One Time Chapter 64!
Det svala vattnet rann ner längs ,min hals och jag smackade nöjt när jag hade halsat nästan halva flaskan på en gång. Efter några minuter kände jag hur jag blev mer och mer kissnödig. Åhnej, jag måste gå nu!
Jag bestämde mig för att ta med mig vattenflaskorna bort till toaletterna för säkerhetsskull.
Toppen. Bajamajor... Miiiin favorit.
Jag klev ut genom den illaluktande bajamajan och kände den sköna känslan av att inte vara kissnödig längre, jag skulle precis gå tillbaka när jag hörde ett gnyende från andra sidan bajamajan. Jag gick runt den så jag kom precis vid husväggen och såg honom.
Nerslagen och blodig, han tittade upp på mig och jag kunde se smärtan i hans ögon.
"Will.." sa jag och kastade mig ner på marken med honom.
Vem fan hade gjort det här?
Nikkis perspektiv:
Jag bestämde mig för att ta med mig vattenflaskorna bort till toaletterna för säkerhetsskull.
Toppen. Bajamajor... Miiiin favorit.
Jag klev ut genom den illaluktande bajamajan och kände den sköna känslan av att inte vara kissnödig längre, jag skulle precis gå tillbaka när jag hörde ett gnyende från andra sidan bajamajan. Jag gick runt den så jag kom precis vid husväggen och såg honom.
Nerslagen och blodig, han tittade upp på mig och jag kunde se smärtan i hans ögon.
"Will.." sa jag och kastade mig ner på marken med honom.
Vem fan hade gjort det här?
Nikkis perspektiv:
"Vad har hänt Will?!" frågade jag panikslaget då det började forsa ut blod ur hans läpp. Min hand flög upp och höll för såret i hans mun, genast blev min hand blodig men jag kunde inte bry mig mindre. Will försökte resa på sig men grymtade till och höll sig för magen.
"Will! Vem slog dig!" frågade jag en oktav högre. Det fick honom att fokusera på mig och plötsligt spärrades hans ögon upp.
"Nicole du måste gå, han sa att jag skulle hålla mig borta frå-" handen som inte höll för magen hamnade framför hans mun och Will såg sig oroligt omkring. Vem eller vad skulle han hålla sig borta från?
"Will tror du att jag tänker lämna dig här helt ensam?" jag la Wills arm över min axel och hjälpte honom att stå på skakiga ben. Vi började gå mot eken där jag satt förut så jag kunde hitta jack men han var inte där. Wills vän kom dock springande mot oss.
"Will vad har hänt?!" skrek Wills vän med stora ögon.
"Lou det är okej, fast vi borde nog gå..." sa Will och viskade den sista biten. Den brunhåriga pojken med en randig tshirt som jag nu visste hette Lou stod förvirrat och stirrade på oss.
"Emh...okej vi åker väl till sjukhuset. följer du med..." frågade Lou och lät meningen dö ut då han inte visste vad jag hette.
"Nikki och nej min vän är här någonstans så jag måste hitta honom" Will fick den där oroliga blicken igen och jag kunde inte hjälpa att bli förundrad. Visst han hade precis blivit nerslagen men killen eller killarna som hade gjort det hade säker försvunnit nu sen var ju jag och Lou här som skydd.
Lou nickade och dom började gå mot vad jag antog var hans bil. när jag ropade ett vänta stannade dom och Lou vände sig om.
"Will, kan jag få ditt nummer så att jag vet att du är okej?" frågade jag och hans ögon skrek av smärta.
"Nja, jag tror inte att det är någon bra ide..." svarade han nervöst
"Will.." sa Lou och vickade på ögonbrynet.
"Okej" sa han osäkert och skrev in sitt nummer i min mobil. Jag tackade och sa hej då innan jag begav mig till eken för att se om Jack var där. Det gröna troligtvis konstgjorda gräset kittlade utsidan av mina fötter när jag gick över gräsmattan. Till min förvåning var inte Jack där, så jag bestämde mig att sätta mig mot eken för att vänta. Solen skymtade bakom träden långt där borta och sommarkvällen hade precis börjat, jag blundade i vad som kändes som sekunder när jag hörde en förvånad stämma.
"Nikki! Jag har letat överallt efter dig!" utbrast Jack och stod nu vid mina fötter och log stort innan han satte sig ner mittemot mig.
"Jo, jag letade efter dig med" muttrade jag tillbaka som ett svar.
"Varför är du arg?" svarade han frågande och tog min hand men jag drog undan min.
"Vad var det där? Hela den där grejen? Först är du jätteotrevlig mot en helt oskyldig kille och sen säger du att vi är tillsammans?" Utbrast jag lite högre än vad egentligen menade.
"Förlåt.. jag.. du.. jag vet inte.. Jag..förlåt" svarade han uppgivet och tittade på sina vita smutsiga Converse.
"Aja, vi glömmer det. Vad vill du göra nu? Det är inte speciellt kul här i parken på kvällarna och ja." svarade jag och mötte hans blick. Ögonen glimrade kärlekssfullt och läpparna drogs uppåt som ett leende.
"Kom" sa han och ställde sig upp inom bara ett par sekunder, han sträckte ut sin hand och jag tog den och drog mig upp.
"Vart ska vi?" svarade jag undrande men fyrade av ett leende.
"Dina smilgropar är så söta" sa han utan att besvara min fråga medans vi började gå.
Jag kände att det hettade till på kinderna och slog ner blicken i asfalten som vi nu promenerade på.
"Men säg då" sa jag med fejkad gnällighet och boxade min armbåge löst i hans sida.
"Vi är framme" svarade han enkelt, jag insåg att vi var vid biosalongen och fnissade lite.
"Omg vi måste se den nya Superman filmen!" fangirlade jag och drog med Jack in för att vi skulle betala våra biljetter.
Jag skulle precis plocka fram min beiga plånbok ur väskan när jag kände Jacks hand över min. Jag lyfte blicken och han hade ett litet flin på läpparna.
"Vi kan väl säg att du betalar tillbaka senare under kvällen?" sa han när han hade betalat våra biljetter och snacks.
Vänta.. va?
Jag svarade inte utan log lite nervöst. Menade han vad jag tror att han menade? Han måste inse att jag inte är redo för något sånt.
"Värst vad du blev stel helt plötsligt, det var ett skämt Nikki!" skrattade Jack och tog ett smörpopcorn och stopppade i munnen.
Jag fnissade lite, men förstod att han inte skojade helt.
"Dom öppnar nu!" Sa jag för att bryta tystnaden och vi ställde oss i kön för att gå in i den rödfärgade salongen.
-
"OMG den var sååå bra!!!" fangirlade jag men Jack såg inte lika imponerad ut.
"Nja, du måste inse att de andra är bättre?" svarade han och slängde den tomma popcornlådan och våra coca color i papperskorgen. Jag bestämde mig för att byta ämne.
"Så. vad är klockan?" frågade jag när vi hade kommit ut på gatan. Den svala sommarnatten gjorde att mitt skinn drog sig upp som gåshud och jag antog att Jack märkte det då han drog av sig sin jacka och la den över mina bara axlar.
"Oj sen när blev du en sån gentleman?" fnissade jag och flinade.
"Du såg så kall ut och, ja, jag är nog en gentleman" det sista sa han med fejkad bitchighet och flinade.
-
"Jag måste nog gå in, men...tack för idag" sa jag och slickade mina läppar.
Han tittade in i mina ögon och innan jag hann reagera stod han bara några centimeter från mitt ansikte, han lutade sin huvud ner mot mitt, jag tittade upp på honom och förstod vad han tänkte göra.
Långsamt förflyttade han två av sina fingrar mot min haka och lutade upp den så han skulle få en bra vinkel att kyssa mig i, han plutade sådär sexigt och nuddade mina läppar. Jag blundade och kysste mjukt tillbaka. Det var inte som att kyssa Justin, det var inga fyverkerier eller gnistor. Dock var det mjukt och varmt och jag tror aldrig Jack har kysst mig såhär försiktigt. Jag satte min hand mot hans bröst och tryckte löst bort honom, han stapplade några steg bakåt och jag tackade Gud för att han inte såg mina rosenröda kinder pga av mörkret runtomkring oss.
"Jag..jag måste gå" mumlade jag och gick in, jag stängde dörren bakom mig och sjönk ner med ryggen mot den bruna ytterdörren. Jacks ansiktsuttryck när jag lämnade honom var förvånat jag kunde höra hur fotstegen från Jack vandrade bort och antagligen till hans hem.
"Har det hänt något?" frågade Martin förvånat, han stod med ett glas Cola i handen..
"Va.. eh nej" ljög jag och skrattade ett falskt skratt, nej inget har hänt, jag hara bara blivit kysst av mitt ex och tänkt på Justin hela tiden.
"O..okej" svarade Martin och höjde ena ögonbrynet som att han visste att jag ljög, men han orkade inte gräva sig djupare in i det just nu utan fortsatte glatt:
"Så.. Lust att se en film? Mamma och pappa kommer hem i morgon, dom är hos Flammigan" sa Martin och strckte ut sin lediga hand mot mig, jag nickade och ställde mig upp.
Flammigan är några... bekanta kan man säga, dom har alltid bott i Chigago och kommer nog alltid göra det, deras son och jag.. har ett förflutet. Men han var inget annat än problem, han sålde droger. Jag tror dock att han sitter på ungdomsfängelset nu men är inte säker. Jag borde verkligen ringa honom, Troy tror jag att han hette. Och av denna anledningen hittade jag alltid på ursäkter när min familj skulle besöka dom eller dom skulle komma till oss.
"Nikki?" frågade Martin och jag kom tillbaka till verkligheten.
"Va?" svarade jag lummigt och gav honom min uppmärksamhet.
Han suckade innan han svarade.
"Jag har frågat 3 gånger om vilken film du vill se...så.. vilken film vill du se?" sa han och skrattade lite lågt.
"The Green Mile" nästan skrek jag ut, jag var verkligen sugen på en sorglig film.
Halvvägs genom filmen grät jag så mycket att det gjorde ont, jag vände mig mot Martin men han hade redan somnat mot armstödet, jag skrattade lite åt honom. Det rann lite dregel ur hans mungipa och det svaga lätet från hans snarkningar fick honom att låta som en liten gris.
Jag vaknade av att TVn pep till och stängdes av, filmen var slut.
Jag bestämde mig för att somna om, jag drog filten över mig och somnade om bredvid Martins lugna andetag.
-
"Nikki" muttrade Martin trött.
"Mhm" svarade jag omedvetet.
"Det ringer på dörren" svarade han och vände sig om för att somna om.
Jag öppnade ögonen och det var så ljust att ögon kisade till, jag sträckte upp armarna och såg på klockan, halv åtta. Ugh..
Med trötta steg gick jag till dörren och öppnade den. Mina ögon var stora som tefat och hakan föll ner till marken när jag såg vem det var..
DOMDOMDOOOOOM hahah ;) men fortsätt läsa och kommentera! Efter den här novellen ska vi börja på en ny, men en mer badboy Justin, vad tycker ni om det? ;)
xoxo sofia&cornelia
"Nja, jag tror inte att det är någon bra ide..." svarade han nervöst
"Will.." sa Lou och vickade på ögonbrynet.
"Okej" sa han osäkert och skrev in sitt nummer i min mobil. Jag tackade och sa hej då innan jag begav mig till eken för att se om Jack var där. Det gröna troligtvis konstgjorda gräset kittlade utsidan av mina fötter när jag gick över gräsmattan. Till min förvåning var inte Jack där, så jag bestämde mig att sätta mig mot eken för att vänta. Solen skymtade bakom träden långt där borta och sommarkvällen hade precis börjat, jag blundade i vad som kändes som sekunder när jag hörde en förvånad stämma.
"Nikki! Jag har letat överallt efter dig!" utbrast Jack och stod nu vid mina fötter och log stort innan han satte sig ner mittemot mig.
"Jo, jag letade efter dig med" muttrade jag tillbaka som ett svar.
"Varför är du arg?" svarade han frågande och tog min hand men jag drog undan min.
"Vad var det där? Hela den där grejen? Först är du jätteotrevlig mot en helt oskyldig kille och sen säger du att vi är tillsammans?" Utbrast jag lite högre än vad egentligen menade.
"Förlåt.. jag.. du.. jag vet inte.. Jag..förlåt" svarade han uppgivet och tittade på sina vita smutsiga Converse.
"Aja, vi glömmer det. Vad vill du göra nu? Det är inte speciellt kul här i parken på kvällarna och ja." svarade jag och mötte hans blick. Ögonen glimrade kärlekssfullt och läpparna drogs uppåt som ett leende.
"Kom" sa han och ställde sig upp inom bara ett par sekunder, han sträckte ut sin hand och jag tog den och drog mig upp.
"Vart ska vi?" svarade jag undrande men fyrade av ett leende.
"Dina smilgropar är så söta" sa han utan att besvara min fråga medans vi började gå.
Jag kände att det hettade till på kinderna och slog ner blicken i asfalten som vi nu promenerade på.
"Men säg då" sa jag med fejkad gnällighet och boxade min armbåge löst i hans sida.
"Vi är framme" svarade han enkelt, jag insåg att vi var vid biosalongen och fnissade lite.
"Omg vi måste se den nya Superman filmen!" fangirlade jag och drog med Jack in för att vi skulle betala våra biljetter.
Jag skulle precis plocka fram min beiga plånbok ur väskan när jag kände Jacks hand över min. Jag lyfte blicken och han hade ett litet flin på läpparna.
"Vi kan väl säg att du betalar tillbaka senare under kvällen?" sa han när han hade betalat våra biljetter och snacks.
Vänta.. va?
Jag svarade inte utan log lite nervöst. Menade han vad jag tror att han menade? Han måste inse att jag inte är redo för något sånt.
"Värst vad du blev stel helt plötsligt, det var ett skämt Nikki!" skrattade Jack och tog ett smörpopcorn och stopppade i munnen.
Jag fnissade lite, men förstod att han inte skojade helt.
"Dom öppnar nu!" Sa jag för att bryta tystnaden och vi ställde oss i kön för att gå in i den rödfärgade salongen.
-
"OMG den var sååå bra!!!" fangirlade jag men Jack såg inte lika imponerad ut.
"Nja, du måste inse att de andra är bättre?" svarade han och slängde den tomma popcornlådan och våra coca color i papperskorgen. Jag bestämde mig för att byta ämne.
"Så. vad är klockan?" frågade jag när vi hade kommit ut på gatan. Den svala sommarnatten gjorde att mitt skinn drog sig upp som gåshud och jag antog att Jack märkte det då han drog av sig sin jacka och la den över mina bara axlar.
"Oj sen när blev du en sån gentleman?" fnissade jag och flinade.
"Du såg så kall ut och, ja, jag är nog en gentleman" det sista sa han med fejkad bitchighet och flinade.
-
"Jag måste nog gå in, men...tack för idag" sa jag och slickade mina läppar.
Han tittade in i mina ögon och innan jag hann reagera stod han bara några centimeter från mitt ansikte, han lutade sin huvud ner mot mitt, jag tittade upp på honom och förstod vad han tänkte göra.
Långsamt förflyttade han två av sina fingrar mot min haka och lutade upp den så han skulle få en bra vinkel att kyssa mig i, han plutade sådär sexigt och nuddade mina läppar. Jag blundade och kysste mjukt tillbaka. Det var inte som att kyssa Justin, det var inga fyverkerier eller gnistor. Dock var det mjukt och varmt och jag tror aldrig Jack har kysst mig såhär försiktigt. Jag satte min hand mot hans bröst och tryckte löst bort honom, han stapplade några steg bakåt och jag tackade Gud för att han inte såg mina rosenröda kinder pga av mörkret runtomkring oss.
"Jag..jag måste gå" mumlade jag och gick in, jag stängde dörren bakom mig och sjönk ner med ryggen mot den bruna ytterdörren. Jacks ansiktsuttryck när jag lämnade honom var förvånat jag kunde höra hur fotstegen från Jack vandrade bort och antagligen till hans hem.
"Har det hänt något?" frågade Martin förvånat, han stod med ett glas Cola i handen..
"Va.. eh nej" ljög jag och skrattade ett falskt skratt, nej inget har hänt, jag hara bara blivit kysst av mitt ex och tänkt på Justin hela tiden.
"O..okej" svarade Martin och höjde ena ögonbrynet som att han visste att jag ljög, men han orkade inte gräva sig djupare in i det just nu utan fortsatte glatt:
"Så.. Lust att se en film? Mamma och pappa kommer hem i morgon, dom är hos Flammigan" sa Martin och strckte ut sin lediga hand mot mig, jag nickade och ställde mig upp.
Flammigan är några... bekanta kan man säga, dom har alltid bott i Chigago och kommer nog alltid göra det, deras son och jag.. har ett förflutet. Men han var inget annat än problem, han sålde droger. Jag tror dock att han sitter på ungdomsfängelset nu men är inte säker. Jag borde verkligen ringa honom, Troy tror jag att han hette. Och av denna anledningen hittade jag alltid på ursäkter när min familj skulle besöka dom eller dom skulle komma till oss.
"Nikki?" frågade Martin och jag kom tillbaka till verkligheten.
"Va?" svarade jag lummigt och gav honom min uppmärksamhet.
Han suckade innan han svarade.
"Jag har frågat 3 gånger om vilken film du vill se...så.. vilken film vill du se?" sa han och skrattade lite lågt.
"The Green Mile" nästan skrek jag ut, jag var verkligen sugen på en sorglig film.
Halvvägs genom filmen grät jag så mycket att det gjorde ont, jag vände mig mot Martin men han hade redan somnat mot armstödet, jag skrattade lite åt honom. Det rann lite dregel ur hans mungipa och det svaga lätet från hans snarkningar fick honom att låta som en liten gris.
Jag vaknade av att TVn pep till och stängdes av, filmen var slut.
Jag bestämde mig för att somna om, jag drog filten över mig och somnade om bredvid Martins lugna andetag.
-
"Nikki" muttrade Martin trött.
"Mhm" svarade jag omedvetet.
"Det ringer på dörren" svarade han och vände sig om för att somna om.
Jag öppnade ögonen och det var så ljust att ögon kisade till, jag sträckte upp armarna och såg på klockan, halv åtta. Ugh..
Med trötta steg gick jag till dörren och öppnade den. Mina ögon var stora som tefat och hakan föll ner till marken när jag såg vem det var..
DOMDOMDOOOOOM hahah ;) men fortsätt läsa och kommentera! Efter den här novellen ska vi börja på en ny, men en mer badboy Justin, vad tycker ni om det? ;)
xoxo sofia&cornelia
Kommentarer
Trackback
