One Time Chapter 62!

Justin var tyst. 

"Jag tänkte väl det" snyftade jag och la på. 

"Nikki, ska jag. ska jag köra dig hem?" frågade Chris och la sin hand på min axel. Jag tog mig samman och torkade bort tårarna, äh vad spelar det för roll? Jag har bara fått mitt hjärta krossat, ingen stor grej.  tänkte jag ironiskt men bet ihop och tittade på Chris.  

"Nej, kan du.. kan du köra mig till Jack?" frågade jag och han drog ihop ögonbrynen. 

"Va?" frågade han som att jag precis hade sagt att det stod en zombie bakom honom. 

"Kan du skjutsa mig till Jack?" Frågade jag, han nickade lite fundersamt men vi gick mot bilen och körde iväg. 

"Vi hörs?" sa jag och kramade Chris innan jag hoppade ut. 

"Såklart, jag ringer sen" sa han innan jag stängde dörren och trippade mot Jacks ytterdörr. 

"Nikki....."




 


Justins Perspektiv:


Efter samtalet var jag knäckt. Jag ville så gärna vara där när hon vaknade, hålla hennes hand. Krama henne, berätta sanningen ansikte mot ansikte. Inte på telefon. Jag tog det halvfulla vattenglaset som stod på nattduksbordet och slängde det i väggen, med ett krach sprängdes glaset i småbitar när det träffade den mörka väggen, färgtavlan landade på trägolvet men jag brydde mig inte, jag sjönk ner med ryggen mot sänggaveln, höll händerna för ansiktet och grät. Grät tills det inte gick mer, då la jag mig i sängen och somnade strax därefter. 

Telefonen ringde, jag hade den redan i min hand och tryckte på svara. 

"Justin" ropade Nikki genom telefonen med sin gladaste stämma. 

"Nikki? Är du inte arg?" Frågade jag och möblerna runt omkring mig svajade lite. 

"Nej, hur skulle jag kunna vara det? Jag älskar dig!" ropade hon genom telefonen och mitt hjärta blev varmt. 


"Jag älskar dig med Nikki, du är min one less lonely girl. Alltid" Svarade jag gulligt och hon skrattade ett klingande skratt som alltid fick mig på bra humör. 

Plötsligt slog jag upp ögonen, det var mörkt. I mina armar kramade jag en stor vit kudde som var blöt av tårar. Jag kastade iväg kudden på skrivbordet och några papper ringlade ner på det mörka golvet.
Jag drog av mig det vita täcket och satte mig upp, lutade ryggen mot sänkkanten, jag blickade ut över rummet, tavlan låg begravd av spillror och pappersbitarna där jag hade skrivit några låtar låg utspridda över golvet. Jag insåg att jag fortfarande hade kläderna på mig så jag drog av mig det vita linnet och de svarta byxorna. 

Ett vrål flög ur min mun när jag insåg att det var en dröm. Nikki älskade inte mig. Hon avskydde mig. Jag har förstört allt. Jag la ner huvudet på kudden och försökte somna om.


Jacks Perspektiv:

"Nikki?" sa jag när jag öppnade dörren och såg att Nikki stod där, hennes mascara hade runnit ner över hennes runda kinder och det stack till i hjärtat på mig. Jag öppnade armarna i en kram och hon kastade sig i dom och slängde armarna runt min hals. 

"Jack" snyftade hon mot min nacke. 

"Vad har hänt? Kom in så kan vi prata" sa jag och stängde ytterdörren, jag tog hennes hand i min och ledde henne till mitt rum. Hon slog sig ner i sängen med benen över sänkanten. 

"Justin.. han.. ja, du hade rätt" snyftade hon och jag kände lyckan i min kropp. Nu var Justin ute ur bilden och det var bara jag kvar. Vilket måste betyda att Nikki praktiskt taget är min nu. Nikki är min. 

"Jag har sagt från första början att han inteär bra för dig" Sa jag så snällt jag kunde och satte mig på huk mellan hennes knän, jag flyttade en av hennes hårslingor bakom hennes öra och drog mitt pekfinger över hennes mjuka kind. 

"Förlåt Jack" sa hon och mötte min blick, hon tog mitt ansikte i sina händer och kysste mina läppar. En smak av jordgubb och mint kände jag vi virvlad runt med våra tungor, en blandning som jag hade längtat länge efter. Jag var tvungen att spela bättre än såhär. 

"Nikki, nej" halvflåsade jag in i hennes mun och försöka komma ur hennes grepp, även om jag så gärna ville vara nära henne såhär så var jag tvungen att låtsas som att jag var en gentleman. Hon svarade inte utan bara tittade frågande på mig. 

"Jag vill ta saker långsammare den här gången. Jag vill inte att du ska bli sårad igen" ljög jag och log mitt gulligaste leende. Hon skrattade lite och la upp benen i sängen och startade TVn, hon drog mitt täcke över hennes ben och jag var inte sen att följa hennes exempel.  Hon var så vacker, helt perfekt. Vi tittade på Hell's Kitchen ett tag innan jag blev uttråkad och begrundade henes ansikte, det blonda håret låg på vänster sida om hennes nacke, de blåa ögonen var koncentrerade på den upplysta TVskärmen, hennes bröstkorg guppade upp och ner när hon andades. De fylliga lätt rosa läpparna var lite särade och var så gudomligt vackra. Jag var tvungen att hejda mig för att inte kasta mig över henne och kyssa hennes kyssvänliga läppar. 

"Jack" viskade hon och borrade in huvudet i mitt bröst ca 20 minuter senare.

"Schhh, sov nu" svarade jag och stängde av tvn. Mörkret föll över rummet och en känsla av lugn sköljde över min kropp. 
 
Hon la sin ena hand på min bröstkorg och efter några minuter kände jag hur hennes huvud blev tungt och jag förstod att hon sov, jag drog in doften av hennes äppledoftande hår och fick nästan gåshud, det luktade så gott. 


Förlåt för att det blev kort men hellre kort än inget alls eller hur? ;) Ska försöka hinna ett till idag så ni blir glada pluttisar :D 



 
 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback