OneTime Chapter 29!


"Vi har en på tråden, så vad är ditt namn och vad tycker du om det om triangeldramat mellan Justin,Nicole och Selena?
 

"Jo jag tycker ni är fucking dumma i huvudet!" fräste jag, hela bilfärden hade jag lyssnat på hur dom hade fått mig att låta billig.
 
"Jaha och ditt namn är?" sa mansrösten som både hördes på radion och i min mobil.
 
"Nicole Stark" det blev en liten paus och det sprakade lite i mobilen.
 
"Hör och häpna lyssnare det är Nicole Stark vi har här på radion!"
 

"Ja och jag vill bara säga att det inte är något mellan mig och Justin eller Chris för den delen så låt mig bara vara ifred och få vara med mina vänner!" 
 
Jag stängde av mobilsamtalet men hörde fortfarande vad dom sa på radion.
 
"Ja ni hörde det först här men frågan är ska vi tro på det eller inte?"
 

 
Justins Perspektiv: 


Konserten var slut och de skrikande fansen gjorde mig bara gladare och gladare för varje sekund jag stod på scenen.
Jag torkade mig i pannan med en liten vit handduk innan jag gick ut i korridoren av arenan,en ilande känsla gick genom min kropp då jag såg hur några fans desperat försökte klättra igenom gallret på baksidan bara för att se en skymt av mig. 
Jag kände mig snäll idag och jag ville göra allt jag kunde för mina underbara beliebers, det var trots allt deras förtjänst att jag stod här idag med mat i magen och pengar för att kunna försörja min underbara mamma.

"Justin, du går åt fel håll" sa en  tjock vakt i medelåldern, med brunt tunt hår vid namn Carl, hans röst var lite stressad och han drog min arm desperat för att få iväg mig från de skrikande fansen.

"Lägg av, bro" väste jag och ryckte åt mig armen, "Jag kommer snart, vi har ingen brådska huh?" fortsatte jag och klistrade på ett snett leende.
Han släppte armen och suckade innan han följde efter mig och öppnade den massiva glasdörren, de redan gråtande och skrikande fansen blev hysteriska och vakterna vaknade genast till för att försöka hålla emot stängslet där fansen stod bakom. Det vek sig och snart kom alla springades mot mig, vakterna började skrika på förstärkning och bara inom några ynka minuter kryllade stengatan av poliser med gula västar.

Mitt leende blev för stort för att kunna förklaras, ungefär som att man har tagit två krokar i mungipan och dragit upp dom till öronen, ja så kändes det iallafall. 
Jag signerade några armar, album, pappersbitar och mobilskal, en liten rödhårig flicka på runt 8 år kanske, tog till sig sina armbågar för att komma fram, jag försökte ta mig till henne men det var för trångt och det gick bara inte. Jag gjorde mitt vanliga peace tecken innan jag blåste en kyss på alla beliebers "I LOVE YOU" ropade jag ut i folkmassan innan jag gick in i arenan igen för att inte behöva gå runt den för att komma till min stora välutrustade turnébuss.

"Showen gick lika bra som vanligt, om inte bättre, bro" sa Ryan där han satt i soffan och åt en Ben&Jerrys, han log och flyttade sin blick mot plasma TVn som satt på väggen igen.

"Tack, förresten, det är en basketmatch i morgon, lust att gå?" frågade jag och vickade på ögonbrynen, hans blick drogs genast till min och han log stort.

"Hell yeah! halvskrek han och slog igen sina handlator som en klapp.
Jag skrattade innan jag försvann ut till det lilla badrummet, jag drog av mig de svettiga kläderna och drog handen genom det genomblöta håret, något i min mage sa mig att allt inte stod rätt till, men jag kunde inte komma på vad det var som var fel. 

Duschkranen vred jag snabbt om och strömmande vatten rann ner för min kropp, duschtvålen löddrade sig på min vältränade och trötta kropp och jag njöt.

Mitt liv var underbart. 

Efter duschen tänkte jag snabbt hoppa i säng men till min förvåning såg jag att min bäddade säng inte var ensam. 

"Surprise" Sa en välbekant röst som jag insåg tillhörde Selena, hon tittade på mig med sina stora bruna ögon och hennes röda läppstift hade smetat ut sig lite på de vita perfekta tänderna. 

Jag stod där, endast iklädd en lila handduk och med öppen mun, jag kunde inte fatta hon verkligen var här.

"Ska du inte svara?" frågade hon och höjde lite på ena ögonbrynet, hon kom fram och slog armarna runt min hals, hennes näsa sniffade på min hals och en pirrande känsla  pinglade i nedre delen av min mage. 
Jag slöt mina armar runt hennes midja. 

"Vad gör du här?" viskade jag förvånat i hennes öra. 

"Schhh" sa hon och placerade hennes pekfinger över mina läppar innan hon började naffsa i min öron snibb, jag pressade mina hungriga läppar mot hennes och natten svepte förbi med våra nakna kroppar rullade runt i den mjuka sängen.
 
-

"Godmorgon, sweetie" viskade Selena i mitt öra och gjorde cirkulerande rörelser med sitt pekfinger på mitt nakna bröst, jag grymtade till lite då jag absolut hatade att bli störd under min lediga sovmorgon. 

Mina ögon öppnades lite halvt och hon kysste mig på nästippen innan hon slog benen över sängkanten och reste sig upp, hon klädde på sig ett par mjukis byxor och en tshirt innan hon vandrade ut till köket. 
Jag muttrade till och vände mig om innan jag drogs med till drömlandet igen.

"Justin, ska vi hitta på något idag?" Selena ruskade min fortfarande trötta kropp men jag insåg att jag hade sovit tre timmar till så jag öppnade ögonen helt innan jag satte mig upp och gnuggade mig i ögonen.

"Jag kan inte idag, sweetie.  Ska på basketmatch med Ry" sa jag och kysste henne på läpparna men ingen reaktion från hennes läppar fick jag tillbaka. mJag tittade upp och hon stirrade argt på mig.

"Men asså, jag åker ju i eftermiddag och asså åh du bryr dig ju inte!"  sa hon med en irriterad röst och vände sig om med armarna i kors. 
Jag slöt mina armar runt hennes rygg och fattade hennes händer, hon fnyste till och gick därifrån. Jag suckade och insåg att det inte var någon ide att springa efter henne utan istället tog jag på mig ett par kläder och gick ut i badrummet för att skölja mitt ansikte, Proactiv gjorde ansiktet mycket fräshare och snart var jag klar. Jag tittade mig i spegeln och tänkte tillbaka på vad jag hade berättat för Chris tidigare, det var väldigt fel av mig att säga det till honom men jag trodde att han redan visste....

Nikkia perspektiv: 

Jag bet nervöst på mina naglar. Luften i bilen hade blivit varm efter den lilla stunden som jag hade suttit här. Bilen  parkerade en gata ifrån Jacks hus.
Jag hade fått ett sms som sa att jag skulle komma och träffa honom och nu hade jag en liten panikattack,

Jack skulle aldrig skada mig igen... Eller? 

Snabbt innan jag hann ångra mig hoppade jag ut ur bilen och sprang till Jacks hus. Mina gråa supras blev lite smutsiga på kanterna men just nu kunde jag inte bry mig mindre. 
 
Jack stod redan ute och log stort när jag sprang upp till honom.
 
"Hej beautiful!" viskade han och hand starka armar drog in mig i en omfamning. 
 
"Hej Jack" viskade jag tillbaka. Han drog med mig in i hallen, där stannade han mig och satte sig på knä. Han började ta av min högra sko och sen den vänstra. Därefter lyfte han enkelt upp mig i sin famn så mina ben dinglade vid sidan av hans kropp. Han gick mot hans rum och la mig ner i den stora sängen.
 
"Nikki förlåt att jag slog dig,svartsjukan tog över och när jag åg dom där bilderna på Justin...." 
 
"Jack..." suckade jag "kom och lägg dig här" han la sig bredvid mig och strök mig lätt över det blålila märket.
 
"Förlåt" viskade han och kysste mig över märket.
 
"Det är väll okej antar jag..." ärligt talat var det inte okej, Justin skulle aldrig göra något sånt mot mig.
 
Va?! Vart kom Justin ifrån? 
 

Justin har ju Selena och jag har ju Jack så varför känner jag fjärilarna i magen när jag tänker på Justin? Hnas bruna perfekt lagda hår, och när han slickade sina perfekt formade läppar, ögonen som utstrålade glädje,hopp och kärlek och bäst av allt, hans gnistrande leende som kunde få vem som helst att gå från ledsen till glad. 

Nikki, sluta tänka på Justin, ni är kompisar och inget annat!!!! tänkte jag och skakade på huvudet för att komma tillbaka till verkligheten.
 
Jack lutade sig fram och stängde sina ögon samtidigt som han kysste mig mer och mer intensivare och intensivare, jag tryckte min hand mot hans bröst då jag behövde luft.
 
"Jus... Jack, sluta" sa jag något andfått och hoppades på att han inte hade hört att jag nästan hade kallat honom Justin. 
 
"Varför? Är det för att du gillar Chris eller den där jävla bögen Justin?" Fräste han och blicken utstrålade avsky.
 
"Va?" sa jag något förvånat och reste mig fort ur sängen. "Om jag inte minns helt fel var det du som hånglade med men tjej och inte jag som hånglade med Justin eller Chris!" spottade jag ur mig. Jack flög ut ur sängen och tryckte upp mig mot väggen. Hans stora händer höll ett hårt grepp om mina handleder och smärta sköt ut från min arm. Jag var tyst medan Jack skrek i mitt ansikte. 
 
"Jack snälla släpp det gör ont!" viskade jag, tårarna vällde upp från mina ögon . Jack släppte mina armar och han tittade på mig med sorg. Jag puttade mig förbi honom men han grabbade tag i min arm igen fast lite lösare nu.
 
"Nikki gå inte du är min flickvän och jag gör bara vad som är bäst för dig" han kysste mig hårt med panik skrivet över ansiktet. Jag startade auto pilot och kysste honom tillbaka, när jag drog mig tillbaka för att andas lite så tittade Jacks ögon på mig desperat fast inte desperat utav killhormoner som ville ligga med mig utan mer räddsla.
 
"Nikki du tänker väll inte lämna mig?!" 
 
Jag orkade inte svara så jag skakade bara på huvudet och kramade honom hårt, om jag var med Jack skulle kanske tankarna om Justin försvinna...
 
-
 
När jag kom hem gick jag direkt till duschen, jag ville bara få bort allt fult på min kropp. Ett varmt vattenfall forsade över mig och jag stängde mina ögon. Det brännde på andlederna, under ögat och precis vid skulderbladen. Antar att det är ställerna där Jack hade skadat mig. Shampoo och balsam fick det bli en annan dag men jag stod säkert i en halvtimme och bara tvättade kroppen, om och om igen. 
 
Badrummsgolvet var kallt mot mina nakna fötter, jag satte på mig ett par matchande trosor och en bh. Jag skulle precis sätta på mig min röda hoddie när jag såg mig själv i spegeln. Mitt smink var borta så man såg klart och tydligt såret som Jack hade gjort. Ryggen och armarna var redan blåa och jag måste erkänna... Jag såg hemsk ut! Tårarna välde upp i mina ögon men jag lär dom rinna, jag menar Martin är där nere och spelar xbox så vem kommer se mig? Åh så fel jag hade, jag vände mig om och mina ögon vidgades när jag såg en väldigt chockad vän stå och stirra på mina sår på kroppen.
 
 

 
Hej förlåt för dålig uppdatering!!! det blir bättre från och med imorgon då vi har haft typ tusen prov och andra grejer dom senaste dagarna. 
 
Men kommentera vad ni tyckte om dagens kapitel :)
 
xoxo cornelia & sofia
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback