One Time Chapter 68!
"Visst, första eller trean? Vi såg ju tvåan senast" vilket var innan jag och Justin blev tillsammans....
"Första" svarade jag och tog upp min mac, startade den och startade high school musical. Jack sjöng tyst med i låtarna även om han var mer tondöv än mig var det urgulligt. När Troy sprang ifrån matchen somnade jag och när jag vaknade upp var inte Jack kvar i min säng och datorn stod på golvet. Långsamt gick jag ner och bemöttes av en arg Jack och en förvånad Chris.
"Jag trodde inte på det när Justin sa att du var med Jack...men antar att det är sant"
Chris Perspektiv:
Jag var tvungen att få reda på sanningen.. Och här var den,hennes ansiktssuttryck visade att det var sant.
Och jag som trodde att Justin hittade på allt utav ilska men jag antar att mina farhågor var sanna.
"Jag.. nej, vi är inte...vi är inte" stammade Nikki och ställde sig bara någon decimeter från mitt kokande ansikte.
"Jag ser ju att det är något på gång mellan er, jag menar bara för några månader sen skulle du aldrig hänga med" började jag och vände mig mot Jack, mina ögon blev fyllfa med hat. "Honom" västa jag mellan tänderna och jag kunde se hur Nikki stampade lite med fötterna av nervositet.
"Jag.. jag" började hon men blev avbruten.
"Och varför bryr du dig? Det är väl för fan inte ditt val! Du kan inte bara storma in här och få Nikki att känna sig obekväm, du fattar väl att hon inte vill ha dig här? Du är ju för fan bästa vän med den där skitstöveln!" Sa Jack med hög röst, jag trodde inte att han skulle säga något då han bara hade stått och gett mig hatfyllda blickar, men ack så fel jag hade.
Jag blev tagen av hans ord, jag vet att jag inte borde bry mig men det faktum att Nikki inte svarade fick mitt hjärta att falla. Även om jag försökte stå emot så fyllldes mina ögon med tårar och jag vände mig mot Nikki.
"Är det så?" började jag, hon stirrade med förtvivlade ögon på mig som att hon ville säga något men inte hittade rätta orden.
"Sa ju det" sa Jack med ett elakt flin på läpparna. Jag rullade ihop mina fingrar till knytnävar och höll dom så hårt att knogarna blev vita, jag var tvungen att behärksa mig. Inget upplopp idag.
"Kan du gå?" frågade jag Jack så snällt jag kunde men ilskan tog över när jag såg hans belåtna flin.
Han ryckte på axlarna och tittade på Nikki.
"Är det okej gumman?" frågade han med en sån puttenuttig gullig röst han bara kunde, han drog med fingret över hennes kind och hon nickade lätt innan han försvann upp för trappan.
"Chris" snyftade hon och kastade sig i mina armar, jag blev glatt förvånad måste jag säga, jag kramade henne hårt innan jag släppte taget.
"Är det sant?" frågade jag och försökte pressa bak tårarna, jag var inte en sån som grät.
"Nej! Såklart det inte är! Jag... jag visste inte bara vad jag skulle säga. Jag..Du...Chris, du är min bästa killkompis" sa hon och hon hickade till lite, vilket utlöste ett skratt både för mig och hennes. Jag har saknat hennes vackra skratt, det urgulliga skrattet som kan få vem som helst glad, vilket humör man än är på.
"Ska vi gå ut?" frågade jag när vi hade skrattat färdigt, men såklart hörde jag dom tunga stegen i trappan och den oerhört irriterande rösten igen.
"Nej, Nikki och jag höll ju på att se en film, eller hur pineapple?" sa Jack och log, ett.. ett vänligt leende? Jag trodde inte att han visste hur man gjorde vänliga saker men.. wupsi, guess I was wrong,then.
Nikki ryggade tillbaka och tittade på Jack, deras blickar utbytte något hemlighetssfullt, jag kunde inte sätta fingret på vad det var. Jag blev lättad när hon vände sig mot mig och log.
"Ska vi?" frågade hon och öppnade dörre, jag log stort och nickade innan jag följde efter henne ut till min bil.
Jag log nöjt för mig själv och hopppade in i passagerarsätet, jag gav Nikki nycklarna och vi körde iväg.
Jag kan bara tänka mig Jacks haka falla till marken när någon stod upp mot honom och sa ifrån, en känsla växte inom mig en känsla av.. av ja jag vet inte vad men bra kändes det iallafall.
"Chris?" Sa Nikki och viftade med en hand framför mitt ansikte.
"Mmh.. va?" svarade jag lite frånvarande och kom tillbaka till verkligheten igen.
"Vart ska vi ens?" frågade hon och klistrade blicken på vägen.
"Stranden?" svarade jag med ett flin och hon nickade.
Nikkis Perspektiv:
Jag svängde in på en grusparkering, gruset virvlade runt de stora däcken innan jag stannade och vi båda hoppade ut.
"Så.. Here we are" sa jag med en aning låg röst och hoppade ner i den mjuka sanden.
"Kom" fnissade jag och sprang mot vattenbrynet, med Chris strax bakom mig.
"Jag kommer fånga dig" skrattade han och ökade takten, sanden flög från våra fötter och jag skrattade så jag vek mig dubbel.
Tillslut fick han tag i mig och brottade ner mig i sanden, den kändes sval mot min hud. Vi skrattade ett tag tills jag satte mig upp med knäna uppdragna till hakan och armarna runt dom, Chris satte sig bredvid mig med armen runt mina axlar.
Jag drog av mig mina skor och borrade ner fötterna i den svala sanden, det var praktiskt taget folktomt här.
"Är du lycklig?" Frågade Chris från ingenstans.
"Va?" sa jag fundersamt.
"Du hörde. ÄR du lycklig, Nicole?" frågade han ännu en gång.
"Ja.." ljög jag. Det svåraste jag visste var att ljuga men jag kunde inte erkänna att jag saknade Justin, bara hans doft fick mina knän att svaja. Ogud, Nikki gråt inte! TA DIG SAMMAN!
"Du ljuger" sa han som att han kunde läsa mina tankar.
Jag suckade innan jag svarade. " Okej.. Nej jag är inte lycklig, men jag försöker. Jag måste trycka undan honom och vill inte träffa honom mer. Jag.. jag vill inte behöva gråta mer. Jag är trött på att vara arg och jag är trött på det här tomrummet inom mig som inte kan kännas helt utan honom men jag mste gå vidare. Det Justin gjorde var det hemskaste jag någonsin varit med om och..och..." berättade jag och kunde inte hejda tårarna som rullade ner för mina kinder.
Chris sa ingenting utan kramade om mig och jag placerade mitt ansikte där nacken och axeln möts.
Jag kunde inte stoppa snyftningarna och även om jag är en sån person som inte gillar att gråta inför folk gick det inte att hålla dom inne.
"Schhh" viskade Chris efter en stund och släppte kramen.
"För..förlåt Ch..Chris" snyftade jag fram och torkade bort tårarna som rann.
"Be inte om ursäkt, lil lady. Jag ska prata med Justin" förklarade han och log ett halv leende.
"Fryser du?" frågade jag när jag såg gåshuden på hans bara armar.
"Lite" svarade han enkelt och ryckte lite på axlarna.
"Kom" sa jag och tog hans hand innan vi gick mot bilen som stod parkerad på grusplatsen.
"Vart ska vi?" frågade han när vi hade knäppt på bilbältena och jag började backa ut.
"Så, vart bor du nu när du är här?" frågade jag med ett flin.
"På hotellet i stan,.. vadårå?" frågade han och jag styrde bilen dit.
"UTEKVÄLL!" nästan skrek jag och skrattade högt, Chris nickade och skrattade lite.
Vi kom fram till hotellet och jag insåg genast att jag varken hade smink eller kläder med mig.
Helvete...
Ska jag fixa mig först så drar vi till dig innan vi går ut och gör staden osäker?" flinade Chris och pumpade med näven lite fånigt, jag skrattade och nickade.
Jacks Perspektiv:
Jag hade suttit hela dagen på Nikkis rum och väntat..väntat..och väntat. De flesta människorna skulle väl antagligen se mig som något psyko som satt och väntade på min tjejs.. var hon min tjej? Hon är min. Ja iallafall, satt här hela dagen då hon var ute med sin kompis.
Jag hörde det humörförbättrande skrattet nere i hallen och en dörr som stängdes igen, genast stängde jag av TVn och ställde mig på översta trappsteget s jag kunde kika ner till dom.
"Hej! Oj är du kvar?" fnissade Nikki och såg upp på mig, jag log lite lätt.
"Ja, jag.. jag ville bara.." började jag men slutade då jag inte kom på något bra att säga.
Hon tassade upp till mig och gav mig en lätt kram innan hon försvann in i sitt rum.
"Så.. Jack.. Vad gör du här egentligen? Är du ensam här?" frågade Chris för att bryta tystnaden.
"Mm, Martin åkte för några timmar sen till några kompisar. Jag ville se så hon kom hem oskadd, man vet ju aldrig med dig" svarade jag lugnt och jag kunde se ilskan i Chris ögon.
"Jaså" svarade han enkelt och tog ett djupt andetag.
"Färdig! Vad tycks?" frågade Nikki när hon öppnade sin sovrumsdörr och snurrade några varv för mig. Min haka föll till golvet, hon var verkligen vacker. Klänningen var svart och ganska åtsittande, hon såg verkligen obeskrivligt vacker ut.
"Öhm..jä..jätte" stammade jag fram samtidigt som jag granskade henne noga.
Hon skrattade och gav mig en kram innan hon halvsprang ner till Chris, han reagerade likadant som jag hade gjort.
"Hejdå!" ropade Nikki och öppnade ytterdörren.
"Vänta! Vart ska du?" frågade jag en gnutta oroligt, de båda vände sig mot mig.
"Vi ska dra ut till stan ett tag, du behöver inte stanna här. Du kan gå hem" svarade Chris och jag gav honom en hotfull blick.
"Ja" instämde Nikki och log. "Glöm inte att låsa efter dig bara" nissade Nikki och de båda försvann ut genom dörren.
Ilskan bubblade inom mig... skulle hon ut och festa med massor killar? Nej nu jävlar..
Jag sprang ner för trappan och låste dörren innan jag hoppade in i min bil och körde till Caspars hus......
Hej hej hej!! FÖRLÅT SÅ JÄTTE JÄTTE MYCKET FÖR DEN SENA UPPDATERINGEN MEN VI SKA BÄTTRA OSS, DET KOMMER MINST ETT TILL KAPITEL IDAG :D
Chris Perspektiv:
Jag var tvungen att få reda på sanningen.. Och här var den,hennes ansiktssuttryck visade att det var sant.
Och jag som trodde att Justin hittade på allt utav ilska men jag antar att mina farhågor var sanna.
"Jag.. nej, vi är inte...vi är inte" stammade Nikki och ställde sig bara någon decimeter från mitt kokande ansikte.
"Jag ser ju att det är något på gång mellan er, jag menar bara för några månader sen skulle du aldrig hänga med" började jag och vände mig mot Jack, mina ögon blev fyllfa med hat. "Honom" västa jag mellan tänderna och jag kunde se hur Nikki stampade lite med fötterna av nervositet.
"Jag.. jag" började hon men blev avbruten.
"Och varför bryr du dig? Det är väl för fan inte ditt val! Du kan inte bara storma in här och få Nikki att känna sig obekväm, du fattar väl att hon inte vill ha dig här? Du är ju för fan bästa vän med den där skitstöveln!" Sa Jack med hög röst, jag trodde inte att han skulle säga något då han bara hade stått och gett mig hatfyllda blickar, men ack så fel jag hade.
Jag blev tagen av hans ord, jag vet att jag inte borde bry mig men det faktum att Nikki inte svarade fick mitt hjärta att falla. Även om jag försökte stå emot så fyllldes mina ögon med tårar och jag vände mig mot Nikki.
"Är det så?" började jag, hon stirrade med förtvivlade ögon på mig som att hon ville säga något men inte hittade rätta orden.
"Sa ju det" sa Jack med ett elakt flin på läpparna. Jag rullade ihop mina fingrar till knytnävar och höll dom så hårt att knogarna blev vita, jag var tvungen att behärksa mig. Inget upplopp idag.
"Kan du gå?" frågade jag Jack så snällt jag kunde men ilskan tog över när jag såg hans belåtna flin.
Han ryckte på axlarna och tittade på Nikki.
"Är det okej gumman?" frågade han med en sån puttenuttig gullig röst han bara kunde, han drog med fingret över hennes kind och hon nickade lätt innan han försvann upp för trappan.
"Chris" snyftade hon och kastade sig i mina armar, jag blev glatt förvånad måste jag säga, jag kramade henne hårt innan jag släppte taget.
"Är det sant?" frågade jag och försökte pressa bak tårarna, jag var inte en sån som grät.
"Nej! Såklart det inte är! Jag... jag visste inte bara vad jag skulle säga. Jag..Du...Chris, du är min bästa killkompis" sa hon och hon hickade till lite, vilket utlöste ett skratt både för mig och hennes. Jag har saknat hennes vackra skratt, det urgulliga skrattet som kan få vem som helst glad, vilket humör man än är på.
"Ska vi gå ut?" frågade jag när vi hade skrattat färdigt, men såklart hörde jag dom tunga stegen i trappan och den oerhört irriterande rösten igen.
"Nej, Nikki och jag höll ju på att se en film, eller hur pineapple?" sa Jack och log, ett.. ett vänligt leende? Jag trodde inte att han visste hur man gjorde vänliga saker men.. wupsi, guess I was wrong,then.
Nikki ryggade tillbaka och tittade på Jack, deras blickar utbytte något hemlighetssfullt, jag kunde inte sätta fingret på vad det var. Jag blev lättad när hon vände sig mot mig och log.
"Ska vi?" frågade hon och öppnade dörre, jag log stort och nickade innan jag följde efter henne ut till min bil.
Jag log nöjt för mig själv och hopppade in i passagerarsätet, jag gav Nikki nycklarna och vi körde iväg.
Jag kan bara tänka mig Jacks haka falla till marken när någon stod upp mot honom och sa ifrån, en känsla växte inom mig en känsla av.. av ja jag vet inte vad men bra kändes det iallafall.
"Chris?" Sa Nikki och viftade med en hand framför mitt ansikte.
"Mmh.. va?" svarade jag lite frånvarande och kom tillbaka till verkligheten igen.
"Vart ska vi ens?" frågade hon och klistrade blicken på vägen.
"Stranden?" svarade jag med ett flin och hon nickade.
Nikkis Perspektiv:
Jag svängde in på en grusparkering, gruset virvlade runt de stora däcken innan jag stannade och vi båda hoppade ut.
"Så.. Here we are" sa jag med en aning låg röst och hoppade ner i den mjuka sanden.
"Kom" fnissade jag och sprang mot vattenbrynet, med Chris strax bakom mig.
"Jag kommer fånga dig" skrattade han och ökade takten, sanden flög från våra fötter och jag skrattade så jag vek mig dubbel.
Tillslut fick han tag i mig och brottade ner mig i sanden, den kändes sval mot min hud. Vi skrattade ett tag tills jag satte mig upp med knäna uppdragna till hakan och armarna runt dom, Chris satte sig bredvid mig med armen runt mina axlar.
Jag drog av mig mina skor och borrade ner fötterna i den svala sanden, det var praktiskt taget folktomt här.
"Är du lycklig?" Frågade Chris från ingenstans.
"Va?" sa jag fundersamt.
"Du hörde. ÄR du lycklig, Nicole?" frågade han ännu en gång.
"Ja.." ljög jag. Det svåraste jag visste var att ljuga men jag kunde inte erkänna att jag saknade Justin, bara hans doft fick mina knän att svaja. Ogud, Nikki gråt inte! TA DIG SAMMAN!
"Du ljuger" sa han som att han kunde läsa mina tankar.
Jag suckade innan jag svarade. " Okej.. Nej jag är inte lycklig, men jag försöker. Jag måste trycka undan honom och vill inte träffa honom mer. Jag.. jag vill inte behöva gråta mer. Jag är trött på att vara arg och jag är trött på det här tomrummet inom mig som inte kan kännas helt utan honom men jag mste gå vidare. Det Justin gjorde var det hemskaste jag någonsin varit med om och..och..." berättade jag och kunde inte hejda tårarna som rullade ner för mina kinder.
Chris sa ingenting utan kramade om mig och jag placerade mitt ansikte där nacken och axeln möts.
Jag kunde inte stoppa snyftningarna och även om jag är en sån person som inte gillar att gråta inför folk gick det inte att hålla dom inne.
"Schhh" viskade Chris efter en stund och släppte kramen.
"För..förlåt Ch..Chris" snyftade jag fram och torkade bort tårarna som rann.
"Be inte om ursäkt, lil lady. Jag ska prata med Justin" förklarade han och log ett halv leende.
"Fryser du?" frågade jag när jag såg gåshuden på hans bara armar.
"Lite" svarade han enkelt och ryckte lite på axlarna.
"Kom" sa jag och tog hans hand innan vi gick mot bilen som stod parkerad på grusplatsen.
"Vart ska vi?" frågade han när vi hade knäppt på bilbältena och jag började backa ut.
"Så, vart bor du nu när du är här?" frågade jag med ett flin.
"På hotellet i stan,.. vadårå?" frågade han och jag styrde bilen dit.
"UTEKVÄLL!" nästan skrek jag och skrattade högt, Chris nickade och skrattade lite.
Vi kom fram till hotellet och jag insåg genast att jag varken hade smink eller kläder med mig.
Helvete...
Ska jag fixa mig först så drar vi till dig innan vi går ut och gör staden osäker?" flinade Chris och pumpade med näven lite fånigt, jag skrattade och nickade.
Jacks Perspektiv:
Jag hade suttit hela dagen på Nikkis rum och väntat..väntat..och väntat. De flesta människorna skulle väl antagligen se mig som något psyko som satt och väntade på min tjejs.. var hon min tjej? Hon är min. Ja iallafall, satt här hela dagen då hon var ute med sin kompis.
Jag hörde det humörförbättrande skrattet nere i hallen och en dörr som stängdes igen, genast stängde jag av TVn och ställde mig på översta trappsteget s jag kunde kika ner till dom.
"Hej! Oj är du kvar?" fnissade Nikki och såg upp på mig, jag log lite lätt.
"Ja, jag.. jag ville bara.." började jag men slutade då jag inte kom på något bra att säga.
Hon tassade upp till mig och gav mig en lätt kram innan hon försvann in i sitt rum.
"Så.. Jack.. Vad gör du här egentligen? Är du ensam här?" frågade Chris för att bryta tystnaden.
"Mm, Martin åkte för några timmar sen till några kompisar. Jag ville se så hon kom hem oskadd, man vet ju aldrig med dig" svarade jag lugnt och jag kunde se ilskan i Chris ögon.
"Jaså" svarade han enkelt och tog ett djupt andetag.
"Färdig! Vad tycks?" frågade Nikki när hon öppnade sin sovrumsdörr och snurrade några varv för mig. Min haka föll till golvet, hon var verkligen vacker. Klänningen var svart och ganska åtsittande, hon såg verkligen obeskrivligt vacker ut.
"Öhm..jä..jätte" stammade jag fram samtidigt som jag granskade henne noga.
Hon skrattade och gav mig en kram innan hon halvsprang ner till Chris, han reagerade likadant som jag hade gjort.
"Hejdå!" ropade Nikki och öppnade ytterdörren.
"Vänta! Vart ska du?" frågade jag en gnutta oroligt, de båda vände sig mot mig.
"Vi ska dra ut till stan ett tag, du behöver inte stanna här. Du kan gå hem" svarade Chris och jag gav honom en hotfull blick.
"Ja" instämde Nikki och log. "Glöm inte att låsa efter dig bara" nissade Nikki och de båda försvann ut genom dörren.
Ilskan bubblade inom mig... skulle hon ut och festa med massor killar? Nej nu jävlar..
Jag sprang ner för trappan och låste dörren innan jag hoppade in i min bil och körde till Caspars hus......
Hej hej hej!! FÖRLÅT SÅ JÄTTE JÄTTE MYCKET FÖR DEN SENA UPPDATERINGEN MEN VI SKA BÄTTRA OSS, DET KOMMER MINST ETT TILL KAPITEL IDAG :D
Kommentarer
Trackback
