Jag gick runt lite på stan, kände mig allmänt ensam. När jag hade gått ut från någon herrbutik möttes jag av säkert 15 tjejer som kommer springandes mot mig, jag kunde inte låta bli att le. Mina beliebers är bäst. 


"Justin, jag älskar dig!" 

"Justin!" 

"Justin!" hörde jag tjejröster runtomkring mig. Jag började signera och ta bilder tills jag såg någon i min ögonvrå. Jag antog att det inte var någon speciell men när jag vred på huvudet såg jag någon... Ja en smal figur... Vänta? Nej sån tur kan jag inte ha.. 

"Nikki!" ropade jag och ett förvånat ansikte stirrade mot mig. 

---

Nikkis Perspektiv: 


En timme tidigare

"Älskling, förlåt.. Jag ska inte prata mer med Justin nu, Jack..." bad jag samtidigt som jag sprang efter min pojkvän ut i hallen. 

"Jag lovar att ni gjorde någonting när ni var ensamma, om dom inte är tillsammans längre så... Knullade ni?" Skrek han och jag kunde se frustrationen i hans ögon. Det stack till i mina fingrar, hur kunde han ens tro det? Jag är aldrig otrogen. Plus att det inte ens är säkert att dem har gjort slut bara för att TMZ påstår sig ha sett Selena lämna hotellet tidigt på morgonen med sina väskor med sig. 

En del av mig ville ringa Justin och fråga om det var sant, jag ville ha honom. Jag ville känna hans varma läppar mot mina. Men min andra sida visste att Jack älskar mig och efter allt han har gjort är det inte mer än rätt av mig att vara med honom.

"Nej Jack! Jag lovar dig, jag skulle aldrig göra så mot dig!" ropade jag förtvivlat efter honom men han hade redan stormat ut genom ytterdörren. 

Jag kände mig...tom. Hur kan han ens anklaga mig för otrrohet? Jag är inte sån. Tänker han så om mig? Jag klarade inte av att tänka mer på honom utan att känna hur jag blev röd om kinderna av ilska. Jag bättrade på mitt smink lite innan jag bestämde mig för att gå ut på stan och kolla runt lite. Jag kan ju trotsallt inte sitta inne hela dagen och vänta på att han skulle komma hem. 

Jag gick runt lite och kikade i några affärer, inget intressant direkt men jag hittade en ny parfym som jag köpte,  den luktade vanilj blandat med kokosnöt,jag kunde knappt sluta lukta på den i affären. Plingklockan plingade till när jag lämnade den lilla affären och gick ut på gatan igen, plötsligt hörde jag en klingande röst som var som musik i mina öron, Justins. Jag vände mig om och tittade förvånat på honom. 

"Nikki! Hej" ropade Justin och vinkade till mig, det såg ut som han tvekade men tillsist joggade han fram till mig och gav mig en lätt kram. 

"Hej.." sa jag tveksamt och sneglade på tjejerna som stod några meter bakom Justin, de försökte inte ens dölja det dom sa.. 

"Det är är slampan Nicole" 

"Hon bara uttnytjar Justin, hon ligger säkert bara med Jack för att hon känner sig ensam" 

"Hon vill bara ha uppmärksamhet" 

Jag kände... ingenting alls. Jag koncentrerade mig på Justiin och han såg halvt förvånad ut över min reaktion. 

"Nikki... hur är det?" frågade han och jag nästan smälte av hans varma blick. 

"va? Bra?" svarade jag och höjde på ena ögonbrynet. Vi träffades igår, klart jag mår bra? 

"Du brukar alltid... alltid ta åt dig av hatet.." nästan viskade han fram så tonårstjejerna bakom inte skulle höra. 

Plötsligt slog det mig att det Justin sa var sant, jag brydde mig helt enkelt inte. Jag var väl antagligen van att bli sårad, men de enda orden som biter på mig är de som lämnar Jacks mun. Han kan få mig att gråta på två sekunder men ändå att skratta på två sekunder. 

"Jag...jaha" svarade jag enkelt, jag orkade ingen konflikt. 

"Du..." började han och kliade sig i nacken innan han mötte min blick igen "Du har hört va?" frågade han och slickade sina läppar, mina ögon kunde inte låta bli att stirra på de nu fuktiga läpparna. 

"Ja.. Är det sant? TMZ brukar ju alltid hitta på och.." började jag. 

"Ja" avbröt han och log lite. Jag kunde inte låta bli att le lite men lugnade mig och fick ett neeutralt ansiktsuttryck igen. 

"Men..." svarade jag för att fortsätta konversationen men jag blev avbruten. Igen. 

"Men.. nu kan ju vi bli tillsammans?" frågade han hoppfullt och snuddade min hand, jag drog bort den och tittade på hans guldiga supras. Gash, den här mannen visste verkligen hur man bar supras. 

Tjejerna bakom stod med sina mobiltelefoner i högsta hugg och sög in ett djupt andetag när Justin uttalde sina välvalda ord. 

"Justin.. jag är upptagen. Jag litar inte på dig" svarade jag kyligt men kunde inte låta bli att känna hur mitt hjärta skrek 'JA JUSTIN, JAG ÄLSKAR DIG'. Jag ville inte vara tjejen som gick tillbaka till killen som hade en sån stor lögn för mig.. Även om Selena ljög så tvekade han inte en sekund på att lämna mig, eller ja det verkade som det. Som att han inte försökte efter jag sa till honom att jag inte ville att han skulle fortsätta ringa mig. Jag är tjej, självklart ville jag att han skulle ringa men åandra sidan ville jag bara tjuta så fort jag hörde hans änglalika röst. 

"Och du litar på Jack?" Fräste Justin och uttalade 'Jack' med en hatfull röst. Jag kunde se hur hans ögon blev blanka. 

"Jag... Justin" sa jag och letade febrilt efter ord att säga men det var tomt. Jag vill ha honom, jag vill men jag vill inte vara hans dörrmatta. Jag vill ha någon som behandlar mig med respekt. 

"Nikki... Jag visste inte att hon ljög.. Du vet inte hur många nätter jag har kramat min kudde och hoppats att när jag öppnar ögonen så är det du som ligger där med ditt änglaliknande hår spretat runt ditt perfekta ansikte, dina rosa läppar lätt särade och ett lugnande snusande som får mig att känna mig så lugn, dina stängda ögon får mig att vilja beskydda dig mot allt ont som finns och hur du alltid rynkar på näsan precis innan du vaknar"  sa han och det fick mitt hjärta att sjunka. 

"Jag vaknar alltid i besvikelse och med kudden full med tårar.. Varje natt går jag igenom en dröm om oss, hur du skrattar och vi har det underbart, precis som vi hade innan allt det här dramat. Varje dag tänker jag på hur det skulle varit om jag hade varit smartare och inte gjort sånt som jag... gjorde. Hur det skulle vara om du fortfarande älskar mig precis på samma sätt som jag älskar dig, om du någonsin tänker på mig, oss. Förlåt Nicole, för allt ont jag har gjort mot dig, om jag har fått dig att inte känna dig speciell, om jag har blivit arg. Men om du ger mig en chans till så ska jag se till att bli den du förtjänar, jag vet att ett 'förlåt' inte gör att du förlåter mig men jag hoppas att du ger mig en till chans att förbättra mig, snälla Nikki" Praktiskt taget bad han och jag ville bara krama om honom, han såg så sårbar ut, så ensam. Så... kär. Och här är jag och beter mig som en äkta bitch, jag kände pressen av folket som nu stod i en cirkel runt omkring oss och kamerorna som filmade. Min andning blev tyngre och jag måste här ifrån. 

"Justin... förlåt" nästan viskade jag fram och kvävde gråten i halsen. Justins hasselbruna ögon tittade på mig med sorgsenhet, som att jag precis krossade hans hjärta. Igen. 

"Förlåt..." viskade jag igen och började springa därifrån....

---

Heeeej! Sofia här (Eller ja Cornelia ligger i sängen här bredvid men hon skriver på sin fanfic och ja....) Men jag eller vi menar jag hihi ska börja på 83an nu så .... ADIOS AMIGOS! Och juste, glöm inte att kommentera! :)