"Ni pratar som att jag är ett barn, som behöver skydd och uppsyn hela tiden. Jag kan ta hand om mig själv!" nästan skrek Nikki och sprang upp för trapporna, ljudet av hennes sovrumsdörr som slängde igen fick oss verkligen att förstå att hon var förbannad. 

"Ska du eller jag?" frågade jag Martin som log ett snett leende. 

"Hon måste få va lite ifred, är du hungrig?" frågade han och jag blev glatt förvånad, jag tackade ja och vi lagade lite bacon och äggröra, rostade mackor och juice. 

När vi nästan hade ätit klart kom Nikki nertassande för trapporna. 

"Jag är också hungrig" sa hon med en putläpp men började fnissa lite. 

Nu ska jag sätta min plan i verket!..... 

---

Nikkis Perspektiv: 


Jag var trött på att vara ledsen, trött på att gråta, trötta på att sakna.. honom. Ja jag söger inte ens hans namn för bara det får mig att vilja gråta en flod. Jag klädde på mig och sminkade mig innan jag gick ner och tog två baconremsor och en rostad macka innan jag slog mig ner vid köksbordet där Martin och Jack redan hade börjat äta. 

"När kommer mamma och pappa hem?" frågade jag och ställde ner mitt juiceglas på träbordet. 

"I eftermiddag tror jag" svarade han och log. 

Den pinsamma tystnade tog över igen och jag tänkte febrilt efter något att säga men förgäves. 

"När ska vi ta vår löptur då?" frågade Jack och tuggade ur det sista av hans smörgåsbit. 

"Ska vi ta den efter frukost?" frågade jag och log. 

"Nah, jag måste springa tidigt, och jag vill inte vänta hela dagen. Ska vi köra vid halv åtta imorgon bitti?" Frågade han och sörplade i sig ännu ett bacon, det här måste vara hans fjärde, eller femte tillochmed. 

"Visst" svarade jag och log. 

"Jag diskar, ni gör lunch senare idag?" sa Martin och reste sig upp. 

"Jaja, lata lilla unge" fnissade jag och blev bemött av ett belåtet flin från hans läppar. Min mobil började ringa och Wills namn ploppade upp. Med mobilen mot öran ursäktade jag mig ifrån köket och gick upp på mitt rum.

"Hej, hur mår du?"

 

"Bra, jag mår bra"

 

"Okej vad bra Will jag blev jätte orolig vet du. Så du har inte några seriösa skador?"

 

"Nej allt är bra...jo emh, det var allt jag skulle säga och jag tror inte att vi borde prata mer så....hej då Nikki vi ses....eller nej det gör vi....emh bara hej då" sa han fort och hängde upp, rakt i mitt öra kan jag ju tillägga!

 

Min dörr öppnades och in kom Jack med ett leende på läpparna. Han la en arm om min midja så att jag lutade mitt huvud mot hans axel. Plötsligt flög minnen om hur han slog mig och jagade mig genom mitt hus in i mitt huvud och jag stelnade till.

 

Nej han har förändrats, han lovade att han hade gjort det!

 

Vi la oss i min säng med Jacks huvud i mitt knä, hans kortklippta hår lent mot mina nakna lår. Jag hade fortfarande på mig min pyjamas vilket bestod utav korta mjukisshorts och en vit The beatels tshirt. Jack blundade och jag trodde att han sov men insåg att jag hade fel när han började prata.

 

"Vem pratade du med?" med mitt pekfinger drog jag små mönster på Jacks ansikte, över hans mjuka ögonbryn sen drog man åt motsatta hållet var det inte så mjukt. Jag blev så inne i det att jag helt glömde bort Jacks fråga. 

 

"Nikki vad håller du på med?" frågade Jack med ett flin på läpparna. Jag slutade och lät min hand vila på hans axel. 

 

"Jag sa aldrig att du skulle sluta" han skrattade lite och jag fortsatte att stryka på hans ögonbryn. 

 

Mjukt strävt mjukt strävt mjukt strävt...

 

"Du är ju för skum men vem pratade du med" frågade han igen och jag drog med fingret över hans näsrygg runt munnen och över hakan.

 

"Du vet den där killen, Will han blev ju nerslagen så jag bad honom ringa mig och berätta om han var skadad. Men vet du vad som är skumt...Han sa at vi inte borde prata mer och sen la han bara på"  sa jag och rynkade ihop ögonbrynen. Jacks ögon mörknade lite men mjuknade när jag började pilla med hans hår. 

 

"Det kanske var bäst så att ni inte träffas asså"  sa han och tog min hand, han förde den till hans läppar och kysste mina knogar med fjäderlätta kyssar. 

 

"Vet inte han verkade så nervös men iallafall vill du se på en film eller något?" frågade jag, jag visste radan vilken film Jack skulle säga då han har världens kärlek till high schol musical. Det var ganska gulligt, ingen visste om det men vi brukade ha maraton och hans satt alltid fastklistrad vid TVn.

 

"Visst, första eller trean? Vi såg ju tvåan senast" vilket var innan jag och Justin blev tillsammans....

"Första" svarade jag och tog upp min mac, startade den och startade high school musical. Jack sjöng tyst med i låtarna även om han var mer tondöv än mig var det urgulligt. När Troy sprang ifrån matchen somnade jag och när jag vaknade upp var inte Jack kvar i min säng och datorn stod på golvet. Långsamt gick jag ner och bemöttes av en arg Jack och en förvånad Chris.

 

"Jag trodde inte på det när Justin sa att du var med Jack...men antar att det är sant"