One Time Chapter 21!

Han drog in mig i en kram och kysste mig på pannan. Jag tittade upp på honom och hans ögon visade fortfarande täcken på svartsjuka i ett försök att visa att jag bara var hans så tröck jag mina läppar mot hans och han började kyssa tillbaka. 
 
"Jag är inte arg bara lite svartsjuk över att min väldigt heta flickvän ska spendera lovet med två killar" sa han och log lite även om hans ögon var mörka och han blev lite stel. 
 
"Men dom är inte mina killar, du är" sa jag och när jag väl hade insett vad jag hade sagt så flög skrattet ur våra munnar.
 
"Det där var nog det mest töntigaste jag någonsin har hört dig säga!" skrattade Jack så att han fick hålla sig om magen.
 
"Håll käften och kyss mig idiot" skrattade jag fram och han var inte sen med att göra som jag bad honom. Hans läppar pressades mot mina, jag kände inte att vi hade flyttat på oss tills jag stod tryckt mot Jacks bil. Hans tunga tryckte mot min läpp och jag öppnade min mun lätt. Hans tunga virvlade runt i min mun men hur fantastiskt det än var så började min luft ta slut så jag puttade bort honom lite.
 
"Vi ses imorgon Jack" viskade jag och kysste honom en liten ret kyss innan jag gick iväg. 
Hans hungriga blickar följde mig ända tills jag hade satt mig i bilen.



Jacks Perspektiv:

Jag försökte glömma bort de seanste 20 minutrarna av mitt liv som hade bestått av fangirling över Justin Bieber som hade talat med min, jag repeterar MIN flickvän.
Jag hade känt avundsjukan stiga i kroppen och ilskan bubbla i min mage men försökt att lugnat mig för Nikkis skull, jag vill ju inte ställa till med en scen. 
Jag hade gått ut till min vita Porche som stod parkerad på skolans stora parkering, jag satte mig ner i förarsätet och lutade huvudet mot ratten. 

Gör inget du kommer ångra Jack, åk bara hem. 
Tänkte jag och vred om nyckeln, motorn startade med ett vrål och snart flög jag fram över vägen påväg mot mitt hus.
Jag ångrade mig i sista stund och gjorde en U-sväng innan jag bestämde mig för att åka till parken för att sätta mig och stirra ut över det blänkande vattnet. 
Jag parkerade bilen på grusparkeringen och klev ut, gruset knastrade under mina vita Converse skor. 
Jag gick ner för den lilla gräskullen som ledde ner tll dammen där jag slog mig ner på en parkbänk och tittade ut över den glittrande sjön. En ankfamilj simmade förbi och jag kunde känna hur ilskan lugnade sig.
Vinden tog tag i min krage och jag slöt min gråa munkjacka runt mig hårdare. 
Jag kunde känna hur tankarna virvlade runt i huvudet om vad Nikki skulle göra i Italien och om hon skulle festa mycket. Avundsjukan tog över mitt förstånd och jag skickade ett sms till Caspar.

Till Caspar: Hey bro. Det är fest hos Tiffany i helgen, vi ska gå va? 
Jag tryckte på send och det lilla smset flög iväg. Tiffany var den snyggaste tjejen i skolan eller enligt mig var hon tvåa efter Nikki men aja. Hon hade långt brunt lockigt hår som nådde ner över hennes stora bröst. Hon hade en smal och vältränad kropp, hon var faktiskt cheerleader så det var inte så konstigt, och hennes vita tänder gnistrade när hon log.
Några minuter senare fick jag ett svar.

Från Caspar: Hi bro. Såklart vi ska! Kommer bli awesome! 
jag läste smset men svarade inte utan stoppade ner mobilen i min shortsficka igen. 
Det här kommer bli en rolig helg, jag menar, varför ska Nikki få ha kul men inte jag?

Nikkis Perspektiv:

Jag väcktes av fågelkvittret utanför mitt fönster och ett tjutande alarm från mobilen. Jag satte mig upp men huvudet blixtrade till, jag la mig ner igen och burrade ner mig i kuddarna, huvudet gjorde så ont att det kändes som det skulle sprängas.

"Moorning, sweetie. Hur mår du?" frågade pappa som stod i dörröppningen, kaffekoppen som han höll rykte av det varma kaffet och en halväten fralla höll han i den andra handen, han tog en tugga och smulorna fastnade i hans orakade stubb. 
"Inte så bra, ska nog vara hemma idag" muttrade jag och tryckte kudden över huvudet för att ljuset var för starkt.
"Ojdå" sa han innan han ställde ner sin frukost på mitt träfärgade skrivbord innan han gick över tillandra sidan av mitt rum och drog ner den svarta rullgardinen som jag hade glömt att dra ner kvällen innan.
Mörkret spred sig i rummet och jag kunde känna hur musklerna i ögonen slappnade av.
"Tack pappa" sa jag lättsamt.
"Vill du ha lite värktabletter och varm choklad?" frågade han och satte sig på sängkanten men ställde sig snart upp igen när han insåg att hans nya svarta kostym skrynklade sig när han satte sig ner.
"Ja tack" svarade jag. "Men pappa..." fortsatte jag precis när han var påväg ut ur rummet.
"Ja, sweetie?" han höjde lite på sitt ögonbryn och de stora klarblåa ögonen lyste av entausiasm.
"Glöm inte att raka dig" fnissade jag lite.
"Nej då, försök att sova lite" sa han innan han log och jag hörde hur han gick ner för trappan för att ta sig till köket.
Strax därefter somnade jag. 

-

Mobilen lyste upp rummet och jag muttrade till innan jag kollade vem det var som ville nå mig. Det var Jack som hade skickat ett sms, jag kunde inte hjälpa leendet som spred sig i ansiktet när jag läste smset.
 
Jack: Hej babe jag saknar dig, skolan är tystare utan dig och kan jag komma förbi senare så kan vi se på en film och äta godis och bara mysa? xx <3
 
till Jack: Jag saknar dig också <3 visst det är bara att komma hit xx
 
Jag klickade ner Jacks och min konversation och tryckte upp Christophers.
 
Chris: Hej lil lady! hur är det? Bara två dagar kvar nu! Miss U.
 
Jag skrev inte att jag var sjuk då jag antog att det skulle försvinna till morgondagen utan svarade att jag saknade honom med och hur kul det skulle bli. Jag tog en värktablett och la den på tungan innan jag sköljde ner den med ett glas vatten. Strax därefter slöt jag ögonen och somnade om. 
Jag vaknadade till av att min utsvultna mage skrek av hunder, långsamt satte jag mig upp och kastade benen över sängkanten med ett stön innan jag drog på mig ett par mjukisbyxor och en tshirt som låg slängda på trägolvet.

"Hej, look who's up" Martin stod i köket och höll i vår hund Bella, han log.
Jag hoppade till av förvåning när jag hörde hans röst men insåg att klockan redan var halv fem på eftermiddagen och att Martin redan hade kommit hem från skolan.

"Mmh.. finns det något att äta?" muttrade jag och öppnade kylskåpet. Ljuset från lampan inne i kylskåpet var utmattande för mina trötta ögon.
Besviken av att inte hitta något gott drog jag igen kylskåps dörren med en smäll.
"Jag kan dra iväg i min nya bil och köpa något till dig om du vill" sa Martin som nu hängde med ena armen över köksbänken. "Ja, sålänge du betalar" tillade hanoch log retsamt.
"Vad gullig du är! Jag vill ha en cheeseburgare och en mellan cola" svarade jag innan jag gick ner till vardagsrummet för att sätta mig i skinnsofan soffan och kolla på något tvprogram, jag drog upp den varma fiulten över mina ben och bara slappnade av.
 
Tjugo minuter senare kom Martin tillbaka med en hamburgare från himlen.
Jag hoppade upp från soffan och slängde mig runt hans hals.

"Tack du är en ängel!" sa jag och pussade honom på kinden då jag visste att han hatade det. 
 
"Nikki fy!" skrattade Martin fram, vi kastade oss framför tvn och startade bilar två.
Vi myste ner oss i den stora soffan och åt våran mat. Det kändes bra att få lite ensam tid med Martin då vi inte har kunnat träffa varandra så mycket. Jo vi bor ju i samma hus och så men vi har inte haft tid att bara sitta och se på en film tillsammans på ett tag och det kändes bra att få spendera lite tid med min bror.
 
"Så vad ska du göra i Italien?" frågade Martin med blicken fäst på tvn.
 
"Jo jag måste gå på Justins konsert men sen ska jag väl mest uppleva Italien med Chris" 
 
"Okej asså Nikki jag kan fortfarande inte fatta att DU känner Lil Twist och Justin Bieber!" sa han och flinade. "Vad hände med min syster som bara gick till fester och hängde med killarna i Orlando?" 
 
"Oj tack bara hängde på fester, vilken bra bild du målar upp för mig. Men jag vet inte ärligt talat så ser jag dom bara som vanliga killar" 
 
"Okej okej men du Nikki asåå...förlåt att jag frågar men är det nått mellan dig och Chris för du flyger enda till Italien för att träffa honmo och-"
 
"Martin det är inget mellan mig och Chris jag har ju Jack! Varför tror alla det?" sa jag nu lite surare än vad jag menade. Martin tittade på mig och ångrade vad han hade sagt.
 
"Förlåt Nikki jag emh...glöm att jag sa det men du borde inte du sova du har ju trots allt varit hemma idag" sa han och flinet var tillbaka på hans läppar igen.
 
"Mm visst visst godnatt då Martin" sa jag och reste på mig. Uggh imorgon skulle bli en hetsig dag med allt packande...
 
 
-Nästa dag-
 

Jag tittade på högen utav kläder som låg på min säng. Två klänningar låg på stolen och en låg slängd på golvet. Min stora lila reseväska stod öppen på golvet. Frustrerat kastade jag i ett par shorts och ett litet linne, jag vet absolut inte vad jag ska ha med mig!
En halvtimme senare låg det mesta utav mina sommar kläder i väskan och pustade nöjt ut. Äntligen var jag klar klockan var inte ens fem på kvällen, okej tio i fem så nästan fem men iallafall. Jag la mig uttmattat på sängen och tittade igenom min facebook lite. Inte så mycket nytt hade hänt och jag bestämde mig för att ringa Jack. Efter tre signaler svarade han.
 
"Hej babe" Jacks röst hördes genom den lilla högtalaren och jag fnissade till, tänk om det hade varit min mamma som hade ringt och han hade svarat sådär?
 
"Hej, det är  min sista dag innan jag åker vill du komma över?"
 
"Kommer om tio" fick jag till svar och jag rusade ner till köket och började poppa popcorn, jag hade nu planerat att vi skulle ha skräckfilms maraton.
Några minuter senare var allt uppställt på bordet och ytterdörren öppnades. Jack ploppade upp i vardagsrummet och jag kysste honom lätt.
 
"VI ska ha skräck maraton i natt och så sover jag på planet" sa jag och vickade på ögonbrynen. Vi startade The grudge, jag kröp upp till Jack och la mit huvud på hans bröstkorg. Hela natten matade vi varandra med popcorn igenom alla filmerna enda tills klockan var runt sju på morgonen. Det var då två timmar kvar tills flyget skulle åka så vi bestämde oss för att åka. Jag duschade lite snabbt och la sedan på en enkel sminkning. Jacks bil rusade iväg på vägen och när vi var frame föll min glada min då jag såg bara en sak.
 
paparazzis...
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback