Jag kan inte förstå vad hon precis hade sagt, jag försökte säga nånting men jag var som fastfrusen. Hennes ord spelades om och om i mitt huvud: "Jag är inte gravid". Jag ville skrika, jag ville bort från allt, det var en lögn. Hon hade ljugit. 

"Justin? Men det gör ju inget? Jag är smal och vi älskar ju varandra?" sa hon och smekte min kind, jag samlade kraft och slog bort den. 

"Hur kunde du?" frågade jag tårögd. 

"Men Justin.. Jag saknade dig, och du sa att du älskade mig och jag älskar dig.. så vad är problemet?" frågade hon och jag kände inget annat än sorg. Allt det här... en lögn? Jag kan fortfarande inte förstå att den som skulle bli mor till mitt barn, inte alls skulle bli det. Allt som har hänt.. så fel. Jag och Nikki... vi hade kunnat vara tillsammans, jag kunde tagit hand om henne efter koman. Jag hade aldrig sårat henne, aldrig slagit henne. Aldrig låtit någon skada henne. Plötsligt brast jag ut i gråt, patetisk som jag är grät jag. Tår efter tår rullade ner för mina kinder. 

"Vet du hur många gånger jag önskat att jag inte hade legat med dig?  Velat vrida tillbaka klockan och gjort det ogjort, jag var en omogen idiot. Jag skulle inte behandlat varken dig eller Nikki så, jag tog... jag tog droger. Jag drack,jag har varit deprimerad. Kan du inte förstå att hur mycket jag än önskar att jag kunde älska dig så tillhör mitt hjärta Nicole, hon har det och hon har krossat det men jag älskar henne ändå. Bara tanken av henne får mig att vilja skratta och gråta samtidigt. Hon får mig att må bra. Jag älskar dig Selena men inte som du tror att jag gör. Kärleken som jag känner för Nicole är som fyverkerier och bomber, gnistor från en eldsvåda. Hon får mitt hjärta att dunka extra slag, slå frivolter. Bara hennes närvaro gör att jag får handsvett, jag blir nervös. Men ändå är jag så otroligt bekväm med henne, hon får mig lugn och nervös på samma gång" sa jag och tog ett djupt andetag. Selena stod som förstenad och bara stirrade på mig. Jag vet att jag precis hade gjort det som Nikki gjorde mot mig. Slet ut mitt hjärta och trampade på det, det gick i tusen bitar och ingen kan laga det förutom just hon. 

"Men..." snyftade hon. 

"Jag är ledsen Selena, men om du nu inte är gravid kan jag inte göra det här.. Det är inte rättvist varken mot dig eller mig. Det finns någon där ute som älskar dig för dig, någon som du inte behöver ljuga för, någon som älskar dig lika mycket som jag älskar Nikki" sa jag och drog bort tårarna från hennes kind. 

"Förlåt Justin.. Men när jag började ljuga kunde jag inte ta tillbaka det.. Jag älskar dig men jag förstår. Jag ville bara ha dig för mig själv en stund. Förlåt" snyftade hon och jag gav henne en kram. 

"Så... Justin Bieber och Selena Gomez, vänner?" halvskojade jag och hon nickade med ett leende. 

"Jag åker i morgon, om det är okej? Klockan är ganska mycket" sa hon och jag nickade. 

"Självklart, godnatt" sa jag och gick in i badrummet. 

"Godnatt" sa hon precis när jag stängde dörren. 

Ljuset var så starkt att jag kisade, när jag hade kissat och tvättat händerna såg jag mig i spegeln. Jag ska inte bli pappa. Jag log stort och tvättade ansiktet då tårarna hade torkat på mina kinder, vilket sved. Ouch. 

När jag var klar gick jag ut i rummet igen och möttes av en halvt snarkande selena. Jag suckade ut och kröp ner i sängen bredvid henne innan jag somnade. 

Jag är fri. 

-

Jag vaknade av ljudet från min vibrerande mobil, jag grymtade till innan jag tittade vem det var som ringde såhär dags. Chris. 

"Mhhm" muttrade jag oh sträckte på mig, vilket ledde till att jag gjorde ett ljud som lät som en bebisödla. 

"Justin, är det sant?" frågade han och jag kunde höra nervositeten i hans röst. 

"Va?" svarade jag fortfarande frånvarande och blundade igen. Varför ska den här sängen vara så gudomligt skön...

"Selena.. ringer någon klocka? NI ÄR INTE ETT PAR" nästan skrek han och jg vaknade till. Just det. 

"Jaha.. nej vi gjorde slut igår. Hon är inte.." började jag och satte mig upp. 

"Gravid" avbröt Chris och suckade. Jag är inte säker på om det var en ledsen suck eller en glad suck. 

"Vad ska ni göra idag?" frågade jag för att byta ämne. Nu när jag ändå var vaken kunde vi ju lika gärna småprata. 

"Vi tänkte åka till något jag vet inte något zoo och sen tivoli, vill du följa med?" sa han nu med en ivrig och sprallig röst. Chris älskade karuseller. 

"Faktiskt så tror jag att jag bara ska ta det lugnt idag, jag har lite grejer jag måste fixa" svarade jag fick ett enkelt 'okej' till svar. 

"Vi hörs senare då,bro?" sa jag glatt. 

"Det gör vi!" svarade han lika spralligt. Därefter la vi på, jag klev upp ur sängen och gick in i badrummet. Vattnet blev nästan varmt på direkten och jag drog av mig mina adidas shorts och linnet, iklädd endast mina vita Calvin Klein kalsonger begrundade jag min kropp i den avlånga spegeln på kakelväggen. När jag hade spänt mig tillräckligt drog jag av dom och hoppade in i duschen. Vattnet rullade ner för min kropp och genast började jag sjunga på Ne-Yo So Sick. Mina spända muskler blev avslappnade och när jag blundade höll jag på att somna om, jag bestämde mig för att klivaa ur glasduchen då jag ville fixa lite saker idag. 

Nikki. 

Jag klädde på mig och kollade frisyren säkert ett tiotal gånger innan jag gick ut, den långa korridoren kändes alltför kort och ett pling hörde från hissen när jag klev in. 

"Sir" hörde jag en röst och tittade på den långa dörrvakten som höll upp dörren åt mig, jag tackade och gick ut.  Tänk att det finns folk som försörjer sig på att öppna dörrar.

"Du kan släppa av mig där framme" sa jag till chauförren och pekade på ett litet café som det stod Dory's på, chauförren nickade och bromsade in vid trottoarkanten. 

"Tack" sa jag och hoppade ut, jag satte mig på en bänk utanför fiket och funderade på min 'smarta' plan. Jag visste inte ens vart hon var, vart hon bodde om hon bodde här. Hon kanske var här över dagen? Deprimerad av bara tanken på att hon kanske inte ens är här bestämde jag mig för att gå in på cafét och köpa mig en Coca Cola och en blåbärsmuffin. Den sista tuggan gled ner och jag smackade belåtet. 

Jag gick runt lite på stan, kände mig allmänt ensam. När jag hade gått ut från någon herrbutik möttes jag av säkert 15 tjejer som kommer springandes mot mig, jag kunde inte låta bli att le. Mina beliebers är bäst. 


"Justin, jag älskar dig!" 

"Justin!" 

"Justin!" hörde jag tjejröster runtomkring mig. Jag började signera och ta bilder tills jag såg någon i min ögonvrå. Jag antog att det inte var någon speciell men när jag vred på huvudet såg jag någon... Ja en smal figur... Vänta? Nej sån tur kan jag inte ha.. 

"Nikki!" ropade jag och ett förvånat ansikte stirrade mot mig. 

---

Hej! Sofia här :) Jag blev mest nöjd med början och ja förlåt för att det inte var så bra och bla bla men ja det kommer ett nytt i morgon :) xoxo sofia&cornelia