Smärta.

 

Det var vad jag i min högra sida och när jag tittade ner såg jag hur glaset var intryckt i min midja.

 

Blod

 

Guld

 

Ett hav utav guld och rött dansade framför mina ögon. Jack tittade på mig och kysste mig på pannan. Hela min kropp brann och kärnan var i midjan. Tårar rann ur mina ögon och plötsligt poppade Justins ansikte in framför mina ögon. Han log och lutade sig fram för att kyssa mig. 

 

"Jag älskar dig" viskade han och jag log genom smärtan, för att jag saknade verkligen att höra Justin säga det. 

 

"Jag älskar dig med" 

 

 

Ett behagligt ljus fanns över mig och när jag öppnade ögonen låg jag i ett mörkt rum. Ett stort glasfönster och en dörr var framför, jag tittade ner och såg sjukhuskläder. 

 

Okej så jag var på ett sjukhus. Varför?

 

Jag reste på mig men grymtade till och föll ner i sängen igen när min högra midja exploderade i smärta. Jag låg i sängen och  blundade tills smärtan började avta. Utan att röra min kropp vred jag på huvudet och såg två kroppar sitta som två säckar med potatis på en säng. 

 

Jag hostade till och en kropp flög upp och sprang över till mig. 

 

"Nikki, du är vaken vi har varit så oroliga!" utbrast Martin och tog min hand. Han sträckte sig efter ett glas och förde det mot mina läppar, När jag hade druckit upp allt vatten öppnade jag min mun.

 

"Vad gör jag här?" frågade jag, det som hände var ju inte så farligt så varför låg jag på sjukhus?

 

"Minns du inte? Du skulle åka hem och några killar hoppade på dig, dom slog dig och tryckte in en spritflaska i din midja. Men Jack kom och räddade dig, han tog dig till sjukhuset och ringde oss" lögner allt var lögner men skulle jag ju inte säga till någon. Jack ångrar sig säkert så det är okej...

 

"Okej..." mumlade jag och den andra personen kom mot mig.

 

"Hej babe" viskade Jack och kysste min panna, min mage kurrade lågt vilket fick den brännande känslan att komma tillbaka. 

 

"Jag är hungrig" sa jag och Martin sken upp. 

 

"Jag hämtar mat, då kan jag ringa mamma och pappa!" sa han och hoppade upp från stolen.

 

"Jag är så glad att du är okej Nikki" sa han och log innan han skuttade ut. Jack tittade på mig och när jag mötte hans blick var den tom.

 

"Nikki förlåt för det där, jag älskar ju dig du vet det va?" sa han och la en hårslinga bakom mitt öra. 

 

"Hur illa är det?" frågade jag och Jack lyfte bort täcket och drog upp den klänningsliknande sjukhusdräkten. Mitt högra ben hade småsår på sig och ifrån låret och precis över mina trosor var det ett sår. Men det stora var under ett banage som var dubbelt så stort som min hand, jag drog lite efter andan och Jack tittade på mig hela tiden, studerade mitt ansiktsuttryck.

 

"Dom fick sy ihop, inga innre organ är skadade då det inte är så djupt men du kommer föralltid ha ärr, Nikki förlåt jag ville bara att du skulle inse att du är min" sa Jack och kysste min mage precis bredvid såret. 

 

"Det är okej Jack" sa jag och log, han menade det inte, Jack älskar mig, allt är okej.... eller hur?

 

"Vad bra för du kan ju inte lämna mig bara för ett misstag" sa han och kysste min mage igen. Jag började fnissa och smärtan startade igen, men jag brydde mig inte om den för Jack var så gullig. Hans stora hand gjorde mönster på min mage och jag följde farsinerat rörelsen. 

 

Dörren öppnades och in hoppade Martin med en bricka full med mat, jag visste inte ens vad jag skulle börja äta. 

 

"Jag frågade och det är bara att äta på sa din doktor" sa han och jag drog upp täcket till hakan men det föll ner igen när Jack hjälpte mig upp. 

 

"Nikki förlåt men jag måste verkligen gå, mamma och pappa kommer om någon timme" sa han och tittade skuldmedvetet ner, han trodde säkert att jag skulle bli ledsen för att ingen i min familj var här men det är helt okej. 

 

"Ja gå bara det är helt okej" sa jag och log, Martin kysste mig på pannan innan han sprang ut. Jag började ta en macka med ost på Jack tittade skeptiskt på mig. 

 

Min mage sjöng utav glädje då det kändes sm jag inte hade ätit på flera år. När mackan var uppäten gick jag över till någon pasta salad och sen en munk.

 

"Nikki ska du verkligen äta allt det där?" sa Jack och tittade dömmande på mig och sedan maten. Långsamt la jag ner munken på brickan och tittade på honom.

 

"Vadådå?" frågade jag svagt och rynkade ihop ögonbrynen. 

 

"Nej nej inget" sa han och vände blicken mot fönstret. All min apetit försvann, vad menade Jack med det? Tycker han att jag är tjock eller var det bara att jag skulle må illa. Vi satt där i tystnad och jag kunde inte sluta tänka på alla fel med mig själv. Hur kunde jag inte sett det här förut? 

 

När vi hade varit tysta i nästan en halvtimme bröt Jack den med ett förslag.

 

"Så Nikki...jag har en överraskning till dig" sa han med ett leende på läpparna mitt egna ansikte sprack upp i ett leende, han var bara för söt. 

 

"Vad?" frågade jag glatt och han visade att jag skulle hoppa lite åt sidan så han själv kunde ligga i sängen. När han hade lagt sig la han en arm om mina axlar och gjorde så att mitt huvud vilade på hans bröstkorg. Mitt sår gjorde lite ont när han flyttade på mig men jag hade lärt mig att ignorera små smärtor här och var när jag spenderade tid med Jack.

 

"Vi ska åka till min sommarstuga i palm beach och ha lite egen tid" sa han och log men hur han sa 'egen tid' fick mig att rysa. Jag har inte legat med Jack sen vi blev tillsammans igen och jag vet inte om jag vill eller ja någon gång kommer jag ju göra det men jag vet inte om jag är redo än. Fast Jack kanske blir arg om jag låter honom vänta... Jag kanske kan göra det för hans skull, han har gjort så mycke för mig, han var där efter Jus- han lämnade mig och även om vi har våra dåliga dagar så tycker jag fortfarande om Jack.. eller... JA! Ja ja ja ja ja det gör jag! Jag tycker om Jack och för hans skull kan vi göra saker 

 

"Okej" sa jag och la på ett fejk leende, kanske vi bara skulle mysa och se på film...

 

"När åker vi?" frågade jag och bet på en nagel. 

 

"När du blir utskriven så tänkte jag att vi kan åka hem till dig och packa sen till mig så åker vi, jag har redan pratat med dina föräldrar och förklarat allt" sa han glatt, vänta om han har hunnit prata med mina föräldrar hur länge sov jag då? 

 

"Jack hur länge var jag medvetslös?" 

 

"Lite mer än en dag" sa han och lekte med mitt hår. Lite mer än en dag!? okej... det är väl okej...

 

"När får jag åka hem?" 

 

Jack svarade inte utan tryckte på en röd knapp och efter några sekunder kom en sjuksköterska och en doktor in i rummet, dom var båda runt femtio.

 

"Godkväll ms. Stark hur mår du?" frågade mannen mig och höll upp ett block.

 

"Jag mår bra bara lite ont i min midja" sa jag och log svagt. Jack höll ett stadigt grepp om mig så att jag inte skulle ramla ut.

 

"Bra, det är inga skador förutom midjan men sålänge du är försiktig får du gå, men går stygnen upp åker du direkt hit eller till närmaste sjukhus, förstått?" sa att allvarligt och jag nickade. 

 

"Bra, du ska göra rent det varje dag med sprit och om en vecka kan du ta bort bandaget" efter det fick jag ett reccept på vad jag skulle köpa och dom gick ut. Jack hjälpte mig upp och att klä på mig i ett par mjukisar och en stor tröja. Vi gick ut och fram till en kassa där jag köpte spriten som jag skulle tvätta med och smärtstillande. 

 

Jack hjälpte mig ut till hans bil och in, han hoppade själv in och knäppte fast sig. Jag gjorde likadant och reagerade inte ens när bältet kom emot mitt sår. Jack babblade på hela vägen om allt vi skulle göra i palm beach och jag nickade med då och då. Mina tankar kretsade runt honom...hur jag sa att jag älskade honom precis innan jag blev medvetslös. Jag trodde ärligt talat att jag hade lyckats tränga bort dom känslorna men tydligen hade jag fel.

 

Att älska Justin är något jag alltid kommer att göra och för det hatar jag honom. Jag hatar hur han får mig att känna, tiden vi var tillsammans var den bästa i mitt iv men det vart helt klart inte värt det för nu mår jag skit. Men Jack får mig väl att må lite bättre, kanske typ...

 

Att jag inte kan komma över Justin, jag är bara patetisk jag känner mig som ett fan som är kär i honom men kommer aldrig få honom... Men jag har Jack, jag har någon som älskar mig. 

 

 

 

"Nikki babe vi är framme" viskade någon i mitt öra och jag öppnade ögonen och såg Jack bära upp mig. När vi var framme vid dörren var det låst så han ställde ner mig och plockade upp våran extra nyckel. Efter att Jack låst upp dörren gick vi in och Jack lyffte upp mig igen. Han bar in mig och så la han mig på sängen, Jack la sig ner bredvid  och kysste mig på näsan innan han vände sig om och släckte lampan. 

 

"Så vi åker imorgon?" mumlade jag trött, mina ögonlock hade redan börjat stängas och drömmarna tog över. 

 

"Japp men sov nu Nikki du behöver din energi till imorgon" viskade Jack och jag somnade, såklart drömde jag om honom.