm back. Sorry for all this drama, u know i love u all. You guys are amazing. #BelieberFamily
skrev jag och inom några sekunder fick jag hundratals kommentarer och retweets. Jag kände inte för att läsa allt hat så jag följde några fans innan jag loggade ut.
"Hon kommer om tio" sa min mamma och jag hoppade till.
"Skräms inte så där" smskrattade jag och hon log mot mig.
"Jag älskar dig" sa hennes kärleksfulla stämma innan hon slog armarna runt mig.
"Jag älskar dig med, mamma" svarade jag och pussade henne på pannan.
Hej igen! Kanske inte så bra men ja... Kommentera! :) xoxo sofia och cornelia
One Time Chapter 83!
"Jag vaknar alltid i besvikelse och med kudden full med tårar.. Varje natt går jag igenom en dröm om oss, hur du skrattar och vi har det underbart, precis som vi hade innan allt det här dramat. Varje dag tänker jag på hur det skulle varit om jag hade varit smartare och inte gjort sånt som jag... gjorde. Hur det skulle vara om du fortfarande älskar mig precis på samma sätt som jag älskar dig, om du någonsin tänker på mig, oss. Förlåt Nicole, för allt ont jag har gjort mot dig, om jag har fått dig att inte känna dig speciell, om jag har blivit arg. Men om du ger mig en chans till så ska jag se till att bli den du förtjänar, jag vet att ett 'förlåt' inte gör att du förlåter mig men jag hoppas att du ger mig en till chans att förbättra mig, snälla Nikki" Praktiskt taget bad han och jag ville bara krama om honom, han såg så sårbar ut, så ensam. Så... kär. Och här är jag och beter mig som en äkta bitch, jag kände pressen av folket som nu stod i en cirkel runt omkring oss och kamerorna som filmade. Min andning blev tyngre och jag måste här ifrån.
"Justin... förlåt" nästan viskade jag fram och kvävde gråten i halsen. Justins hasselbruna ögon tittade på mig med sorgsenhet, som att jag precis krossade hans hjärta. Igen.
"Förlåt..." viskade jag igen och började springa därifrån....
Justins Perspektiv:
Jag tror aldrig att jag har känt mig så förnedrad, alla som hade stått runtomkring oss blev suddiga och jag kände hur tårarna rullade ner för mina kinder, men jag kunde inte byr mig mindre. Det här betyder att Nikki inte älskar mig så som jag älskar henne. För jag älskar henne så ofantligt mycket, hon... hon är den enda som får mig att känna såhär.
"Justin.. Vi borde gå, jag är ledsen kompis" hörde jag en röst och visste att den tillhörde Kenny, han gav mig en lätt knuff på ryggen och jag började gå mot bilen.
"Justin, bebis..." sa mamma och kramade mig, jag grät hysteriskt in i hennes axel. Dessutom hade jag ingen aning om vad hon gjorde här men... mammor.
Nikkis Perpsektiv:
Jag tror aldrig jag har känt mig såhär, jag ville kräkas och tårarna rann ner för mitt ansikte. Måste antagligen haft fel förut, jag kunde gråta även om det inte var Jack som pratade men nu grät jag för en annan anledning. Jag var den elaka. Justin gav ännu en gång sitt hjärta till mig men jag kastade det på marken och trampade på det. Jag ville ju, men det går inte. Det går bara inte. När jag var på uppfarten till stugan så torkade jag bort mina tårar och fixade sminket så gott det gick innan jag klev in. Det var tyst, för tyst. En tystnad som inte ens var behaglig, en sorts tystnad som gjorde att ledsna människor gjorde dåliga saker.
"Hej" sa Jack när jag gick in i vardagsrummet, min reaktion var ett högt skrik och gåshud.
"Förlåt" sa han och jag ville kräkas, jag hade hört det ordet för många gånger idag.
"mm" svarade jag och satte mig en bit bort från honom i soffan, han hoppade genast närmare mig och la sin arm runt min axel.
"Nikki, du är inte arg på mig, huh?" sa han mer bestämt än som en fråga.
"Nej... Men hur kan du tro att jag skulle vara otrogen? Jag är inte en sån person..." sa jag men blev avbruten av Jacks läppar som pressades mot mina.
"Vad gör du?" sa jag andfått och slet mig från hans läppar. Han tittade på mig och hans gröna ögon mörknade och flinet bredde ut sig över hans ansikte. Åhnej.
"Snälla babe, jag har inte sett dig på hela dagen och.." mumlade han och pressade ännu en gång sina torra läppar mot mina och jag kände hur min mage vände sig, jag kysste inte tillbaks men när Jacks naglar grävde sig in i mina handleder plutade jag tillbaks.
"Nikki, snälla... Älska med mig så skadar jag dig inte.." mumlade han in i min mun och släppte mina handleder, jag kunde se märkena men tänkte bort smärtan. Det är över snart. Gåshuden bildades längs min ryggrad och det var ingen mysig känsla.
Han kysste mig längs med halsen, naffsade mig i örat och hans händer var överallt. Han skulle precis ta av min tröja när jag tryckte bort honom.
"Jag måste ta av den själv, mitt sår..." sa jag och pekade menande på sidan av min mage, jag ställde mig upp och tog tillfället i akt. Jag kände hur adrenalinet pumpade i mina ådror när jag sprang ut, Jack som precis hade börjat dra ner sina jeans skrek och ramlade ner på golvet då han hade dragit ner jeansen till fötterna.
Jag flög ut genom dörren och sprang sprang och sprang bort från huset, jag vände mig inte om då han kunde vara efter mig och han var snabbare än mig. Särskilt nu när jag var skadad, jag sprang tills jag kom till ett villaområde, där lirkade jag upp min mobil och slog Chris nummer.
"Nikki Kan jag ringa dig sen jag har besök?" svarade Chris och jag kunde höra det busiga flinet genom telefonen.
"Jack..han...jag..sprang...han..." flåsade jag.
"Nikki, vad har hänt?" frågade Chris nu med panik i rösten.
"Kom... kom till Bakerstreet... nu" flåsade jag och vände mig om men ingen var där. Som tur var.
"Kommer om 5, stanna där du är!" sa han och vi la på. Vad som kändes som en evighet senare körde hans svarta SUV fram till mig, Chris sprang ut och hjälpte mig till bilen.
"Vad hände? Vart är Jack?" Chris öste på med frågor och jag kämpade med tårarna.
"Han.. våldtog mig nästan.. jag sprang och jag jag jag..." försökte jag men det gick inte längre, tårarna sprutade ut från mina ögon och Chris var tyst, han mumlade något för sig själv samtidigt som han svängde upp på sin uppfart.
"Nikki, kom" sa han lugnt och lyfte ut mig ur bilen, han bar in mig och la mig i hans säng. Plötsligt hörde jag hur snabba fötter trippade upp för trappan .
"VAD HÄNDE?" utbrast Mary högt och jag ryckte till.
"Schhh... Jack våldtog henne, eller ja försökte.. lugna dig" viskade Chris, han trodde inte att jag hörde honom men.. Det gjorde jag.
"Älskling" viskade Mary och gick fram till mig, hon satte sig på sängkanten och smekte min kind, jag började gråta igen och hon la sig bredvid mig i sängen och sjöng lågt i mitt öra samtidigt som hon kramade om mig.
"Vad.. vad." började Chris och stod bredvid sängkanten.
"Du får sova där nere, och vakta. Vi sover här" sa Mary och jag kände mig så glad över att Chris och Mary var här.
"Okej, godnatt lil lady, jag älskar dig" sa Chris och smekte min kind och fick inte fram ett knyst utan blundade bara hårt och hörde Marys lugnande stämma ännu en gång.
Hej! Jag måste bara säga förlåt för att det har tagit sån tid och vi ska försöka bättra oss! :) Men gud det här kapitlet ärkort men... men det är ganska känsloladdat. Läs och njut!
xoxo sofia&cornelia
"Justin... förlåt" nästan viskade jag fram och kvävde gråten i halsen. Justins hasselbruna ögon tittade på mig med sorgsenhet, som att jag precis krossade hans hjärta. Igen.
"Förlåt..." viskade jag igen och började springa därifrån....
Justins Perspektiv:
Jag tror aldrig att jag har känt mig så förnedrad, alla som hade stått runtomkring oss blev suddiga och jag kände hur tårarna rullade ner för mina kinder, men jag kunde inte byr mig mindre. Det här betyder att Nikki inte älskar mig så som jag älskar henne. För jag älskar henne så ofantligt mycket, hon... hon är den enda som får mig att känna såhär.
"Justin.. Vi borde gå, jag är ledsen kompis" hörde jag en röst och visste att den tillhörde Kenny, han gav mig en lätt knuff på ryggen och jag började gå mot bilen.
"Justin, bebis..." sa mamma och kramade mig, jag grät hysteriskt in i hennes axel. Dessutom hade jag ingen aning om vad hon gjorde här men... mammor.
Nikkis Perpsektiv:
Jag tror aldrig jag har känt mig såhär, jag ville kräkas och tårarna rann ner för mitt ansikte. Måste antagligen haft fel förut, jag kunde gråta även om det inte var Jack som pratade men nu grät jag för en annan anledning. Jag var den elaka. Justin gav ännu en gång sitt hjärta till mig men jag kastade det på marken och trampade på det. Jag ville ju, men det går inte. Det går bara inte. När jag var på uppfarten till stugan så torkade jag bort mina tårar och fixade sminket så gott det gick innan jag klev in. Det var tyst, för tyst. En tystnad som inte ens var behaglig, en sorts tystnad som gjorde att ledsna människor gjorde dåliga saker.
"Hej" sa Jack när jag gick in i vardagsrummet, min reaktion var ett högt skrik och gåshud.
"Förlåt" sa han och jag ville kräkas, jag hade hört det ordet för många gånger idag.
"mm" svarade jag och satte mig en bit bort från honom i soffan, han hoppade genast närmare mig och la sin arm runt min axel.
"Nikki, du är inte arg på mig, huh?" sa han mer bestämt än som en fråga.
"Nej... Men hur kan du tro att jag skulle vara otrogen? Jag är inte en sån person..." sa jag men blev avbruten av Jacks läppar som pressades mot mina.
"Vad gör du?" sa jag andfått och slet mig från hans läppar. Han tittade på mig och hans gröna ögon mörknade och flinet bredde ut sig över hans ansikte. Åhnej.
"Snälla babe, jag har inte sett dig på hela dagen och.." mumlade han och pressade ännu en gång sina torra läppar mot mina och jag kände hur min mage vände sig, jag kysste inte tillbaks men när Jacks naglar grävde sig in i mina handleder plutade jag tillbaks.
"Nikki, snälla... Älska med mig så skadar jag dig inte.." mumlade han in i min mun och släppte mina handleder, jag kunde se märkena men tänkte bort smärtan. Det är över snart. Gåshuden bildades längs min ryggrad och det var ingen mysig känsla.
Han kysste mig längs med halsen, naffsade mig i örat och hans händer var överallt. Han skulle precis ta av min tröja när jag tryckte bort honom.
"Jag måste ta av den själv, mitt sår..." sa jag och pekade menande på sidan av min mage, jag ställde mig upp och tog tillfället i akt. Jag kände hur adrenalinet pumpade i mina ådror när jag sprang ut, Jack som precis hade börjat dra ner sina jeans skrek och ramlade ner på golvet då han hade dragit ner jeansen till fötterna.
Jag flög ut genom dörren och sprang sprang och sprang bort från huset, jag vände mig inte om då han kunde vara efter mig och han var snabbare än mig. Särskilt nu när jag var skadad, jag sprang tills jag kom till ett villaområde, där lirkade jag upp min mobil och slog Chris nummer.
"Nikki Kan jag ringa dig sen jag har besök?" svarade Chris och jag kunde höra det busiga flinet genom telefonen.
"Jack..han...jag..sprang...han..." flåsade jag.
"Nikki, vad har hänt?" frågade Chris nu med panik i rösten.
"Kom... kom till Bakerstreet... nu" flåsade jag och vände mig om men ingen var där. Som tur var.
"Kommer om 5, stanna där du är!" sa han och vi la på. Vad som kändes som en evighet senare körde hans svarta SUV fram till mig, Chris sprang ut och hjälpte mig till bilen.
"Vad hände? Vart är Jack?" Chris öste på med frågor och jag kämpade med tårarna.
"Han.. våldtog mig nästan.. jag sprang och jag jag jag..." försökte jag men det gick inte längre, tårarna sprutade ut från mina ögon och Chris var tyst, han mumlade något för sig själv samtidigt som han svängde upp på sin uppfart.
"Nikki, kom" sa han lugnt och lyfte ut mig ur bilen, han bar in mig och la mig i hans säng. Plötsligt hörde jag hur snabba fötter trippade upp för trappan .
"VAD HÄNDE?" utbrast Mary högt och jag ryckte till.
"Schhh... Jack våldtog henne, eller ja försökte.. lugna dig" viskade Chris, han trodde inte att jag hörde honom men.. Det gjorde jag.
"Älskling" viskade Mary och gick fram till mig, hon satte sig på sängkanten och smekte min kind, jag började gråta igen och hon la sig bredvid mig i sängen och sjöng lågt i mitt öra samtidigt som hon kramade om mig.
"Vad.. vad." började Chris och stod bredvid sängkanten.
"Du får sova där nere, och vakta. Vi sover här" sa Mary och jag kände mig så glad över att Chris och Mary var här.
"Okej, godnatt lil lady, jag älskar dig" sa Chris och smekte min kind och fick inte fram ett knyst utan blundade bara hårt och hörde Marys lugnande stämma ännu en gång.
Hej! Jag måste bara säga förlåt för att det har tagit sån tid och vi ska försöka bättra oss! :) Men gud det här kapitlet ärkort men... men det är ganska känsloladdat. Läs och njut!
xoxo sofia&cornelia
One Time Chapter 82!
Jag gick runt lite på stan, kände mig allmänt ensam. När jag hade gått ut från någon herrbutik möttes jag av säkert 15 tjejer som kommer springandes mot mig, jag kunde inte låta bli att le. Mina beliebers är bäst.
"Justin, jag älskar dig!"
"Justin!"
"Justin!" hörde jag tjejröster runtomkring mig. Jag började signera och ta bilder tills jag såg någon i min ögonvrå. Jag antog att det inte var någon speciell men när jag vred på huvudet såg jag någon... Ja en smal figur... Vänta? Nej sån tur kan jag inte ha..
"Nikki!" ropade jag och ett förvånat ansikte stirrade mot mig.
Nikkis Perspektiv:
En timme tidigare
"Älskling, förlåt.. Jag ska inte prata mer med Justin nu, Jack..." bad jag samtidigt som jag sprang efter min pojkvän ut i hallen.
"Jag lovar att ni gjorde någonting när ni var ensamma, om dom inte är tillsammans längre så... Knullade ni?" Skrek han och jag kunde se frustrationen i hans ögon. Det stack till i mina fingrar, hur kunde han ens tro det? Jag är aldrig otrogen. Plus att det inte ens är säkert att dem har gjort slut bara för att TMZ påstår sig ha sett Selena lämna hotellet tidigt på morgonen med sina väskor med sig.
En del av mig ville ringa Justin och fråga om det var sant, jag ville ha honom. Jag ville känna hans varma läppar mot mina. Men min andra sida visste att Jack älskar mig och efter allt han har gjort är det inte mer än rätt av mig att vara med honom.
"Nej Jack! Jag lovar dig, jag skulle aldrig göra så mot dig!" ropade jag förtvivlat efter honom men han hade redan stormat ut genom ytterdörren.
Jag kände mig...tom. Hur kan han ens anklaga mig för otrrohet? Jag är inte sån. Tänker han så om mig? Jag klarade inte av att tänka mer på honom utan att känna hur jag blev röd om kinderna av ilska. Jag bättrade på mitt smink lite innan jag bestämde mig för att gå ut på stan och kolla runt lite. Jag kan ju trotsallt inte sitta inne hela dagen och vänta på att han skulle komma hem.
Jag gick runt lite och kikade i några affärer, inget intressant direkt men jag hittade en ny parfym som jag köpte, den luktade vanilj blandat med kokosnöt,jag kunde knappt sluta lukta på den i affären. Plingklockan plingade till när jag lämnade den lilla affären och gick ut på gatan igen, plötsligt hörde jag en klingande röst som var som musik i mina öron, Justins. Jag vände mig om och tittade förvånat på honom.
"Nikki! Hej" ropade Justin och vinkade till mig, det såg ut som han tvekade men tillsist joggade han fram till mig och gav mig en lätt kram.
"Hej.." sa jag tveksamt och sneglade på tjejerna som stod några meter bakom Justin, de försökte inte ens dölja det dom sa..
"Det är är slampan Nicole"
"Hon bara uttnytjar Justin, hon ligger säkert bara med Jack för att hon känner sig ensam"
"Hon vill bara ha uppmärksamhet"
Jag kände... ingenting alls. Jag koncentrerade mig på Justiin och han såg halvt förvånad ut över min reaktion.
"Nikki... hur är det?" frågade han och jag nästan smälte av hans varma blick.
"va? Bra?" svarade jag och höjde på ena ögonbrynet. Vi träffades igår, klart jag mår bra?
"Du brukar alltid... alltid ta åt dig av hatet.." nästan viskade han fram så tonårstjejerna bakom inte skulle höra.
Plötsligt slog det mig att det Justin sa var sant, jag brydde mig helt enkelt inte. Jag var väl antagligen van att bli sårad, men de enda orden som biter på mig är de som lämnar Jacks mun. Han kan få mig att gråta på två sekunder men ändå att skratta på två sekunder.
"Jag...jaha" svarade jag enkelt, jag orkade ingen konflikt.
"Du..." började han och kliade sig i nacken innan han mötte min blick igen "Du har hört va?" frågade han och slickade sina läppar, mina ögon kunde inte låta bli att stirra på de nu fuktiga läpparna.
"Ja.. Är det sant? TMZ brukar ju alltid hitta på och.." började jag.
"Ja" avbröt han och log lite. Jag kunde inte låta bli att le lite men lugnade mig och fick ett neeutralt ansiktsuttryck igen.
"Men..." svarade jag för att fortsätta konversationen men jag blev avbruten. Igen.
"Men.. nu kan ju vi bli tillsammans?" frågade han hoppfullt och snuddade min hand, jag drog bort den och tittade på hans guldiga supras. Gash, den här mannen visste verkligen hur man bar supras.
Tjejerna bakom stod med sina mobiltelefoner i högsta hugg och sög in ett djupt andetag när Justin uttalde sina välvalda ord.
"Justin.. jag är upptagen. Jag litar inte på dig" svarade jag kyligt men kunde inte låta bli att känna hur mitt hjärta skrek 'JA JUSTIN, JAG ÄLSKAR DIG'. Jag ville inte vara tjejen som gick tillbaka till killen som hade en sån stor lögn för mig.. Även om Selena ljög så tvekade han inte en sekund på att lämna mig, eller ja det verkade som det. Som att han inte försökte efter jag sa till honom att jag inte ville att han skulle fortsätta ringa mig. Jag är tjej, självklart ville jag att han skulle ringa men åandra sidan ville jag bara tjuta så fort jag hörde hans änglalika röst.
"Och du litar på Jack?" Fräste Justin och uttalade 'Jack' med en hatfull röst. Jag kunde se hur hans ögon blev blanka.
"Jag... Justin" sa jag och letade febrilt efter ord att säga men det var tomt. Jag vill ha honom, jag vill men jag vill inte vara hans dörrmatta. Jag vill ha någon som behandlar mig med respekt.
"Nikki... Jag visste inte att hon ljög.. Du vet inte hur många nätter jag har kramat min kudde och hoppats att när jag öppnar ögonen så är det du som ligger där med ditt änglaliknande hår spretat runt ditt perfekta ansikte, dina rosa läppar lätt särade och ett lugnande snusande som får mig att känna mig så lugn, dina stängda ögon får mig att vilja beskydda dig mot allt ont som finns och hur du alltid rynkar på näsan precis innan du vaknar" sa han och det fick mitt hjärta att sjunka.
"Jag vaknar alltid i besvikelse och med kudden full med tårar.. Varje natt går jag igenom en dröm om oss, hur du skrattar och vi har det underbart, precis som vi hade innan allt det här dramat. Varje dag tänker jag på hur det skulle varit om jag hade varit smartare och inte gjort sånt som jag... gjorde. Hur det skulle vara om du fortfarande älskar mig precis på samma sätt som jag älskar dig, om du någonsin tänker på mig, oss. Förlåt Nicole, för allt ont jag har gjort mot dig, om jag har fått dig att inte känna dig speciell, om jag har blivit arg. Men om du ger mig en chans till så ska jag se till att bli den du förtjänar, jag vet att ett 'förlåt' inte gör att du förlåter mig men jag hoppas att du ger mig en till chans att förbättra mig, snälla Nikki" Praktiskt taget bad han och jag ville bara krama om honom, han såg så sårbar ut, så ensam. Så... kär. Och här är jag och beter mig som en äkta bitch, jag kände pressen av folket som nu stod i en cirkel runt omkring oss och kamerorna som filmade. Min andning blev tyngre och jag måste här ifrån.
"Justin... förlåt" nästan viskade jag fram och kvävde gråten i halsen. Justins hasselbruna ögon tittade på mig med sorgsenhet, som att jag precis krossade hans hjärta. Igen.
"Förlåt..." viskade jag igen och började springa därifrån....
Heeeej! Sofia här (Eller ja Cornelia ligger i sängen här bredvid men hon skriver på sin fanfic och ja....) Men jag eller vi menar jag hihi ska börja på 83an nu så .... ADIOS AMIGOS! Och juste, glöm inte att kommentera! :)
"Justin, jag älskar dig!"
"Justin!"
"Justin!" hörde jag tjejröster runtomkring mig. Jag började signera och ta bilder tills jag såg någon i min ögonvrå. Jag antog att det inte var någon speciell men när jag vred på huvudet såg jag någon... Ja en smal figur... Vänta? Nej sån tur kan jag inte ha..
"Nikki!" ropade jag och ett förvånat ansikte stirrade mot mig.
Nikkis Perspektiv:
En timme tidigare
"Älskling, förlåt.. Jag ska inte prata mer med Justin nu, Jack..." bad jag samtidigt som jag sprang efter min pojkvän ut i hallen.
"Jag lovar att ni gjorde någonting när ni var ensamma, om dom inte är tillsammans längre så... Knullade ni?" Skrek han och jag kunde se frustrationen i hans ögon. Det stack till i mina fingrar, hur kunde han ens tro det? Jag är aldrig otrogen. Plus att det inte ens är säkert att dem har gjort slut bara för att TMZ påstår sig ha sett Selena lämna hotellet tidigt på morgonen med sina väskor med sig.
En del av mig ville ringa Justin och fråga om det var sant, jag ville ha honom. Jag ville känna hans varma läppar mot mina. Men min andra sida visste att Jack älskar mig och efter allt han har gjort är det inte mer än rätt av mig att vara med honom.
"Nej Jack! Jag lovar dig, jag skulle aldrig göra så mot dig!" ropade jag förtvivlat efter honom men han hade redan stormat ut genom ytterdörren.
Jag kände mig...tom. Hur kan han ens anklaga mig för otrrohet? Jag är inte sån. Tänker han så om mig? Jag klarade inte av att tänka mer på honom utan att känna hur jag blev röd om kinderna av ilska. Jag bättrade på mitt smink lite innan jag bestämde mig för att gå ut på stan och kolla runt lite. Jag kan ju trotsallt inte sitta inne hela dagen och vänta på att han skulle komma hem.
Jag gick runt lite och kikade i några affärer, inget intressant direkt men jag hittade en ny parfym som jag köpte, den luktade vanilj blandat med kokosnöt,jag kunde knappt sluta lukta på den i affären. Plingklockan plingade till när jag lämnade den lilla affären och gick ut på gatan igen, plötsligt hörde jag en klingande röst som var som musik i mina öron, Justins. Jag vände mig om och tittade förvånat på honom.
"Nikki! Hej" ropade Justin och vinkade till mig, det såg ut som han tvekade men tillsist joggade han fram till mig och gav mig en lätt kram.
"Hej.." sa jag tveksamt och sneglade på tjejerna som stod några meter bakom Justin, de försökte inte ens dölja det dom sa..
"Det är är slampan Nicole"
"Hon bara uttnytjar Justin, hon ligger säkert bara med Jack för att hon känner sig ensam"
"Hon vill bara ha uppmärksamhet"
Jag kände... ingenting alls. Jag koncentrerade mig på Justiin och han såg halvt förvånad ut över min reaktion.
"Nikki... hur är det?" frågade han och jag nästan smälte av hans varma blick.
"va? Bra?" svarade jag och höjde på ena ögonbrynet. Vi träffades igår, klart jag mår bra?
"Du brukar alltid... alltid ta åt dig av hatet.." nästan viskade han fram så tonårstjejerna bakom inte skulle höra.
Plötsligt slog det mig att det Justin sa var sant, jag brydde mig helt enkelt inte. Jag var väl antagligen van att bli sårad, men de enda orden som biter på mig är de som lämnar Jacks mun. Han kan få mig att gråta på två sekunder men ändå att skratta på två sekunder.
"Jag...jaha" svarade jag enkelt, jag orkade ingen konflikt.
"Du..." började han och kliade sig i nacken innan han mötte min blick igen "Du har hört va?" frågade han och slickade sina läppar, mina ögon kunde inte låta bli att stirra på de nu fuktiga läpparna.
"Ja.. Är det sant? TMZ brukar ju alltid hitta på och.." började jag.
"Ja" avbröt han och log lite. Jag kunde inte låta bli att le lite men lugnade mig och fick ett neeutralt ansiktsuttryck igen.
"Men..." svarade jag för att fortsätta konversationen men jag blev avbruten. Igen.
"Men.. nu kan ju vi bli tillsammans?" frågade han hoppfullt och snuddade min hand, jag drog bort den och tittade på hans guldiga supras. Gash, den här mannen visste verkligen hur man bar supras.
Tjejerna bakom stod med sina mobiltelefoner i högsta hugg och sög in ett djupt andetag när Justin uttalde sina välvalda ord.
"Justin.. jag är upptagen. Jag litar inte på dig" svarade jag kyligt men kunde inte låta bli att känna hur mitt hjärta skrek 'JA JUSTIN, JAG ÄLSKAR DIG'. Jag ville inte vara tjejen som gick tillbaka till killen som hade en sån stor lögn för mig.. Även om Selena ljög så tvekade han inte en sekund på att lämna mig, eller ja det verkade som det. Som att han inte försökte efter jag sa till honom att jag inte ville att han skulle fortsätta ringa mig. Jag är tjej, självklart ville jag att han skulle ringa men åandra sidan ville jag bara tjuta så fort jag hörde hans änglalika röst.
"Och du litar på Jack?" Fräste Justin och uttalade 'Jack' med en hatfull röst. Jag kunde se hur hans ögon blev blanka.
"Jag... Justin" sa jag och letade febrilt efter ord att säga men det var tomt. Jag vill ha honom, jag vill men jag vill inte vara hans dörrmatta. Jag vill ha någon som behandlar mig med respekt.
"Nikki... Jag visste inte att hon ljög.. Du vet inte hur många nätter jag har kramat min kudde och hoppats att när jag öppnar ögonen så är det du som ligger där med ditt änglaliknande hår spretat runt ditt perfekta ansikte, dina rosa läppar lätt särade och ett lugnande snusande som får mig att känna mig så lugn, dina stängda ögon får mig att vilja beskydda dig mot allt ont som finns och hur du alltid rynkar på näsan precis innan du vaknar" sa han och det fick mitt hjärta att sjunka.
"Jag vaknar alltid i besvikelse och med kudden full med tårar.. Varje natt går jag igenom en dröm om oss, hur du skrattar och vi har det underbart, precis som vi hade innan allt det här dramat. Varje dag tänker jag på hur det skulle varit om jag hade varit smartare och inte gjort sånt som jag... gjorde. Hur det skulle vara om du fortfarande älskar mig precis på samma sätt som jag älskar dig, om du någonsin tänker på mig, oss. Förlåt Nicole, för allt ont jag har gjort mot dig, om jag har fått dig att inte känna dig speciell, om jag har blivit arg. Men om du ger mig en chans till så ska jag se till att bli den du förtjänar, jag vet att ett 'förlåt' inte gör att du förlåter mig men jag hoppas att du ger mig en till chans att förbättra mig, snälla Nikki" Praktiskt taget bad han och jag ville bara krama om honom, han såg så sårbar ut, så ensam. Så... kär. Och här är jag och beter mig som en äkta bitch, jag kände pressen av folket som nu stod i en cirkel runt omkring oss och kamerorna som filmade. Min andning blev tyngre och jag måste här ifrån.
"Justin... förlåt" nästan viskade jag fram och kvävde gråten i halsen. Justins hasselbruna ögon tittade på mig med sorgsenhet, som att jag precis krossade hans hjärta. Igen.
"Förlåt..." viskade jag igen och började springa därifrån....
Heeeej! Sofia här (Eller ja Cornelia ligger i sängen här bredvid men hon skriver på sin fanfic och ja....) Men jag eller vi menar jag hihi ska börja på 83an nu så .... ADIOS AMIGOS! Och juste, glöm inte att kommentera! :)
One Time Chapter 81!
"Damerna först" skrattade jag och öppnade hotellrumsdörren, Selena fnissade lite och drog in mig. Våra läppar möttes i en varm kyss, hennes händer knutna runt min nacke och mina händer placerade på hennes midja.
"Justin.." flåsade hon och puttade bort mig.
"Ja?" svarade jag och slickade mina torra läppar.
"Jag älskar dig" sa hon och jag kände hur en klump växte i magen på mig, varför vet jag inte men.. ja.
"Jag älskar dig med" svarade jag och drog för gardinerna, endast en smal springa av ljus sipprade igenom det stora fönstret.
"Så.. du älskar inte Nicole längre? Du älskar mig?" frågade hon och även om det var halvmörkt kunde jag se hur hon bet hennes underläpp av nervositet över mitt svar.
"Nej, jag älskar dig, bara dig baby" ljög jag och kände mig illa till mods. Ta dig samman.
"Lovar du?"
"Jag lovar" svarade jag och tog ett steg närmare henne, våra ansikten bara centimeter från varandra.
"Bra, för det är en sak jag måste berätta........."
"Justin.." flåsade hon och puttade bort mig.
"Ja?" svarade jag och slickade mina torra läppar.
"Jag älskar dig" sa hon och jag kände hur en klump växte i magen på mig, varför vet jag inte men.. ja.
"Jag älskar dig med" svarade jag och drog för gardinerna, endast en smal springa av ljus sipprade igenom det stora fönstret.
"Så.. du älskar inte Nicole längre? Du älskar mig?" frågade hon och även om det var halvmörkt kunde jag se hur hon bet hennes underläpp av nervositet över mitt svar.
"Nej, jag älskar dig, bara dig baby" ljög jag och kände mig illa till mods. Ta dig samman.
"Lovar du?"
"Jag lovar" svarade jag och tog ett steg närmare henne, våra ansikten bara centimeter från varandra.
"Bra, för det är en sak jag måste berätta........."
Justins Perspektiv:
Jag kan inte förstå vad hon precis hade sagt, jag försökte säga nånting men jag var som fastfrusen. Hennes ord spelades om och om i mitt huvud: "Jag är inte gravid". Jag ville skrika, jag ville bort från allt, det var en lögn. Hon hade ljugit.
"Justin? Men det gör ju inget? Jag är smal och vi älskar ju varandra?" sa hon och smekte min kind, jag samlade kraft och slog bort den.
"Hur kunde du?" frågade jag tårögd.
"Men Justin.. Jag saknade dig, och du sa att du älskade mig och jag älskar dig.. så vad är problemet?" frågade hon och jag kände inget annat än sorg. Allt det här... en lögn? Jag kan fortfarande inte förstå att den som skulle bli mor till mitt barn, inte alls skulle bli det. Allt som har hänt.. så fel. Jag och Nikki... vi hade kunnat vara tillsammans, jag kunde tagit hand om henne efter koman. Jag hade aldrig sårat henne, aldrig slagit henne. Aldrig låtit någon skada henne. Plötsligt brast jag ut i gråt, patetisk som jag är grät jag. Tår efter tår rullade ner för mina kinder.
"Vet du hur många gånger jag önskat att jag inte hade legat med dig? Velat vrida tillbaka klockan och gjort det ogjort, jag var en omogen idiot. Jag skulle inte behandlat varken dig eller Nikki så, jag tog... jag tog droger. Jag drack,jag har varit deprimerad. Kan du inte förstå att hur mycket jag än önskar att jag kunde älska dig så tillhör mitt hjärta Nicole, hon har det och hon har krossat det men jag älskar henne ändå. Bara tanken av henne får mig att vilja skratta och gråta samtidigt. Hon får mig att må bra. Jag älskar dig Selena men inte som du tror att jag gör. Kärleken som jag känner för Nicole är som fyverkerier och bomber, gnistor från en eldsvåda. Hon får mitt hjärta att dunka extra slag, slå frivolter. Bara hennes närvaro gör att jag får handsvett, jag blir nervös. Men ändå är jag så otroligt bekväm med henne, hon får mig lugn och nervös på samma gång" sa jag och tog ett djupt andetag. Selena stod som förstenad och bara stirrade på mig. Jag vet att jag precis hade gjort det som Nikki gjorde mot mig. Slet ut mitt hjärta och trampade på det, det gick i tusen bitar och ingen kan laga det förutom just hon.
"Men..." snyftade hon.
"Jag är ledsen Selena, men om du nu inte är gravid kan jag inte göra det här.. Det är inte rättvist varken mot dig eller mig. Det finns någon där ute som älskar dig för dig, någon som du inte behöver ljuga för, någon som älskar dig lika mycket som jag älskar Nikki" sa jag och drog bort tårarna från hennes kind.
"Förlåt Justin.. Men när jag började ljuga kunde jag inte ta tillbaka det.. Jag älskar dig men jag förstår. Jag ville bara ha dig för mig själv en stund. Förlåt" snyftade hon och jag gav henne en kram.
"Så... Justin Bieber och Selena Gomez, vänner?" halvskojade jag och hon nickade med ett leende.
"Jag åker i morgon, om det är okej? Klockan är ganska mycket" sa hon och jag nickade.
"Självklart, godnatt" sa jag och gick in i badrummet.
"Godnatt" sa hon precis när jag stängde dörren.
Ljuset var så starkt att jag kisade, när jag hade kissat och tvättat händerna såg jag mig i spegeln. Jag ska inte bli pappa. Jag log stort och tvättade ansiktet då tårarna hade torkat på mina kinder, vilket sved. Ouch.
När jag var klar gick jag ut i rummet igen och möttes av en halvt snarkande selena. Jag suckade ut och kröp ner i sängen bredvid henne innan jag somnade.
Jag är fri.
-
Jag vaknade av ljudet från min vibrerande mobil, jag grymtade till innan jag tittade vem det var som ringde såhär dags. Chris.
"Mhhm" muttrade jag oh sträckte på mig, vilket ledde till att jag gjorde ett ljud som lät som en bebisödla.
"Justin, är det sant?" frågade han och jag kunde höra nervositeten i hans röst.
"Va?" svarade jag fortfarande frånvarande och blundade igen. Varför ska den här sängen vara så gudomligt skön...
"Selena.. ringer någon klocka? NI ÄR INTE ETT PAR" nästan skrek han och jg vaknade till. Just det.
"Jaha.. nej vi gjorde slut igår. Hon är inte.." började jag och satte mig upp.
"Gravid" avbröt Chris och suckade. Jag är inte säker på om det var en ledsen suck eller en glad suck.
"Vad ska ni göra idag?" frågade jag för att byta ämne. Nu när jag ändå var vaken kunde vi ju lika gärna småprata.
"Vi tänkte åka till något jag vet inte något zoo och sen tivoli, vill du följa med?" sa han nu med en ivrig och sprallig röst. Chris älskade karuseller.
"Faktiskt så tror jag att jag bara ska ta det lugnt idag, jag har lite grejer jag måste fixa" svarade jag fick ett enkelt 'okej' till svar.
"Vi hörs senare då,bro?" sa jag glatt.
"Det gör vi!" svarade han lika spralligt. Därefter la vi på, jag klev upp ur sängen och gick in i badrummet. Vattnet blev nästan varmt på direkten och jag drog av mig mina adidas shorts och linnet, iklädd endast mina vita Calvin Klein kalsonger begrundade jag min kropp i den avlånga spegeln på kakelväggen. När jag hade spänt mig tillräckligt drog jag av dom och hoppade in i duschen. Vattnet rullade ner för min kropp och genast började jag sjunga på Ne-Yo So Sick. Mina spända muskler blev avslappnade och när jag blundade höll jag på att somna om, jag bestämde mig för att klivaa ur glasduchen då jag ville fixa lite saker idag.
Nikki.
Jag klädde på mig och kollade frisyren säkert ett tiotal gånger innan jag gick ut, den långa korridoren kändes alltför kort och ett pling hörde från hissen när jag klev in.
"Sir" hörde jag en röst och tittade på den långa dörrvakten som höll upp dörren åt mig, jag tackade och gick ut. Tänk att det finns folk som försörjer sig på att öppna dörrar.
"Du kan släppa av mig där framme" sa jag till chauförren och pekade på ett litet café som det stod Dory's på, chauförren nickade och bromsade in vid trottoarkanten.
"Tack" sa jag och hoppade ut, jag satte mig på en bänk utanför fiket och funderade på min 'smarta' plan. Jag visste inte ens vart hon var, vart hon bodde om hon bodde här. Hon kanske var här över dagen? Deprimerad av bara tanken på att hon kanske inte ens är här bestämde jag mig för att gå in på cafét och köpa mig en Coca Cola och en blåbärsmuffin. Den sista tuggan gled ner och jag smackade belåtet.
Jag gick runt lite på stan, kände mig allmänt ensam. När jag hade gått ut från någon herrbutik möttes jag av säkert 15 tjejer som kommer springandes mot mig, jag kunde inte låta bli att le. Mina beliebers är bäst.
"Justin, jag älskar dig!"
"Justin!"
"Justin!" hörde jag tjejröster runtomkring mig. Jag började signera och ta bilder tills jag såg någon i min ögonvrå. Jag antog att det inte var någon speciell men när jag vred på huvudet såg jag någon... Ja en smal figur... Vänta? Nej sån tur kan jag inte ha..
"Nikki!" ropade jag och ett förvånat ansikte stirrade mot mig.
Hej! Sofia här :) Jag blev mest nöjd med början och ja förlåt för att det inte var så bra och bla bla men ja det kommer ett nytt i morgon :) xoxo sofia&cornelia
"Justin? Men det gör ju inget? Jag är smal och vi älskar ju varandra?" sa hon och smekte min kind, jag samlade kraft och slog bort den.
"Hur kunde du?" frågade jag tårögd.
"Men Justin.. Jag saknade dig, och du sa att du älskade mig och jag älskar dig.. så vad är problemet?" frågade hon och jag kände inget annat än sorg. Allt det här... en lögn? Jag kan fortfarande inte förstå att den som skulle bli mor till mitt barn, inte alls skulle bli det. Allt som har hänt.. så fel. Jag och Nikki... vi hade kunnat vara tillsammans, jag kunde tagit hand om henne efter koman. Jag hade aldrig sårat henne, aldrig slagit henne. Aldrig låtit någon skada henne. Plötsligt brast jag ut i gråt, patetisk som jag är grät jag. Tår efter tår rullade ner för mina kinder.
"Vet du hur många gånger jag önskat att jag inte hade legat med dig? Velat vrida tillbaka klockan och gjort det ogjort, jag var en omogen idiot. Jag skulle inte behandlat varken dig eller Nikki så, jag tog... jag tog droger. Jag drack,jag har varit deprimerad. Kan du inte förstå att hur mycket jag än önskar att jag kunde älska dig så tillhör mitt hjärta Nicole, hon har det och hon har krossat det men jag älskar henne ändå. Bara tanken av henne får mig att vilja skratta och gråta samtidigt. Hon får mig att må bra. Jag älskar dig Selena men inte som du tror att jag gör. Kärleken som jag känner för Nicole är som fyverkerier och bomber, gnistor från en eldsvåda. Hon får mitt hjärta att dunka extra slag, slå frivolter. Bara hennes närvaro gör att jag får handsvett, jag blir nervös. Men ändå är jag så otroligt bekväm med henne, hon får mig lugn och nervös på samma gång" sa jag och tog ett djupt andetag. Selena stod som förstenad och bara stirrade på mig. Jag vet att jag precis hade gjort det som Nikki gjorde mot mig. Slet ut mitt hjärta och trampade på det, det gick i tusen bitar och ingen kan laga det förutom just hon.
"Men..." snyftade hon.
"Jag är ledsen Selena, men om du nu inte är gravid kan jag inte göra det här.. Det är inte rättvist varken mot dig eller mig. Det finns någon där ute som älskar dig för dig, någon som du inte behöver ljuga för, någon som älskar dig lika mycket som jag älskar Nikki" sa jag och drog bort tårarna från hennes kind.
"Förlåt Justin.. Men när jag började ljuga kunde jag inte ta tillbaka det.. Jag älskar dig men jag förstår. Jag ville bara ha dig för mig själv en stund. Förlåt" snyftade hon och jag gav henne en kram.
"Så... Justin Bieber och Selena Gomez, vänner?" halvskojade jag och hon nickade med ett leende.
"Jag åker i morgon, om det är okej? Klockan är ganska mycket" sa hon och jag nickade.
"Självklart, godnatt" sa jag och gick in i badrummet.
"Godnatt" sa hon precis när jag stängde dörren.
Ljuset var så starkt att jag kisade, när jag hade kissat och tvättat händerna såg jag mig i spegeln. Jag ska inte bli pappa. Jag log stort och tvättade ansiktet då tårarna hade torkat på mina kinder, vilket sved. Ouch.
När jag var klar gick jag ut i rummet igen och möttes av en halvt snarkande selena. Jag suckade ut och kröp ner i sängen bredvid henne innan jag somnade.
Jag är fri.
-
Jag vaknade av ljudet från min vibrerande mobil, jag grymtade till innan jag tittade vem det var som ringde såhär dags. Chris.
"Mhhm" muttrade jag oh sträckte på mig, vilket ledde till att jag gjorde ett ljud som lät som en bebisödla.
"Justin, är det sant?" frågade han och jag kunde höra nervositeten i hans röst.
"Va?" svarade jag fortfarande frånvarande och blundade igen. Varför ska den här sängen vara så gudomligt skön...
"Selena.. ringer någon klocka? NI ÄR INTE ETT PAR" nästan skrek han och jg vaknade till. Just det.
"Jaha.. nej vi gjorde slut igår. Hon är inte.." började jag och satte mig upp.
"Gravid" avbröt Chris och suckade. Jag är inte säker på om det var en ledsen suck eller en glad suck.
"Vad ska ni göra idag?" frågade jag för att byta ämne. Nu när jag ändå var vaken kunde vi ju lika gärna småprata.
"Vi tänkte åka till något jag vet inte något zoo och sen tivoli, vill du följa med?" sa han nu med en ivrig och sprallig röst. Chris älskade karuseller.
"Faktiskt så tror jag att jag bara ska ta det lugnt idag, jag har lite grejer jag måste fixa" svarade jag fick ett enkelt 'okej' till svar.
"Vi hörs senare då,bro?" sa jag glatt.
"Det gör vi!" svarade han lika spralligt. Därefter la vi på, jag klev upp ur sängen och gick in i badrummet. Vattnet blev nästan varmt på direkten och jag drog av mig mina adidas shorts och linnet, iklädd endast mina vita Calvin Klein kalsonger begrundade jag min kropp i den avlånga spegeln på kakelväggen. När jag hade spänt mig tillräckligt drog jag av dom och hoppade in i duschen. Vattnet rullade ner för min kropp och genast började jag sjunga på Ne-Yo So Sick. Mina spända muskler blev avslappnade och när jag blundade höll jag på att somna om, jag bestämde mig för att klivaa ur glasduchen då jag ville fixa lite saker idag.
Nikki.
Jag klädde på mig och kollade frisyren säkert ett tiotal gånger innan jag gick ut, den långa korridoren kändes alltför kort och ett pling hörde från hissen när jag klev in.
"Sir" hörde jag en röst och tittade på den långa dörrvakten som höll upp dörren åt mig, jag tackade och gick ut. Tänk att det finns folk som försörjer sig på att öppna dörrar.
"Du kan släppa av mig där framme" sa jag till chauförren och pekade på ett litet café som det stod Dory's på, chauförren nickade och bromsade in vid trottoarkanten.
"Tack" sa jag och hoppade ut, jag satte mig på en bänk utanför fiket och funderade på min 'smarta' plan. Jag visste inte ens vart hon var, vart hon bodde om hon bodde här. Hon kanske var här över dagen? Deprimerad av bara tanken på att hon kanske inte ens är här bestämde jag mig för att gå in på cafét och köpa mig en Coca Cola och en blåbärsmuffin. Den sista tuggan gled ner och jag smackade belåtet.
Jag gick runt lite på stan, kände mig allmänt ensam. När jag hade gått ut från någon herrbutik möttes jag av säkert 15 tjejer som kommer springandes mot mig, jag kunde inte låta bli att le. Mina beliebers är bäst.
"Justin, jag älskar dig!"
"Justin!"
"Justin!" hörde jag tjejröster runtomkring mig. Jag började signera och ta bilder tills jag såg någon i min ögonvrå. Jag antog att det inte var någon speciell men när jag vred på huvudet såg jag någon... Ja en smal figur... Vänta? Nej sån tur kan jag inte ha..
"Nikki!" ropade jag och ett förvånat ansikte stirrade mot mig.
Hej! Sofia här :) Jag blev mest nöjd med början och ja förlåt för att det inte var så bra och bla bla men ja det kommer ett nytt i morgon :) xoxo sofia&cornelia
One Time Chapter 80!
Väl på stranden så hittade vi en bra plats att lägga oss ner på och Jack sa att han skulle köpa en glass åt sig. Jag la mig ner, fortfarande med kläderna på mig och lät solens strålar bränna mot mitt skinn.
"Nikki!" skrek en välkänd röst och jag satte mig upp.
Chris!
Och Josh Hutcherson?
Vanessa Hudgens, Selena och ingen mindre än...
Justin Bieber...
Justins perspektiv:
Hon är här... Nikki är här! Jag vet inte hur jag ska reagera, ena halvan av mig ville bara springa fram till henne, hålla om henne och kyssa henne mjukt men passionerat. Men den andra halvan, den mer realistiska.. visste att hon aldrig skulle gå med på det, hon hatar mig. Hon sa att hon aldrig mer ville se mig, men... detta måste vara ett tecken? Eller bara ett sammanträffande.. Men var hon här själv?
"Kom sätt dig, sätt dig!" halvskrek Chris till Nikki och tog tag i hennes högra arm och hon höll sig för mijan då hon såg ut att ha ont... varför? Hon kom närmare och jag kände hur handsvetten bildades på mina handflator.
"Hej!" sa hon glatt och tittade på alla, ja alla utom mig.
"Det här är Vanessa" Presenterade Chris och jag kunde se hur hon fnissade lite.
"Jag vet... dom är kändisar" skrattade hon och jag kände hur jag sprack upp i ett leende, hennes leende kunde få vem som helst att bli glad.
"Jaha...Just det" svarade Chris och skrattade lite.
"Är du här själv eller?" frågade Chris efter några sekunders tystnad.
Hon såg ut att tveka innan hon svarade, men till slut öppnade hon munnen.
"Nej men Jack" sa hon och vi fick ögonkontakt i några millisekunder. Mitt leende försvann tvärt och det kändes som att jag fick ett slag i magen. Jack... Seriöst? Med hennes skönhet och underbara personlighet kan hon få vilken kille som helst och hon väljer.. Jack?!
"Jaha, vart är han då?" Frågade Chris och la en arm över Nikkis axlar.
"Han köper glass" svarade hon och log lite.
"Jaså....Glass på stranden,huh?" frågade han och vickade på ögonbrynet.
"Nej... Han köper glass till sig själv" svarade hon och log.
Vänta va? Vilken kille åker till en strand med en tjej och köper glass till sig själv?
"Vill du bada?" frågade Chris efter ett tag, Selena drog handen genom mitt hår och pussade mig på kinden. Antagligen för att visa sitt revir, men Nikki såg inte ens på oss. Eller mig rättare sagt, jag var som luft. Jag har nog aldrig känt mig såhär sårbar.
"Nej eller nej det är ju kallt i vattnet" skrattade Nikki och vacklade med blicken, det var något som inte stämde.
"Men sola kan du ju göra? Du kan ju inte va på en strand med kläder på!" svarade han och han började rulla upp hennes linne, jag önskar att jag kunde göra det. Hon lät honom dra över linnet.
"Vad har hänt?" frågade Chris, jag kände hur jag blev orolig. Nikki stod med ryggen mot oss andra och jag kunde inte se något konstigt förrens hon vände sig om.
"Nikki!" utbrast jag innan jag kunde stoppa mig själv. Allas blickar for mot mig men jag kunde inte bry mig mindre.
"Vad har hänt?" fortsatte jag och alla stirrade förskräckt på hnne igen.
"Jag..jo.. Några killar hoppade..dom hoppade på mig efter.. efter en fest" stammade hon fram otåligt. Hon ljög.
"Jaha.. men hur är det?" frågade Chris och gav henne linnet som han nyss drog av.
"Jo det är väl bra..." började hon innan hon blev avbruten.
"Nämen här är du ju!" sa Jack som kom gåendes mot oss, han mötte min blick och det var allt något lömskt där. Han ställde sig precis bredvid Nikki och höll handen runt hennes midja samtidigt som han åt på sin jordgubbs Cornetto.
"Hej Jack" sa Chris och log.
-
"Nikki, vill du gå till kiosken eller nåt?" frågade Vanessa. Jag tittade upp och såg att Nikki stirrade på...mig nae... snararemin bröstkorg eller... mitt halsband! Till min förvåning såg jag att hon också hade halsabandet på sig, vilket fick mitt hjärta att slå frivolter.
"Jo visst" svarade hon glatt och båda ställde sig upp, Nikki drog på sig sitt linne.
"Men.. jag då?" Frågade Selena och tittade på Vanessa.
"Men du är ju gravid.. jag tänkte.. du kanske inte ska gå så lång sträcka? Men kom då!" svarade Vanessa och log mot Selena.
"Du kanske ska stanna här... Tänk på barnet" sa jag beskyddande och la min arm runt Selenas axlar, hon nickade och Nicole och Vanessa gick iväg.
Efter kanske tio minuter av bara..sittandes för min del fick jag nog, jag ville se vart hon var, vad hon gjorde. Herregud jag börjar låta som en stalker men... Jag kanske aldrig mer få va så nära henne som jag var förut idag.
"Jag ska gå på toa, vi ses sen?" sa jag och de andra slutade prata för en sekund, nickade och började prata igen. Jag sjönk ner i den varma sanden när jag gick upp på asfalten för att komma till kiosken och toaletterna. Där. Där stod dom, hand i hand och pratade. Plötsligt tittade Nikki upp, hon sa nånting till Vanessa, antagligen om mig d Vanessa vände sig om.
"Hej" sa jag försiktigt och stod precis bredvid dom.
"Justin" sa Vanessa med ett varnande tonläge, jag visste vad hon menade. Jag hade krossat den där flickans hjärta och nu sökte jag efter hennes tillit igen. Jag är en douchebag men jag kan inte hjälpa det, jag kan inte komma över henne.
"Snälla, låt mig bara få prata med Nicole en stund, om det är okej?" frågade jag och mötte Nikkis blick, hennes pupiller var stora men hon nickade lätt, Vanessa suckade uppgivet.
"Justin, Selena är min bästa vän. Inget fuffens nu, du ska bli pappa" sa Vanessa och gav mig en hyttande näve innan hon fnissade och gick iväg.
"Jag går till de andra" sa hon och vinkade innan hon gick.
Jag var ensam med Nikki. Yes.
Plötsligt kände jag ett hårt slag över kinden, det sved och brände men det värsta var att det var Nikki som slog mig.
"Det har jag väntat på länge" sa hon och försökte dölja leendet på hennes läppar.
"Jag antar att jag förtjänade det" sa jag och smålog lite.
"Det gjorde du" svarade hon och slog mig löst på armen.
"Ska vi sätta oss?" frågade jag och tittade menande på hennes sida, hon såg ut att ha ont.
"Okej" svarade hon och vi satte oss på en träbänk vid kisosken.
"Förlåt" sa jag och vände mig mot henne, hon tittade på mig.
"Färlåt, jag vet inte... Om jag skulle kunna göra det ogjort skulle jag det. Men jag ska bli pappa, jag måste acceptera att det inte bara är mina känslor som gäller längre. Jag älskar dig, så otroligt mycket. Jag visste inte att man kunde älska någon på det här sättet, det gör ont att tänka på att du hatar mig" sa jag och drog in ett andetag. Jag var tvungen att sansa mig då jag kände tårarna bakom ögonlocken.
"Jag hatar inte dig" Avbröt hon och tittade rakt in mina ögon. Hon var ärlig.
"Va? Men det jag gjorde var oförlåtligt.." sa jag och kände hur handsvetten började komma tillbaka.
"Ja, men vi var inte ens tillsammans då. Jag orkar inte vara arg länrge. Jag ger upp, du är med Selena och jag är med... Jack" sa hon och nu kände jag mig förvirrad. Vad menade hon med det? Älskar hon mig med?
"Jack, säger du?" frågade jag och höjde på ögonbrynen i förvåning.
"Ja. Han behandlar mig bra, han.. han älskar mig" svaraded hon och tittade åt ett annat håll .
"Vad hände mid din midja?" frågade jag och tittade på henne, hon var så vacker. Hon hade blivit väldigt smal men hon var vacker, varför var hon så smal? Hon var vackrare när hon var normal byggd.
"Jag sa ju förut..." började hon men jag avbröt henne.
"Lögnare" sa jag och hon bet sig lite i läppen, som att hon tvekade.
Tillslut suckade hon och pillade lite på sina nagelband.
"Jack.. han"
"Jack?" avbröt jag igen och kände hur ilskan bubblade inom mig. Den jäveln.
"Låt mig prata klart, Jack var berusad, han tyckte att jag hade klätt mig fel. Men han sa förlåt och han älskar mig. Han sa att det var ett misstag" Nästan viskade hon fram och jag kude se sårbarheten i hennes ögon, hon var vilse. Hon var utnyttjad. Det kliade i fingrarna på mig, den där pretty boy skitstöveln visste att han kunde leka med hennes känslor. Jag ville slå sönder honom.
"Justin..." sa hon och tittade på mig, jag insåg att jag nog måste sett knäpp ut. Antagligen helt röd i ansiktet och med knutna nävar.
"Nikki, du ska inte behöva stå ut med honom" sa jag lugnande och kramade om henne. Hon blev lite chockad men jag kände hur hon slappnade av när våra kroppar möttes. Det här hade jag drömt om så länge. Jag älskade henne så mycket.
"Justin, det här är fel... Vi ska hata varandra" sa hon och jag släppte taget.
"Men..." började jag även om jag visste att det var fel. Hon har det bättre utan mig, jag ville bara känna hennes närhet en sista gång.
"Nej Justin, nu går vi tillbaka, vi har säkert varit här i 20 minuter" sa hon och ställde sig upp.
Det ar som en stor sten släppte från mina axlar, jag kändemig lätt och ivrig. Nikki gick bredvid mig och log, men jag kände henne tillräckligt bra för att iveta att hon försökte dölja sin smärta.
"Ska jag bära dig?" frågade jag och vickade på ögonbrynen.
"Nej tack.." svarade hon och fortsatte titta framför sig, var det fr tidigt för att skoja? Nu blev det pinsamt.
"Hej!" ropade Chris när han såg oss, han gav mig en nyfiken blick men kramade sedan om Nikki, hon fnissade lite och tittade försiktigt på Jack.
"Nej, jag tror att vi ska bege oss hemåt, eller vad säger du älskling?" sa han och betonade älsklig extra hårt, han är nog också någon slags revirmärkande människa.
"Okej" svarade hon och tog Jacks hand, de sa hejdå och börjdae g iväg, hand i hand. Avundsjukan krampade i magen på mig, jag ville inte att hon skulle g, min älskade älskade Nicole. Jag ville att jag var den som fick ta hem henne, säga gulliga saker till henne och få henne att känna sig speciell.
"Justin?" Jag vaknade till ur dagdrömmen av att ngon slog mig på armen.
"...Va?" svarade jag och tittade på de andra.
"Ska vi gå? Det börjar bli kallt" frågade Selena och log.
"Vi ses i morgon" sa jag och de andra tre nickade, Selena hade redan börjat gå mot bilen. Jag joggade upp till henne och la min armrunt hennes smala axlar. Hennes bruna ögon gnistrade och hennes tänder glittrade när hon log. Hon var så vacker. Men inget jämfört med Nikki, jag förstår inte. Folk skulle döda för att få ha Selenas skönhet, men ändå tilltalar den inte mig på samma sätt som Nicoles. Hennes skönhet slår det gnistor om, man blir glad och det pirrar i magen bara av att höra hennes namn.
Jag öppnade bildörren och hoppade in innan vi körde iväg mot vårat hotell, Four Seasons.
-
"Damerna först" skrattade jag och öppnade hotellrumsdörren, Selena fnissade lite och drog in mig. Våra läppar möttes i en varm kyss, hennes händer knutna runt min nacke och mina händer placerade på hennes midja.
"Justin.." flåsade hon och puttade bort mig.
"Ja?" svarade jag och slickade mina torra läppar.
"Jag älskar dig" sa hon och jag kände hur en klump växte i magen på mig, varför vet jag inte men.. ja.
"Jag älskar dig med" svarade jag och drog för gardinerna, endast en smal springa av ljus sipprade igenom det stora fönstret.
"Så.. du älskar inte Nicole längre? Du älskar mig?" frågade hon och även om det var halvmörkt kunde jag se hur hon bet hennes underläpp av nervositet över mitt svar.
"Nej, jag älskar dig, bara dig baby" ljög jag och kände mig illa till mods. Ta dig samman.
"Lovar du?"
"Jag lovar" svarade jag och tog ett steg närmare henne, våra ansikten bara centimeter från varandra.
"Bra, för det är en sak jag måste berätta........."
OHHHHH cliffhanger! Sofia här, ja vi har blivit ganska dåliga på att uppdatera.. FÖRLÅT!! men ja.. det här var lite spännande vaaa ;) Jag ska skriva ett till men ställer nog det på tidsinställt eller så skriver jag klart det i morgon... allafall.... Ha en bra söndagskväll ;)
xoxo sofia&cornelia
Hon är här... Nikki är här! Jag vet inte hur jag ska reagera, ena halvan av mig ville bara springa fram till henne, hålla om henne och kyssa henne mjukt men passionerat. Men den andra halvan, den mer realistiska.. visste att hon aldrig skulle gå med på det, hon hatar mig. Hon sa att hon aldrig mer ville se mig, men... detta måste vara ett tecken? Eller bara ett sammanträffande.. Men var hon här själv?
"Kom sätt dig, sätt dig!" halvskrek Chris till Nikki och tog tag i hennes högra arm och hon höll sig för mijan då hon såg ut att ha ont... varför? Hon kom närmare och jag kände hur handsvetten bildades på mina handflator.
"Hej!" sa hon glatt och tittade på alla, ja alla utom mig.
"Det här är Vanessa" Presenterade Chris och jag kunde se hur hon fnissade lite.
"Jag vet... dom är kändisar" skrattade hon och jag kände hur jag sprack upp i ett leende, hennes leende kunde få vem som helst att bli glad.
"Jaha...Just det" svarade Chris och skrattade lite.
"Är du här själv eller?" frågade Chris efter några sekunders tystnad.
Hon såg ut att tveka innan hon svarade, men till slut öppnade hon munnen.
"Nej men Jack" sa hon och vi fick ögonkontakt i några millisekunder. Mitt leende försvann tvärt och det kändes som att jag fick ett slag i magen. Jack... Seriöst? Med hennes skönhet och underbara personlighet kan hon få vilken kille som helst och hon väljer.. Jack?!
"Jaha, vart är han då?" Frågade Chris och la en arm över Nikkis axlar.
"Han köper glass" svarade hon och log lite.
"Jaså....Glass på stranden,huh?" frågade han och vickade på ögonbrynet.
"Nej... Han köper glass till sig själv" svarade hon och log.
Vänta va? Vilken kille åker till en strand med en tjej och köper glass till sig själv?
"Vill du bada?" frågade Chris efter ett tag, Selena drog handen genom mitt hår och pussade mig på kinden. Antagligen för att visa sitt revir, men Nikki såg inte ens på oss. Eller mig rättare sagt, jag var som luft. Jag har nog aldrig känt mig såhär sårbar.
"Nej eller nej det är ju kallt i vattnet" skrattade Nikki och vacklade med blicken, det var något som inte stämde.
"Men sola kan du ju göra? Du kan ju inte va på en strand med kläder på!" svarade han och han började rulla upp hennes linne, jag önskar att jag kunde göra det. Hon lät honom dra över linnet.
"Vad har hänt?" frågade Chris, jag kände hur jag blev orolig. Nikki stod med ryggen mot oss andra och jag kunde inte se något konstigt förrens hon vände sig om.
"Nikki!" utbrast jag innan jag kunde stoppa mig själv. Allas blickar for mot mig men jag kunde inte bry mig mindre.
"Vad har hänt?" fortsatte jag och alla stirrade förskräckt på hnne igen.
"Jag..jo.. Några killar hoppade..dom hoppade på mig efter.. efter en fest" stammade hon fram otåligt. Hon ljög.
"Jaha.. men hur är det?" frågade Chris och gav henne linnet som han nyss drog av.
"Jo det är väl bra..." började hon innan hon blev avbruten.
"Nämen här är du ju!" sa Jack som kom gåendes mot oss, han mötte min blick och det var allt något lömskt där. Han ställde sig precis bredvid Nikki och höll handen runt hennes midja samtidigt som han åt på sin jordgubbs Cornetto.
"Hej Jack" sa Chris och log.
-
"Nikki, vill du gå till kiosken eller nåt?" frågade Vanessa. Jag tittade upp och såg att Nikki stirrade på...mig nae... snararemin bröstkorg eller... mitt halsband! Till min förvåning såg jag att hon också hade halsabandet på sig, vilket fick mitt hjärta att slå frivolter.
"Jo visst" svarade hon glatt och båda ställde sig upp, Nikki drog på sig sitt linne.
"Men.. jag då?" Frågade Selena och tittade på Vanessa.
"Men du är ju gravid.. jag tänkte.. du kanske inte ska gå så lång sträcka? Men kom då!" svarade Vanessa och log mot Selena.
"Du kanske ska stanna här... Tänk på barnet" sa jag beskyddande och la min arm runt Selenas axlar, hon nickade och Nicole och Vanessa gick iväg.
Efter kanske tio minuter av bara..sittandes för min del fick jag nog, jag ville se vart hon var, vad hon gjorde. Herregud jag börjar låta som en stalker men... Jag kanske aldrig mer få va så nära henne som jag var förut idag.
"Jag ska gå på toa, vi ses sen?" sa jag och de andra slutade prata för en sekund, nickade och började prata igen. Jag sjönk ner i den varma sanden när jag gick upp på asfalten för att komma till kiosken och toaletterna. Där. Där stod dom, hand i hand och pratade. Plötsligt tittade Nikki upp, hon sa nånting till Vanessa, antagligen om mig d Vanessa vände sig om.
"Hej" sa jag försiktigt och stod precis bredvid dom.
"Justin" sa Vanessa med ett varnande tonläge, jag visste vad hon menade. Jag hade krossat den där flickans hjärta och nu sökte jag efter hennes tillit igen. Jag är en douchebag men jag kan inte hjälpa det, jag kan inte komma över henne.
"Snälla, låt mig bara få prata med Nicole en stund, om det är okej?" frågade jag och mötte Nikkis blick, hennes pupiller var stora men hon nickade lätt, Vanessa suckade uppgivet.
"Justin, Selena är min bästa vän. Inget fuffens nu, du ska bli pappa" sa Vanessa och gav mig en hyttande näve innan hon fnissade och gick iväg.
"Jag går till de andra" sa hon och vinkade innan hon gick.
Jag var ensam med Nikki. Yes.
Plötsligt kände jag ett hårt slag över kinden, det sved och brände men det värsta var att det var Nikki som slog mig.
"Det har jag väntat på länge" sa hon och försökte dölja leendet på hennes läppar.
"Jag antar att jag förtjänade det" sa jag och smålog lite.
"Det gjorde du" svarade hon och slog mig löst på armen.
"Ska vi sätta oss?" frågade jag och tittade menande på hennes sida, hon såg ut att ha ont.
"Okej" svarade hon och vi satte oss på en träbänk vid kisosken.
"Förlåt" sa jag och vände mig mot henne, hon tittade på mig.
"Färlåt, jag vet inte... Om jag skulle kunna göra det ogjort skulle jag det. Men jag ska bli pappa, jag måste acceptera att det inte bara är mina känslor som gäller längre. Jag älskar dig, så otroligt mycket. Jag visste inte att man kunde älska någon på det här sättet, det gör ont att tänka på att du hatar mig" sa jag och drog in ett andetag. Jag var tvungen att sansa mig då jag kände tårarna bakom ögonlocken.
"Jag hatar inte dig" Avbröt hon och tittade rakt in mina ögon. Hon var ärlig.
"Va? Men det jag gjorde var oförlåtligt.." sa jag och kände hur handsvetten började komma tillbaka.
"Ja, men vi var inte ens tillsammans då. Jag orkar inte vara arg länrge. Jag ger upp, du är med Selena och jag är med... Jack" sa hon och nu kände jag mig förvirrad. Vad menade hon med det? Älskar hon mig med?
"Jack, säger du?" frågade jag och höjde på ögonbrynen i förvåning.
"Ja. Han behandlar mig bra, han.. han älskar mig" svaraded hon och tittade åt ett annat håll .
"Vad hände mid din midja?" frågade jag och tittade på henne, hon var så vacker. Hon hade blivit väldigt smal men hon var vacker, varför var hon så smal? Hon var vackrare när hon var normal byggd.
"Jag sa ju förut..." började hon men jag avbröt henne.
"Lögnare" sa jag och hon bet sig lite i läppen, som att hon tvekade.
Tillslut suckade hon och pillade lite på sina nagelband.
"Jack.. han"
"Jack?" avbröt jag igen och kände hur ilskan bubblade inom mig. Den jäveln.
"Låt mig prata klart, Jack var berusad, han tyckte att jag hade klätt mig fel. Men han sa förlåt och han älskar mig. Han sa att det var ett misstag" Nästan viskade hon fram och jag kude se sårbarheten i hennes ögon, hon var vilse. Hon var utnyttjad. Det kliade i fingrarna på mig, den där pretty boy skitstöveln visste att han kunde leka med hennes känslor. Jag ville slå sönder honom.
"Justin..." sa hon och tittade på mig, jag insåg att jag nog måste sett knäpp ut. Antagligen helt röd i ansiktet och med knutna nävar.
"Nikki, du ska inte behöva stå ut med honom" sa jag lugnande och kramade om henne. Hon blev lite chockad men jag kände hur hon slappnade av när våra kroppar möttes. Det här hade jag drömt om så länge. Jag älskade henne så mycket.
"Justin, det här är fel... Vi ska hata varandra" sa hon och jag släppte taget.
"Men..." började jag även om jag visste att det var fel. Hon har det bättre utan mig, jag ville bara känna hennes närhet en sista gång.
"Nej Justin, nu går vi tillbaka, vi har säkert varit här i 20 minuter" sa hon och ställde sig upp.
Det ar som en stor sten släppte från mina axlar, jag kändemig lätt och ivrig. Nikki gick bredvid mig och log, men jag kände henne tillräckligt bra för att iveta att hon försökte dölja sin smärta.
"Ska jag bära dig?" frågade jag och vickade på ögonbrynen.
"Nej tack.." svarade hon och fortsatte titta framför sig, var det fr tidigt för att skoja? Nu blev det pinsamt.
"Hej!" ropade Chris när han såg oss, han gav mig en nyfiken blick men kramade sedan om Nikki, hon fnissade lite och tittade försiktigt på Jack.
"Nej, jag tror att vi ska bege oss hemåt, eller vad säger du älskling?" sa han och betonade älsklig extra hårt, han är nog också någon slags revirmärkande människa.
"Okej" svarade hon och tog Jacks hand, de sa hejdå och börjdae g iväg, hand i hand. Avundsjukan krampade i magen på mig, jag ville inte att hon skulle g, min älskade älskade Nicole. Jag ville att jag var den som fick ta hem henne, säga gulliga saker till henne och få henne att känna sig speciell.
"Justin?" Jag vaknade till ur dagdrömmen av att ngon slog mig på armen.
"...Va?" svarade jag och tittade på de andra.
"Ska vi gå? Det börjar bli kallt" frågade Selena och log.
"Vi ses i morgon" sa jag och de andra tre nickade, Selena hade redan börjat gå mot bilen. Jag joggade upp till henne och la min armrunt hennes smala axlar. Hennes bruna ögon gnistrade och hennes tänder glittrade när hon log. Hon var så vacker. Men inget jämfört med Nikki, jag förstår inte. Folk skulle döda för att få ha Selenas skönhet, men ändå tilltalar den inte mig på samma sätt som Nicoles. Hennes skönhet slår det gnistor om, man blir glad och det pirrar i magen bara av att höra hennes namn.
Jag öppnade bildörren och hoppade in innan vi körde iväg mot vårat hotell, Four Seasons.
-
"Damerna först" skrattade jag och öppnade hotellrumsdörren, Selena fnissade lite och drog in mig. Våra läppar möttes i en varm kyss, hennes händer knutna runt min nacke och mina händer placerade på hennes midja.
"Justin.." flåsade hon och puttade bort mig.
"Ja?" svarade jag och slickade mina torra läppar.
"Jag älskar dig" sa hon och jag kände hur en klump växte i magen på mig, varför vet jag inte men.. ja.
"Jag älskar dig med" svarade jag och drog för gardinerna, endast en smal springa av ljus sipprade igenom det stora fönstret.
"Så.. du älskar inte Nicole längre? Du älskar mig?" frågade hon och även om det var halvmörkt kunde jag se hur hon bet hennes underläpp av nervositet över mitt svar.
"Nej, jag älskar dig, bara dig baby" ljög jag och kände mig illa till mods. Ta dig samman.
"Lovar du?"
"Jag lovar" svarade jag och tog ett steg närmare henne, våra ansikten bara centimeter från varandra.
"Bra, för det är en sak jag måste berätta........."
OHHHHH cliffhanger! Sofia här, ja vi har blivit ganska dåliga på att uppdatera.. FÖRLÅT!! men ja.. det här var lite spännande vaaa ;) Jag ska skriva ett till men ställer nog det på tidsinställt eller så skriver jag klart det i morgon... allafall.... Ha en bra söndagskväll ;)
xoxo sofia&cornelia
One Time Chapter 79!
"Hörde du vad jag sa?" röt han, hans ögon var mörka och blixtrade till. Jag insåg nu att han hade stannat bilen vid sidan av kanten.
"Ja..aj släpp mig.." kved jag och han släppte mig, han fyttade sig tillbaka och fokuserade på vägen igen. Vi var tysta resten av resan.
-
"Nikki, baby. Vi är framme" sa han glatt när han svängde in på en uppfart. Huset var hyfsat stort, vitt och perfekt läge mot stranden.
Nikkis Perpsektiv:
Vi klev in i den stora hallen, det doftade... målarfärg och... mat?
Jag vände mig om och såg Jacks belåtna ansiktssuttryck
"Gå in i köket, det är där framme till höger" sa han leendes och pekade längre ner i hallen. Nyfikenheten tog över mig och jag trippaade genast in till köket, det var perfekt. Köket var stort, vitt och luftigt med svarta köksbänkar. Köksbordet var dukat och maträtter va upplagda på vita tallrikar med en snittsig guldkant på.
"Jack!" utbrast jag och drog in den underbara doften.
"Gillar du det?" frågade han och ställde ner mina väskor på golvet.
"Du är så romantiskt!" svarade jag och kastade mig runt hans hals, han skrattade och kysste mig på pannan.
"Nu är jag hungrig, vi äter" sa Jack och släppte kramen, han klappade sig lite på magen innan vi gick och satte oss.
"Vad ska vi göra sen?" Frågade jag och svalde den sista tuggan av oxfilén. H
"Ja..aj släpp mig.." kved jag och han släppte mig, han fyttade sig tillbaka och fokuserade på vägen igen. Vi var tysta resten av resan.
-
"Nikki, baby. Vi är framme" sa han glatt när han svängde in på en uppfart. Huset var hyfsat stort, vitt och perfekt läge mot stranden.
Nikkis Perpsektiv:
Vi klev in i den stora hallen, det doftade... målarfärg och... mat?
Jag vände mig om och såg Jacks belåtna ansiktssuttryck
"Gå in i köket, det är där framme till höger" sa han leendes och pekade längre ner i hallen. Nyfikenheten tog över mig och jag trippaade genast in till köket, det var perfekt. Köket var stort, vitt och luftigt med svarta köksbänkar. Köksbordet var dukat och maträtter va upplagda på vita tallrikar med en snittsig guldkant på.
"Jack!" utbrast jag och drog in den underbara doften.
"Gillar du det?" frågade han och ställde ner mina väskor på golvet.
"Du är så romantiskt!" svarade jag och kastade mig runt hans hals, han skrattade och kysste mig på pannan.
"Nu är jag hungrig, vi äter" sa Jack och släppte kramen, han klappade sig lite på magen innan vi gick och satte oss.
"Vad ska vi göra sen?" Frågade jag och svalde den sista tuggan av oxfilén. H
an är så omtänksam och gullig, min Jus...Jack. Jack.
"Haha, lugna dig. Klockan är tio och..." började han men jag avbröt honom.
"Kan vi inte gå ut? Eller...ÅKA BÅT!!" nästan skrek jag och Jack ryggade tillbaka.
"Älskling, kan vi inte bara mysa?" frågade han och vickade på ögonbrynet.
"Snääääääälla" bad jag och gjorde den berömda puppy eyes blicken.
"Okej då.." svarade han och ryckte på axlarna innan han log brett och ställde sig upp.
"Ma'am" sa han artigt och sträckte ut sin hand, jag tog den och han flyttade sin hand till min midja.
"Du är så vacker" viskade han i mitt öra och kysste mig på kinden samtidigt som vi gick ut till bryggan där deras vita motorbåt låg och kluckade.
"Fan, jag glömde nycklarna. Jag kommer snart" svor Jack och joggade upp till huset.
Ensam stod jag där på bryggan och stirrade ut över det öppna havet, solnedgången gjorde att havet glittrade.
Tänk om Justin var här, min älskade Justin. Han skulle stå bakom mig och hålla om mig på bryggan, med sitt huvud på min axel, viska söta saker i mitt öra och vi skulle kyssas igen. Kyssen som jag inte hade känt på allt för lång tid. Nikki sluta! Du är med Jack och Jack älskar dig, han skulle aldrig såra dig. Ni är menade för varandra.
"Nikki?" Jag vaknade ur min dagdröm pågrund av att Jack ropade på mig. När jag vände på mig stod han redan i båten och skulle precis vrida om nyckeln.
"Ska du med eller?" Retades han och blinkade med ena ögat. Gash vad han var söt!
"Ja, ja jag kommer!" gnällde jag och fnissade lite efteråt. Jag hoppade in i båten och vi körde iväg. Båten studsade på vågorna och jag kunde inte göra annat än att njuta. Jag satt längst fram och det kallla vattnet forsade över mina fötter efter varje våg. Det var underbart.
"Nikki, jag fryser ihjäl! Kan vi köra hem? Vi har åkt i en timme" ropade Jack och bromsade in båten. Jag ville inte åka tillbaka, jag älskade känslan att vara tyngdlös, att kunna åka fort och känna vattnet studsa över mina fötter.
"Okej" svarade jag uppgivet och vi körde tillbaka.
"Usch vad jag fryser!" Utbrast Jack så fort vi kom in och då insåg jag att han bara hade en vit tshirt och ett par röda shorts på sig, och här är jag i jeans, linne och en munkjacka.
"Ska vi kolla på tv?" frågade jag och han nickade, vi gick in i tv rummet och såg på något matlagningsprogram.
Plötsligt stängde Jack av TVn.
"Hörrö! Jag tittade faktiskt på det där!" gnällde jag.
"Jag fryser, men jag vet en sak som gör att man blir varm..." sa Jack mystiskt och la en arm runt mina axlar. Plötsligt kände jag hur hela magen knöt sig, jag ville kräkas och jag vet inte varför. men jag antar att Jack vill det och han har gjort så fina saker för mig och jag..ja.
"Kom hit" befallde han med en sockersöt ton och lyfte upp mig på hans knä. Han började kyssa min hals och jag gjorde allt för att tänka å annat, lugna mig.
"Känns det bra?" flåsade Jack samtidigt som han drog av mitt linne över huvudet. Jag nickade till svar.
"Vi måste nog göra det här ordentligt, inte på en soffa liksom" sa han och lyfte upp mig, sittand. Sen tog han min hand och ledde mig till det gigantiska sovrummet. Den stora sängen dominerade rummet och Jack kastade ner mig så jag träffade dom fluffiga täckerna. Han började kyssa mig igen och jag ställde in auto pilot. Tårarna brännde innanför ögonen men jag blinkade bort dom innan han hann se. Jag gör det här för Jack.
"Haha, lugna dig. Klockan är tio och..." började han men jag avbröt honom.
"Kan vi inte gå ut? Eller...ÅKA BÅT!!" nästan skrek jag och Jack ryggade tillbaka.
"Älskling, kan vi inte bara mysa?" frågade han och vickade på ögonbrynet.
"Snääääääälla" bad jag och gjorde den berömda puppy eyes blicken.
"Okej då.." svarade han och ryckte på axlarna innan han log brett och ställde sig upp.
"Ma'am" sa han artigt och sträckte ut sin hand, jag tog den och han flyttade sin hand till min midja.
"Du är så vacker" viskade han i mitt öra och kysste mig på kinden samtidigt som vi gick ut till bryggan där deras vita motorbåt låg och kluckade.
"Fan, jag glömde nycklarna. Jag kommer snart" svor Jack och joggade upp till huset.
Ensam stod jag där på bryggan och stirrade ut över det öppna havet, solnedgången gjorde att havet glittrade.
Tänk om Justin var här, min älskade Justin. Han skulle stå bakom mig och hålla om mig på bryggan, med sitt huvud på min axel, viska söta saker i mitt öra och vi skulle kyssas igen. Kyssen som jag inte hade känt på allt för lång tid. Nikki sluta! Du är med Jack och Jack älskar dig, han skulle aldrig såra dig. Ni är menade för varandra.
"Nikki?" Jag vaknade ur min dagdröm pågrund av att Jack ropade på mig. När jag vände på mig stod han redan i båten och skulle precis vrida om nyckeln.
"Ska du med eller?" Retades han och blinkade med ena ögat. Gash vad han var söt!
"Ja, ja jag kommer!" gnällde jag och fnissade lite efteråt. Jag hoppade in i båten och vi körde iväg. Båten studsade på vågorna och jag kunde inte göra annat än att njuta. Jag satt längst fram och det kallla vattnet forsade över mina fötter efter varje våg. Det var underbart.
"Nikki, jag fryser ihjäl! Kan vi köra hem? Vi har åkt i en timme" ropade Jack och bromsade in båten. Jag ville inte åka tillbaka, jag älskade känslan att vara tyngdlös, att kunna åka fort och känna vattnet studsa över mina fötter.
"Okej" svarade jag uppgivet och vi körde tillbaka.
"Usch vad jag fryser!" Utbrast Jack så fort vi kom in och då insåg jag att han bara hade en vit tshirt och ett par röda shorts på sig, och här är jag i jeans, linne och en munkjacka.
"Ska vi kolla på tv?" frågade jag och han nickade, vi gick in i tv rummet och såg på något matlagningsprogram.
Plötsligt stängde Jack av TVn.
"Hörrö! Jag tittade faktiskt på det där!" gnällde jag.
"Jag fryser, men jag vet en sak som gör att man blir varm..." sa Jack mystiskt och la en arm runt mina axlar. Plötsligt kände jag hur hela magen knöt sig, jag ville kräkas och jag vet inte varför. men jag antar att Jack vill det och han har gjort så fina saker för mig och jag..ja.
"Kom hit" befallde han med en sockersöt ton och lyfte upp mig på hans knä. Han började kyssa min hals och jag gjorde allt för att tänka å annat, lugna mig.
"Känns det bra?" flåsade Jack samtidigt som han drog av mitt linne över huvudet. Jag nickade till svar.
"Vi måste nog göra det här ordentligt, inte på en soffa liksom" sa han och lyfte upp mig, sittand. Sen tog han min hand och ledde mig till det gigantiska sovrummet. Den stora sängen dominerade rummet och Jack kastade ner mig så jag träffade dom fluffiga täckerna. Han började kyssa mig igen och jag ställde in auto pilot. Tårarna brännde innanför ögonen men jag blinkade bort dom innan han hann se. Jag gör det här för Jack.
För Jack...
-
"Tack babe du var fantastisk" mumlade Jack och kysste mig slabbigt en sista gång, därefter hoppade han upp och tog på sig ett par topman kalsonger. Jag nickade och drog täcket närmare min kropp, gjorde allt för att inte bryta ihop framför honom.
"Jag ska åka och köpa lite frukost och sånt då vårand stärdeska inte hade köpt rätt saker" sa han irriterat och jag nickade igen. När han hade klätt på sig tog han två steg och kupade mig axel i sin hand. Han förde upp mig sittandes och kysste mig på pannan.
"Jag tycker om det här, du har alltid på dig det den senaste tiden" sa han och höll ett halsband mellan tummen och pekfingret. Justins halsband. Det vi köpte tillsammans, fast det vet ju inte Jack. Hans studerade framsidan lite till och jag tackade gud att han inte vände på det då Justins namn stod på baksidan.
"Älskar dig" sa han snabbt och gick ut, fotsteg hördes gå genom köket och bort mot dörren. När han gick ut låste han och jag satt kvar, ensam.
Då bröt jag ihop.
Allt jag hade känt forsade ur mig och skakigt klädde jag på mig och hämtade min mobil.
Jag var inte redo.
Men vem ska jag ringa? Så fort jag såg hennes nummer tryckte jag på den gröna knappet.
"Hej babe jag saknar dig!" skrek Alice ut ur den lilla högtalaren. Men jag snyfftade bara tillbaka.
"Nikki vad har hänt?" frågade hon oroligt och jag snyfftade igen, högre.
"jag var inte redo" mumlade jag fram.
"Inte redo för vad babe?" sa hon lugnt.
"Jack..han ville och jag ville inte igentligen men han ville ju så, så jag tänte...men jag var inte redo" viskade jag och Alice drog efter andan.
"Shh, det är lugnt...Nikki jag vet att det verkar hopplöst precis nu men ta bara ett lugnt andetag så ska du se att det blir bra. Men babe gör aldrig om det ifall du inte vill" sa hon och jag tog djupa andetag och blodet slutade pumpa så högt och tårarna slutade rinna som ett vattenfall.
"Okej tack Alice" mumlade jag och efter hon försäkrade mig om att jag kunde riga när som helst sa vi hej då och jag satte mig på golvet.
Halsbandet, Justin hade säkert inte det längre, jag är verkligen patetisk. Varför kan jag inte släppa Justin?
Mitt sår började svida och när jag lyffte på min tröja och sen bandaget var det rött. Så jag plockade upp spriten och tvättade mitt sår. Det sved som attan men när jag klar såg det bättre ut och jag gick ut ifrån badrummet. Ytterdörren låstes upp och jag gick till dörren. Jag kom hem med massor utav frukt.
"Hej sexy, byt om vi ska till stranden" sa han glatt och jag log lite smått.
"Men jag kan ju inte bada" sa jag förvirrat och pekade på mitt sår, Jacks ögon mörknade lite men blundade i någon sekund innan han öppnade dom igen och log så man såg alla vita tänder.
"Men du kan ju sola, du behöver lite sol...vampyr" sa han på skoj och puttade lätt på min axel. Jack sa åt mig att gå upp och sätta på mig min bikini så det var vad jag gjorde. Den han hade valt passade konstigt nog, hmm jag måste ha gått ner i vikt. Fast den var fortfarande lite för liten över brösten och hela bandaget fick min kropp att se konstig ut. Men om Jack vill gå till stranden då är det dit vi ska. Så över min rosa bikini satte jag på mig mitt linne med ett peace tecken och korta shorts. Och när jag kom ner igen hade Jack redan bytt om, eller tagit av sig sin tröja då han hade haft bahshorts på sig innan.
"Redo?" frågade han och jag nickade, det ordet fick mina ögon att svida till men jag brydde mig inte. Jack gav mig en strandväska och jag tittade på honom men tog imot väskan.
"Ja men Nikki jag kan ju inte bära en tjej väska" sa han och skrattade, jag skrattade med honom och vi gick ut. och iväg till stranden.
Promenaden tog runt tjugo minuter och Jack var gullig hela tiden, han tog kort på oss, mig ch husen runt oss hela tiden och sa hela tiden att jag var fin.
Väl på stranden så hittade vi en bra plats att lägga oss ner på och Jack sa att han skulle köpa en glass åt sig. Jag la mig ner, fortfarande med kläderna på mig och lät solens strålar bränna mot mitt skinn.
"Nikki!" skrek en välkänd röst och jag satte mig upp.
Chris!
Och Josh Hutcherson?
Vanessa Hudgens, Selena och ingen mindre än...
Justin Bieber...
Förlåt nästan en hel vecka det är ju inte...jag vet inte ens vad jag ska säga men nu har jag inte kollat kapitlet för att jag hinner inte precis nu men ska be sofia göra det sen kanske men ja förlåt igen...
One Time Chapter 78!
"Nikki babe vi är framme" viskade någon i mitt öra och jag öppnade ögonen och såg Jack bära upp mig. När vi var framme vid dörren var det låst så han ställde ner mig och plockade upp våran extra nyckel. Efter att Jack låst upp dörren gick vi in och Jack lyffte upp mig igen. Han bar in mig och så la han mig på sängen, Jack la sig ner bredvid och kysste mig på näsan innan han vände sig om och släckte lampan.
"Så vi åker imorgon?" mumlade jag trött, mina ögonlock hade redan börjat stängas och drömmarna tog över.
"Japp men sov nu Nikki du behöver din energi till imorgon" viskade Jack och jag somnade, såklart drömde jag om honom.
Nikkis Perspektiv:
"Shawty, kommer du eller? Det är inte så kallt i vattnet!" Ropade hans underbara stämma och jag kände hur jag blev varm i hela kroppen. Min blick drogs ner mot den varma, vita sanden som jag stod på, jag tittade upp och såg honom stå med det klarblåa vattnet till knäna, flinandes. Hans blick var oemotståndlig.
"Kommer!" Skrattade jag fram och sprang mot honom, eller ja. Vattnet var kallt så jag jag stannade tvärt vid vattenbrynet.
"Du vet att jag kommer dit, badkruka!" retades han och skrattade sitt glädjespridande skratt. Han fixade håret lite så det skulle stå rakt upp och jag suckade mentalt, seriöst. Vi var ensamna på en strandoch han skulle fixa håret? Han är allt för söt.
"Men det är så kaaaaaaaaaaallt!" sa jag och borrade de frusna tårna i den varma sanden igen.
Snart kände jag två starka armar plocka upp mig, med den ena armen under mina knäveck och den andra runt min bröstkorg, mitt huvud vilade mellan hans axel och hals. Jag kände hur hans hjärta dunkade hårt i hans bröstkorg, som han var nervös.
"Jag släpper om du inte säger de magiska orden" retades han när vi hade kommit ut en bit, hans perfekta leende spred sig över till mina läppar.
"Du kan inte tvinga mig.." svarade jag barnsligt och räckte ut tungan, han skrattade och genast drunknade jag i hans hasselbruna kärleksfulla ögon.
"Säg de magiska orden" pratsjöng han i en klingande melodi, vilket inte kunde få mig annat än fnissa.
"Och vad är dom då?" fnissade jag och drog handen över hans solbrända kind.
"Säg, jag älskar dig Justin" flinade han och jag förflyttade mig så jag nu satt med benen lindandes runt hans smala midja.
"Jag älskar dig, Justin" sa jag och vi båda blev seriösa. Han sökte min blick och höll fast den, hans hasselbruna ögon skiftades i soljuset och de såg nästan röda ut, han slickade sina läppar innan han lutade sin panna mot min.
Vi var bara några millimeter från varandra och jag kände hans varma andedräkt mot mina läppar jag skulle precis luta mig fram och känna den saknade och passionerade kyssen när....
"Nikki? Varför gråter du?" Hörde jag en röst långt bortifrån och jag vaknade till.
Fan, var det hela en dröm?
"Nikki?" Hörde jag en röst, rösten som tillhörde Jack. Han ruskade mig och jag vaknade upp, genast kände jag smärtan i midjan men jag låtsades inte om den.
"Vaaa?" mumlade jag och öppnade ögonen, jag låg på hans bröst och han tittade oroligt ner på mig. Jag drog handen över min kind och kände hur den var blöt av tårar, det sved i ögonen.
"Varför gråter du? Hade du en mardröm?" frågade han och drog sin hand över min kind.
"Nej, en bra dröm..." svarade jag och log lite.
"Men..varför grät du då?" svarade han och drog tillbaks sin hand.
"För att jag vill att det ska hända" svarade jag.
"Vem eller vad handlade det om då?" frågade han och drog sig undan, han reste sig och ställde sig bredvid sängkanten på min sida.
"Jag.. jag kommer inte ihåg" ljög jag. Varför var du ens tvungen att nämna något?
"Jaha..uhm.. men jag går ner och gör frukost, fixa till dig lite" sa han, uttryckslöst.
"Vadårå? Vi är ju bara hemma?" frågade jag och hävde mig upp på armbågen men la mig ner igen när den brännande smärtan i sidan var alltför svår att hantera.
"Ja men du har ju gråtit och..ja " sa han och gav mig en blick som utstrålade kylighet och han såg faktiskt lite äcklad ut.
"Ja, o..okej.." mumlade jag och så fort han hade gått ut ur rummet gick jag i badrummet. Det varma kakelgolvet värmde mina fötter, plötsligt kände jag tårarna innanför ögonlocken, drömmen spelades om och om i mitt huvud. Jag sjönk ner med ryggen mot toalettdörren, gråtandes. Jag är värdelös, patetisk.
Men om jag gör det här kanske det känns bättre? Det kanske får smärtan att försvinna? Tänkte jag och reste mig upp för att hämta den på handfatet............ Mobilen alltså.
Jag klickade in på Youtube appen och sökte på Justin Bieber. Efter cirka 10 minuter trycckte jag ner skärmen, måste han vara så förbannat underbar? Men jag kommer aldrig få honom igen, jag hade sagt till honom. Och dessutom kan jag inte gå tillbaks till honom. Han ska bli pappa för i helskotta!
Men jag älskar honom.... Nej Nikki! Du är med Jack, Jack behandlar dig bra, han tar hand om dig. Han skulle aldrig såra dig.. Men Just... Nej nej nej nej! Jack och Nikki. Så är det bara.
"Nikki!" Hörde jag Jacks röst ropa nere från köket, jag ställde mig upp.
"Kommer!" ropade jag tillbaka, jag tvättade av mitt ansikte och sminkade mig. Jag ville se fin ut inför Jack.
"Det tog sin lilla tid!" flinade Jack när jag kom in i köket, han åt en rostad macka samtidigt som han begrundade mitt utseende noga.
"Jag har tagit fram mjölk och flingor till dig" sa han och flyttade sin blick ner i telefonen.
"Jaha.. okej" svarade jag och ställde tillbaka smöret i kylen igen.
Jag åt upp ganska fort, ja jag är en frukostmänniska.
"Det räcker väl med en skål?" sa han när jag precis skulle hälla upp lite mer mjölk.
"Jo..ja det gör väl det" mumlade jag men kostade på mig ett leende.
"Du är vacker idag, nu när du har fixat dig" sa han sockersött och log.
Vad menade han med det? Var jag ful annars eller? Nikki, sluta. Jack älskar dig, du gör som han säger.
-
"Packa i den här också" flinade Jack som just nu grävde i min garderob. Han kastade en svart bikini som var två storlekar för liten ner i min väska.
"Men den är ju för liten!" fnissade jag.
"Nejnej, den kommer sitta perfekt. Plus att då ser man mer av din heta figur" svarade han och vickade på ögonbrynet.
"Åh min Mario sovtröja måste med!" halvskrek jag och plockade ut den alldeles för stora men mysiga tröjan, jag packade ner den och vi fortsatte lägga i alla möjliga grejer.
"Nu åker vi till mig då?" Frågade Jack när äntligen hade packat klart, jag nickade och bar väskorna ner för trappan och in i bilen. Jack gick bredvid och log.
-
"Jag kan inte fatta att vi ska till Palm Beach!" fangirlade jag och Jack log mot mig innan han skruvade upp radion, det var Adeles röst med Rolling in the deep. Jag gav ifrån mig ett tjut då jaag verkligen gillade Adele, Jack hade blicken fastspänd på vägen framför oss.
Jag började sjunga menn fick genast en dömande blick på mig, jag brydde mig inte. Han är min pojkvän och han ska stå ut med att jag sjunger.
"Kan du va tyst? Eller ta sånglektioner" sa han och jag stängde genast min mun. Han skrattade, antagligen nöjd över sin ´roliga´ kommentar.
"Babe, jag skoja. Bli inte arg" sa han efter ett tag då jag stirrade ut genom fönsterrutan. Jag svarade inte.
"Babe, svara när jag pratar med dig" sa han igen nu inte lika snällt, han ryckte tag i min arm och genast exploderade min sida av smärta och jag kved till.
"Hörde du vad jag sa?" röt han, hans ögon var mörka och blixtrade till. Jag insåg nu att han hade stannat bilen vid sidan av kanten.
"Ja..aj släpp mig.." kved jag och han släppte mig, han fyttade sig tillbaka och fokuserade på vägen igen. Vi var tysta resten av resan.
-
"Nikki, baby. Vi är framme" sa han glatt när han svängde in på en uppfart. Huset var hyfsat stort, vitt och perfekt läge mot srtanden.
One Time Chapter 77!
Smärta.
Det var vad jag i min högra sida och när jag tittade ner såg jag hur glaset var intryckt i min midja.
Blod
Guld
Ett hav utav guld och rött dansade framför mina ögon. Jack tittade på mig och kysste mig på pannan. Hela min kropp brann och kärnan var i midjan. Tårar rann ur mina ögon och plötsligt poppade Justins ansikte in framför mina ögon. Han log och lutade sig fram för att kyssa mig.
"Jag älskar dig" viskade han och jag log genom smärtan, för att jag saknade verkligen att höra Justin säga det.
"Jag älskar dig med"
Nikkis perspektiv:
Ett behagligt ljus fanns över mig och när jag öppnade ögonen låg jag i ett mörkt rum. Ett stort glasfönster och en dörr var framför, jag tittade ner och såg sjukhuskläder.
Okej så jag var på ett sjukhus. Varför?
Jag reste på mig men grymtade till och föll ner i sängen igen när min högra midja exploderade i smärta. Jag låg i sängen och blundade tills smärtan började avta. Utan att röra min kropp vred jag på huvudet och såg två kroppar sitta som två säckar med potatis på en säng.
Jag hostade till och en kropp flög upp och sprang över till mig.
"Nikki, du är vaken vi har varit så oroliga!" utbrast Martin och tog min hand. Han sträckte sig efter ett glas och förde det mot mina läppar, När jag hade druckit upp allt vatten öppnade jag min mun.
"Vad gör jag här?" frågade jag, det som hände var ju inte så farligt så varför låg jag på sjukhus?
"Minns du inte? Du skulle åka hem och några killar hoppade på dig, dom slog dig och tryckte in en spritflaska i din midja. Men Jack kom och räddade dig, han tog dig till sjukhuset och ringde oss" lögner allt var lögner men skulle jag ju inte säga till någon. Jack ångrar sig säkert så det är okej...
"Okej..." mumlade jag och den andra personen kom mot mig.
"Hej babe" viskade Jack och kysste min panna, min mage kurrade lågt vilket fick den brännande känslan att komma tillbaka.
"Jag är hungrig" sa jag och Martin sken upp.
"Jag hämtar mat, då kan jag ringa mamma och pappa!" sa han och hoppade upp från stolen.
"Jag är så glad att du är okej Nikki" sa han och log innan han skuttade ut. Jack tittade på mig och när jag mötte hans blick var den tom.
"Nikki förlåt för det där, jag älskar ju dig du vet det va?" sa han och la en hårslinga bakom mitt öra.
"Hur illa är det?" frågade jag och Jack lyfte bort täcket och drog upp den klänningsliknande sjukhusdräkten. Mitt högra ben hade småsår på sig och ifrån låret och precis över mina trosor var det ett sår. Men det stora var under ett banage som var dubbelt så stort som min hand, jag drog lite efter andan och Jack tittade på mig hela tiden, studerade mitt ansiktsuttryck.
"Dom fick sy ihop, inga innre organ är skadade då det inte är så djupt men du kommer föralltid ha ärr, Nikki förlåt jag ville bara att du skulle inse att du är min" sa Jack och kysste min mage precis bredvid såret.
"Det är okej Jack" sa jag och log, han menade det inte, Jack älskar mig, allt är okej.... eller hur?
"Vad bra för du kan ju inte lämna mig bara för ett misstag" sa han och kysste min mage igen. Jag började fnissa och smärtan startade igen, men jag brydde mig inte om den för Jack var så gullig. Hans stora hand gjorde mönster på min mage och jag följde farsinerat rörelsen.
Dörren öppnades och in hoppade Martin med en bricka full med mat, jag visste inte ens vad jag skulle börja äta.
"Jag frågade och det är bara att äta på sa din doktor" sa han och jag drog upp täcket till hakan men det föll ner igen när Jack hjälpte mig upp.
"Nikki förlåt men jag måste verkligen gå, mamma och pappa kommer om någon timme" sa han och tittade skuldmedvetet ner, han trodde säkert att jag skulle bli ledsen för att ingen i min familj var här men det är helt okej.
"Ja gå bara det är helt okej" sa jag och log, Martin kysste mig på pannan innan han sprang ut. Jag började ta en macka med ost på Jack tittade skeptiskt på mig.
Min mage sjöng utav glädje då det kändes sm jag inte hade ätit på flera år. När mackan var uppäten gick jag över till någon pasta salad och sen en munk.
"Nikki ska du verkligen äta allt det där?" sa Jack och tittade dömmande på mig och sedan maten. Långsamt la jag ner munken på brickan och tittade på honom.
"Vadådå?" frågade jag svagt och rynkade ihop ögonbrynen.
"Nej nej inget" sa han och vände blicken mot fönstret. All min apetit försvann, vad menade Jack med det? Tycker han att jag är tjock eller var det bara att jag skulle må illa. Vi satt där i tystnad och jag kunde inte sluta tänka på alla fel med mig själv. Hur kunde jag inte sett det här förut?
När vi hade varit tysta i nästan en halvtimme bröt Jack den med ett förslag.
"Så Nikki...jag har en överraskning till dig" sa han med ett leende på läpparna mitt egna ansikte sprack upp i ett leende, han var bara för söt.
"Vad?" frågade jag glatt och han visade att jag skulle hoppa lite åt sidan så han själv kunde ligga i sängen. När han hade lagt sig la han en arm om mina axlar och gjorde så att mitt huvud vilade på hans bröstkorg. Mitt sår gjorde lite ont när han flyttade på mig men jag hade lärt mig att ignorera små smärtor här och var när jag spenderade tid med Jack.
"Vi ska åka till min sommarstuga i palm beach och ha lite egen tid" sa han och log men hur han sa 'egen tid' fick mig att rysa. Jag har inte legat med Jack sen vi blev tillsammans igen och jag vet inte om jag vill eller ja någon gång kommer jag ju göra det men jag vet inte om jag är redo än. Fast Jack kanske blir arg om jag låter honom vänta... Jag kanske kan göra det för hans skull, han har gjort så mycke för mig, han var där efter Jus- han lämnade mig och även om vi har våra dåliga dagar så tycker jag fortfarande om Jack.. eller... JA! Ja ja ja ja ja det gör jag! Jag tycker om Jack och för hans skull kan vi göra saker
"Okej" sa jag och la på ett fejk leende, kanske vi bara skulle mysa och se på film...
"När åker vi?" frågade jag och bet på en nagel.
"När du blir utskriven så tänkte jag att vi kan åka hem till dig och packa sen till mig så åker vi, jag har redan pratat med dina föräldrar och förklarat allt" sa han glatt, vänta om han har hunnit prata med mina föräldrar hur länge sov jag då?
"Jack hur länge var jag medvetslös?"
"Lite mer än en dag" sa han och lekte med mitt hår. Lite mer än en dag!? okej... det är väl okej...
"När får jag åka hem?"
Jack svarade inte utan tryckte på en röd knapp och efter några sekunder kom en sjuksköterska och en doktor in i rummet, dom var båda runt femtio.
"Godkväll ms. Stark hur mår du?" frågade mannen mig och höll upp ett block.
"Jag mår bra bara lite ont i min midja" sa jag och log svagt. Jack höll ett stadigt grepp om mig så att jag inte skulle ramla ut.
"Bra, det är inga skador förutom midjan men sålänge du är försiktig får du gå, men går stygnen upp åker du direkt hit eller till närmaste sjukhus, förstått?" sa att allvarligt och jag nickade.
"Bra, du ska göra rent det varje dag med sprit och om en vecka kan du ta bort bandaget" efter det fick jag ett reccept på vad jag skulle köpa och dom gick ut. Jack hjälpte mig upp och att klä på mig i ett par mjukisar och en stor tröja. Vi gick ut och fram till en kassa där jag köpte spriten som jag skulle tvätta med och smärtstillande.
Jack hjälpte mig ut till hans bil och in, han hoppade själv in och knäppte fast sig. Jag gjorde likadant och reagerade inte ens när bältet kom emot mitt sår. Jack babblade på hela vägen om allt vi skulle göra i palm beach och jag nickade med då och då. Mina tankar kretsade runt honom...hur jag sa att jag älskade honom precis innan jag blev medvetslös. Jag trodde ärligt talat att jag hade lyckats tränga bort dom känslorna men tydligen hade jag fel.
Att älska Justin är något jag alltid kommer att göra och för det hatar jag honom. Jag hatar hur han får mig att känna, tiden vi var tillsammans var den bästa i mitt iv men det vart helt klart inte värt det för nu mår jag skit. Men Jack får mig väl att må lite bättre, kanske typ...
Att jag inte kan komma över Justin, jag är bara patetisk jag känner mig som ett fan som är kär i honom men kommer aldrig få honom... Men jag har Jack, jag har någon som älskar mig.
"Nikki babe vi är framme" viskade någon i mitt öra och jag öppnade ögonen och såg Jack bära upp mig. När vi var framme vid dörren var det låst så han ställde ner mig och plockade upp våran extra nyckel. Efter att Jack låst upp dörren gick vi in och Jack lyffte upp mig igen. Han bar in mig och så la han mig på sängen, Jack la sig ner bredvid och kysste mig på näsan innan han vände sig om och släckte lampan.
"Så vi åker imorgon?" mumlade jag trött, mina ögonlock hade redan börjat stängas och drömmarna tog över.
"Japp men sov nu Nikki du behöver din energi till imorgon" viskade Jack och jag somnade, såklart drömde jag om honom.
förlåt att det här kapitlet blev dåligt och kort jag är en usel människa.... Nej men hoppas ni tycker det är bra och ja... det var väl allt stay sexi ;)
xoxo cornelia&fia
One Time Chapter 76!
"Hon heter Mary och Martin, hon är sju år äldre än dig...det skulle aldrig hända" sa jag på skoj bitchigt och hans vänner gjorde 'uuuuuh' ljud och slog honom på skoj. Jag tog Marys hand och drog med henne upp till mitt rum.
"Förlåt för honom..för mycket hormoner" skyllde jag på och Mary började skratta.
"Fint rum" sa hon och tittade runt i mitt rum.
"Tack, så det är två timmar tills vi ska åka, ska vi göra oss i ordning?"
Nikkis perspektiv:
Mary ville bara ha sitt hår i en toffs men sminket fick jag fixa och inte för att skryta men...hon såg fantastisk ut! Fast det gör hon ju alltid.
"Du är så fin" sa jag och shasade upp henne och iväg till spegeln. Hon följde med och log stort när hon såg sig själv. Mary blev bara finare när hon log, vilket hon inte gör så ofta.
"Tack Nikki" sa hon och kramade om mig jag kramade tillbaka och eftersom hon redan var superlång och hade klackar på sig var jag mer än ett huvud kortare än henne.
"Nu ska jag fixa dig" sa hon och drog med mig till stolen hon nyss satt på. Den var fortfarande varm och medan Mary hämtade nya hårnålar pillade jag med mitt nagellack.
När hon kom tillbaka började hon ta slinga för slinga och rulla upp håret till slutet utav huvudet för att fästa fast det med en hårnål. Så gjorde hon med allt hår förutom luggen som fick ligga på vardera sida. Den lockade hon lätt med borstade ut så det såg 'messy' ut som hon sa.
Sminkningen var det vanliga med kajal, det var ett tag sen jag hade kajal men det var ju trots allt min signatur look.
Mary hjälpte mig med klänningen då hon inte ville förstöra sitt mästerverk, så hon fick helt enkelt hjälpa mig. Jag var helt nöjd med min kropp så varför skulle jag skämmas över att Mary såg mig liksom? När vi var färdiga efter mycket problem gick jag till spegeln och jag älskade vad jag såg.
Klänningen var mer perfekt nu än vad den var i affären och jag kunde inte sluta stirra på hur guldet glittrade i ljuset. Jag vände mig om och ryggen var lika fin som resten utav klänningen. Jag gjorde rätt i att köpa den och inte kan Jack bli arg för att jag har den på mig.
"Så ska vi gå?" frågade jag och Mary sa ett 'mm'. Vi gick ner för trappan och in till TV rummet, Martin och hans två vänner var helt inne i fifat så jag knackade honom på axeln.
"Martin, vi ska gå nu sover dom här" sa jag och pekade på dom två storögda killarna på vardera sida utav Martin "hemma hos oss eller blir du ensam ikväll?" fortsatte jag.
"Om du kommer tillbaka inatt stannar vi här" sa den ena med mörkare hår och ljusbruna ögon, nästan som Justins...
NEJ våga inte komma in i mitt huvud!!!
"Pfft du är för ung för mig" sa jag och flinade.
"Men Nikki Mary här är 23 och Chris 20 John är 16 så han är bara två år yngre än dig medan Chris är tre så du och John kan helt klart dejta" sa Martin på skoj och fick John att nicka ivrigt.
"Japp för du vill ju verkligen höra mig och John din vän här låta" sa jag och imiterade höga stöningar och Martin såg genast äcklad ut. John tittade ner på sina jean och jag kan bara tänka mig vad som går runt i hans huvud...
"Okej jag tar tillbaka vad jag sa dejta inte någon utav mina vänner. Någonsin!" sa han skarpt och jag skrattade, Mary skrattade så mycket att hon fick hålla sig för magen.
"Ja iallafall vi går nu"
Vi gick till Caspars hus och där stod Alice redan ute och väntade på oss, vi fick varsin kram utav henne innan vi trippade över stenarna i våra klackar till bilen. Caspar hoppade in och han körde till Jacks hus.
Du är verkligen fin, jag älskar din klänning" sa Mary och log mot Alice, ett leende spreds över hennes ansikte utav komplimangen.
"Min älskling är alltid fin" sa Caspar och blinkade åt Alice som blev rosa om kinderna. Jag startade radion och slutet på Blow med Ke$ha spelades och vi höjde och sjöng med i slutet på texten.
"Det där var blow med Ke$ha och nu kommer våran egna badboy Justin Bieber med beauty and a beat"
När hans musik började spelas stelnade jag till och alla i bilen blev tysta, Alice gav mig en blick genom backspegeln och Caspar tittade på mig med sorgsna ögon. Mary visste inte ens att jag hade dejtat Justin så jag ville inte ställa till med en scen i bilen. Men jag var obekväm som attan.
"Caspar kan du byta kanal Nikki är ju inte bekväm med att lyssna på Justin" sa Mary och jag tittade på henne med stora ögon.
"Vet du att.." sa jag och lät meningen dö ut.
"Nikki jag bor inte under en sten, men jag bryr mig inte om det där. Du är min vän och jag skulle aldrig dömma dig och du vill inte lyssna på hans musik så jag förstår inte varför vi gör det" sa Mary och gav mig ett svagt leende, Alice bytte kanal och jag la mitt huvud på Marys axel.
"Tack" viskade jag och hon kramade min hand. Alla fortsatte att prata som vanligt och strax var vi framme vid Jacks och Caspars vän Andrews hus. Det var verkligen gigantiskt.
"Så det här är Andrews hus" sa jag när vi hade hoppat ut.
"Det är typ 20 gånger så stort som min lägenhet!" utropade Mary och stirrade sig omkring med stora ögon. Jag har varit på fest här ett tiotal gånger så jag visste vägen runt huset och gick direkt in.
Musiken dånade runt i huset och jag hörde skrillex spelas. Tjejer i lyxiga, slampiga klänningar och killar i dyra märkeskläder dansade och drack överallt. Direkt hittade jag Jack bland alla svettiga kroppar.
"Jack!" skrek jag och han vände sig om med ett leende på läpparna. Det försvann lite när han såg mig och han ögon mörknade lite men blev snabbt till sin vanliga färg igen, han gick mot mig och kysste mig hårt på läpparna. Han hade en skinnjacka i handen och en grå tshirt med blåa shorts på sig. Han var verkligen snygg.
Men inget i jämörelse till Justin....
Kan jag inte hålla ett enda löfte till mig själv?
"Hej Jack" sa jag för att få mig på andra tankar än Jus- ehh han
"Hej babe...vad har du på dig?" frågade han och tittade på mig hungrigt.
"Visst är den fin" sa jag och log, mina händer drogs över det lena matrialet.
"Fin..nja..sexig fan ja vad den är sexig...lite för sexig Nikki vet du hur många killar som äter upp dig med ögonen det är typ ögonvåldtäckt!" sa han men som att försäkra honom att jag inte brydde mig kysste jag honom, hans händer smög sig ner till min rumpa och pressade mig mot hans hårda överkropp. Jag kunde nästan se magrutorna genom det mörka tunna tyget. Någon harklade sig bakom oss när jag vände mig om stod Mary där och flinade.
"Åh Jack det här är Mary" sa jag och presenterade dom två till varandra. Dom hälsade och precis när jag skulle fråga vad Mary ville ha att dricka kom någon tjej jag aldrig sett förut.
"Mary?" frågade hon med en hög röst. Marys ögon sken upp och dom kramade varandra länge.
"Minnie, jag har inte sett dig på evigheter!" sa Mary glatt och dom två tjejerna kramade varandra igen.
"Mary jag går med Jack ring om det är något okej?" sa jag, Mary och Minnie borde få lite privat tid, ja så privat det kan bli på en fest. Hon nickade och jag drog med mig Jack bort till en soffa där jag såg Andrew.
"Hej Andrew" sa jag med sprudlande glädje, precis när jag skulle sätta mig ner drog Jack upp mig i hans knä. Andrew lyfte på ena ögonbrynet men skakade på axlarna, hans ögon gick över hela min kropp och jag kunde se att han gillade vad han såg. Jag brydde mig inte, just nu brydde jag mig bara om vad Jack tyckte.
"Hej Nikki" slurrade någon kille som jag kände igen men visste inte ifrån vart...
"Hej..." sa jag awkward medan jag försökte att komma på vart jag kände igen honom ifrån.
"Nicholas" slurrade han och la en hand på mitt knä, okej jag känner inte riktigt dig men... Jack stelnade till och slappnade inte ens av när jag inte så hyffsat slog bort Nicholas hand.
"Så...Nikki, du är jävligt sexig ikväll" började han och plötsligt slog det mig. Jag har legat med snubben. Han var typ min femte eller nåt. Tänka sig inte trodde jag att jag skulle träffa honom igen.
"Umh tack" mumlade jag och Jacks grepp om min midja hårdnade, det började nästan göra ont men vid det här laget var jag van vid att Jack höll i mig hårt, lite för hårt. Men det var okej för Jack är bra för mig så att jag får lite ont då och då gör inget.
"Jag ska ta lite vatten" mumlade jag och reste på mig, Jack reste på sig bakom mig och smackade mig på rumpan. Jag blev lite förvånad så jag vände mig bara för att se att det inte var jag utan Nicholas som stod och flinade, eller det var inte länge för strax låg han på golvet med Jack över sig.
"Du rör henne inte!" skrek Jack fast det hördes knappt över musiken och nästan ingen märkte vad som hände. Nicholas skrattade på golvet och Jack slog till honom i bröstkorgen. Han tappade andan för några sekunder men så fort han drog in luft i sina lungor började han fnittra igen.
"Jack snälla sluta" skrek jag så det precis nådde Jack öron. Han reste inte på sig och han lutade sig fram och viskade något. Nicholas färg försvann och han spärrade upp ögonen. Vad det än var som Jack sa var det något hemskt.
"Du är psykiskt sjuk!" skrek Nicholas och Jack log ett snett leende. Det var inte hans vanliga leende utan ett jag bara sett en gång. När han bröt sig in i mitt hus och jagade mig.
Det är okej Nikki han kommer aldrig göra så mot dig igen.
Jack såg fortfarande förbannad ut men jag hann inte ens försöka lugna ner honom då han stormade iväg och ut genom dörren. Jag började springa efter men kom sedan på att jag åkte med Caspar. Så först sprang jag runt och letade efter Mary.
"Mary!" skrek jag över dånet utav David Guetta, Mary och Minnie dansade med varsitt plastglas i sin hans.
"Mary jag måste hem kan du ta dig hem själv?" Minnie skrek att hon kunde ta Mary hem och jag sprang vidare och letade efter Caspar eller Alice.
Caspar stod - så klart med Alice- några meter bort och jag srang allt vad jag kunde till dom. När jag tittade på den stora klockan som hängde på väggen hade det redan gått en och en halv timme. Utan att fråga började jag gräva i Caspars fickor, varken han eller Alice brydde sig. När jag hittade hans bilnyckel tog jag en penna som låg på bordet bredvid oss och började skriva på hans arm.
Lånade dina nycklar nödläge, du är ändå för full för att köra kan hämta dig och Alice imorgon ring då, Nikki
Sen sprang jag mot dörren och hoppade in i bilen. Mitt ben hoppade upp och ner medan jag körde och jag kunde inte sluta tugga på min kind. Blodsmak kom in i min mun men jag var för orolig att Jack skulle göra något dummt för att ens tänka på att jag bet sönder min ena kind.
När jag äntligen var framme vid Jacks hus sprang jag in, jag visste att ingen var hemma. Hela huset var mörkt och jag tog av mig mina klackar så jag skulle kunna gå utan att ramla.
"Jack?" ropade jag och ljudet utav glas som krossar hördes ifrån köket. Jag tassade dit såg Jack stå med ryggen mot mig, glas vid slutet utav väggen och någron dricka -sprit antar jag- i en stor fläck på väggen.
"Jack.." viskade jag och han vände sig om, hans blodsprängda ögon stirrade på mig.
"Nå?" sa han och jag blev förvirrad.
"Va?" frågade jag och Jack skrattade humorlöst.
"Knullade du honom?!" skrek han och jag ryggade undan. Trodde han att jag skulle...
"Nej Jack, jag skulle aldrig göra så emot dig" sa jag med låg röst och han himlade med ögonen.
"Du är en sån slampa!" skrek han och började gå över till mig. En flaska med en brun dryck i fördes mot hans mun och han gulpade i sig några klunkar.
"Du är fucking min förstår du inte det!?" skrek han och slog mig över kinden. Nej nej nej, han lovade att inte göra det igen...han lovade att inte slå mig!
"Jag borde straffa dig för att du trodde något annat..." sa han och slurrade på sina ord. Jag stod förstelnad i köket med en kille som lovade att aldrig slå mig igen och nu är han full och jag vet inte vad han tänker göra...
"Förlåt Jack" viskade jag och han skrattade. Han förde glasflaskan mot munnen men slutade mitt i rörelsen och ett sjukt leende spreds på hans läppar.
"Nikki, jag gör det här för att jag älskar dig" sa han och lutade huvudet åt vänster. Han förde flaskan mot diskbänken och slog sönder den. Han gick fram till mig och la min lugg bakom örat.
"Jag älskar dig och du älskar mig Nikki, du gör det för du är min" viskade han och fångade min öronsnibb mellan tänderna.
Smärta.
Det var vad jag i min högra sida och när jag tittade ner såg jag hur glaset var intryckt i min midja.
Blod
Guld
Ett hav utav guld och rött dansade framför mina ögon. Jack tittade på mig och kysste mig på pannan. Hela min kropp brann och kärnan var i midjan. Tårar rann ur mina ögon och plötsligt poppade Justins ansikte in framför mina ögon. Han log och lutade sig fram för att kyssa mig.
"Jag älskar dig" viskade han och jag log genom smärtan, för att jag saknade verkligen att höra Justin säga det.
"Jag älskar dig med"
Dubbelt dubbelt dubbelt!! Är jag duktig eller vad?! Jag tycker att jag är duktig fia och jag har lovat oss själva att bli bättre på att uppdatera...fast nu blir det pinsamt ifall vi inte uppdaterar något bra ändå.... men jag läser vissa fanfic som inte uppdaterar på typ en månad så jag tycker vi är ganska duktiga men jaaa.....det var väl allt :)
xoxo fia&cornelia
One Time Chapter 75!
"John!" ropade jag och de andra människorna i väntrummet stirrade på mig, och det gjorde även John.
"Justin, jag.. förlåt. Glöm vad jag sa.. Men du kanske kan hälsa på henne nån gång? Jag förstår om du är upptagen.. Jag .. jag ville bara fråga" frågade han och spände nu blicken i data skärmen igen.
"Nej, nej. Såklart jag hälsar på. Säg tid och dag bara, du kan ju ringa mig" sa jag och skrev ner mitt nummer på en liten lapp som jag hittade på skrivbordet.
"Justin, jag.. förlåt. Glöm vad jag sa.. Men du kanske kan hälsa på henne nån gång? Jag förstår om du är upptagen.. Jag .. jag ville bara fråga" frågade han och spände nu blicken i data skärmen igen.
"Nej, nej. Såklart jag hälsar på. Säg tid och dag bara, du kan ju ringa mig" sa jag och skrev ner mitt nummer på en liten lapp som jag hittade på skrivbordet.
Nikkis perspektiv:
"Alice vad tycker du om den här då?" frågade jag efter den tjugonde klänningen jag visade upp. Alice tittade ut ifrån det lilla omklädningsrummet inne på forever 21. Hennes ögon lyste upp och hon nickade ivrigt.
"Den blir perfekt, jag kan redan se dig i den" sa hon glatt och jag tittade ner på tyget i min hand. Den var guldig med en nästan helt öppen rygg, jag har haft klänningar som visar mer men jag menar, tänk om Jack blir arg för att jag har den. Fast han kommer säkert tycka att jag är vacker... nej inte vacker mer sexig Jack kallar mig mer sexig än vacker det är Justin som kallar mig vacker...
Fan nu tänkte du på honom igen!
Att han ska krypa sig in i mitt huvud vare dag, timme, minut, sekund. Han ligger alltid där på lur. Justin och hans ögon, Justin och hans leende, Justi-
Nej sluta! Du är inte med Justin han ska ha ett barn med SELENA så tänk inte på hur perfekt han är du har Jack och han är bra för dig!
Jack
Jack
Jack
Jag skakade tankarna ut huvudet och provade klänningen, den satt perfekt och jag blev direkt kär i den. Alice öppnade min dörr och ett högt skrik hördes och hon höll sig över hennes rosa läppar.
"Du ser ut som en filstjärna!" utropade hon och två tjejer på tretton tittade nyfiket in när dom gick förbi. Dom stannade upp och viskade något och jag hörde Justin namn nämnas. Men dom två tjejerna gick iväg och jag stängde dörren igen. Alice ropade att hon skulle titta på en tröja medan jag bytte om tillbaka till mina vanliga kläder. Jag tog ett ögonblick för mig själv och bara andades. Jag ses inte längre som Nikki okänd tjej som levde livet ut, festade och hade kul. Nu ses jag som Nicole Stark Justin Biebers patetiska ex som fortfarande hänger med hans bästa vän då jag vill vara känd. Vilket inte är sant då jag träffade Chris innan Justin, men jag önskar att jag aldrig hade träffat Justin för då hade jag inte behövt känna den här smärtan som bara får mig att gråta konstant.
Skit...Jag skulle ju inte tänka på Just- jag menar honom igen!
Utan en enda tanke i huvudet bytte jag snabbt om och gick ut. Alice flammiga hår syntes bakom en hylla med kläder och jag styrde mina fötter dit. Caspar var också där och när jag kom dit kysste han hennes hand och ett tyst 'jag älskar dig' hördes. Jag kunde inte bara stå där och se på då dom hade en intim stund och det kändes fel att se på. Så där var aldrig jag och Jack. Caspar ser på Alice som om hon är hans luft, Jack ser på mig som om jag är en bit kött. Jag vet att han vill ha mig och han kan vara väldigt snäll och han tar hand om mig..för det mesta. Men jag behöver inget djup förhållande där..
Okej jag tänker för mycket.
Jag gick till kassan och köpte klänningen, den var dyr, för dyr. Jag borde skaffa ett jobb. Kassörskan var bubblig och pratade på medan hon vek ihop klänningen. Alice och Caspar kom precis när jag skulle knappa in koden på mitt kort och gav mig ett ursäktande leende.
"Köper du till ikväll eller?" frågade Caspar och nickade mot den guldiga klänningen på kassabordet. Jag nickade och vände mig om igen för att ta påsen. Caspar viskade något i Alice öra och hon fnissade som en galning. Min mobil plingade till och jag plockade upp den. Ett sms ifrån Mary poppade upp.
Hej vill du ses ikväll eller något? x
Jag flyttade mig ur kön som jag började blockade upp och gick bort en bit, Alice köpte sin klänning medan Caspar höll hennes hand. Jag började skriva tillbaka på min Samsung vilket var svårt med en påse, en väska och en kaffe.
Jag ska på fest ikväll men vi kan ju ses nu så kan du hänga med sen? x
Jag fick nästan ett svar på direkten och vi bestämde oss för att träffas inne på taco bell om tjugo. Alice kom upp över till mig med ett leende på läpparna.
"Vem smsar du med? Jaaaaaack?" frågade hon och drog ut Jack onödigt länge, jag himlade lite på ögonen.
"Nej Mary, jag ska träffa henne om tjugo minuter men följ med jag vill att ni ska träffas" sa jag och Alice blängde på skoj mot mig.
"Jag trodde vi shoppade här och så bestämmer du dig för att träffa någon annan!" morrade hon på skoj, jag slog till henne på armen och blinkade.
"Babe du är bara med din pojkvän här så jag tänkte att ni kan få lite egen tid så ses vi ikväll, juste Mary följer med" sa jag och Alice nickade och sa ett 'mm'
Vi gick ut för Alice var sugen på en snabb cigg, sådär en kvart senare stod vi tre inne på taco bell och väntade på Mary. Hon var lika vacker som vanligt när hon kom in genom glasdörren.
"Mary!" ropade jag och hon gick över till oss, jag gav henne en kram och dom två andra sa varsitt hej.
"Omg jag älskar dina byxor!" sa jag, dom var som ett hav utav färger och inte alla kunde ha fått dom att funka.
"Tack, ska vi äta?" frågade hon och vi gick upp och beställde.
Vi hittade ett ledigt bort för fyra och jag satte mig i soffdelen, Mary satte sig bredvid mig och Alice och Caspar satte sig på andra sidan. Min tacomix fik min mun att vattnas så jag började direkt äta.
"Så om vi ignorerar min vän som äter som en gris" sa Alice och tittade på mig, jag himlade med ögonen och fortsatte äta, vadå jag var hungrig jag äter hur jag vill.
"Berätta lite om dig själv" fortsatte hon.
"Jo jag heter Mary, jag är 23 går i college i musik linje då jag fick ett stipendium...emh jag bor ensam fem minuter härifrån och ja det är väl allt" sa Mary och log.
"Stipendium, sjunger du eller?" frågade Caspar intresserat med en arm runt Alice midja och den andra hållandes en tacorulle.
"Nej jag spelar piano" svarade hon och paret nickade.
"Hur träffades du och Nikki då?" frågade Alice glatt med ett snällt leende.
"Jo jag blev medtvingad att klubba och när jag skulle smita iväg ett tag stötte jag på Nikki och hon bjöd med mig att träffa Chris som var i en VIP avdelning sen har vi träffats lite då och då efter det" sa hon och log när hon sa Chris. Tycker hon om Chris lika mycket som han tycker om henne? Jag hoppas verkligen det dom är så söta tillsammans.
"Ahh och dom typ dejtar nu" sa jag och Mary satte sin taco i halsen. Jag skratte tyst för mig själv medan hon drack upp sin läsk. Alice tittade med stora ögon på Mary.
"Dejtar du Chris som i lil twist?" frågar hon med världens leende på läpparna. Hon tjatar alltid om att Chris borde hitta sig en flickvän och inte bara ligga runt med random tjejer på fester.
"Nja...det skulle jag väl inte säga" mumlade Mary och tittade ner i sitt glas.
"Försök inte, du pratar alltid om honom och så fort jag pratar med Chris nämner han dig" sa jag och blinkade med ögat.
"Men jag är ju tre år äldre än honom och han kommer snart vara jätte upptagen med sitt nya album sen-"
"Det kommer gå bra, åldern är bara en siffra så det är inte viktigt sen hans album...han kommer fixa tid åt dig" sa jag och hon nickade, ett leende spred sig på hennes läppar.
"Okej okej då antar jag att vi typ dejtar då" mumlade hon och tog en tugga utav sin taco.
"Tycker du om hans musik asså är du ett fan?" frågade Alice och tog Caspars tacochips.
"Jag visste inte ens att han var en artist tills han sa det..." mumlade Mary och tittade ner i sin mat med rosa kinder, en stor kontrast till hennes bleka skinn.
"Jaha, men vad tycker du om för musik då?" frågade Caspar efter han hade kysst Alice på kinden.
"Klassisk" sa Mary och drömde sig bort i musikens värld. Caspar började skratta och jag tittade förundrat på honom.
"Vad?" frågade jag och han skrattade lite till.
"Jo vi har bara så olika musiksmak" sa han och log.
"Jag tycker ju om dubstep, min underbara flickvän här tycker ju om pop musik, du rock och Mary klassiskt" sa han och skrattade lite igen.
Alice och Caspar gick efter en halvtimme, lämnade mig och Mary att vandra runt i gallerian i någon timme. När vi var klara åkte vi snabbt henne till henne för att hämta kläder och lite smink.
Hemma hos mig var bara Martin hemma och såklart satt han i tv rummet med två kompisar, spelade xbox såklart.
"Kom med jag ska bara säga hej till Martin" Mary nickade och tassade efter mig in till rummet där killarna satt och skrek åt varandra. Tre brunetter satt med ryggen mot oss och jag skrattade tyst, dom spelade fifa något jag inte spelat på länge med Martin.
"Hej Martin" sa jag och dom tre pojkarna vände sig om.
"Hej Nikk- wow!" sa han med stora ögon och stirrade på Mary.
"Hand off, hon är Chris tjej så" sa jag varnande och Martin tittade på mig igen.
"Okej okej inte visste väl jag men du kunde varnat mig innan du tog hem henne" sa han och nickade mot Mary.
"Hon heter Mary och Martin, hon är sju år äldre än dig...det skulle aldrig hända" sa jag på skoj bitchigt och hans vänner gjorde 'uuuuuh' ljud och slog honom på skoj. Jag tog Marys hand och drog med henne upp till mitt rum.
"Förlåt för honom..för mycket hormoner" skyllde jag på och Mary började skratta.
"Fint rum" sa hon och tittade runt i mitt rum.
"Tack, så det är två timmar tills vi ska åka, ska vi göra oss i ordning?"
Länkbyte!
Hej hej nu gör vi ett länkbyte med http://famouslovestory.blogg.se/ och vi tycker att ni kan läsa den :D
Handling...
Alexandra Madeline Shay är en vanlig tonåring som går i skolan, men just nu har hon sommar lov. Hon har precis fyllt 18 år. Den 3 mars ska Justin ha en konsert i LA. Men vad händer när Alexandra stöter på en viss person? När Alexandra träffar Justin vänds hela hennes värld upp oh ner. Kärlek uppstår mellan tonåringarna och massa drama börjar! Vad kommer hända när Alexandra och Justin få veta sanningen när dem båda var små?
Denna novellen handlar mest om vänskap, kärlek, drama och tro
BTW jag kommer att skriva mycket på Alexandra, Justin och Patties perspektiv
Så tryck här eller där uppe för att komma till bloggen :) xoxo
One Time Chapter 74!
"Tack, mamma. Tack" skrattade jag och hon började med skratta.
"Jag menade inte så, men allvarligt talat. Du borde ringa Dr.Collahan, du ser inte frisk ut." ssa hon efter några sekunders tystnad.
"Jag orkar inte" muttrade jag och bytte kanal till Family Guy.
"Jag ringer, försök att vila. Du ser trött" sa hon och jag himlade med ögonen.
Jag tog mammas råd och direkt efter hon hade gått somnade jag om.
"Jag menade inte så, men allvarligt talat. Du borde ringa Dr.Collahan, du ser inte frisk ut." ssa hon efter några sekunders tystnad.
"Jag orkar inte" muttrade jag och bytte kanal till Family Guy.
"Jag ringer, försök att vila. Du ser trött" sa hon och jag himlade med ögonen.
Jag tog mammas råd och direkt efter hon hade gått somnade jag om.
Justins Perspektiv:
"Mr.Bieber, vi är framme. Hallå?" hörde jag en röst säga och vaknade upp av att min chaufför ruskade min kropp. Han släppte mig genast då jag hoppade till av rädsla.
"Förlåt, men vi är framme" fortsatte han och gjorde ne gest med handen som visade att jag skulle gå ut.
"Mhhm.. tack för skjutsen" muttrade jag men kostade på mig ett leende.
"Ingen orsak, Bieber" stammade han av nervositet.
"Är du ny? Jag har inte sett dig förut. Och kalla mig Justin" sa jag vänligt och gjorde allt för att slippa gå in i sjukhuset.
"Ja.. Jag är ny. Hehe.. Men du borde nog gå nu Mr.Biebe.....Justin menar jag" sa han nervöst och drog handen genom det rakade blonda håret, hans bruna ögon fick honom att se så snäll ut. Han hoppade in i förarsätet och log ett snabbt leende innan han körde iväg.
Fan, nu måste jag ju gå in..
Med tunga steg gick jag mot glasdörrarna som skjöts upp av min närvaro, den flintskallige mannen som satt bakom skrivbordet såg ointresserad ut när han mötte min blick. Jag tog ett djupt andetag och gick fram till trädisken, la armbågarna på den och öppnade munnen för att tala.
"Jaha?" avbröt mannen mig och såg utmattat in i mina ögon.
"Dr.Collahan" började jag men kände mig oartig "tack" tillade jag och log lite lätt, men ingen reaktion från mannen, vars namn var John. Hur visste jag det? Jo, på den gröna sjukhusdräkten satt en metallbricka med namnet på, John Routh.
"Han är upptagen, du kan sätta dig där och vänta" svarade han fortfarande lika ointresserat och utan att ens rycka lite i mungiporna.
"Jaha.. Tack då, John" sa jag och log, han rynkade ihop ögonbrynen och bara glodde på mig. Jag hade precis tänkt att gå när jag såg att han öppnade munnen för att säga något, men ångrade sig. Damn it, Justin. Varför ska du alltid vara så nyfiken?
"Vad tänkte du säga?" Flög ur mig lite högre och entustiaskare än vad jag menat, men som tur är var det folktomt just i denna stund.
"Va? Öhm.. nej nej det var inget" svarade han lågt och snurrade stolen så hans rygg var mot mig, han tog upp ett fotografi och log lite. Oj, han kunde visst visa känslor.
"Vem är det där?" frågade jag och sträckte lite på mig så jag skulle se vad det var. En bild av en och en äldre kvinna, båda brunetter och med bedårande leenden. Flickan såg ut att vara i 6års åldern kanske, mycket söt. Kvinnan som jag antog var mamman log brett och hade barnet i sitt knä, hon kramade henne och både tittade in i kameran.
"Mycket vackert kort, måste jag säga" sa jag och log, han la ner det fort och snurrade runt mot mig, mitt leende försvann då jag såg hur hans ögon var vattnade.
"Förlåt jag... sa jag något dumt?" frågade jag och kände mig genast dum i huvudet så att säga.
"Nej, nej.. jag.. Åh gud, jag kan inte förstå att jag säger det här egentligen men.. Vänta, du är Justin Bieber va?" frågade han och jag nickade.
"Jag trodde väl det, jo.. jag.. Fan John, varför sägerdu det här? Du känner inte honom" pratade han med sig själv och nu kände jag mig bara...förvirrad.
Han tog ett djupt andetag innan han fortsatte.
"Min dotter, Avalanna. Avalanna Routh, hon älskar dig. Du är hennes förebild" sa han och jag kände mig träffad rätt i hjärtat. Jag hade knarkat när jag hade barn som såg mig som deras förebild, jag vill inte att någon ska ta droger. Det är inte bra.
"Jaha..." svarade jag och slickade mina läppar, jag förstod inte varför han blir så tårögd över det?
"Hon..." började han och tog ett andetag "Vi fick reda på att hon inte har långt kvar att leva, kanske..kanske bara några månader och.. Hon är min lilla flicka. Jag älskar henne så mycket..." sa han och de sista orden hörde man knappt då han snyftade rejält och jag kände hur mina ögon tårades. Bara tanken på att jag .. ja jag har ju inget barn.. än. Ja men att typ Jaxon eller Jazmyn skulle dö, nej jag klarar inte ens av att tänkte på det.
"Det är okej, släpp ut det bara" sa jag och gick fram till honom, han kramade om mig och jag gav honom en lätt klapp på ryggen.
"Vad gör ni då?" Sa en mörk manlig röst bakom oss.
"Dr.Collahan, jag..förlåt" Sa John harklande och torkade bort tårarna innan han släppte mig och satte sig på snurrstolen igen, knapprade på datorn och ansiktet blev känslokallt igen.
"Ska vi?" frågade Collahan och gjorde en gest som visade att jag skulle gå in i rummet.
"Du kan lägga dig på britsen" sa han och satte sig på en liten snurrpall med ett block i handen och en bläckpenna tittade han på mig.
"Så.. Hur mår du Justin?" Frågade han och pillade lite på de svarta tunna glasögonen.
"Inte så bra, jag.. jag mår illa, fryser, svettas och är trött hela tiden" svarade jag ärligt.
Collahan nickade och gav ett enkelt 'mmhmm' till svar medans han var fullt upptagen med att anteckna.
Vi hade pratat ett tag tills han ställde sig upp och tittade på mig.
"Vi ska ta lite blodprov, ligg du kvar här så kommer sjuksystrarna snart. Alltid trevligt att träffas, Bieber" sa han med ett blink och räckte fram handen, jag skakade den och log. Han besvarade leendet och försvann ut ur rummet.
Inom några minuter kom en kvinna och tog lite blod ur armen på mig, det gjorde inte så ont som jag hade föreställt mig men.. ändå. Det är inte mysigt att nån ska trycka in en nål i mitt armveck. Uäk.
"Så, Mr.Bieber, det tar ungefär fyra-fem dagar innan vi får svar.. Så vi hör av oss på.. säg tisdag innan tio?" sa sjuksystern och log ett sockersött leende.
"Okej" svarade jag med ett leende.
"Du kan gå när du känner för det" sa kvinnan och lämnade rummet.
-
"John!" ropade jag och de andra människorna i väntrummet stirrade på mig, och det gjorde även John.
"Justin, jag.. förlåt. Glöm vad jag sa.. Men du kanske kan hälsa på henne nån gång? Jag förstår om du är upptagen.. Jag .. jag ville bara fråga" frågade han och spände nu blicken i data skärmen igen.
"Nej, nej. Såklart jag hälsar på. Säg tid och dag bara, du kan ju ringa mig" sa jag och skrev ner mitt nummer på en liten lapp som jag hittade på skrivbordet.
Hej! Förlåt om någon tar illa upp att vi tar med Avalanna i berättelsen, vi har iinte gjort allt så som det var på riktigt och hennes pappa hette säkert inte John... men jaja. Vi menar inget illa utan tyckte bara att det passade till just det här kapitlet, givetvis kommer vi berätta mer om dom men ja. Detta är som sagt en fan fiction, en påhittad berättelse så ja.. Men ha det bra! Cornelia mår inte så bra idag så jag tvivlar på att hon kommer skriva och jag ska till en kompis så jag skriver ikväll isånafall! :) xoxo
"Han är upptagen, du kan sätta dig där och vänta" svarade han fortfarande lika ointresserat och utan att ens rycka lite i mungiporna.
"Jaha.. Tack då, John" sa jag och log, han rynkade ihop ögonbrynen och bara glodde på mig. Jag hade precis tänkt att gå när jag såg att han öppnade munnen för att säga något, men ångrade sig. Damn it, Justin. Varför ska du alltid vara så nyfiken?
"Vad tänkte du säga?" Flög ur mig lite högre och entustiaskare än vad jag menat, men som tur är var det folktomt just i denna stund.
"Va? Öhm.. nej nej det var inget" svarade han lågt och snurrade stolen så hans rygg var mot mig, han tog upp ett fotografi och log lite. Oj, han kunde visst visa känslor.
"Vem är det där?" frågade jag och sträckte lite på mig så jag skulle se vad det var. En bild av en och en äldre kvinna, båda brunetter och med bedårande leenden. Flickan såg ut att vara i 6års åldern kanske, mycket söt. Kvinnan som jag antog var mamman log brett och hade barnet i sitt knä, hon kramade henne och både tittade in i kameran.
"Mycket vackert kort, måste jag säga" sa jag och log, han la ner det fort och snurrade runt mot mig, mitt leende försvann då jag såg hur hans ögon var vattnade.
"Förlåt jag... sa jag något dumt?" frågade jag och kände mig genast dum i huvudet så att säga.
"Nej, nej.. jag.. Åh gud, jag kan inte förstå att jag säger det här egentligen men.. Vänta, du är Justin Bieber va?" frågade han och jag nickade.
"Jag trodde väl det, jo.. jag.. Fan John, varför sägerdu det här? Du känner inte honom" pratade han med sig själv och nu kände jag mig bara...förvirrad.
Han tog ett djupt andetag innan han fortsatte.
"Min dotter, Avalanna. Avalanna Routh, hon älskar dig. Du är hennes förebild" sa han och jag kände mig träffad rätt i hjärtat. Jag hade knarkat när jag hade barn som såg mig som deras förebild, jag vill inte att någon ska ta droger. Det är inte bra.
"Jaha..." svarade jag och slickade mina läppar, jag förstod inte varför han blir så tårögd över det?
"Hon..." började han och tog ett andetag "Vi fick reda på att hon inte har långt kvar att leva, kanske..kanske bara några månader och.. Hon är min lilla flicka. Jag älskar henne så mycket..." sa han och de sista orden hörde man knappt då han snyftade rejält och jag kände hur mina ögon tårades. Bara tanken på att jag .. ja jag har ju inget barn.. än. Ja men att typ Jaxon eller Jazmyn skulle dö, nej jag klarar inte ens av att tänkte på det.
"Det är okej, släpp ut det bara" sa jag och gick fram till honom, han kramade om mig och jag gav honom en lätt klapp på ryggen.
"Vad gör ni då?" Sa en mörk manlig röst bakom oss.
"Dr.Collahan, jag..förlåt" Sa John harklande och torkade bort tårarna innan han släppte mig och satte sig på snurrstolen igen, knapprade på datorn och ansiktet blev känslokallt igen.
"Ska vi?" frågade Collahan och gjorde en gest som visade att jag skulle gå in i rummet.
"Du kan lägga dig på britsen" sa han och satte sig på en liten snurrpall med ett block i handen och en bläckpenna tittade han på mig.
"Så.. Hur mår du Justin?" Frågade han och pillade lite på de svarta tunna glasögonen.
"Inte så bra, jag.. jag mår illa, fryser, svettas och är trött hela tiden" svarade jag ärligt.
Collahan nickade och gav ett enkelt 'mmhmm' till svar medans han var fullt upptagen med att anteckna.
Vi hade pratat ett tag tills han ställde sig upp och tittade på mig.
"Vi ska ta lite blodprov, ligg du kvar här så kommer sjuksystrarna snart. Alltid trevligt att träffas, Bieber" sa han med ett blink och räckte fram handen, jag skakade den och log. Han besvarade leendet och försvann ut ur rummet.
Inom några minuter kom en kvinna och tog lite blod ur armen på mig, det gjorde inte så ont som jag hade föreställt mig men.. ändå. Det är inte mysigt att nån ska trycka in en nål i mitt armveck. Uäk.
"Så, Mr.Bieber, det tar ungefär fyra-fem dagar innan vi får svar.. Så vi hör av oss på.. säg tisdag innan tio?" sa sjuksystern och log ett sockersött leende.
"Okej" svarade jag med ett leende.
"Du kan gå när du känner för det" sa kvinnan och lämnade rummet.
-
"John!" ropade jag och de andra människorna i väntrummet stirrade på mig, och det gjorde även John.
"Justin, jag.. förlåt. Glöm vad jag sa.. Men du kanske kan hälsa på henne nån gång? Jag förstår om du är upptagen.. Jag .. jag ville bara fråga" frågade han och spände nu blicken i data skärmen igen.
"Nej, nej. Såklart jag hälsar på. Säg tid och dag bara, du kan ju ringa mig" sa jag och skrev ner mitt nummer på en liten lapp som jag hittade på skrivbordet.
Hej! Förlåt om någon tar illa upp att vi tar med Avalanna i berättelsen, vi har iinte gjort allt så som det var på riktigt och hennes pappa hette säkert inte John... men jaja. Vi menar inget illa utan tyckte bara att det passade till just det här kapitlet, givetvis kommer vi berätta mer om dom men ja. Detta är som sagt en fan fiction, en påhittad berättelse så ja.. Men ha det bra! Cornelia mår inte så bra idag så jag tvivlar på att hon kommer skriva och jag ska till en kompis så jag skriver ikväll isånafall! :) xoxo
One Time Chapter 73!
Vi fortsatte vår intima stund och vitt som det var somnade vi, hennes huvud vilade på mitt nakna bröst. Hon sov tungt, jag kunde inte somna, det gick inte. Tankarna virlade runt.
Varför gjorde du det Justin? Nu kommer du verkligen inte få tillbaka Nicole, ditt perversa svin! Nej men.. men det var hon som började och... Nej du kunde sagt nej, men du bara stod där.
Tankarna ekade i mitt huvud, pratade jag seriöst med mig själv? Jag måste verkligen m dåligt. Jag flyttade henne så hon inte längre låg på mig innan jag gick ut till hallen och grävde i min ficka.
"Precis vad jag behöver..." mumlade jag för mig själv och plockade upp tablettpacketet ur jackfickan.
Jag la en på tungan och flöt ännu en gång bort i från verkligeheten. Här kan jag stanna föralltid.
"Åh, hej Mr. Enhörning" fnissade jag.....
Varför gjorde du det Justin? Nu kommer du verkligen inte få tillbaka Nicole, ditt perversa svin! Nej men.. men det var hon som började och... Nej du kunde sagt nej, men du bara stod där.
Tankarna ekade i mitt huvud, pratade jag seriöst med mig själv? Jag måste verkligen m dåligt. Jag flyttade henne så hon inte längre låg på mig innan jag gick ut till hallen och grävde i min ficka.
"Precis vad jag behöver..." mumlade jag för mig själv och plockade upp tablettpacketet ur jackfickan.
Jag la en på tungan och flöt ännu en gång bort i från verkligeheten. Här kan jag stanna föralltid.
"Åh, hej Mr. Enhörning" fnissade jag.....
Nikkis Perspektiv:
Klockan var åtta på morgonen och jag hade tänkt att ta en chilldag då hela dagen igår hade gått åt med att shoppa med Alice, Lola och några andra av våra vänner. Precis när jag hade tänkt sluta mina ögon igen ringde min mobil.
Jack.
"Mhm, hallååå" sluddrade jag när jag hade bestämt mig för att svara.
"Hej Nikki, jag har precis sprungit, lust att åka till stranden och ta ett dopp?" flåsade han i luren.
Jag grymtade till och ställde mig upp.
"Vill du komma hit så länge eller...?" frågade jag när jag hade vaknat till lite.
"Nej ehm, jag kan jogga till stranden, det är ju inte så långt" svarade han, jag svarade ett enkelt okej och la på.
När jag hade tagit på mig bikini och packat i nya underkläder, en handduk och lite pengar i min stranväska tog jag på mig ett par korta shorts och en tshirt innan jag gick ner.
Det var tyst i huset då resten förmodligen sov, ja vi är en sån familj som inte vaknar förrens minst nio. Jag tog mina bilnycklar som hängde i nyckelskåpet.
-
"Hej!" ropade Jack när jag kom ner på den redan varma stranden, hans kropp var oljig av svetten och leendet var nästan upp till öronen.
"Hej" fnissade jag och backade då han försökte krama mig.
"Vad är det? Vill du inte ha en svettig varm kram?" Retades Jack och höll ut armarna ännu mer.
"Nej, tack. Jag känner stanken ändå hit bort" Fnissade jag och höll för näsan retligt.
"Nej nu..." sa han i fejkad arg ton och sprang efter mig, jag sprang och sprang till jag inte orkade mer, Jack stannade och kittlade mig innan han satte sig i sanden, jag drog av mig shortsen och tröjan innan jag la mig ner på min utbredda handduk.
Jag blundade med ögonen i några minuer innan jag kände två stora händer plocka upp mig i sina armar.
"Jack...Släpp ner mig" muttrade jag då jag kände att jag blev trött igen.
"Make me" flinade han och gick mot vattnet, när jag såg vad han tänkte göra skrek jag av panik blandat med skratt. Människorna runt omkring om oss eller ja, det var ett par som joggade vid strandkanten och ett äldre par. Hallå klockan var bara halv nio liksom.
"Jack, allvarligt. Det är as kallt i vattnet, släpp ner mig!" skrattade jag fram, han lyssnade inte utan gick ut en bit innan han drog bort händerna.
*PLOPP*
"Nej nu jäv..." började jag när jag hade kommit upp till ytan. Fan att han var längre än mig, jag bottnade knappt här.
"Nikki...hahahah... sluta" skrattade han när jag hopade på hans rygg och skvätte vatten i ansiktet på honom. Jag hoppade på honom och vi for båda under vattnet.
*PLOPP*
"Nej nu jäv..." började jag när jag hade kommit upp till ytan. Fan att han var längre än mig, jag bottnade knappt här.
"Nikki...hahahah... sluta" skrattade han när jag hopade på hans rygg och skvätte vatten i ansiktet på honom. Jag hoppade på honom och vi for båda under vattnet.
Vi gick in och satte oss där vattnet bara var till vaderna. Jag i Jacks knä och hans händer runt min midja. Det här var väl mysigt. Jack är bra för mig, han kanske inte får mig att känna som jag gör när jag är med Justin men han får mig glad.
"Du är så fin" viskade han.
-
"Usch vad jag fryser" huttrade jag när vi klev upp på stranden igen. Uäk, det värsta jag vet är att ha blöta fötter och sand klibbas på.
"Det var skönt ju" svarade han kaxigt tillbaka och drog den vita handduken runt hans axlar, några vattendroppardroppade från hans korta hår och några landade på hans solbrända näsa.
Justins Perpspektiv:
När jag ännu en gång hade levt några timmar först underbart sagoland och därefter hemskheter började mitt sinne klarna upp.
Det varma vattnet rann ner över min kropp och jag kände hur mina muskler slappnade av, genast for tankarna runt och hamnade på gårdagens intima stund.
Varför Justin? Varför?! Du vill inte ha någon annan än Nikki! Idiot!
Vattnet blandades med mina tårar, jag insåg inte ens att jag grät förrens jag fick en salt smak i munnen när det rann ner till munnen. Ja, jag slickar mina läppar i duchen, det är en vana!
Flashback
"Säg att du älskar mig Justin, säg det" mumlade Selena fram samtidigt som hon fumlade med knappen till mina jeans.
Jag kan inte säga det... Ljug Justin, du måste ljuga...
"Mhm, jag älskar dig" stönade jag fram samtidigt som hon stoppade min stolthet i munnen.
När hon hade sugit ett tag ställde jag henne upp och la henne på sängen, jag drog av hennes byxor och trosor men hon vägrade ta av sig tröjan.
"Va?" sa jag frågande när hon höll emot.
"Jag vill inte... att du ska se mig tjock, kan vi inte bara göra det såhär?" stammade hon fram.
Vänta... va?
"Det var det dummaste jag har hört, du är inte tjock! Du har knappt förändrats alls!" sa jag lite högre än vad jag egentligen menade samtidigt som jag försökte ännu en gång att ta av hennes tröja.
"Antingen gör vi det på mitt sätt annars får du klara det där själv!" fräste hon och tittade menande på mitt bultande skrev.
"O..okej" mumlade jag och vi fortsatte.
Flashback slutar
Det kanske låter lustigt men varför skulle hon inte våga visa sig nu när hon är gravid? Alla kvinnor är vackra och hon är inte tjock! Aja, det kanske är en sån där 'oj jag ska bli mamma' sak.
Jag vred av duschen och klev ut på det uppvärmda badrumsgolvet, vattnet droppade från min kropp och jag frös till då jag inte kände mig helt frisk.
-
"Justin, vakna! Ey bro vakna!" skrek en välkänd röst. Chris.
"G-gå iväg" mumlade jag in i kudden men Chris lyssnade inte utan tod tag i min axel och vände på mig.
"Bro du mås- vad har hänt med dig du ser död ut!?" skrek Chris och tittade på mig med en orolig blick.
"Humpppf"muttrade jag med ansiktet ner i kudden igen. Han vände mig om igen och jag öppnade ögonen ordentligt. Ljuset sipprade in i mina trötta ögon och för att dölja smärtan satte jag mig upp med huvudet hängandes.
"Oj, vad har krypit in och dött i dig?" flinade Chris retligt men slutade då han inte såg någon reaktion från mig.
"Justin, allvarligt. Du är likblek i hela ansiktet, dina ögon är rödsprängda och... är det där svett jag ser?" frågade han och hade blicken fastspänd i min.
"Jag.. jag mår inte så bra, jag ska nog..ska nog..vila" svarade jag och lutade återigen mitt huvud på den vita kudden.
-
"Vem smsar du med?" flinade jag och vickade på mina trötta ögonbryn då jag precis hade vaknat.
Han hoppade till men tittade på mig.
"Njae, en tjej" svarade han och rodnade lite. Genast började mina nyfikna instikter ta över och jag ville veta mer.
"Vem? Hur gammal är hon?" frågade jag och satte mig upp.
Han suckade och log innan han svarade " En tjej som heter Mary Blackburn, hon är 23"
"Daaaamn, Chris söker efter äldre" skojade jag och han skrattade.
"Jo,ja, det är väl så" skrattade han och ryckte lite på axlarna.
"Såå.... Hur träffades ni?" tjatade jag och log mitt gulligaste leende.
"Jag träffa henne när jag var och festade med Nikk." Han fullföljde inte meningen utan slog handen för munnen och försökte tänka på något annat. Men jag visste vad han skulle säga.
"Nikki? Var du med Nikki? Hur mår hon?" frågade jag som en overly attached stalker, jag menade inte det. Jag.. jag ville bara försäkra mig om att hon var okej.
"Hon mår..bra. Hon mår bra" upprepade Chris och log lite snett.
"Men...?" försökte jag och pillade med mina nagelband.
"Hon är med Jack, Justin. Du måste låta henne" svarade han med en aning irriterad röst, jag anar att han inte ville prata om henne.
Jag borde vara glad att hon har nån, men varför Jack?! Han är inte bra för henne, är det bara jag som ser det?
"Jaha.. men det är ju.. bra" försökte jag och la tillochmed till ett leende.
"Nja, eller jo visst. Hon känner sig speciell, men han sårar henne så djupt när han än vill och hon förlåter honom varje gång. Jaja, jag antar att kärleken är blind" mumlade Chris så lågt att han inte trodde att jag hörde, men det gjorde jag definitivt.
-
"Fan, du somna igen!" ropade jag til mig själv när jag vaknade, Chris var borta. Fan.
"Hej gubben" hörde jag en välbekant röst säga samtidigt som hon knackade på dörren.
"Åh, hej mamma" svarade jag lugnt tillbaka och tryckte på TVn.
"Hur mår du? Väckte jag dig?" frågade hon oroligt och ställde kycklingsoppan bredvid mig.
"Sådär, nej då. Tack" sa jag och log mot henne.
"Du ser hemsk ut" sa hon och jag skrattade lite. Pojken som blivit utnämnd till den sexigaste killen och som har massor fans som dör av bara lukten av honom, får höra att ha ser hemsk ut. Det är lite komiskt.
"Tack, mamma. Tack" skrattade jag och hon började med skratta.
"Jag menade inte så, men allvarligt talat. Du borde ringa Dr.Collahan, du ser inte frisk ut." ssa hon efter några sekunders tystnad.
"Jag orkar inte" muttrade jag och bytte kanal till Family Guy.
"Jag ringer, försök att vila. Du ser trött" sa hon och jag himlade med ögonen.
Jag tog mammas råd och direkt efter hon hade gått somnade jag om.
"Humpppf"muttrade jag med ansiktet ner i kudden igen. Han vände mig om igen och jag öppnade ögonen ordentligt. Ljuset sipprade in i mina trötta ögon och för att dölja smärtan satte jag mig upp med huvudet hängandes.
"Oj, vad har krypit in och dött i dig?" flinade Chris retligt men slutade då han inte såg någon reaktion från mig.
"Justin, allvarligt. Du är likblek i hela ansiktet, dina ögon är rödsprängda och... är det där svett jag ser?" frågade han och hade blicken fastspänd i min.
"Jag.. jag mår inte så bra, jag ska nog..ska nog..vila" svarade jag och lutade återigen mitt huvud på den vita kudden.
-
"Vem smsar du med?" flinade jag och vickade på mina trötta ögonbryn då jag precis hade vaknat.
Han hoppade till men tittade på mig.
"Njae, en tjej" svarade han och rodnade lite. Genast började mina nyfikna instikter ta över och jag ville veta mer.
"Vem? Hur gammal är hon?" frågade jag och satte mig upp.
Han suckade och log innan han svarade " En tjej som heter Mary Blackburn, hon är 23"
"Daaaamn, Chris söker efter äldre" skojade jag och han skrattade.
"Jo,ja, det är väl så" skrattade han och ryckte lite på axlarna.
"Såå.... Hur träffades ni?" tjatade jag och log mitt gulligaste leende.
"Jag träffa henne när jag var och festade med Nikk." Han fullföljde inte meningen utan slog handen för munnen och försökte tänka på något annat. Men jag visste vad han skulle säga.
"Nikki? Var du med Nikki? Hur mår hon?" frågade jag som en overly attached stalker, jag menade inte det. Jag.. jag ville bara försäkra mig om att hon var okej.
"Hon mår..bra. Hon mår bra" upprepade Chris och log lite snett.
"Men...?" försökte jag och pillade med mina nagelband.
"Hon är med Jack, Justin. Du måste låta henne" svarade han med en aning irriterad röst, jag anar att han inte ville prata om henne.
Jag borde vara glad att hon har nån, men varför Jack?! Han är inte bra för henne, är det bara jag som ser det?
"Jaha.. men det är ju.. bra" försökte jag och la tillochmed till ett leende.
"Nja, eller jo visst. Hon känner sig speciell, men han sårar henne så djupt när han än vill och hon förlåter honom varje gång. Jaja, jag antar att kärleken är blind" mumlade Chris så lågt att han inte trodde att jag hörde, men det gjorde jag definitivt.
-
"Fan, du somna igen!" ropade jag til mig själv när jag vaknade, Chris var borta. Fan.
"Hej gubben" hörde jag en välbekant röst säga samtidigt som hon knackade på dörren.
"Åh, hej mamma" svarade jag lugnt tillbaka och tryckte på TVn.
"Hur mår du? Väckte jag dig?" frågade hon oroligt och ställde kycklingsoppan bredvid mig.
"Sådär, nej då. Tack" sa jag och log mot henne.
"Du ser hemsk ut" sa hon och jag skrattade lite. Pojken som blivit utnämnd till den sexigaste killen och som har massor fans som dör av bara lukten av honom, får höra att ha ser hemsk ut. Det är lite komiskt.
"Tack, mamma. Tack" skrattade jag och hon började med skratta.
"Jag menade inte så, men allvarligt talat. Du borde ringa Dr.Collahan, du ser inte frisk ut." ssa hon efter några sekunders tystnad.
"Jag orkar inte" muttrade jag och bytte kanal till Family Guy.
"Jag ringer, försök att vila. Du ser trött" sa hon och jag himlade med ögonen.
Jag tog mammas råd och direkt efter hon hade gått somnade jag om.
