"Jag........." började hon...

---

Marias Perspektiv:


"Jag..." började jag och stannade vid matbordet som jag precis hade gått in. 

"Jag vet, förlåt jag.. jag" avbröt Justin och hans ögon tårades och kinderna upphettades, jag kunde se att han verkligen var ledsen. 

"Jag vet inte vad jag ska svara, jag trodde du var en man som visste skillnaderna mellan rätt och fel" flög ut ur min mun utan att jag kunde hejda mig, jag stod lutandes mot matbordet och med benen i kors, de mörka jeansen slutade precis vid fötterna, det var nästan så att jag inte kom i dom i morse men jag antar att den nya superdieten jag provade gjorde susen. Jag flyttade upp blicken mot Justin för att komma tillbaka till verkligheten igen. 

Han svarade inte, utan sänkte blicken ner till golvet och tittade på sina gråa strumpor, en tår droppade ner från hans ansikte ner på det ljusa trägolvet. 

"Hur kunde du göra så?  Tänk på Nicole, hon älskar dig så mycket" snyftade jag fram och det stack till i hjärtat när jag tänkte på Nicole, en tår rullade ner längs kinden när jag tänkte på att hon kanske aldrig skulle vakna upp.

Justin höjde blicken och ögonen var rödsprängda, som att han hade gråtit flera timmar i sträck, när jag tänkte efter måste han ju ha varit hos Nikki innan, eller så kanske han skulle dit efter... han hade gråtit iallafall, det syntes på honom.

"Jag..jag.. jag har inget att försvara mig med,det jag gjorde var oerhört dumt och korkat, Mrs.Stark. Förlåt" svarade han efter ett tag men jag var fortfarande arg, han var 19 och skulle bli pappa seriöst, ring MTV eller nåt! 

"Jag..jag m-måste g-g-gå" stammade han fram och stormade ut till hallen, ljudet av dörren som stängdes fick mig att brista ut i gråt. Min älskade älskade dotter kommer bli så sårad, han var hennes och hon var hans, de var som menade för varandra, men nu. Nu skulle hennes hjärta brista och det ville jag verkligen inte, jag tror inte att någon mamma vill se sin dotter gråta ögonen ur sig. Långsamt satte jag mig ner på trägolvet med händerna för ansiktet och grät, grät och grät. 

Min älskade lilla Nikki...


Justins Perspektiv:


Jag var tvungen att gå därifrån, jag klarade inte att stå där, skamsen och tårarna rinnandes. Jag har gråtit nästan hela tiden sen jag kom hit. Jag kanske inte borde vara här, jag förtjänar inte Nikki. Jag har svikit henne, hon är värd någon bättre.. någon som..någon som... ja någon bättre iallafall, som kunde få henne lycklig och som kunde få henne att vara den enda tjejen i världen, någon som kunde få henne lycklig. Och det kunde inte jag, eller iallafall inte med det här dramat. 

Jag kände hur ögonen tårades igen och jag svor lågt innan jag svängde in vid kanten av vägen, bilarna var alldeles suddiga av vattnet i ögonen. Jag lutade huvudet mot ratten och grät, grät tills tårarna var slut, tänkte på alla våra minnen, som när jag kysste Nicole för första gången, hur bra det kändes. En känsla som jag aldrig hade upplevt förut, det kändes så rätt. 

-

När jag tittade upp började det skymma ute, jag visste inte att jag hade suttit här så länge. Gatylysena gav ifrån sig ett svagt sken, jag vred på ratten och körde ut på vägen, den biltomma vägen. Ögonen gjorde ont, var helt rödsprängda och det sista jag behövde nu var något som fick mig att tänka på Nicole. Jag drog på radion och nån rock låt började spelas, jag lät den vara på och fortsatte köra, köra mot sjukhuset då jag inte hade något hem här i Florida, orkade inte ta in på hotell och jag ville inte åka hem till Mrs. Stark då jag visste att hon var besviken på mig, för att vara ärlig var jag riktigt besviken på mig själv också.
Jag var ett as. 

Jag bestämde mig för att sova på en utav sofforna i väntrummet tills en sjuksyster ruskade mig och jag vaknade förskräckt. Kvinnan i kort snaggat hår log och jag kunde se en tatuering som slingrade sig runt hennes solbrända arm. 

"Ledsen, grabben. Du kan inte sova här inne" sa hon och drog upp mig ur soffan, jag grymtade till och hängde efter henne, hon hade grävt in sina fingrar hårt i min överarm och jag kunde inte låta bli att bli lite förbannad. 

"Godnatt" sa hon kyligt med ett fejkat leende och tryckte ut mig ur sjukhusdörren för att sedan gå iväg in igen. 

Jag suckade och tassade bort till min bil som stod på parkeringen och hoppade in i baksätet. 
Jag var så trött att så fort jag stängde bildörren så lutade jag mig mot den kyliga bilrutan och ögonen var så tunga att jag somnade på direkten. 

"Ey grabbar, kolla är det inte sjävlaste Justin Bäver som ligger här inne?" hörde jag långt borta men fortsatte sova, tills någon öppnade bildörren och jag ramlade ut då jag hade lutat mig mot den dörren. Ner ramlade jag på den mörka asfalten och gav ifrån mig ett ljud av smärta då mina knän rispades upp. Jag öppnade ögonen och såg hur 3 killar och 1 tjej stod omkring mig i en cirkel och stirrade på mig med elaka flin. 

"Du borde låst dörren, grabben" sa tjejen med en lömsk ton innan hon skrattade och satte sig på huk precis bredvid mig, som låg i foster ställning, förskräckt av vad dom skulle göra. 

Hur kan du va så dum att du inte låser dörrarna? 

Tänkte jag och stirrade på tjejen som nu satt bara några centimter från mitt ansikte. 

Hennes andedräkt luktade alkohol och kokosnöt. Jag vet inte varför, jag antar att jag bara var trött och jag gillar verkligen kokosnötter... 

Hon pressade sina läppar mot mina och av ren reflex putade jag med läpparna och kysste henne tillbaka, killarna skrattade runtomkring oss. 

"Ey Jenna, jag visste inte att du tände på bögar?" Skrockade en kille fram, han hade en svart snapback på huvudet men jag kunde se se det ljusbruna håret som föll ner på kanterna, han hade mörka jeans och en vit tshirt på sig, bredvid honom stod en kort kille, ganska välbyggt, rakade sidor och lite hår i mitten, iklädd ett par ljus lite längre shorts och ett mörkt linne, han stod med armarna i kors och flinade. Den tredje killen sa inte så mycket, han hade blont ganska kort hår ochen röd tshirt och ett par mörka jeans på sig, han vågade inte ens möta min blick. 

"Jag skulle bara se hur han var, tyvärr måste jag ge dig ett F" skrattade den smala tjejen och ställde sig upp, hennes röda hår föll ner i hansikten men hon borstade bak det med fingrarna. 

"Vad sa du?" röt jag argt till killen som bara för några sekunder sedan hade kallat mig bög. 

"Vadå?" Svarade han som att han inte visste vad  jag menade, han lyfte upp händerna som att han var oskyldig. 

"Vad kallade du mig?" röt jag och tog ett steg närmare honom,  den kortare biffiga killen drog tag i min arm och vände mig mot honom. 

"Såja, såja. Vi vill bara ha lite kul" sa han och skrattade, de andra ställde sig bakom honom. 

"Så.. hur känns det att ha hela världens tjejer att välja på?" frågade han och drog på sig sina pilotglasögon som han hade haft på huvudet, även om det var kolsvart ute. 

Tjejen harklade sig och killen vände sig bakåt. "Förutom henne förstås" tillade han lite nervöst. 

Jag hann inte tänka efter vad jag gjorde, helt plötsligt låg killen på marken i chock efter att jag hade knäat honom i skrevet och pucklat honom i ansiktet, genast tog den killen med snapbacken bak mina armar i ett fast polisgrepp och den muskulösa killen ställde sig upp, torkade bort lite blod från läppen och log ett sjukt leende. 

Åhnej, snälla nej.. tänkte jag innan han sköt hårda slag mot min mage, hans knytnävar var som järn, ett 'uff'' slapp ur mig. 

"Fletcher, du dödar honom!" kved tjejen som nu tyckte att hela den här 'oj det är Justin Bieber låt oss driva med honom och förnedra honom' leken hade gått för långt. 

"Han förtjänar det, han gör inget annat än pekar på saker och får vad han än vill ha" halvskrek killen och fortsatte boxa min nu ömma mage. 

"Vissa har det inte så bra som du, Bäver. Vissa har knappt en familj som är nykter, som man måste hålla reda på själv. Även om man bara är 16 år!" Skrek den korta killen och de andra tystnade runt honom. 

"Åh nej, Fletch. Det är okej, du vet att du har oss" försökte tjejen och la sin hand på hans axel, han vände sig om och tittade på henne innan han vände sig tillbaka mot mig, illamående och halvt medvetslös, med blanka ögon och ett hårt ansiktsuttryck. 

"Du gör mig illamående" väste han mellan tänderna och hans käke var spänd. Hans knytnäve kom som ett kraftigt slag rätt mot mig men jag lyckades ducka och killen bakom mig fick en bruten näsa. 

"Jävlar, sorry Randy" sa kille med en förvånad blick, killen var namn tydligen var Randy släppte greppet och höll händerna runt näsan och kved av smärta. Jag såg mitt tillfälle, jag hoppade in i bilen och körde iväg tills jag kom till ett par fotbolssplaner, jag svängde in på grusplanen och parkerade.

När adrenalinet hade tagit slut vek jag mig dubbel utav smärtan i magen, jag flyttade mig till baksätet då det var mer plats där.
Efter några minuter öppnade jag baksätesdörren och spydde, rätt ner på asfalten utan att ens bry mig. Sen föll jag ihop, jag minns att mitt huvud föll ner mot sätet. Där låg jag, med öppen bildörr  mitt i natten, med spya precis bredvid bilen och medvetslös i en olåst bil. 

"Nämen, kollar vem vi har här...." 

---

Förlåt för lite långtråkiga kapitel men nu blev det en lite cliffhanger haha ;) Men... kommentera!!



xoxo fia&cornelia