Efter slagsmålet såg jag Christopher springa över gatan och i samma rikting som Nikki hade sprungit några minuter tidigare. 

"Det här är inte över, Twist" Skrek jag där jag stod utanför cafét, men han låtsades inte höra mig utan fortsatte springa med haltande steg.

Jag höll min marinblå tjocktröja under näsan för att stoppa det rinnande blodet. Nu började smärtan komma, jag sprang haltande bort till min bil och satte mig i förarsätet, jag forsatte köra och köra tills jag kom till sjukhuset.

 

Glasdörrarna öppnades när jag klev in i entrén, en gråhårig tant med ljusrosa sjukhusskjorta satt bakom en trädisk och knapprade på en dator.
Hon tittade upp och tittade på mitt nerblodiga ansikte.
Jag gick fram och blinkade några gånger innan det blev suddigt för ögonen och jag vacklade bakåt, en hård smäll kändes i bakhuvudet innan allt svartnade.

'"Godmorgon" Sa en välbekant stämma.
Jag blinkade till och öppnade ögonen, ljuset trängde in och jag kunde se att jag låg i en sjukhussäng med gips över armen och bandage runt huvudet, och nån grej över näsan. 
"Hur mår du?" fortsatte den, jag vred lite på huvudet och såg att det var Caspar som satt på en trästol bredvid sängkanten.  Runtom stod min mamma, pappa och lillasyster Ella. 
"Jag mår....vänta.. vart är min mobil? sa jag och letade febrilt efter min iPhone.
Jag hittade den på ett brunt träbord som stod vid sängen, jag började skriva ett sms till Nikki.

Skrev jag och kliade mig i huvudet. 
Jag fortsatte prata lite med Caspar medans jag väntade på ett svar.

 

Jag hade sett att Christopher hade sprungit efter mig så jag hade gömt mig bakom en livsmedelsaffär så jag skulle bli av med honom, jag orkade inte med varken Jack eller Chris just nu. 
Efter att ha spenderat några timmar hos Alice bestämde jag mig för att gå hem, det började bli skymning ute och en sommarbris gjorde så hela mitt hår fladdrade fram över ansiktet. En vit limousine saktade in bredvid mig och den mörktonade rutan gled ner.
Jag drog bort håret och la det som det skulle igen och när jag tittade upp igen såg jag..... vänta... Justin Biebers ansikte leende mot mig.

"Hey, det är jag som är Justin.. Du måste vara Nicole? Sa han och log, han öppnade dörren och gjorde en svepande gest med handen som betydde att jag skulle hoppa in.

 

"Ja, det är jag. Men hade inte du konsert?" Frågade jag innan jag hoppade in och satte mig på det skinnbeklädda sätet.

"Den blev inställd för att arenan hade blivit bombhotad, så jag gjorde en konsert utomhus idag för alla mina beliebers som inte fick chansen att se mig ikväll" Han suckade och man kunde se på honom att han verkligen brydde sig om sina fans, eller beliebers.

Han skakade på huvudet och sträckte sig mot minifrysen där vi satt i baksätet, han lirkade upp en Cola till sig själv och en sprite till mig, jag nickade och tog emot den.
Ett pys hörde snär vi öppnade drickan och Justin fortsatte.

"Så.. Vart ska vi? Och vart är Chris?" frågade han och höjde på ögonbrynet.

"ärligt talat så vet jag inte" svarade jag och ryckte på axlarna. Jag berättade vad som hade hänt och han tittade i mina ögon hela tiden, som han verkligen lyssnade och brydde sig om vadjag hade att säga, när jag var klar nickade han och tog min hand. Han log och släppte handen, sedan tog han en klunk ur sin Cola innan han började prata om något nytt.

Limousinen svängde runt och vi körde runt ett tag i kvarteret och pratade innan jag sa åt chauffören att svänga till höger för att komma till mitt hus.
Limousinen bromsade in med ett svagt gnisslande och chauffören Ross gick ut och öppnade bildörren.
Justin hade på sig en svart tshirt med ett tryck på och en vit jacka, han hade på sig ett par baggy jeans till det.  Han log och slickade sina läppar .

"Nice crib" sa han och tittade imponerat på mitt vita hus.

"Haha, I bet you live in a palace or something" svarade jag och fnissade innan jag vred om nyckeln i dörrhålet och öppnade ytterdörren. En doft av spaghetti och köttfärssås kändes när vi klev in. Justin drog in doften och klappade sig på magen. Jag skrattade och mamma ropade från köket:

"Nikki, är du hugrig?" Hon gick stressat ut till oss i hallen, hennes blonda hår satt uppsatt i en hög tofs och hennes gröna ögon log matt mot  mig. Hon kramade mig och sen såg hon Justin, hon hälsade och frågade om han ville ha mat, han nickade artigt och log. Vi tog av oss skorna och gick mot köket.

---

Lite mellan kapitel , förlåt! xx fia & cornelia